Brukare

[Daniel Larsson]

Är denna yrkesgrupp att beteckna som arrendatorer? Någon som vet?

[Bertil Berglund]

Hej Daniel
Du har väntat länge på svar från någon. Jag upptäckte Din fråga just nu. Vid torpinventering i Silvergruvan Hällefors har vi funnit att de torpare som brukade bolagets mark kallades brukare. Således kan man säga att det är samma sak som arrendator, åtminstonde i dessa trakter.
Mvh
Bertil

[Roger Henriksson]

Har också hittat torpare på bolagsmark i Färila som kallades brukare, även omväxlande brukare/torpare på brukets mark i Viksjö!

[Janet Henriksson]

Hej
 
Har funnit i min forskning stött på ordet hälvtenbrukare, någon som stött på det, eller vet vad det är.
 
Hälsningar Janet

[Björn Engström]

Hälftenbrukare är sannolikt en smed som är delägare eller brukare till hälften i t.ex: en spiksmedja. Det är inte säkert att han ägare utan kan även vara arrendator. Även andra hantverksyrken skulle kunna vara aktuella, som kräver någon anläggning men är av mindre omfattning.
 
Hälsningar
Björn

[Janet Henriksson]

Björn
 
Tack för svar,det var intressant. Det blir till att kolla upp personerna, kanske kan jag finna något.
 
MVH
Janet

[Anders Berg]

Kan inte hälftenbrukare helt enkelt vara en som brukar en halv gård, en som delar jordbruket med någon annan, alltså en lantbrukare? Varför måste det vara en hantverkare?

[Olle Elm]

Är ganska säker på att den vanligaste betydelsen av ordet är att en bonde som mot hälften i arrende av avkastningen, brukar gården. Inte ovanligt t ex att militärer hade hälftenbrukare.
I domboken kallas detta under 1600-talet Halvnabonde.
Om man slår i SAOB kommer det här närmast den betydelsen:
HÄLFTEN-SÅGNING.  
BETYDELSE: (i fackspr., nästan bl. i fråga om ä. förh.) bortlejd sågning av virke varvid i ersättning betala(de)s hälften av det försågade virket.
Hälften-brukare finns också men förklaringen är inte så tydlig:
HÄLFTEN-BRUKARE. ( hälfta- 1731--1788. hälfte 1756. hälften- 1727 osv.)  
BETYDELSE: (numera i sht i fackspr., nästan bl. i fråga om ä. l. utländska förh.) person som arrenderar ett jordbruk (en gård) o. d. under hälftenbruk;  
(Han) är hälftabrukare på hr prostens hemman. Noraskog Ark. 4:262 (1731).

[Bo Berndtsson]

Hälftenbruk, det rättsförhållande, som uppstår då en person öfverlämnar brukandet av sin jordegendom till en annan person (hälftenbrukare) på det villkor, att egendomens årliga afkastning delas lika mellan egaren och brukaren.
 
Nordisk Familjebok 2:a uppl.

[Karl-Axel Skoglund (Kas)]

Jag tror på Nordisk Familjebok och Bo Berntsson. Jag fick det en gång förklarat så att det var Hemmansägaren som ägde alla jordbruksredskap och även djuren och att avkastningen delades på två, däremot en Brukare senare Arrendator var och är ju själv ägare till sina redskap och djur. Jag har även sett att en son kan ha börjat hos fadern som 1/2 brukare för att senare stå som först arrendator och senare övertaget som hemmansägare och fadern då stått son undantagsman.
 
Häls Karl-Axel Skoglund

[Janet Henriksson]

Tack
till er alla som hjälpt mej i frågan.
 
MVH Janet

[Christian Ståhl]

Hej!
 
Min farfars morfar, f. 1837 står antecknad som brukare. Jag undrar om någon vet mer exakt vad detta innebär. Föreställer mig en som brukar jorden, men undrar liksom mer precist - hur, om det fanns olika graderingar/benämningar för de som då brukade jorden etc.

[Per Thorsell]

Eftersom vi är ett stycke in på 1800-talet, är den vanligaste betydelsen, att brukaren var arrendator av en gård, som tillhörde någon annan, ofta ett större gods. Brukaren, till skillnad från bonden betalade alltså arrende till hemmansägaren eller godsägaren.
 
En annan variant är, att brukaren var son eller måg i huset. Han skötte (mer eller mindre) självständigt gården, som dock ägdes av den pensionerade fadern/svärfadern. Denne står då ofta som Egare eller Eg. i husförhörslängden.
 
Per Thorsell