Bördegumma

[Bert Dahlgren]

Finns det något som heter så eller har jag läst fel

[Ingela Martenius]

SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har inget ord bördegumma.
Däremot jordegumma (dvs en formellt outbildad barnmorska).
 
Ingela

[Elizabeth Nolfalk-Jorwén]

Hej Bert,
du menar möjligtvis inte bördeqvinna? Vilket ofta står i födelseböckerna och betyder väl ungefär barnmorska.
 
mvh
Eliza

[Mikael Nordblom]

Jag har i födelseboken för Trönninge, Halland, ofta stött på ett ord som jag tolkar som bärgumma. Det är alltså en titel som en kvinna, bland övriga faddrar har. Jag har antagit att det är den kvinna som bar barnet till dopet, det vi ibland kallar gudmor - till skillnad från faddrar som har ansvar för barnets kristna fostran. Jag har också lagt märke till att det ofta är en äldre kvinna det är frågan om, medan faddrarna oftast är i samma produktiva ålder som föräldrarna till barnet.
 
Jag har inget egentligt belägg för mina antaganden. Rätta mig gärna om jag har fel.
 
Mikael

[Ingela Martenius]

En bärgumma är den kvinna som bär barnet till dopet (och får det tillbaka av prästen efter dopet). Det var alltid den förnämsta av faddrarna, och för att markera henne mot de andra faddrarna kallades hon ibland gudmoder. Hon är dock inräknad bland de övriga faddrarna:
Faddrarne bjudas altid parvis, man och qvinna mot hvarandra, Gumodren inberäknad (SAOB fr 1858).
Naturligtvis försökte man få en så märkvärdig kvinna som möjligt för detta värv och då blev det ju gärna så att hon var äldre.
 
Bördeqvinna kan jag inte hitta, men en bördeman var en släkting/anförvant.
 
Ingela

[bert]

Tack för alla svar som jag fick

[Andreas Jansson]

Jag stöter på ordet Bördegumma överallt i en dopbok för Länghem (P), så Bert Dahlgren läste säkert rätt för 10 år sedan, när han skrev frågan här. Ordet finns :-)
Se t.ex. Länghem C:3 (1756-1814) Bild 126 / sid 243 (AID: v7741.b126.s243, NAD: SE/GLA/13354)

[Andreas Jansson]

Jag antar att bördegumma betyder samma sak som bärkvinna (snarare än jordegumma).  
 
Börd är (åtm. i en betydelse?) ursprungligen vbalsbst [verbialsubstantiv?] till BÄRA, så rent etymologiskt ligger bära och börd nära varandra.
Källa: SAOB, Uppslagsordet Börd (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/)
 
Intressanta närliggande ord
[jfr sv. dial. (Smål.) bäragumma, äfvensom bäramor, bäragudmor]
(numera bl. i skildring af ä. förh.) kvinna som bär ett barn till dopet; gudmor. Barnet artar sig efter bäragumman. RÄÄF Ydre 1: 124 1856; fr. Ydre).
Källa: Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), uppslagsordet Bärgumma (http://g3.spraakdata.gu.se/saob).
 
Om bärgummor
Bärgumman skulle alltid vara gift. Även änka fick dock bära barnet, men icke en ogift kvinna. Det borde vara en hederlig och välmående gumma. Hennes egenskaper gick ofta i arv på barnet. Till faddrar var bärgumman självskriven samt en pojk och en tös, gärna ett fästefolk. Bärgumman hade stor myndighet över barnet och blev ofta dess rådgivare vid giftermål. De ansågo sig även stå i en viss frändskap till dem.
Källa: http://bjellum.se/9hjilmer/80Folklore/barnen.htm (Folktro Kring Det Späda Barnet) och jag tror att även detta (inramade) stycke om det späda barnet hör till det som överst på samma sidan anges Berättat av F.d. soldat Alexander Björk Ålderdomshemmet Örgryte f Brodde torp 1856 Upptecknat av Ragnar Nilsson 1944.