ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Getare  (läst 2470 gånger)

2004-01-19, 10:55
läst 2470 gånger

Utloggad Ingela Holmberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 529
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 01:02
    • Visa profil
Vad menas med titeln getare?.  
En av mina anor, boende på Gotland men stammande från Småland, och som troligen även var båtsman har försett med detta yrkesepitet

2004-01-19, 15:04
Svar #1

Börje Abramsson

Hej Ingela!
 
Min far var getare på sommaren när han inte var så gammal. Han fick med sig några smörgåsar och något att dricka. Han tog med sig kor ifrån några bönder och gick till skogs dit det fanns bete för korna. På eftermiddagen när skällkon var på väg hem efter att ha betat färdigt för dagen, så lämnade han tillbaka respektive kor till bönderna.  
Att de kallades getare kan ju ha med att man gjorte lika dant med getterna. Min farfar hade sina getter på en ö, så de klarade sig på egen hand.
 
Mvh Börje!

2004-01-19, 19:36
Svar #2

Rune Edström (Rune)

Nu var ju det här en som var båtsman, så han måste ju ha varit vuxen.
Här oppe fanns hästarna på sommarbete ute på skogen och den som var getare för dom var en gammal farbror. Han såg till dom och gjorde rökar mot myggen och flugorna och såg till att dom inte kom till skada.
mvh
rune

2004-01-19, 20:24
Svar #3

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Getare var ett enklare vallningsarbete som gjordes av riktigt unga eller gamla. Ursprungligen var det getter och andra smådjur som vallades. Men kan i vissa fall ha utökats till även större djur. Tidigare var det inte tillåtet för för pojkar att valla kor.(pga. risk för att de skulle begå tidelag, som var ett mycket allvarligt brott som nästan alltid gav dödsstraff) Däremot kunde vallpojkar få valla getter och andra smådjur.
 
Björn Engström

2004-01-20, 14:21
Svar #4

Utloggad Ingela Holmberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 529
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 01:02
    • Visa profil
Många tack.  
Då får man väl anta att han förenade båtsmanssysslan med vallningsarbete.  
 
MvH
Ingela

2004-01-20, 15:59
Svar #5

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Här kommer ett kort utdrag ur Getapojken, som jag tycker passar in i den här diskussionen, skriven av Jonas Westman och tryckt 1953 i Stockholm. Huvudpersonen i boken heter Jonas, men enligt författaren så är hans bok inte avsedd att var någon självbiografi, därtill är mitt liv alltför ringa och årens mängd för få, säger han i förordet, men fortsätter då jag nämner om mina tidigaste år och min längtan efter mor, om fattigdom o.s.v. är det ej för att be om medlidande, utan för att om möjligt väcka min ärade läsares tacksamhet.
 
 En ny tid bröt in för Jonas. Nu skulle han bli getarpojke. Han var sex år, liten och hjulbent. Men liv var det i honom. Det var ett stort uppdrag han skulle få. Han skulle bli getarpojke, ut i skogen och vakta korna och kalvarna och kanske några får också.
Det var många mil till platsen, där han skulle börja sitt arbete, och dit skulle han få åka med postverkets stora gula buss, och bara detta var en stor upplevelse för honom.  
 
Hans första långresa begynte. Bussen susade iväg från samhället. Vägen slingrade sig vid myrar och moras över väldiga backar och förbi vackra sjöar. Det var tidigt på morgonen. Det var vår. På vissa ställen i djupa sänkor låg ännu lite snö kvar.
Så kom de fram till den första byn. Genom en missuppfattning fick Jonas för sig att det var här han skulle stiga av, och medan chauffören var inne med de tunga postväskorna, begav sig Jonas iväg inåt byn. Han kände sig både rädd och kavat. Då han inte visste vart han skulle gå, vände han sig till en gumma, nämnde namnet på den bonde han skulle till och frågade henne om vägen. Nu fanns det det en person med samma namn i den här byn, och gumman svarade: -Du är långt väst på byn. Du pojke måst'ta den här vägen, där ser du gården på höger hand.
Jonas larvade iväg. I näven bar han sitt lilla knyte med sina få tillhörigheter: en lappad skjorta, ett par små byxor och lite mat, som han fått med sig.
Han gick och gick. Sent omsider kom han väst på byn. Men då fick han klart för sig, att han hade kommit fel. - Du måste gå tillbaka, pojke. Det här är inte den byn du skall till, sade en äldre man till honom.
Han hade kommit fel. När han äntligen kom tillbaka till poststationen hade bussen gått. Man meddelade honom, att chauffören hade sökt och ropat efter getapojken, men då han inte hade hittat honom var han tvungen att fortsätta sin resa. Jonas blev väldigt besviken. Där fick han nu stanna hos några snälla människor till följande dag, då han fortsatte sin avbrutna resa med bussen fram till rätta byn.
Han blev väl mottagen och fick börja sitt arbete. Han fick en s.k. getarkont, flätad av näver. I den fanns det en påse med tunnbröd, en smörask, en mjölkflaska, ost, torkat fårkött och lite pannkaka. Jonas kände sig rent av mallig, så mycket mat hade han aldrig haft med sig någon gång förr.
 
