Yrkesbeteckningen hästbytare är enligt min erfarenhet vanligast under 1800-talet och avser en person som helt eller delvis hade sina inkomster från småskalig byteshandel med hästar. Bytena ägde ofta rum på marknader, men kunde även ske i hemmen eller t.o.m. på landsvägen, ja på de flesta ställen där folk stötte ihop. Byteshandel i allmänhet var ju mycket vanligare förr och något av ett folknöje. När ett byte gjordes upp ingick oftast en mellangift för att kompensera den som bytte till sig den sämre hästen och storleken på denna mellangift var en förhandlingsfråga. Genom skickliga byten och ibland kanske inte helt ärliga metoder kunde hästbytaren få ut ett mervärde att plocka ur verksamheten och leva på. En person kan kallas hästbytare i en källa och hästhandlare i en annan, men generellt hade hästbytare en sämre klang och avsåg ofta mindre bemedlade personer som drog fram efter vägarna eller besökte marknaderna. Många av resandesläkternas anfäder tituleras i källorna hästbytare under 1800-talet.