Så gott som varje morgon, så fort han kom med korna bakom hagen, öppnade han konten. Han visste på förhand vad som skulle finnas där. Men det var ändå roligt att se den full med mat. De här dagarna skulle inte Jonas behöva svälta.
 
Han skulle valla korna åt tre bönder. En var storbonde. Han kallades himlatittaren, därför att han varje morgon på sommaren gick ut tidigt och ställde sig, stor, lång, bred och myndig och såg upp emot himlen. Han lät blicken fara över skogen, sjön och den odlade bygden i norr och söder. - Vi får det och det vädret idag, så i dag beger ni er åt det hållet och slår på den myren, sade han till drängarna och husfolket.Så skedde hela sommaren varje morgon.  
Jonas skulle valla tio kor och två kalvar å honom. Den andre bonden hade åtta kor och tre kalvar och den tredje, en fattig torpare, hade bara en enda ko. Han skulle bo hos dem i tur och ordning allt efter antalet kor: tio dagar hos den förnämnde bonden och åtta dagar hos den andre. Hos torparen fick han bara bo en dag. Men det märkliga var, att medan mjölken var både blå och fri från allt vad grädde hette hos storbonden, var flaskan större och mjölken vit och god den dagen han vallade korna och bodde hos torparen.
Jonas lärde snart känna sina kossor och deras namn: Gullros, Stjärna, tjuren Pelle o.s.v. Ena dagen var det att fara åt ett håll med korna långt bort från byn, nästa dag at ett annat. Regnade det, sökte man sig till någon stor myr i närheten, i all synnerhet till Orrmyren och Stormyren, som låg bara någon kilometer från byn och hade väldigt långsträckt och sank mark. Där fanns på viss ställen gott om starr och myrhö, som kossorna åt begärligt. Men då gälllde det också att hålla dem undan de ställen där bönderna brukade slå och inbärga hö för vinterförvaring.
 
Det var roligt i skog och mark. Jonas riktigt njöt av att vara fri ute i naturen. Vad han hade saknat av kärlek och omvårdnad från en älskad mor återfann han i naturen. Glad och uppspelt hittade han på allehanda upptåg i skogen. Med en handyxa högg han ut sitt namn på varje stubbe och varje nedfallet träd han kunde få tag i. Med sin Mora-kniv skar han olika figurer. När han såg en knöl på en björk eller tall, fick han liksom en vision om vilket djur det skulle kunna bli. Han högg, formade och snirklade. Det blev olika skapelser.
 
Snart blev han van vid detta liv och saknad inte alls den s.k. civilisationen med dess hopgyttrade hus, människornas bråk, skrikiga röster och allt sådant. Här var han ute i naturen, njöt av allt det vackra han såg och kände sig förbunden med dess väsen.

2004-01-21, 08:21
Svar #6

Börje Abramsson

Tack Ann!
 
Min pappa behövde inte åka hemifrån och inte lika många kor men en del av berättelsen verkar bekant med vad pappa berättat. Att tillbringa en hel dag i skogen med alla de möjligheter som det erbjöd. Matpacken som bönderna hade skickat med för dagen. Det förtroende och ansvar som en liten pojke blev betrodd med. Vem skulle skicka iväg en sex-sju åring ut i skogen en hel dag i dessa dagar?
 
Mvh Börje!

2011-07-11, 21:37
Svar #7

Utloggad Salka Karlsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 349
  • Senast inloggad: 2023-11-05, 21:11
    • Visa profil
När min farfars far Johan/nes Micaelsson F:1823 dog fick Min Farfar Karl Ludvig Johansson F: 1871-04-19 var getare i Arvån, han var född i Stopå (storpå?) närheten av Brännforsliden?
Finns det nån som vet mera om min fafars jobb eller nåt annat som ni vill dela med er  
MVH SAlka

2011-07-12, 19:22
Svar #8

Utloggad Lars Lindmark

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 179
  • Senast inloggad: 2012-03-05, 19:23
    • Visa profil
    • www.kanikbo.se
hej Salka
det var vanligt att pojkarna fick följa med kreaturen i skogen och visa vad betet fanns och se till att de ej gick vilse. Om du goglar på getare så finns det mycket att läsa
mvh Lasse

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna