ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Morianer (afrikaner)  (läst 11118 gånger)

2013-10-18, 23:13
läst 11118 gånger

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Wernamo tidning  
Datum:  1883-07-07  
Sida 3
 
En negrinna befinner sig bland brunnsgästerna i Ronneby. Hon åtföljer en familj från Småland; talar svenska och skall vara lärarinna. Hon bor, besynnerligt nog, hos stadens - sotare.
 
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1890-01-10  
Sida 3
Ovanligt äktenskap. En svensk i Roslyn på Long Island, Newyork, har nyligen inträdt i äktenskap med en negrinna.  
 
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1825-08-05  
Sida 1
Allt ifrån den tid, då vaccinationen i Swerige blef införd, hafwa smittkoppor är efter är mera sällan wisat siq, så att, sedan åren 1800, och 1801, under hwilkas lopp, 8,089 personer i Riket deraf bortrycktes, ingen allmän smittkopps-epidemie uppkommit; men enligt med hwad Collegium förut i underdånighet anmält, blefwo smittkoppor i Maj år 1823 införde till Göteborg med en Neger, ombord på ett Americanskt skepp, som kom, ifrån Amsterdam. Denne Neger hade elake sammanflytande smittkoppor, af hwilka han dog, och sedan af honom en Kopparslagare-gesäll i Göteborg blifwit smittad, som äfwenledes uti sjukdomen afled, blef smittan efter hand spridd till flere personer, så att 22 med smittkoppor behäftade sjuke, inom slutet af år 1823, blefwo på sjukhuset i Göteborg till wård emottagne.  
 
Ifrån Göteborg infördes smittan troligtwis, samma år, till Skepplanda Församling af Elfsborgs Län, der 3o personer uppgifwas hafwa nämnde år deraf warit angripne, samt till Skaraborgs Län, der smittkoppor blifwit gängse uti Skara Stad, jemte Levene, Ryda och Saleby Församlingar. Äfwen till Stockholm kom smittan samma år i Nov. månad med en arrestant från Göteborg. Med undantag för öfrigt af 2:ne barn i Rönö Församling af Östergötlands Län, och några få uti Församlingarne af Sala Prosteri af Westmanlands Län, som äro uppgifne att med smittkoppor hafwa warit behäftade, hafwa de, så widt Collegium har sig bekant, ej förekommit år 1823 uti flere, än de uppräknade Städer och Landsorter i Riket.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:326100&recordNumber=48&total RecordNumber=1601
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1896-06-03  
Sida 3
En neger finnes bland Vestgöta regementes beväringsrekryter, som f. n. vapenöfvas å Axvall, berättar Falk. T.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:165171&recordNumber=1578&tot alRecordNumber=1601
 
 
Titel:  Kalmar
Datum:  1908-07-22  
Sida 2
Ur hembygdens annaler:  
1773. Dör Israel Melin, kyrkoherde i Mönsterås socken 1760. »Under hans ämbetstid underwisade han och döpte i kyrkan en afrikansk neger, hvilken amiral P. Liljehorn köpt som slaf i Lissabon och hemfört. Negern gifte sig sedan här och bodde i många år i Mönsterås.»
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:168874&recordNumber=1581&tot alRecordNumber=1601
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-19, 01:33
Svar #1

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
En högst aktuell bok i sammanhanget verkar denna vara:
 
SVART I SVERIGE
 
Cecilia Sylvan Henriksson, Patrick Gibson
 
Om svart kulturhistoriskt inflytande i Sverige
 
Rikt ill. i färg och sv/v
 
Inbunden,  
 
175 sidor,  
 
Bladh by Bladh
 
Cecilia Sylvan Henriksson (född år 1958) undervisar i Sfi, svenska för invandrare, och har en bakgrund som journalist.
 
Patrick Gibson (född år 1948) har svarta rötter och kommer från Barbados i Västindien. Han har ett starkt engagemang i svart historia och arbetar med projekt för att stärka unga svarta i deras dubbla identiteter i Sverige.  
 
http://www.adlibris.com/se/bok/svart-i-sverige-9789186603465
 
Med nyansering och modernisering av de gamla beskrivningarna:
 
http://runeberg.org/nfaa/1427.html
och
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Badin
 
Se också en liknande diskussion:
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=9&t=34499
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-19 02:26)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-19, 15:20
Svar #2

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
I en artikel om gamla ord:
 
Titel:  Östgötaposten  
Datum:  1902-11-14  
Sida 4
 
Men ett ord kan gå under, icke blott emedan det väcker obehagliga idéassociationer, utan emedan det framkallar vilseledande sådana. Det är då i sin egenskap af ord, d.v.s. idéförmedlare, ändamålsvidrigt och har därför ärligen förtjänat att aflifvas. B1åman har med rätta aflösts af neger eller morjan, sedan blå upphört att betyda mörk.
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:86788&recordNumber=1598&tota lRecordNumber=1601
---------------------------------
 
Till motstycke af dessa drag utaf Utskottshus-
hållning och Kunglig generositet torde vi få bläddra  
ett ögonblick i de här förvarade Hofräkningarne för  
Drottn. Ulrica Eleonora d. ä. förda med Öfverhof-  
mästarinnan Mar. Elis. Stenbocks egen hand»  
 
Drottn. Ulr. Eleonoras Räkenskaper. 1692.
 
Aug. månad..
Åt lilla morianskan till ett snörlif (insatt på barnhuset,  
der hon fick också lära dansa.)
 
Källa: http://archive.org/stream/delagardiskaarc14wiesgoog/delagardiskaarc14wiesgoog_dj vu.txt
även http://archive.org/stream/delagardiskaarc06gardgoog/delagardiskaarc06gardgoog_dj vu.txt
särskilt http://books.google.se/books?id=h35TAAAAcAAJ&pg=RA1-PA58&lpg=RA1-PA58&dq=morians kan&source=bl&ots=2kC7oxedI5&sig=zzR7ERe0laW_YPujpH5rGB0LeFA&hl=sv&sa=X&ei=1URiU uCjDoXW4ASC6YHQCQ&ved=0CGIQ6AEwCQ#v=onepage&q=morianskan&f=false med texten läsbar och mer fullständig än Grimberg nedanför, till exempel:
Till den omvända Turkinnan Ulrica Tanto 20 (Rdr). Omvända Judinnan Mar. Magdal. 3.
 
---
 
SVENSKA FOLKETS  
UNDERBARA ÖDEN
 
CARL GRIMBERG  
KARL XI:S OCH KARL XII:S TID  
t. o. m. år 1709
58:e - 67:e tusendet
STOCKHOLM
P- A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG  
COPYRIGHT  
Bv CARL GRIMBERG  
1922  
 
Den sparsamme Karl XI gav sin gemål i handpengar den  
avsevärda summan av 2,000 riksdaler specie i månaden,  
men den synes icke ha räckt till. Alltemellanåt pantsatte  
hon av sina dyrbarheter för att skaffa pengar till dem, hon  
ville hjälpa. Väldig är den ännu bevarade listan på hennes  
understödstagare, från män och kvinnor av rikets högsta  
ätter, som blivit utarmade, ned till »förlamade krigsmän och  
fattiga hustrur»; och »Mutter Catherine» fick också sin lön  
»för fattiga hustrur, som hon betjänt i barnsnöd». Judinnor  
och turkinnor, som omvänt sig till kristendomen, erhöllo  
understöd, likaså »en fattig baron från Regensburg», som  
övergivit sin katolska tro; och »lilla morianskan på Barn-  
huset
» ihågkoms med penningar - till ett snörliv. Egen-  
domligt är, att bland den fromma drottningens utgifter  
även förekomma spelskulder, vilka någon gång kunna ha  
uppgått till så höga belopp som 300 riksdaler i månaden.  
Förlusten torde nog i många fall ha varit en form av fin-  
känslig välgörenhet mot damer av adelsätter, som utarmats  
genom reduktionen. Den, som invigt Ulrika Eleonora i  
kortspelets hemligheter, var hennes svärmor, som inte visste  
någon bättre form för sällskapligt umgänge. Gumman  
kunde sitta vid spelbordet från morgon till kväll, helgdagar  
som vardagar.  
 
Ett minnesmärke över den milda drottningens välgörenhet  
är det s. k. Drottninghuset vid Johannes' kyrka i Stock-  
holm, som hon instiftade till »hemvist och underhåll» åt be-  
hövande änkor »av hederligare stånd». Än i dag utgör detta  
hem med sin trädgård och sina gamla lindar en eftersökt  
tillflyktsort för ensamma kvinnor, som tröttnat av livels  
kamp och slit.
Källa: http://booksnow2.scholarsportal.info/ebooks/oca5/39/svenskafolketsun04grimuoft/s venskafolketsun04grimuoft_djvu.txt
även http://runeberg.org/sfubon/4/0340.html
 
---------
 
Se också Anbytarforum citerat i detta sammanhang på Flashback 2005:
https://www.flashback.org/u88618
 
---------
 
SAOB om Morian med många äldre exempel på förekomst och olika stavning:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/157/71.html
 
---------
 
Titel:  Folkets röst
Datum:  1858-10-09  
Sida 2
Den i Amerika utkommande svenska tidningen »Hemlandet» yttrar med afseende på de i höst i Amerika förestående valen till medlemmar inom de särskilda legislaturerna, följande:  
(Här följer rekommendation att rösta på republikanerna, för att stävja slaveriet, vilket avslutas med följande text
 
Vi må icke tro, att blott de svarta menniskorna äro hemfallna åt slafveriet; äfven de hvita hafva ledande män i södern ansett böra säljas till slafvar för everldeliga tider, derest de skulle på något sätt falla samhället till last.  
 
Ett svenskt fruntimmer är här i Galesburg gift med en neger och bar med honom tvenne barn, hviika äro så hvita till färgen som något barn i staden, men antag att det skulle visa sig att fadren vore en förrymd slaf, så blefve dessa hvita barn, födda af en svensk qvinna, efter rätt försålda i evigt slafveri. Det är ju en hygglig anstalt! är det icke?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-21, 03:26
Svar #3

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1857-07-11  
Sida 1

Borås. Negern Panzio, född i Afrika omkring år 1838, föll wid nio års ålder i slafhandlares händer och war redan, med ett antal olyckskamrater, långt ut på Atlanten, då en engelsk örlogsman wisade sina farliga eldgap och twang slafhandlaren att stryka segel, hwarefter negrerna frigjordes och fördes till England. Ofwannämnde Panzio, som ifrån England kommit öfwer til Swerige och för närwarande är i tjenst hos öfwersten m. m. A. Westfelt, har, genom denna sin husbondes kärleksfulla försorg, blifwit underwisad i christendomen, och således satt i tillfälle att få uppfylld sin brinnande längtan att blifwa döpt. Efter att dertill wara wederbörligen beredd kommer Panzio att nästkommande Söndag efter slutad gudstjenst å Frista hed genom dopet upptagas i den christna församlingen.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:170800&recordNumber=169&tota lRecordNumber=1601
 
------
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1897-12-03  
Sida 9

Är vårt klimat för hårdt? En javanes, som under en rätt lång tid varit intagen å Serafimerlasarettet för att erhålla vård för en lunginflammation, som han ådragit sig genom förkylning i det kalla Industripalatset i Stockholm, kunde i söndags utskrifvas från sjukhuset. Hans kamrat däremot, en neger, måste ännu ligga kvar därstädes.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:67844&recordNumber=196&total RecordNumber=1601
------
 
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1857-05-12  
Sida 2

 
SKÅDESPELAREN IRA ALDRIDGE  
 
Denne verldsberömde neger-artist, den afrikanske Roscius, af hvars besök vår hufvudslad innan kort får fägna sig, utgör ett slående criterium på tillvaron äfven hos den föraktade negerstammen af de höga menskliga förmögenheter, hvaröfver den hvita racen är så stolt, ja, man vill till och med påstå att han genom styrkan och mångsidigheten af sina naturgålvor och fulländningen i deras utbildning intager främsta rummet bland sin samtids dramatiska heroer. Då en sådan personlighet är egnad att väcka djupt intresse, torde några på förhand meddelade underrättelser om hans bana och konstnärskap, i korthet sammanfattade eller för händer varande materialier. vara på sin plats.  
 
Aldridge's förfäder uppgifvas hafva varit höfdingar för Fuhlah-stammen, bosatt vid Senegals stränder på Afrikas vestkust. Vår hjeltes farfader, som blifvit af en missionär omvänd, störtades från sin thron och blef jemte sin familj af stammen grymt mördad då han ville genomföra religionslärarens principer och utvexla i stället att till slafvar försälja krigsfångarna. Kort före denna katastrof hade Aldridge's fader Daniel jemte missionären begifvit sig till Amerika, der D. sattes i skola och gjordes till kristen prest samt visade ovanliga naturgåfvor. Önskan att blifva återinsatt i sina ärfda rättigheter förmådde honom likväl alt återvända till Afrika, der ett försök att göra dem gällande likväl misslyckades. Inbördes kriget utbröt ånyo; den kristne Afrikanen blef slagen och måste i 9 år hålla sig dold till dess han åter kunde begifva sig tillbaka till Amerika. Han hade före denna expedition gift sig i sistnämnde land med en negress, hvilken åtföljde till Afrika, der Ira Aldridge kort efter ankomsten föddes. Denne var alltså nio år då han återvände till Amerika, hvarest hans fader fortsatte sin hederliga och nyttiga presterliga verksamhet och äfven för densamma uppfostrade sin son. Daniel Aldridge dog 1840 och hans maka redan 1818, efterlemnande, utom Ira, en son, hvilken blef af några hvita mördad uti ett spelhus i New Orleans, hvilket mord å en neger icke föranledde någon undersökning, än mindre beifran.  
 
Tidigt visade Ira anlag för skådespelarekonsten, och vann redan i skolan ett pris för deklamation, hvaruti ingen öfverträffade honom. Hvad han här fick höra talas om theatraliska föreställningar väckte hans högsta nyfikenhet och längtan att få bevista någon sådan, och det första besöket å en theater i Newyork utöfvade en förunderlig trollkraft på honom, der han satt på den enda åt negrer upplåtna plats högst å galleriet bland gatsopare och ficktjufvar. Trotts alla ogynnsamma omständigheter och ehuru behäftad med felet att stamma, beslöt han sig för skådespelarekonsten och inlärde Rollas parti uti Pizarro, hvari han för första gången debuterade å en privattheater. Försöket utföll lyckligt. Alla medspelande voro svarta, sjelfva den sköna Cora, och det behöfdes icke litet hvitt, gult och rödt för att åt hennes kinder gifva rosens och liljans färger. Aldridge gjorde vidare ett lyckadt försök att spela Romeo uti Shakspeares Romeo och Julietta. Man skandaliserade sig icke litet öfver negrernas fräckhet och skamlöshet att våga dylikt, men åtlöjet förvandlades till beundran, och framgången blef så afgjord, att en viss theaterföreståndare, Price, af afund företog tillställningar för att tillintelgöra skådespelaresällskapet, hvilket det äfven slutligen lyckades alt skingra. Emellertid hade Aldridge tagit de första stegen på sin bana och under denna tid äfven spelat Hamlets rôle, då han bland åskådarne hade den berömde mimen Mathews, hvilken uti sitt arbete Utflygt genom Amerika, omnämner honom. Aldridge kom derefter i beröring med skådespelaren Wallack och fick, såsom biträde åt honom, kasta en blick bakom kulisserna och närmare studera konsten. Men hans far, som icke fann hans ställning såsom Wallacks springpojke önskvärd, satte honom i Shenectady College till theologiska studier. Slutligen skickades han till Skottland och universitetet i Edinburgh, der han under professor Sandford erhöll flere priser och medaljer för latinska uppsatser. Efter 1 1/2 års vistelse vid universitetet gaf han vika för sin tidigare böjelse, afbröt studierna och begaf sig, ännu helt ung, till England for att göra ett försök såsom skådespelare. Han uppträdde för första gången på Royalty-theatern, i östra delen af London, och då under hr Dunns styrelse; spelade Othello och vann afgjordt bifall. Dereftcr sökte han engagement vid Coburg-theatern, då under ledning af Leclerc, samt skördade triumfer såsom Oronoco, Gambia, Zarambo o.s.v.  
 
En gång, sedan han spelat Gambias rôle uti Slafven, inbjöd honom en vän att infinna sig i en af logerna för att mottaga bifallet af en familj, hvilken önskade personligen lära känna hjelten. Skådespelaren presenterades och knöt under denna korta samvaro en förbindelse, hvilken sex veckor sednare ledde till hans giftermål med en dame af högt stånd, dottern till en parlamentsledamot i Berkshire. Hans maka åtföljde honom sedermera på hans konstresor till en mängd af Europas förnämsta theatrar. Emellertid drog sig nu A. tillbaka till provinsen och egnade sig åt studier samt återvände först efter sju år till London. Hittills hade han bittert fått röna fördomen mot den svarta racen, och i sjelfva detta den verkliga frihetens land mötte honom äfven många hinder, trotts det gynsamma intryck som den afrikanska Kean utulvat. Han kunde icke erhålla engagement i Dublin och sjelfve den spirituelle theaterdirektören Calcraft vågade icke tillåta osmakligheten af en svart skådespelares uppträdande. Aldridges personliga närvaro i Dublin undanröjde likväl denna betänklighet: han blef engagerad för ett beslämdt antal gästrôler, hvilka för honom grundade en popularitet som sedan icke aftagit. Till samma theater väntades då den store Magikern Edward Kean, som icke tillät alt man spelade de rôler i hvilka han ämnade uppträda, och som just valt Othellos, hvarföre theaterdirektören sökte förmå Aldridge att gifva någon annan. Men A. stod fast vid sin föresats och uppträdde såsom Othello i December 1831. Hans triumf var fullkomlig. Staden genljöd af hans lof och de varmhjertade irländskorna svärmade för honom. En kritiker säger om honom, bland annat: I alla scener der Desdemona måste väcka en ljuf känsla hos den högsinnade mohren, voro hans svar så kyska, så ömma, veka och kärleksfulla, att intrycket deraf trängde djupt till åhörarnes hjertan: men då det lyckats för Jago att väcka hans svartsjukas demoner, blef han verkligen förskräcklig och hög; en storm rasade i den förtviflade mohrens bröst, hvars make ännu ingen skådespelare förmått uppkalla, och åskådarne skakades i sitt innersta. Detta var hans första uppträdande på någon hufvudtheater. Kean anlände till Dublin, såg Aldridge och skref åt honom ett rekommendationsbref till theaterdirektören i Bath, hvari det hette: Jag tillåter mig att för er presentera hr Aldridge, den afrikanske Roscius, hvars föreställning jag med stort nöje bevistat. Han eger ovanliga gåfvor och under er förståndiga anordning skall han säkerligen göra uppseende. Så inträffade ock. 1 Bath blrf bifallet om möjligt ännu mera enthusiastiskt. Hans resa liknade numera ett triumftåg och ärebetygelser af alla slag hopades öfver honom. Sommaren 1833 uppträdde han åter i Dublin uti Schillers Fiesco och med stor framgång. Hans repertoire ökades allt- mera. I Edinburgh spelade han Shylock och å Coventgarden-theatern i London Othello, vid slutet af hvilken sednare representation den ovanligt talrika publiken uppstod från sina platser, svängde hattar och näsdukar, samt egnade honom en hyllning som icke ville taga någon ända. Äfven gjorde han några gånger furore på Surrey-theatern och lemnade derefter London. Han hade emottagit smickrande skrifvelscr af Daniel Brewster, lord Cheslcrheld, madame Malibran, erkebiskopen af Tuam m. fl. och 1838 voterade underhuset på S:t Domingo en adress, deri han lyckönskades till sina framgångar, genom hvilka han vederlagt den förutfattade meningen att negrerna icke äro i stånd till kultur. Huset utnämnde honom till utomordentlig adjutant hos dåvarande presidenten, hvilken utnämning meddelades honom genom konsuln i London. Vid sin afresa från Dublin framsade Aldridge en epilog, hvaruti oförrätterna mot negerstammen på ett rörande sätt framhöllos och talaren i sitt eget och sin folkstams namn tackade det frisinnade och fördomsfria folk som egnat honom sin välvilliga uppmärksamhet.  
 
I Tyskland, som kanske ännu mera lifligt och varmt uppfattat betydelsen af Aldridges konstnärskap förestodo honom nya triumfer. Han har med ett engelskt skådespelare-sällskap besökt de flesta af dess förnämsta städer. I Frankfurt a. M. tillställdes honom af theater-personalen år 1852 en lagerkrans. I Berlin, der konstnären föreställdes för konungen, erhöll han guldmedaljen för konst och vetenskap.  
 
Man har hos Ira Aldridge beundrat intelligensen, den noggranna observationen och storartade uppfattningen samt den djupa känsla och allt öfverträffande passion, hvarmed han, utan att öfverskrida skönhetslinien, återgifver sina stora tragiska uppgifter. En egendomlighet, som bäst bevisar mångsidigheten uti hans konstnärsnatur, är föreningen hos honom likasom hos Garrick och Hjortsberg af de högsta tragiska egenskaper med en djup och oemotståndlig humor, som gör honom till den lyckligaste komiker och hos åskådaren af hans spel i vissa rôler framkallar det hjertligaste och mest öfvergifna löje.  
 
Åskådaren finner, säga tyska tidningar om hans uppträdande såsom Othello, uti hans åtbörder och eldiga ansigtsspel den bästa tolken för det främmande språk han talar; man glömmer att man är på theatern, man bortryckes i hvirfveln af den passion som bemäktigar sig skådespelaren. Hvilken skönhet, hvilken själsstorhet, hvilken dominerande mannakraft hos denne Afrikas son, som kommer för att lära oss förstå Shakspeare! När han uttalar sitt «if I once stir (om jag en gång rör mig) sker det på ett sätt som sänker kammen på den modigaste och när han med öm sorgsenhet klagar: hands not hearts (händer men icke hjertan) hvilka hjertan sammanpressande suckar låter han icke föregå ordet not! Att döma af detta hands not hearts, måste han vara en lika god Hamlet. Han är då icke blott den Afrikanske Roscius; Negern Ira Aldridge är den störste af alla skådespelare. Men det är icke spel, det är icke ansträngning, det är naturlif... Bland mängden högst lofordande omdömen i tidningar från England, Tyskland, Österrike och Schweiz välja vi här ett koncist ur ett schweiziskt blad, öfver hans uppträdande i Zürich såsom Olhello: Hans framgång var väldig och så mycket mera betydande, som större delen åhörare icke förstod det språk han talade; och likväl ha säkerligen för ingen hufvudmomenterna af Shakspeares storartade skapelse passerat oförstådda. Här upphörde i sanning allt komedispel; vi hade framför oss en liflig Mohr, som genom sin verkligen djupt kända passion, en passion som i den ursprungliga våldsamhet och vildhet, hvaraf blott hans race är mäktig, genomskakade märg och ben, uppfyllde oss med fruktan och rörelse, medlidande och ångest. Och med allt detta ingenting sårande, vidrigt, oskönt eller öfverdrifvet; endast natur och sanning i sin fulla, gripande verklighet. Prestationen var ända uti sina minsta detaljer och vrår djupt genomtänkt och framställdes med alla de hjelpmedel, hvilka en kraftfull gestalt, en mäktig organ och en utomordentlig observation och erfarenhet af menniskohjertat förläna».  
 
Uti Macbeths rôle, heter det i Berliner-tidningar, visade han det djupaste förstånd af skaldens mening och den djuptänktaste psychologiska uppfattning af karakteren: brottningen mellan den afrådande och manande tanken, själsstriden vid öfverläggningen om denna handling, som skall öfver konungens lik bana mördaren vägen till konungathronen, uppfyller åskådaren med fruktan och medlidande och nästan betager honom andedrägten. Macbeth stormar icke till den blodiga nattliga gerningen, han smyger sig till det gemak, som han skall förvandla till en mördarekula, och ännu på tröskeln dröjer han, likasom om hans goda genius qvarhölle honom. Hans blick likasom öfversätter Hamlets tal vara eller icke vara», med mörda eller icke mörda. Den yttre effekten blifver icke så stark, som genom det vanliga inrusandet i rummet; men deremot hvilken natursanning, hvilken öfvertygande inre verklighet låg icke Uti delta spel I... Sedan konungagestalterna på den gamla grekiska skådebanan, har säkerligen ingen sett någon mera imposant figur på scenen än denna Macbeth, iklädd konungamanteln. Spelet uti nämnde rôle, likasom uti Othellos, var allt igenom den fullkomligaste inkarnation af Shakspeares anda.  
 
Aldridge nyttjar icke maskering och likväl är han ny i hvarje ny rôle och skapar öfverallt sjelfständiga typer. Han var såsom Macbeth en lika natursann och individuell Skotte till lif och själ, som han var sann såsom Mohr uti Othello och såsom Juden Shylock uti Köpmannen i Venedig.  
 
Uti den för öfrigt ringhaltiga komedien »Padlock», der Aldridge spelar Negern Mungos rôle, är han lika stor i det löjliga, som han förut samma afton varit i det sublima och forsätter sin publik i högsta förvåning. Mungo, ett praktexemplar af dumhet, är satt att vakta den unga dottern till en viss gammal Diego, men insläpper mot en full börs den till tiggare förklädda älskaren. Den oefterhärmliga mimiken när börsen framlockas och demonstrationen af glädje och godt förstånd, då den slutligen släppes i handen på negern, kommer den mest mjeltsjuke att storskratta och den gammal-satyriska typen upphöjes genom sin karakteristiska natursanning från det burleska till det högkomiska och blir en äkta ethnologisk framställning. Scenerna vid Diegos oväntade återkomst och hans applikation af knytnäfvarna å Mungo, som under tiden tagit sig ett försvarligt rus, Negerns sånger och dans m. m. äro öfver all beskrifning löjeväckande.  
 
Bland de vackraste af konstnärens triumfer var den hyllning han rönte i Pesth å Stadttheatern. Vid fördubblade priser var salongen öfverfylld och bland det blomsterregn, som öfverhöljde honom, var äfven en lagerkrans med denna inskrift i guld: Hail thee! Celebrated Tragedian! The power of thy art is great in a foreign tongue. Thou dost fascinate a foreign people, the spirit of Shakspeare is with thee.  
 
Artisten gör ett värdigt bruk af den förmögenhet han samlar på sina konstresor. I Newyork hade en från Baltimore flyktad negerfamilj blifvit fasttagen och till straff för afvikandet skulle den skingras för alt gå till slafveri på spridda osunda ställen af unionen. Detta missöde väckte mycket deltagande för de olyckliga 5 personerna, hvaribland voro två unga, vackra och intressanta flickor, hvilka hotades med den grymmaste och mest förnedrande lott. Ryktet nådde till Ira Aldridge, som befann sig i Europa och genast öfversände lösningssumman, hvarigenom familjen räddades. Till konstnärens heder länder att han anser sin mission vara att upprätta sin förtryckta stam och ingifva aktning för dess andliga krafter. En ginare väg till menniskornas hjertan än konstens, kunde icke finnas uti vår konstdyrkande tid och en bättre missionär än Ira Aldridge säkerligen icke heller. Det är nu denne sednare, hvaröfver vår publik snart får tillfälle att sjelf döma. B—n.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:259834&sequence_number =3&recordNumber=202&totalRecordNumber=1601
 
---------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1898-09-19  
Sida 2

Neger — svensk sågverksarbetare. Att en neger finnes bland arbetarne vid ett af sågverken i Ångermanland, torde höra till sällsyntheterna. Vid Kramfors sågverk arbetar emellertid sedan ett par månader tillbaka en veritabel Kongoneger, som finner sig utmärkt i sin för en neger ovanliga sysselsättning. Om söndagarne är niggern nere vid jernvägsstationen och väcker stor uppmärksamhet bland de talrika passagerarne genom sitt brunglänsande anlete, sitt svartknollriga hår, sitt hvita skjort bröst och d:o tänder, som han helt gemytligt visar, skrifver Vestern. Alleh.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:82512&recordNumber=206&total RecordNumber=1601
 
-------------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1857-06-09  
Sida 1

 
Negerskådespelaren Aldridge förtjusar publiken med sitt spel såsom Othello, å Kongl. theatern. Man äger endast att beklaga, heter det, att den af de alldraflesta oförstådda engelskan i hans mun liksom förwånad wände sig bort från swenskan i hans medspelandes. Twå skilda tungomål på samma gång på samma skådebana — det är och blir en wanskaplighet. Lycka, att Shakspeares utomordentliga genius här war förmedlaren; eljest skulle theaterns styrelse brutit halsen af sig på experimentet; ty boken i hand ersätter icke ögats och örats deltagande i hwad som på scenen föregår.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:44994&recordNumber=239&total RecordNumber=1601
 
-----------------------------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1876-05-08  
Sida 3

 
Här och der. —  
 
Om doktor Epstein skrifwer Norrk. Tidn.s krönikör Pehr L. följande: Från wåra bygder har dragit den store humbugsmakaren, fastän stundom ganska skicklige doktor Epstein; han duperar nu som bäst the getapulier i Jönköping, likasom han förut gjort med stockholmarne. Med professorn följer äfwen en neger, hwilken skall lemna honom, då han om några weckor från Göteborg begifwer sig till utlandet. Denne neger medföljer, så besynnerligt det än låter, i egenskap af — tolk. Han har nämligen wistats i Swerige i 22 år, eller allt sedan sitt 14 år, och kan wårt modersmål sannolikt bättre än sitt eget. Han är icke mer och icke mindre än en historisk personlighet, nämligen Carl den femtondes f. d. piprensare John Tockson, hwilken, nu 36 år gammal, fortfarande är bosatt i Stockholm. Då han med herr Epstein häromdagen war på wäg till Linköping, gjorde tåget några minuters uppehöll wid Gistads station, hwarest stod en flock med landtfolk, som wid åsynen af morianen först stel af fasa betraktade honom, och derefter — då Tockson, märkande deras rädsla, steg ur wagnen och öppnade läpparne, derwid hans tänder lyste fram — under skrik sprang derifrån. Endast en flicka wille wisa sig nog modig att stanna qwar, men då negern kom henne alltför nära, och sägande hur står det till, min lilla flicka?, klappade henne under hakan, swek äfwen henne modet, så att hon hals öfwer hufwud tog till schappen. Slutet af historien är den, att landtborna, hwilka alla köpt biljetter till tåget, likwäl icke wågade sig fram eller följa med detsamma, hwadan de fingo traska till Linköping eller wänta några timmar till nästa tåg. Professor Epstein trollade äfwen med sig en flicka härifrån staden. Han will måhända blifwa der Grunder ihres Glück, och det är ej så dumt. Hon skall hufwudsakligast tjenstgöra såsom ben (i bordet) förswinnande damen samt mot en rätt stor lön under ett halft års tid medfölja doktorn till Jönköping, Göteborg, Filadelfia, Paris och Amsterdam.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:208069&recordNumber=272&tota lRecordNumber=1601
 
---------------------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1868-01-28  
Sida 2

 
I Förenta Staterna har nyligen för första gången en hwit blifwit dömd till döden och äfwen afrättad för mord på en neger. En soldat wid namn Lusk hade mördat en neger och blifwit, af en militärdomstol förklarad skyldig och dömd att hängas. En nådansökan till presidenten och senaten lemnades utan afseende och rättwisan fick denna gång taga ut sin rätt.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:94814&recordNumber=315&total RecordNumber=1601
 
-------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1899-10-04  
Sida 3

 
Svenskan och negern. En svensk flicka Amelia Bergström har i West Superior, Wisconsin, förlofvat sig med en neger N. A. Smiley. Betecknande för det förakt, svenskarne liksom alla andra hvite i Amerika hysa för »niggrerna» äro tidningen Wisconsin Svenska Tribunen om förlofningen :  
 
Amelia är en svensk flicka med fördelaktigt utseende och hennes tillkommande make är en neger, svart som insidan af en skorstenspipa. Det är rent af äckligt, då man tänker sig, att en hvit flicka kan sjunka så lågt i sjelfrespekt, att hon ingår i äkta ståndet med en neger. Vi beklaga på det högsta att hon är svenska. Hon sätter härigenom en stor skamfläck på hela vår nation.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:207562&recordNumber=319&tota lRecordNumber=1601
 
------
 
Titel:  Faluposten  
Datum:  1886-10-02  
Sida 3

 
Trenne wildar, hwilka uppgifwits wara genuina indianer, ha under festligheterna i Halmstad förewisats af en hannoveranare med dam. Dessa förewisningar ha emellertid gifwit polisen ett par gånger anledning inskrida. De första gångerna wildarne förewisades bespisades de med lefwande kaniner. Denna ohygglighet ansåg sig dock polisen böra förbjuda. Sedermera har det wisat sig, att de tre indianerna äro en swensk och en engelsk sjöman samt en neger, hwilken äfwenledes haft anställning å ett fartyg.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:128798&sequence_number =3&recordNumber=330&totalRecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1867-03-16  
Sida 1

 
Teaterskandal. Från Carlskrona skrifwes d. 12 Mars: Genom annonser och affischer hade tillkännagifwits att i Söndags afton skulle med biträde af amerikanska negersångarne gifwas en dramatisk och dansant representation å härwarande theater, och till följd häraf hade en temligen talrik publik infunnit sig. Något namn hade ej warit undertecknadt å advertissementerne, men sedermera upplystes, att det sällskap, som tillställt representationen, utgjordes af ett konstnärspar, kallande sig hr och fru Scheike, hwilka lära under en längre tid, under olika namn hemsökt en del af Sweriges landsortssäder. Uppgiften de amerikanska negersångarnes biträde war en humbug af oförskämdaste art. Publiken uthärdade tämigen tåligt såwäl Röfwarhöfdingens monolog och skut (utförd af hr Scheike) som ock flera derefter följande produktioner, men när ändtligen en strålande neger framträdde på scenen, hållande i handen ett stort hwitt plakat, hworå syntes ganska tydliga swarta märken efter negerns fingrar, inkastades på scenen kringlor och och smörgåsar, hwarjemte skärande hwislingar hördes i salongen, derifrån damerna nu aflägsnade sig. När man hunnit till näst sista af de annonserade styckena der herrn och frun (den sednare på affischen figurerande under det mer klingande namnet miss Reinhold), uppträdde i negerskepnad, imiterande en galande tupp och en dito höna, hade hwisslingarne exeqwerade dels med, dels utan nycklar, wuxit till en werklig afgrundskonsert; bombardementet emot scenen blef nu ordentligt häftigt; kring det stackars paret bokstafligen haglade äpplen, skorpor etc., ock det berättas att samtlige de utanför theatern warande månglerskorna denna afton fått sitt lager af nämnde waror alldeles utsålt, så att om artisterna icke skördade lagrar, torde de dock icke på länge behöfwa sörja för dagligt bröd.  
 
— Största delen af publiken lemnade nu salongen, der owäsendet nått en sådan höjd att representationen ej kunde gifwas till slut, utan kronan måste uppdregas, för att få alla att aflägna sig. Det återstående inhiberade stycket lär warit ämnadt att utgöra glanspunkten, och till detsamma hade herrskapet S. här på platsen engagerat twenne sjömän, hwilka skulle uppträda såsom negersångare. En folkhop sågs efter spektaklets slut länge dröja utanför ingången till gården, och det tycktes fara wärdt, att ifall quasi-negern wisat sig, han blifwit uppwaktad med stryk. Det wärda konstnärsparet lemnade på Söndagsnatten i tysthet staden, händelsewis glömmande att liqwidera en del af sina skulder. Wi ogilla och beklaga pä det högsta det sätt hwarigenom en del af den smitna publiken gifwit sin owilja luft, men af denna händelse synes emedlertid, att så framt theatern skall kunna åtnjuta något anseende och ej få rykte att wara skådeplats för s. k. skoj, är de nödwändigt för framtiden, att wederbörande, innan theatern upplåtes, åtminstone förwissa sig om, att icke allmänheten blir utsatt för så groft bedrägeri såsom nu war fallet.
 
I Kalmar lär dessa artisters humbug icke warit så gros, ty det berättas att de der uppträdt under den mera anspråkslösa benämningen Negerimitatörerna Lacys. Alldeles riktigt. Representationen å Kalmar theater gafs för nästan tomt hus. Blott några pojkar stodo ut med att öfwerwara spektaklet. Wi hade ingen referent der, men ha hört berättas att wärre spektakel hade åskådarne ej åsett.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:144601&recordNumber=335&tota lRecordNumber=1601
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-21, 06:13
Svar #4

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Blekingsposten
Datum:  1857-06-16  
Sida 2

 
Kongl. theatern har ofta en besatt otur. Knappt är man kommen i farten med den införskrifne negeraktören Ira Aldridge såsom Othello, då hans medspelare, hr Dahlqwist, får - kopporna. En annan pies måste inöfwas.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:43351&recordNumber=375&total RecordNumber=1601
 
------------------
 
Titel:  Blekingsposten
Datum:  1857-06-30  
Sida 1

 
Aftonbladet har en den strängaste konstkritik, man nästan kan tänka sig, öfwer den så högt uppburne engelske neger-aktören Ira Aldridges spel å K. theatern. Med wissa erkända förtienster äger han ock fel. — fel sådana, att de, efter wår öfwertygelse, göra all sant konstnärlig framställning, äfwen med hans före- träden, otänkbar. Hufwudspelet, det som kan sägas i sig innefatta de flesta öfriga, dock icke alla, är maniering. Det finnes ingen sanning, ingen natur i hans spel, annorlunda än här ock der i wissa, snart öfwergående ögonblick, men då träffar han stundom det rätta, och det med sant mästerskap, det måste medgifwas. Wi ha i wåra dagar sett mvcken maniering på scenen, och af hwarjehanda slag; men någon så fullständig, så konseqwent widhållen — aldrig. Hans debit är för för det wanliga samspråket hållen i en långsläpig, högst tillgjord stil, som har något af en metodistpredikants ton då han läser sina böner, och härwid använder hr Altritge nästan uteslutande röstens ljusa timbre, hwarigenom det hela får något särdeles enformigt och rogifwande, o, s. w. — Om sielfwa piesens wal yttras: Hwad totalintryck kan ett stort dramatiskt werk, så behandladt af den förnämste skådespelaren, wäl göra? Swaret ligger i det föregående. Endast nödgas wi tillägga, att om detta mästerwerk på köpet ges stympadt och på twå alldeles olika språk, af hwilka det ena icke begripes af flertalet bland åhörare, blir det hela ett redlöst kaos, ett wåldförande af all estetik som wi gerna hade welat anse omöjligt på den scen, som Gustaf III inwigt åt sånggudinnorna.  
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:44999&recordNumber=380&totalRecordNumber=1601
 
------------------
 
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1892-10-07  
Sida 1

 
Endast 5 dagar uppträder den stora Kongo-Neger-Karavanen bestående af 8 vuxna och 2 barn i det stora tältet å Knack Karl Anderssons tomt å MORA STRAND Onsdagen den 12, Torsdagen den 13. Fredagen den 14, Lördagen den 15 från kl. 10 f. m. till 10 e. m. och sista gången Söndagen den 16 Okt. från kl. I till 5 e. m. och kl. 6 till 10 e. m.  
Kom derför alla, då Karavanen stannar endast 5 dagar!  
 Karavanen, som har uppträdt inför den svenska konungafamiljen, utför i nationaldrägter sitt lands sånger och krigsdanser samt åskådliggör dess seder och bruk.  
 Höfdingen för karavanen, som i 2 år och 8 månader medföljt Stanley-expeditionen, talar engelska med de besökande, och är det af stort intresse för publiken att se denne höfding, som i sällskap med Stanley har genomrest det mörkaste Afrika.  
 De, som hysa intresse för de arma, ociviliserade hedningarne, hafva här ett rikt tillfälle att studera dessa beklagansvärda menniskors låga kultur- ståndpunkt och sjelfvn se det ociviliserade naturstånd, hvilket är rådande bland de infödde i Afrika, der så många af våra utsända missionärer ha fallit offer för individer af denna svarta folkras.  
 Höfdingen Suryck, 28 år gammal, och en man på öfver 6 fots längd, har 12 stora ärr på kroppen efter lans- och sabelhugg från sammandrabbningar med åtskilliga stammar under sitt deltagande i Stanley-expeditionen, hvadan det torde vara af intresse att göra ett besök endast för att få se denne intressante man, som tillika medför sina två små barn, ett på 3 och det andra på 5 år och hvilkas moder, som var en Hinduqvinna, är död. Något så intressant, som att se dessa två små barn, kan ingen tänka sig De dansa, marschera och exercera med små gevär, samt sjunga tillika mycket vackra sånger på sitt eget modersmål I förbindelse härmed uppträder en af negrerna med många stora lefvande Jätte-Ormar. Föreställning hvar halftimme! Biljettpris: Första plats... 75 öre Barn 35  Andra plats... 50 öre Barn 30   CHR. OLSÉN, Impressario.  
 
Kejsaren!!! Skandinaviens finaste och elegantaste utstyrda KARUSELL å hvilken Kejsaren af Ryssland med familj, Konungen af Danmark och hela det danska Konungahuset ha åkt den 8 September 1891, då karusellen var uppsatt vid det kongl. danska sommarslottet Fredensborg. En sådan karusell har aldrig förr varit sedd af någon här i samhället. Karusellen är upplyst af 300 kupellampor och 50 lanternor. Å karusellen förefinnes 2 elegant utstyrda indiska elefanter samt 16 elegant förgylda hästar, 6 hvilsoffor med sammets-säten. Karusellen dragés med hästkraft och är uppstäld å Knack Karl Anderssons tomt å Mora Strand.  
Köpings-Posten skrifver: att endast se denna karusell upplyst borde betalas. OBS.! Karusellen med allt tillbehör är till salu för 14.900 kronor. Högaktningsfullt OLE OLSÉN.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:190772&recordNumber=349&tota lRecordNumber=1601
 
--------------
 
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1868-08-19  
Sida 1

 Det wäckte ett eget intryck att wid kollektbäckenet i kyrkan se en infödd afrikansk neger, hans namn är Charles från mellersta Westafrika och nu missions-elev wid Johannelund. (Ups.-P:n.)(=Upsala-Posten)
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:218749&recordNumber=354&tota lRecordNumber=1601
 
----------
 
 
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1841-12-27  
Sida 1

D. 20 Dec. Under patrullering i skärgården har i en öppen båt anträffats och under beslagsanspråk till Marstrands tullkammare införts 40 kaggar neger-head( ett slags tuggtobak), vägande mellan 7 och 8000 U(=skålpund, skeppspund eller lispund?, min anmärkning).
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:327572&recordNumber=368&tota lRecordNumber=1601
 
---------
 
Titel:  Blekingsposten
Datum:  1880-03-05  
Sida 1

 
 På genomresa till Stockholm och endast några dagar. En af optikens största uppfinningar eller den s. k. genomskinlige Zulukaffern (en äkta Afrikansk neger), förevisas från och med i dag Fredag och tills vidare uti Hr Aug. Sandbergs lokal. Drottninggatan n:o 55. Det är en verkligt lefvande menniska som man står framför och ser föremål som hålles bakom. Ej förut i Sverige förevisat. Entré 25 öre, (skolungdom 15 öre). Öppet från kl. 11 f. m. till 11 e. m. OBS. Ingen bör uraktlåta att se denna nyhet för dagen.  
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:40343&recordNumber=373&total RecordNumber=1601
 
-------------------------
 
 
Titel:  Norra Skåne  
Datum:  1894-05-05  
Sida 1

 
Cirkus Bergman. Härmed tillåter jag mig vördsamt meddela den högt ärade publiken i Engelholm och dess omnejd att jag: med mitt Konstberidaresällskap, bestående af 24 hästar och 60 personer samt egen musikkår, ankommer till Engelholm Fredagen den 4 Maj Lördags afton kl. 8 inviger jag den af mig nyuppbyggda, med all nutidens komfort inredda Cirkusen på Gröna Torg med en extra stor Gala-representation  
 
Neger-excentrikerna Bröderna, YUM-YUM
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:41631&recordNumber=374&total RecordNumber=1601
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-22 03:25)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-22, 06:30
Svar #5

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Faluposten  
Datum:  1885-02-14  
Sida 3

 
Följande rapport afgafs en gång till k. bhde (Kunglig Befallningshavande) i Kronobergs län: Genom ett resande teatersällskaps oförsigtighet har en tiger eller en neger eller en annan obildad person framkommit ur ett orangeri och tillstält stor förödelse inom orten. (Ort och datum. ` C. U. B., kronolänsman.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:49714&recordNumber=383&total RecordNumber=1601
 
---
 
En tidigare och utförligare notis om samma sak:
 
Titel:  Norra Skåne  
Datum:  1881-09-13  
Sida 4

 
Ett stilprof. Scenen är en ölkrog någonstädes i Småland, der en förewisare slagit sig ned wid ett glas öl; utanför den bundne björnungen, oroad af en mängd barn; kedjan går sönder, barnen springa skrikande åt alla håll med full hals, föräldrarne skynda till, kronolänsmannen, tillkallad, tager kringwandraren i förwar och skrifwer derom följande rapport: Till konungens befallningshafwande å Kronobergs län. Genom ett resande teatersällskaps oförsigtighet har en tiger eller en neger eller en annan obildad person framkommit ur ett orangeri och tillstält stor förödelse i orten. Handlingarne lades wisliga ad acta
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:52813&recordNumber=384&total RecordNumber=1601
 
-------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1886-08-23  
Sida 1

 
En neger, wissångaren Vogel, hitkom med fredagens aftontåg och afreste i lördags eftermiddag härifrån till Borgholm.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:87442&recordNumber=395&total RecordNumber=1601
 
------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1857-05-22  
Sida 2

 
Men samme »välborne kapten och riddare, som icke tillåter någon, eho den wara månde, att säga ett ord till stockholmska smakens nackdel, gninar sjelf, så att han drar munnen upp åt öronen, åt stockholmska publiken, som med sådan längtan och trängtan afwaktar neger-aktören Ira Aldridge, hwilken skall spela mohren i Venedig och slipper att swärta sig i synen i och för sin rôle, ty - märk wäl - denne smarte artist kan inte ett ord swenska, då han uppträder på den swenska Kongl. theatern i samspel med swenska aktörer och aktriser, utan måste hela pjesen igenom tala engelska, som blir för den större delen af allmänheten lika begriplig, som för skålknallarna, hwilka wid ridåens uppgång gingo ut, medan de derinne finge pratas wid.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:92959&recordNumber=396&total RecordNumber=1601
 
-----
 
Ira Frederick Aldridge, född 24 juli 1807 och död 7 augusti 1867, var en amerikansk skådespelare.
 
Som betjänt hos Edmund Kean kom Aldridge i kontakt med teatern, debuterade i slutet av 1820-talet i London och väckte sedermera beundrar i de flesta av Europas huvudstäder, bland annat Stockholm 1857, för sina temperamentsfulla Shakespeareframställningar, främst Othello
 
Källor:
Svensk uppslagsbok. Lund 1929
 
Foto.
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ira_Aldridge
http://en.wikipedia.org/wiki/Ira_Aldridge med flera foton och porträtt.
 
Marriage and family[edit]
 
Soon after going to England, in 1824 Aldridge married Margaret Gill, an English woman. They were married for 40 years before her death in 1864.
 
A year after Margaret's death, on April 20, 1865, Aldridge married his mistress, the self-styled Swedish countess Amanda von Brandt, with whom he already had a son, Ira Daniel. They had four more children: Irene Luranah, Ira Frederick and Amanda Aldridge, who all went on to musical careers, the two girls as opera singers. Their daughter Rachael Frederica was born shortly after Aldridge's death and died in infancy.
 
Aldridge spent most of his final years with his family in Russia and continental Europe, interspersed with occasional visits to England. He planned to return to the post-Civil-War United States, but he died in August 1867 while visiting Łódź, Poland.
 
His remains were buried in the city's Evangelical Cemetery; 23 years passed before a proper tombstone was erected. His grave is tended by the Society of Polish Artists of Film and Theatre.
 
http://shakespeareinamericanlife.org/stage/onstage/yesterday/starringroles/aldri dgeineurope.cfm  
---------
Amanda von Brandt (died 1915) claimed to be Swedish countess and was the second wife of actor Ira Frederick Aldridge, whom she married on 20 April 1865. The couple had four children. Their eldest child was born during Aldridge's marriage to his first wife, Margaret Gill, and their youngest was born four months after Aldridge's death. Amanda von Brandt is buried at Highgate Woods, London. Their daughter Amanda Christina Elizabeth Aldridge became a notable opera singer, teacher and composer.
 
--------
 
Amanda Christina Elizabeth Aldridge (Amanda Ira Aldridge), (10 March 1866-9 March 1956), was a British opera singer, teacher and composer, under the pseudonym of Montague Ring.
Amanda Aldridge was born on 10 March 1866 in Upper Norwood, London, the third child of black Shakespearian actor Ira Frederick Aldridge and his second wife, the (alleged) Swedish countess Amanda Von Brandt. Aldridge studied voice under Jenny Lind and Sir George Henschel at the Royal College of Music in London, and harmony and counterpoint with Frederick Bridge and Frances Edward Gladstone.
 
After completing her studies, Aldridge worked as a concert singer, piano accompanist, and voice teacher. A throat condition ended her concert appearances, and she turned to teaching and published about thirty songs between the years 1907 and 1925 in a romantic parlor style, as well as instrumental music in other styles. Her notable students included Roland Hayes, Lawrence Brown, Marian Anderson, and Paul Robeson. At the age of eighty-eight, Aldridge made her first television appearance in the British show Music For You where Muriel Smith sang Montague Ring's Little Southern Love Song. After a short illness, she died on March 9, 1956.[1]
http://en.wikipedia.org/wiki/Amanda_Christina_Elizabeth_Aldridge
 
---------------------------------------
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1892-06-29  
Sida 3

 
Kronprinsessans lille neger, om hvars engagerande nere i Egypten på sin tid berättades, väckte naturligtvis stort upp- seende vid sin husmors genomresa i Köpenhamn liksom öfverallt annorstädes. Iklädd blå kappa och röd fez, kom den svarte gossen åkande i en öppen droska efter de kungliga vagnarne. Han gör för öfrigt heder åt sin höga härskarinnas smak, enär han lär vara mycket vacker, som neger betraktadt.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:139141&recordNumber=413&tota lRecordNumber=1601  
 
------
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1898-09-20  
Sida 3

Vid Kramfors sågverk i Ångermanland har emellertid en neger arbetat sedan två månader tillbaka och synes var mycket belåten med sin an ställning.
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:177498&recordNumber=426&tota lRecordNumber=1601
 
-------
 
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1890-07-25  
Sida 2

Cirkus vid Karlavägen är en praktbygnad, det veta många stockholmare och nästan hvarenda en af våra besökande landsortsbor. Men det storartade utsädet - denna bygnad - åstadkom ingen guldskörd. Det viktigaste skälet härtill torde nog vara att stället är allt annat än centralt, det ligger nämligen vid gränsen af Djurgården. Spårvägen går emellertid ända fram. Ett par cirkussällskap försökte sin lycka, men fann den ej. Så begaf det sig, att bygnaden, hvars uppförande lär ha dragit en kostnad af omkring 360,000 kr., såldes - helt nyligen - till ett konsortium för 155,000 kr. Grosshandlaren Hugo Mattson är här själen. Hvad ämna de nya ägarne söka att dra för fördelar af sin ståtliga godtköpsbygnad? Det har uppgifvits, att man har för afsikt att inrätta en varieté. Så är dock ej förhållandet. Jag är i tillfälle att meddela hur konsortiet för närvarande tänker att ta i tu med saken, som ej lär bli så lätthandterlig.  
 
Han ligger i underhandling med föreståndaren för ett cirkussällskap; ett noch nie dagewesenes, som det heter. Denne föreståndare är en m:r Thompson, född i Amerika och - neger. En neger som cirkusdirektör; redan detta är en reklam. Hans sällskap lär ej vara å la Renz, d. v. s. öfverväldigande genom mängden af människo- och djurpersonalen, om jag så får uttrycka mig, men i stället naggande godt. Ett femtiotal hästar tillhör sällskapet; personalen i förhållande därefter. Sju kolossala elefanter påstås komma att utgöra en betydande dragningskraft. I fall öfverenskommelse sker - en befullmäktigad från m:r Thompson är redan här - skulle sällskapet börja sina prestationer i midten af nästa månad. M:r Th. uppehåller sig för närvarande med sitt sällskap å Krim.  
 
Skulle man emellertid ej komma öfverens, har konsortiet för afsigt att upplåta den vidsträckta cirkus till mönsterkonserter (med 3 à 4 regementsmusikkårer), allmänna möten, föreläsningar, velocipedföreställningar, maskeradbaler och annat mer.  
 
Således ej brist på omvexling.  
 
Man håller nu som bäst på att plantera träd omkring den kala platsen, där cirkus befinner sig. Hundratals lass mat- och sandjord äro redan ditförda.  
 
Få se, hur Cirkus' öde blir under den nya regimen. Anloppet var från början stort.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:161514&recordNumber=461&tota lRecordNumber=1601
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-23, 08:05
Svar #6

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Ett försök att tjäna pengar på folks nyfikenhet på svarta!
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1853-03-16  
Sida 2

 
En Swensk neger. En industriddare bland bondklassen hade för ett par år sedan fått infallet att resa omkring i wissa skånska trakter och för pengar förewisa en neger. Förslaget uppgjordes i komplott med en husar från trakten af Klippan med ett något negeraktigt ansigte och kort krulligt hår, på så sätt, att denne senare skue utgöra den afrikanska gossen och kompanjonen wara hans herre och förewisare. Sedan husaren sålunda blifwit ordentligen insmord med kimrök och tran, samt wäl gniden med en fläskswål, att han fick ett blänkande utseende, jemte med mönja widare rödmålade läppar, reste herrskapet åstad från by till by, och den sotswarte negren betraktades med yttersta förwåning öfwerallt, emedan man ingenstans sett en sådan afrikansk skogsmenniska.  
 
Anförarens fickor fylldes med penningar, ty 4 sk. personen war ju en ringa summa för den gapande nyfikenheten.  
 
Man drog i den svarta mannens ulliga hår, man beundrade hans blanka svarthet, man lät honom blotta så mycket som passande kunde ses, för att öfwertyga sig om den swarta hudens likformiga färg. Allt förklarades och tydliggjordes och endast negerspråket blef obegripligt, ty negermannen talade en rotwälska med sin följeslagare, som denne än uppgaf för engelska och än för hottentottiska.  
 
Men då desse äfwentyrare logerat en natt hos en bonde, och mor i huset skulle göra mycket wäl och bädda en fin säng åt morjanen och hans följeslagare, samt fann till sin största förwåning om morgonen, att hennes lakan blifwit nedswärtade under det negerfärgen tycktes hafwa bleknat, började man att märka oråd och misstänka morjanherrskapet. Dessa frestades af bönderne på ett ganska eftertryckligt sätt, måste erkänna bedrägeriet, hwaråt man slutligen skrattade, emedan man fann det qwickt, och sedan man wäl undfägnats och bönderna druckit brorskål med både neger och negerhöfding, begaf man sig till en annan ort för att försöka sin lycka, och der förewisas kanske morjanen ännu.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:212096&recordNumber=472&tota lRecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1890-09-05  
Sida 5

 
En negergosse vid namn Mose Nsiku från Kongo i Afrika medföljde Svenska missionsförbundets missionär Nilsson, som i förra veckan predikade å härvarande missionsshus. Gossen är endast 12 år och har gått i missionsskolan sedan Nilsson för 3 år sedan kom dit ut, och döptes kort före afresan hit. I dopet fick han namnet Mose; det andra namnet hade han före det samma. Han återvänder med Nilsson i vår och är nu med för att hos missionsvännerna väcka mera intresse för missionssaken derute. En lofvande yngling synes han vara, ty allt hvad han här såg, tog han han noga reda på och gjorde deröfver anteckningar. Vid besök i Falu grufva skref han såsom andra notabla rosande sitt namn i der varande journal för besökande främlingar. Resan fortsattes här ifrån till Rättvik och sedan åter till Borlänge öfver Insjön.
 
--------------
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1887-08-01  
Sida 1

 
Kung Karls piprensare.  
 
Man skulle kunna ha vissa skäl att räkna negern Panzio Toxon bland männen af den tredje dynastien; den femtonde Karls glada regeringsår.  
 
Till Karls goda vänner hörde äfven de båda elfsborgarne: Elfsborgslandshöfdingen Bergman och Elfsborgs-regementschefen Vestfält. Generalmajor Vestfält hade fått tag i en neger - jag tror att han hade köpt honom - och hade aflagt åtskilliga dyra eder på, att Afrikas svarte son skulle bli kristen! Särskildt högtidligt skulle kristnandet bli, enär Karl den femtonde besökte sin vän och sitt trogna Elfsborgs regemente; det var 1856. Döpelsen skedde å Fristadshed, Elfsborgs regementes mötesplats.  
 
Er korrespondent, näjdens barn, öfvervar döpelsen; den var mycket munter.  
 
Den nye luteranen var Panzio Toxon, som sedermera blef Karl den femtondes piprensare.  
 
I denna sin egenskap blef han en af Stockholms populära personligheter; han excellerade alltid i superfina toaletter. Kläderna och ebenholtsansigtet skeno i kapp.  
 
Men Karl den femtondes sol sjönk ned; och då blef det mörkt för hans vänner, både af högre och lägre rang. Toxon fick en liten pension, hette det. Möjligt, men frågan är huruvida ej denna för några år sedan indrogs.  
 
Efter den kunglige gynnarens död gick det utför med Toxon. Han försökte åtskilligt: egendomsagentur, kommissionärskap, ja, han uppträdde till och med som bränvinsadvokat. För egen del hade han många mål att sköta; det fans en tid då hans namn hvarje vecka stod på rådhusrättens lista.  
 
Hans lejon-period, i sitt slag, hade redan för länge sedan upphört; man såg honom ej mera på de allmänna platserna. Slutligen led han och hans familj brist på det nödvändigaste; han antog då en underordnad plats å en biljard vid Tunnelgatan. Det var der han afled.  
 
Han hade familj, som ofvan anförts; år 1860 blef han gift med en Stockholmsflicka, född i Klara. Han var då 22 år;  
 
Det gör ett egendomligt intryck när man i rapporten till poliskammaren angående dödsfallet får läsa, att hustrun förklarade, att hon ej kunde bekosta sin aflidne makes begrafning, utan anhöll att den måtte ske med allmänna medel.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:108873&sequence_number =1&recordNumber=502&totalRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Wernamo tidning  
Datum:  1882-04-22  
Sida 2

 
En neger, förut kypare å hotell Kramer i Malmö, åtnjuter nu konfirmandundervisning i Helsingborg.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:111923&recordNumber=505&tota lRecordNumber=1601
 
---------------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1869-05-19  
Sida 2

 
- En neger, Charles Thimotheus, hwilken genomgått stadsmissionens i Stockholm skola wid Johannelund och blifwit inwigd till missionär, hat nyligen begifwit sig af till sitt hemland Afrika för att predika kristna läran för sina swarta medbröder.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:117344&recordNumber=517&tota lRecordNumber=1601
 
--------------------
 
Hahaha!!!  
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1878-09-19  
Sida 2

 
En förbrödringsfest.  
Från Paris skrifwer en korrespondent följande till Ner. Allehanda:  
Bland de många festligheterna, till hwilka utställningen gifwit anledning, har warit en, som wisserligen icke hör till dagens händelser, efter som den redan är ett par weckor gammal, men som icke blifwit omtalad i tidningarna såsom den werkligen förtjenar, nämligen den gemensamma banketten för alla de främsta och utländska tjenstemän och arbetare, som warit sysselsatta wid utställningen. Man hade på detta sätt sått tillsammans inemot tolf hundra personer, som hwardera betalt sina 6 francs, en för flertalet ganska känbar summa, men för hwilken war dem utlofwad god valuta. Wid inträdet i det s. k. Skridskopalatset wid Avenue de 1'Impératrice erhöll hwar och en också ett exemplar af en prydlig matsedel, upptagande flere rätter, och plats anwisades dem wid de långa, wackert dukade borden, der utom winbuteljerna deserten redan stod till reds. Men derwid stannade det for de flesta. Wåra swenska pontonierer woro också med och fingo se på, huru faten buros omkring till några bord - men icke till deras. Med wanlig swensk försynthet hade de, så hungriga de än kände sig, icke mod att göra såsom en af deras grannar wid bordet, en jättelik neger, som, när denna wäntan blef hans swarta blod för lång, grep sig an med hwad som fans att tillgå - winet och frukterna, som hörde till deserten. Han gick metodiskt till wäga och spisade först päron, så de färska fikonen, derpå aprikoserna, sedan drufworna och till sist de krusade papperen, hwari dessa goda saker legat upplagda, allt med knif och gaffel, samt nedskjöljde hwarje sak med en af winbuteljerna, som stodo inom armhåll. När ingenting widare sans alt äta eller dricka, lutade han stolen bakut, lade upp fötterna på bordet och grinade belåten med sina hwita länder. De andra hade så roligt de under så satta omständigheter kunde hafwa åt niggern, till hwilken kommo långa utwandringståg från de andra borden för alt undersöka om ej serveten blef swart, när han torkade as sig swetten, som flödade utför hans oljiga kinder. Men så tröttnade man wid den förnöjelsen, och matfrågan uppreste sig åter. Då begaf det sig att kyparne hade gjort strejk; i köket stod fullt med mat, men ingen fans att servera den och ingen wisste heller af det. Wid de bord, der man fått något att äta, hade redan talen börjat och det hurrades derifrån warmt för mensklighetens förbrödring; men, såsom det gamla ordspråket säger, hungrig mage har inga öron, och tålamodet brast slutligen. Såsom i en kosmopolitisk revolution rusade engelsmän och spanjorer, swenskar och kineser, belgier, amerikaner och infödingar från kolonierna, män och qwinnor i wild oordning om hwarandra, somliga ursinniga, andra skrattande. Maten till röra stall aldrig hafwa blifwit skådad, men den tog ett mindre muntert slut, ty engelsmän och amerikaner började stå sönder allt, som kom under deras händer, glas, porslin och möbler. När fransmännen sökte afstyra detta, uppstod en stunds allmänt slagsmål. Ingen skrattade längre, utom fyra kineser, som hoppade och wiftade med sina långa hårpiskor af fröjd öfwer att se huru westerns barbarer buro sig åt. - Så slutade den förbrödringsfesten.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:118617&recordNumber=520&tota lRecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1878-07-30  
Sida 3

 
Ystad. Långväga resande. En svensk missionär, pastor B. P. Lundahl, som i tio år vistats i Afrika, i kuststaden Massaua i Abyssinien, har nyligen återkommit till Sverige på ett besök och predikade den 19 dennes i S:t Petri kyrka i Ystad. I sitt föredrag meddelade han intressanta upplysningar om missionsväsendet i de svartes verldsdel och omtalade bland annat, att i Massaua och andra orter hafva missionärerne upptagit en del föräldralösa barn och sådana, som förts till kusten för att säljas som slafvar. Dessa barn uppfostra de i skolor och söka bibringa dem så mycken kunskap, att de sedan kunna gå ut bland folkstammarne såsom skollärare och evangelister. Flere sådana äro redan utsände, och en ung neger med goda anlag och fattningsgåfvor befinner sig här i Sverige sedan ett par år tillbaka för att utbildas till missionär; han talar flere afrikanska språk och lär om ett års tid vara redo att begynna sitt värf. Pastor Lundahl, som sjelf förestår en dylik skola, åtarvänder om ett par månader till Massaua, der han har sin familj. Han är en medelålders man, och hans namn förekommer ej sällan i missionstidningarna.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:124273&recordNumber=529&tota lRecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1882-11-28  
Sida 2
 
Ett våldsamt uppträde egde rum i går e. m. vid skeppsbron. En neger, som blifvit afmönstrad från skeppet M. Roosval hade kommit i delo med sina kamrater och kunde icke i sitt öfverlastade tillstånd, omhändertagas af polisen på lämpligare sätt än att han, efter ett förtvifladt motstånd och åtskilliga utdelade slag, måste bindas till händer och fötter samt i vagn transporteras till vaktkontoret, eskorterad af en massa skådelystna personer.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:125729&recordNumber=537&tota lRecordNumber=1601
 
---------
 
Titel:  Norra Skåne  
Datum:  1895-12-10  
Sida 3

 
Tryckfrihetsåtal mot Stockholmstidningen. Det af mr C W B. Payne (medlem i sällskapet The Fisk Jubilee Singers) instämda tryckfrihetsmål angående en i nämnda tidning införd artikel med rubrik En Stockholmsdam enleverad af en neger förevar i torsd. inför rådhusrättens femte afdelning. Mr P. yrkar ansvar enligt 3 mom 11 § tryckfrihetsförordningen jemfördt med 16 kap 7. 8 ocb 9 §§ strafflagen samt 5,000 kr. i skadestånd. Svaranden bestred att ingå i svaromål, innan käranden stält borgen för den kostnad och skada som möjligen kan uppstå, synnerligast som käranden ej vore svensk undersåte. Med bifall härtill uppsköts målet till den 19 dennes.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:127012&recordNumber=544&tota lRecordNumber=1601
 
------
 
Under Hwarjehanda står följande mycket märkliga notis.
 
Titel:  Gotlands tidning  
Datum:  1873-01-17  
Sida 3

 
En neger fick på ett Fartyg se en swart hund med mopsaktigt hufwud och började wid denna anblick häftigt gråta. Man frågade honom om orsaken och han swarade, i det han tjutande pekade på hunden,- - Ack, hwad han är lik min syster!
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:128839&recordNumber=545&tota lRecordNumber=1601
 
---------
 
Titel:  Dalpilen  
Datum:  1923-06-08  
Sida 7

 
Ute vid den cirkus, som för närvarande gästar Sundbyberg, är anställd en neger, Alfred Smitt, född 1894 i Kamerun. Efter föreställningens slut på söndagen gick han ut i sällskap med en kamrat och antastade då en ung kvinna samt förövade nesligt våld mot henne. Flickan, som fördes till Sabbatsbergs sjukhus, var ytterst medtagen efter den svåra misshandeln, men någon fara för livet torde icke föreligga. Smitt är anhållen.
 
http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:132271&recordNumber=550&tota lRecordNumber=1601
 
-------
 
Hundfröjd. De börja komma nu dessa profryttare för de allra sämsta nöjen, som sekelslutet lyckats fundera ut - varietén, skrifves från Hedemora. I två kvällar å rad har staden hemsökts och delvis låtit sig pinas af ett sällskap, bestående af en neger, en herre och en dam, samt en 10 tum lång dverg. 1 alla upptänkliga omöjliga former hunno de på dessa kvällar uppenbara sig för att till fullkomlig evidens ådagalägga, att de voro totalt renons på allt hvad humor, konst och - hut heter. Det sistnämda dels redan på den grund, att de ej ens blygdes uppträda med sitt eländiga mischmasch och dels därför, att de funnit för godt att mot bättre vetande affischera, att inga anstötliga saker skulle förekomma något som båda »soaréerna» jäfvade. Tillställningarne voro af det slag. som det borde vara lämpligast att tiga ihjäl, men att vi nu för den här gången kosta trycksvärta därpå har sin orsak däri, att vi vilja varna en lättledd allmänhet, som möjligen på annat håll kan bli utsatt för dem.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:134578&recordNumber=552&tota lRecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Faluposten  
Datum:  1874-07-22  
Sida 3

 
Passande yrke. För en tid sedan rymde en neger, tillhörande besättningen å ett i Norrköping liggande fartyg och dolde sig så wäl, att fartyget måste afsegla utan att få rymmaren med sig, samt blef sedermera arbetare wid hamnen. Karlen, eller rättare den 18-årige ynglingen, har nu emellertid erhållit en syssla, till hwilken han af naturen blifwit liksom danad, berättar Norrk. T., han är nemligen - sotare. Herr Johansson, skorstensfejare i södra stadsdelen, fick nemligen sigte på honom ock upptäckte twärt den unge negerns inneboende anlag, hwilka tydligt lästes i hans ansigte. Han erbjöd honom anställning, hwilken med begärlighet antogs, och nu se wi dagligen den smarte ynglingen traska omkring med skrapan på axeln. Det är en så hygglig pojke, säger herr Johansson, ock man behöfwer bara fästa en blick på honom för att se att han är född till swartkonstnär, som sotare numera kallas, och tänk hwilken fördel sedan, slutar hr Johansson sitt anförande, att ha en karl, som aldrig behöfwer twätta sig ren om söndagarne.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:135213&recordNumber=555&tota lRecordNumber=1601
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-24 07:58)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-25, 05:46
Svar #7

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Kalmar  
Datum:  1898-04-01  
Sida 4

 
En neger i pant. En af de negrer, som tillhörde Lindbergska cirkussällskapet i Östersund, kunde ej få ut så pass mycket pengar af sin lön. att han kunde göra rätt för sig der han bodde. Man qvarhöll derför hans grejor och då den svarte gossen ej ville skiljas från sina tillhörigheter, ha östersundsborna honom nu qvar der.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:143919&recordNumber=568&tota lRecordNumber=1601
 
--------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1880-03-01  
Sida 1

 
Den s. k. genomskinlige Zulukaffern (en af optikens större uppfinningar) förevisas l Witts Hotell, rummet No 16, fr. kl. 11 f.m. till 10 em. Entré 50 öre, barn 25 öre.  
 
 Det är en verkligt lefvande afrikansk neger som man står framför och ser föremål som hållas bakom honom. För undvikande af trängsel vore ömkligt om familjer behagade gå i förmiddag eller före kl. 6 e.m. Närmare genom affischer.
---
- Den genomskinlige zulukaffern förewisas å Witts hotell. Den, som har råd och tid kan gerna egna assegajmannen en titt : man får ju se optikens under.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:146108&recordNumber=573&tota lRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Gotlands tidning  
Datum:  1878-07-10  
Sida 2

 
Om assessor Jakob Dubbe.
 
Och härifrån daterar sig den ännu på Gotland gängse vantron, isynnerhet bland landtbefolkningen, att han stod i något intimare förhållande till menniskoslägtets arffiende. Dertill bidrog mycket, att han på sina resor åt landet medförde som betjent en neger, som han funnit bland besättningen å ett på kusten strandadt fartyg.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:152600&recordNumber=584&tota lRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Kalmar
Datum:  1891-07-11  
Sida 1

 
Endast 4 dagar! Kongo-Neger-Karavan (bestående af män mellan 21 och 28 år) förevisas å handlanden A. Peterssons tomt vid Kaggensgatan från och med lördagen den 11 till och med söndagen den 12 juli, kl 2-10 em. Karavanen, som uppträdt inför den danska konungafamiljen utför i nationaldrägter sitt lands sånger och krigsdanser, åskådliggörande deras seder och bruk. Höfdingen för karavanen har under i år och 8 månader åtföljt Stanley. Expeditionen och talar engelska med de besökande. Det torde vara af stort intresse för publiken att få se denne höfding, som i sällskap med Stanley rest genom Afrika. För dem, som hafva intresse för de arma ociviliserade hedningarne, erbjudes hör tillfälle att studera dessa beklagansvärda menniskors låga kulturställning, skildrande det ociviliserade naturtillstånd, hvilket råder bland de svarta infödda i Afrika, der så många af vira utsände missionärer fallit offer just för svarta individer af denna folkstam.  
 
I förbindelse härmed förevisas en etnografisk Kongo-Samling (cirka 500 nummer), hemförda från Kongo, hvaraf särskildt framhållas lansar, spjut, bågar, sköldar, giftiga pilar, kostymer, afgudar samt olika slags arbetade elfenbenssaker. Denna samling anmodas publiken särkildt taga i betraktande, då man deribland ser Kongo-Negrernas vanliga vapen och redskaper. Förevisningarne blifva hvarje timma kl. 2-10 e.m.
 
Entré: l:sta plats (sittplats) 50 öre, 2:dra plats 35 öre. Barn under 10 Ar: lista plats 25 öre, 2:dra plats 20 öre. A. O. Olsen. Impressario.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:164640&sequence_number =1&recordNumber=598&totalRecordNumber=1601
-------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1899-03-27  
Sida 1

 
Kalmar Teater. Till nedsatta priser i dag måndagen d. 27 mars kl. 8 e.m. Stor Humoristisk Föreställning Geo Jacksons världsberömda och genomroliga Original Americ. Neger Minstrels Orkester samt uppträdande af den från Cirkus Varieté och Berns salonger såsom oöfverträffad välkände Negerkomikern Mr Geo Jackson i sina bästa nummer. Af sällskapets öfriga medlemmar framhållas: Den svarta prinsessan LOTTEE. Miss ROSA EUGENIE. Systrarna Victoria m. fl., m. fl. Biljettpriserna äro : Första raden kr. 1: 25, Parkett 1 kr., Andra raden 75 öre och Galleri 50 öre. Biljetter säljas i teaterns biljettkontor kl. 10-12 midd., 8-4 och efter kl. 6 e.m. Hvarje person som köpt biljett till l:sta raden eger att fritt medtaga ett barn.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:165446&recordNumber=600&totalRecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Wernamo tidning  
Datum:  1880-04-23  
Sida 3

 
En mot sju. En neger, sjöman till yrket, har passerat Upsala. Under sin vistelse der ofredades han en afton af sju slagteriarbetare, hvilka allesammans grundligt tuktades af den med ovanliga kroppskrafter utrustade sonen af södern.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:195804&recordNumber=641&tota lRecordNumber=1601
 
---------------
 
Titel:  Kalmar
Datum:  1896-10-23  
Sida 2

 
Återkommen från Matabelekriget. Från Matabelekriget och diamantfälten i Kimberley i Syd-Afrika har svensken W. Eriksson i tisdags återkommit till sitt hem i Stockholm på en månads besök, och har till en medarbetare i St. D. meddelat en del intressanta upplysningar från det fjerran landet. Hr E., som är en 27 års man, kom första gången till Afrika för 11 år sedan och har sedan dess en gång förut helsat på i sitt hemland. Hans verksamhet dernere har varit att som vaskare eller s. k. digger leta efter diamanter. Han berättar bl. a. hurusom den största vaskerfirman dernere i genomsnitt finner diamanter till ett värde af 1 million kr. om dygnet och sysselsätter 15.000 arbetare, hvilka ha omkring 20 kr. om dagen. I Matabelekriget deltog hr E. i 4 månader och räknade dervid 20 skandinaver som krigskamrater. Af dessa stupade i kriget en svensk vid namn Andersson och en dansk vid namn Kofoed. En göteborgare vid namn Hansson, som var farmare i närheten af Buluwayo, blef svårt sårad af matabeler. men hr E. kan ej uppgifva, om han aflidit. Hr E. medför i sin tjenst en neger från Mozambique, hvilken han användt vid vaskningen.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:197480&recordNumber=643&tota lRecordNumber=1601
 
-------------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1875-08-02  
Sida 2

 
Religionsunderwisning. I Arrie församling, en mil från Malmö, underwisar församlingens v. pastor för närwarande en fjortonårig neger, Abdol Fatah, till dennes första nattwardsgång. Dessförinnan skall han likwäl döpas. Abdol Fatah, som härstammar från Kap, har wistats i Swerige omkring fyra år, talar temligen god swenska och är anställd som dräng hos en hemmansegare der i byn.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:198295&recordNumber=647&tota lRecordNumber=1601
 
--------------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1883-11-16  
Sida 2

 
Märkligt dödsfall, på sätt och wis, inträffade, berättar Uddewallatidningen Bohusläningen, här i tisdags afton, då en neger, Samuel Selkr, född i Westindien och tillhörande besättningen å skonerten Selma från Oroust, plötsligt afled. Selkr hade warit å Selma i elfwa dygn och hade der gjort sig ganska omtyckt. Wid ankomsten till Uddewalla war han mycket dåligt klädd, men erhöll af några personer kläder. Han led dock af kylan och sökte elda på med åtskilliga styrketårar.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:220669&recordNumber=682&tota lRecordNumber=1601
 
-------------
 
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1857-06-04  
Sida 2

 
K. Theatern. För utsåldt hus, vid 50 proc. prisförhöjning, gafs i går Shakspeares »Othello», med hr Ira Aldridge i titelrölen. Hans framgång var åtgjord: han blef vid många tillfällen stormande applauderad, 3 à 4 gånger framropad samt erhöll en mängd blomsterbuketter och en lagerkrans. Bekantskapen med hr Aldridge's intressanta konstnärskap var för vår publik en utomordentlig nyhet och det länder tvifvelsutan denna publik till heder att den, med afsöndrande af hvad som i nyheten förekom obehagligt och revolterande, förstod att så lifligt uppskatta det goda och stora deri. För vår del tveka vi icke att benämna hr A. en stor skådespelare. Med en djup och i högsta grad eldig uppfattning och noggrant studium af rôlen till dess anda och bokstaf, förenade han visserligen den engelska tragiska skådespelareskolans fel: en kyrkligt långsläpig deklamation af versen samt en till öfverdrift högtidlig plastik i rörelser och åtbörder; men dessa oegentligheter, hvilka i det yttre något aflägsnade bilden från verkligheten och hvilka pläga stöta då de stå tomma, motvägdes af en inre lifsverksamhet och innehållsrikedom, som tillhöra scenens yppersta sällsyntheter och försonade åskådaren äfven med de oskönaste utbrotten af vilddjursnaturen hos styckets redan af skaldens hand djupt beskuggade hjelte. Vi vilja ej söka afgöra om dennes stamträd härvid flyttades närmare Senegal än Marocco - detta kan vara likgiltigt, ty namnen Mohr och Neger sammanblandas ofta och både beskrifningen på Othello och hans handling och tal kunna lämpa sig för begge stammarna. Så främmande för nordbon, som dessa våldsamma ytterligheter af det ursinnigaste och mest djuriska raseri, i omvexling med det djupaste och ömmaste lidande och den hjertligaste glädje än äro, kunna vi likväl i fullt mått sympathisera med dem och åsyna vittnena till verkligheterna säga oss att skildringen är sann, om detta be- höfdes för vår öfvertygelse, om hvilken skådespelaren sjelf drager försorg. Vid spelets enskildheter hindrar oss utrymmet för dagen att uppehålla oss. Vare nog nu derom sagdt att det utmärktes af en oväntad artistisk beräkningsförmåga, hvilken undgick åtskilliga traditionella theaterfel och hade att framvisa flere verkliga finesser. Såsom mästerstycken af skådespelarekonst förtjena påpekas de scener, der Othellos svartsjuka kämpar med hans ömhet och denna sednare segrar. Publikens deltagande för hans lidande var här ren verklighet, likasom den nerfskakande skräck, som i ofrivilliga utrop gaf sig tillkänna i salongen vid mordet på Desdemona. Othellos ånger och förtviflan, då han funnit sitt misstag, störtar fram till sin mördade maka och till hälften rycker henne upp från bädden, samt hans sätt att döda sig och dö, sätta kronan på verket. Hr Aldridges utseende är icke obehagligt och hans hudfärg icke svart, utan bär endast en djupt brun teint; hans drägt är högst dyrbar och praktfull. Han understöddes på ett särdeles berömvärdt sätt af K. theaterns skådespelare och skådespelerskor och samspelet kan, under förhållandena denna afton, kallas utmärkt. M:ll Jacobsson förtjenar för sitt ädla och älskliga spel såsom Desdemona - en af den Shakspeareska diktkonstens skönaste och mest rörande skapelser - ett högre loford, än vi på länge kunnat egna henne, och rönte lifligt erkännande af publiken. Hr Dahlquist, uti Jagos vanskliga och svagt motiverade rôle, utmärkte sig äfven vid sidan af Othello. Han blef
vid en af framropningarna framförd af hr Aldridge, för att dela hans triumf. Vid utförandet anmärkte vi, isynnerhet hos hr Aldridge, några effektfulla och väl placerade pauser, hvilka, såsom bidragande att göra handlingen sannolik, förtjena att af vederbörande för framtida bruk observeras. B-n.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:259849&sequence_number =2&recordNumber=737&totalRecordNumber=1601
 
------------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1865-04-18  
Sida 2

 
Titel:  Blekingsposten
Datum:  1865-04-18  
Sida 2

 
-Bref från Vanadis. Efter Aft. Bl. meddela wi:  
 
S:t Barthelemy, såsom wi kalla Sweriges enda transmarina besittning, eller S:t Barths, som den såwäl i tal som skrift wanligen benämnes, åtminstone af den lilla öns inwånare, är en af de nordligaste bland Caraibiska öarne. Den är liten och obetydlig - knappa fem engelska mil lång, och halfannan mil på bredaste stället, samt reser sig bergig med mer eller mindre branta sluttningar, till omkring 1000 fot öfwer hafwet. Ön är skoglös och saknar färskt watten, twå stora brister, hwilka tillsammans utgöra en säker hämmsko på alla förhoppningar om en blomstrande framtid. Inwånarne samla regnwatten i cisterner, och få wanligen på detta sätt tillräckligt för sina behof; men någon gång händer det att, efter långwarig torka, wattenbrist hotar, och de måste då hemta denna oumbärliga förnödenhetsartikel från den närbelägna engelska ön S:t Kitts (egentl. S:t Christopher).  
 
På Barthelemys södra eller läsida ligger täckt wid foten af höga, gröna kullar den lilla öns stad Gustavia, som har uti den s. k. Carenagen en liten men beqwäm hamn, som ännu för några decennier tillbaka war tillräckligt djup för temligen stora handelsfartyg, men som hwarje år mer och mer uppgrundas af de ämnen, som regn nersköljer från höjderna, så att, i en ej aflägsen framtid, Carenagen torde förwandlas till ett träsk. Kunde Carenagen till en del uppmuddras, dess widare uppgrundning derefter förekommas, och en mindre reparationsdocka anläggas, så skulle helt säkert Gustavias och hela öns wälstånd derigenom betydligt stiga.  
 
Hela öns besättning uppgår förnärwarande endast till omkring 2700 à 2800 personer, hwaraf de öfwerskjutande hundratalen belöpa sig på Gustavia. Landtbefolkningen - till större delen af franskt ursprung, och återstoden negrer eller någon komposition af hwitt och swart, med den ena eller andra färgen mer eller mindre öfwerwägande - sköta, hwar familj för sig och utan biträde af legdt arbete, den i ytterst små bitar klufna jorden, på hwilken man sedan amerikanska krigets utbrott förnämligast och med stor fördel odlar bomull, som numera är den wigtigaste af öns exportartiklar, hwilka föröfrigt utgöras af ananas, lemoner, fjäderfän och något boskap. Franska är landtbefolkningens äfwensom en stor del af stadsboernas språk. Twenne katolska prester - en på landet och en i staden - äro själasörjare för denna del af befolkningen. Eget nog lönas de af franska regeringen, och anses, för att detta skall kunna gå för sig, såsom tillhörande presterskapet på den franska delen af den närliggande ön S:t Martin, som de likwäl endast besöka, för att lyfta sina qwartaler. Wi hade nöjet att hos guvernören, först wid en större dejeuner och ytterligare på en bal Carlsdagen, göra dessa båda tonsurerade herrars bekantskap, och de tycktes rättfärdiga det goda namn de hade om sig bland den med dem i religiöst hänseende olika tänkande delen af öns inwänare. Ingen protestantisk prest finnes på ön, och hwad än wärre är, för tillfället ej heller någon läkare, sedan den, som fanns, för någon tid sedan aflidit.  
 
Stadsbefolkningen är af temligen brokigt ursprung, men det engelska elementet är dock hos den mera burgna delen deras det mest öfwerwägande. Tjenste- och arbetsfolket utgöres uteslutande af negrer eller personer af blandad hwit och swart härkomst. Den minsta soupcon af negerblod Hos en person eller familj är nog att för den stänga entréen till de hwitas sällskapslif. S:t Barths är dock häri kanske något mindre absolut än de flesta andra ställen, der slafweri fordom funnits. Endast 6, eller 7 personer - swenska kronans tjenftemän deribland inberäknade - tala swenska, och det är ett högst sällsynt undantag att på ön födda personer förstå wårt språk, äfwen om deras far är swensk.  
 
De flesta boningshusen i Gustavia äro af trä, ehuru äfwen åtskilliga tegelstenshus finnas, mycket låga, för att ej lida af orkaner, samt ha åtminstone warit hwitmålade. Få ha fönster med glasrutor, utan endast gröna spjeljalousier, som kunna efter behof stänga ute sol och släppa in luft, båda nödwändiga egenskaper på ett ställe, der temperaturen wexlar mellan ett minimum af 22° och ett maximum af 35° i skuggan. Under wårt uppehåll wid S:t Barths från den 23 Januari till den 6 Februari, d. w. s. kallaste årstiden, varierade wärmen mellan 23 och 30°.  
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:37176&recordNumber=817&total RecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Blekingsposten  
Datum:  1883-11-06  
Sida 2

 
 En svart goodtemplarbroder presenterades, berättar Jönk. Tidn., i onsdags t. v. för Jönköpings goodtemplare vid en festlig tillställning i ordenslokalen. Den presenterade var negern Antonio Prise angående hvars lefnadsförhållanden berättas:  
 
Antonio Prise är född 1860 i Södra Amerika. Hans föräldrar dogo för en längre tid tillbaka, men han kan ej påminna sig huru gammal han då var. Den 17 juli detta år tog han tjenst i Lissabon som jungman å barkskeppet Ocean, samt anlände till Sundsvall den 2 sept., sedan han i staden Wasa blifvit vederbörligen afmönstrad. Efter 2 dagars vistande derstädes togo goodtemplarne hand om honom.  
 
Derpå hade Prise fått medfölja till det stora goodtemplarmötet i Stockholm söndagen den 14 dennes. Man hade der enats om att den unge mannen skulle åtnjuta beskydd af orden. Ingen syntes emellertid gerna villig att direkt åtaga sig hans upp-fostran, men slutligen uppträdde hr Kraft från Jönköping med tillkännagifvande, att han ville våga försöket. Storlogen anvisade genast ett belopp af 150 kr. och medlemmar från skilda håll lofvade verkställa insamling af bidrag till den unge negerns uppfostran. Metodistpastorn Berglund i Jönköping blifver nu hans lärare i religion och handelsläraren Olsson skall derpå öfva Prise i skrifning och räkning. - Neger-goodtemplaren, som lärer erhållit någon undervisning i den grekisk-katolska läran, talar engelska flytande samt jemväl något svenska. Han har ett fromt och stillsamt sinnelag samt är synnerligt barnkär.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:41136&recordNumber=838&total RecordNumber=1601
 
----------
 
Titel:  Folkets röst  
Datum:  1852-07-17  
Sida 2

 
De, som sistlidne thorsdags afton passerade nybron, hade der tillfälle att bevittna en både ömklig och löjlig scen.  
 
I huset N:o 20 vid nämnde plats, tillhörigt källarmästaren Hammarström på operakällaren, finnas en portvakt vid namn Liljegren, som tillika är extra tullvaktmästare som i hela trakten gjort sig känd för en råhet och ett öfversitteri, som förtjenar att brännmärkas.  
 
Nämnde herre, Liljegren nemligen, som till racen är fjerdedels neger, och i sitt yttre har mycket tycke af en pude1, består sig, han likasom så mången an', en hund eller rättare en hynda, och som den för närvarande lärer vara löpsk, så är det helt naturligt att en mängd hundar inställa sig på uppvaktning. Om af jalousi eller annan orsak känna vi ej, men nog af att herr portvaktaren omöjligen kan fördraga detta, och då i thorsdags en stackars svart hund smugit sig in i porten, var portvakten bums tillhands att med en stör, i ordets egentliga bemärkelse, slå ena benet af det arma djuret.  
 
Följden häraf var helt naturligt att kreaturet började tjuta och jemra sig, så att en mängd menniskor tillströmmade, och då hr portvakten, 1 stället att visa ånger öfver sitt skändliga beteende, icke blygdes att med otidigheter öfverfalla flere personer som ville taga vård cm den stackars hunden, så skred oviljan hos den församlade menigheten snart till en sådan höjd, att de begynte traktera hr portvakten med diverse sparkar, både fram och bak, jemte thy åtföljande truthuggare, så att om ej öfverkonstapeln Beckström i detsamma tillkommit och hulpit gunstig herrn in om porten, så hade han tvilvelsutan mistat begge benen, om han ens sluppit undan med lifhanken.  
 
Emedlertid förmoda vi att hundens egare, då saken kommer till hans kännedom, icke skall underlåta att till poliskammaren uppkalla detta odjur i menniskoskepnad, som kan på dylikt sätt förgå sig på ett stackars kreatur, hvilket naturligtvis icke förstår eller kan bedöma, om det eger rättighet att gå in på en gård eller icke; likasom vi hoppas, både att den allmänt aktade hr Hammarström skall skilja sig vid en dylik öfversittare, och att de öfrige vaktmästarne i tullen, hvilka städse gjort sig kände för hederligt folk, icke skola vilja ha till kamrat en person, som fuskar i »flåbusens» nobla yrke. I annat fall kunna de lätt befara, att allmänheten kommer att skära dam alla öfver en kam.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:178047&recordNumber=1394&tot alRecordNumber=1601
 
-------------------
 
Titel:  Tidning för Wenersborgs stad och län  
Datum:  1861-06-03  
Sida 2

 
I Korrespondenten från Landskrona berättas: Som man torde påminna sig gästades wår stad under sista sommaren af härstädes födde proprietären major Wierth från Isle de Bourbon, efter att på 35 år icke hafwa återsett sitt fosterland. I september reste hr W., som skall wara en mäkta rik man, tillbaks till Isle de Bourbon, för att der rangera sina widlyftiga affärer och har nu i dessa dagar åter hitkommit för att, som man säger, i skötet af mor, syskon och anförwandter tillbringa sina återstående dagar i Landskrona. Hr W. är åtföljd af en ung neger, som dagligen promenerar å stadens gator samt wäcker icke ringa förwåning hos enhwar, som icke sett någonting i den wägen förut.
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:181453&recordNumber=1401&tot alRecordNumber=1601
 
-----------
 
Titel:  Kalmar  
Datum:  1880-07-31  
Sida 2

 
 Ett swart dåd. D. N. meddelar: Sedan någon tid har härstädes uppehållit sig en ung färgad man, som genom ett fördelaktigt utseende, en kraftfull gestalt och en omsorgsfullt wårdad, att ej säga elegant, klädsel, i förening med den kaffebruna hyn, ådragit sig uppmärksamhet, då han ofta synts åkande eller promenerande å Stockholms gator eller med en gentlemans hela belefwenhet intagande sina måltider å någon af de bättre restauranterna. Nästan alla hafwa undrat hwem han kunde wara, och ytterst få torde weta hwem han i sjelfwa werket är. Han är emellertid icke, såsom man hört gissas, ware sig prins a la Umqvelantaba eller brasiliansk legations-attache eller ens hofmästare hos ameritanske ministern, utan helt rätt och slätt hr John Henry Hood, född på Borneo, son till en af öns guvernörer, men nordamerikansk undersåte och förewisare af werkliga eller föregifna zulukaffrer och andra curiosa.  
 
Denne hr Hood besökte i måndags e.m. wid 3-tiden en hos honom förut anstäld neger Robert William, hwilken warit förewisad såsom zulukaffer, men nu utan sysselsättning uppehåller sig här på hr Hoods bekostnad. Förhållandet mellan hr H. och negern har på senaste tiden icke warit det allra bästa, enär denne senare lefwat wäl mycket bon, i sällskap med diverse fruntimmer, hwilta nöjen hr H. fått betala. Trött härpå har hr H. flere gånger ehuru utan framgång, uppmanat W. att resa hem till sitt land igen, och i följd häraf hade dem emellan uppstått ett wisst spändt förhållande, som slutligen lär urartat derhän att negern, sedan hr H. på det bestämdaste förklarat att han icke widare kommer att betala dennes extravaganser, af hämdkänsla lurat på hr H. för att skada honom. Han hade ett par gånger, antagligen ej i bästa afsigt, sökt hr H. i dennes tillfälliga bostad i Dramatiska teatern, och när hr H. i måndags kom in till staden från det landtställe, der han under sommaren bor, besökte han derför som sagdt negern der denne bor, i N:o 2 Ålandsgatan, för att ännu en gång söka förmå honom att resa härifrån. Under samtalet dem emellan uppstod ordwexling och slagsmål, hwarwid negern, upptänd af hämdkänsla och raseri, ryckte till sig en bordsknif och dermed tillfogade hr H. ett sår i pannan. Knifwen slogs eller bröts af den anfallne ur handen på negern, men ögonblicket derefter hade denne fattat en stor sjömansknif, med hwilken han, springande bakom hr H. och framsträckande armen, måttade ett hugg åt wenstra delen af dennes bröst. Genom en häftig rörelse af den angripne träffade dock hugget icke bröstet, utan wenstra öfwerarmens inre sida, som tillfogades ett djupt sår, lyckligtwis dock icke af farligare beskaffenhet. Hr H. blef af tillkallad fältskär på stället förbunden och gick sedan hem till sin förutnämnda tillfälliga bostad, hwarest han nu ligger under läkarebehandling. Såret i pannan är jemförelsewis obetydligt, och icke heller det i armen torde komma att för framtiden förorsaka något men.  
 
Det war först den sårades afsigt att icke göra någon anmälan om förloppet hos polisen eller ställa William till answar derför; men på andras inrådan och fruktande att dådet i annat fall möjligen komme att förnyas, lät han på natten anmäla wåldsgerningen å Jakobs waktkontor, då William efterspanades, anträffades i sin bostad och affördes till detektiva waktkontoret. Denne blef i onsdags af poliskammaren - hur nästan otroligt det än må låta - försatt på fri fot och målet öfwerlemnadt till rådhusrätten.  
 
Källa: http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:184786&recordNumber=1408&totalRecordNumber=1601
 
---------------------------------
 
Ovanstående artikel hämtad från DN skrevs alltså tidigare än den i Åbo Underrättelser!  
 
Om John Henry Hood, se även ifrån Aftonbladet:
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10963815.ab
 
2006-09-29
 
Farfarsfarfar var kannibal
 
Här är historien om Fredrik Reinfeldts okända släkting

 
 
Han hade loppcirkus och visade zulukaffrer på scen.
 
Han var mulatt - och sa att han åt människor.
 
John Hood är Sveriges statsministers farfars farfar.  
 
 
Sveriges blivande statsminister heter John Fredrik Reinfeldt. John efter farfars farfar.
 
-John har blivit ett namn i släkten. Traditionen är väl att förstfödde sonen ska få namnet, men våra föräldrar gav det till oss allihop, säger Fredrik Reinfeldts lillebror Henrik Reinfeldt.
 
I släkten Reinfeldt sägs i dag om John Hood att han var amerikan, från New York, mulatt och cirkusdirektör på tillfällig genomresa.
 
Själv sa John Hood - ibland - att han var son till guvernören på Borneo och att hans mor var negress. Andra gånger kunde han säga att modern var ett holländskt fruntimmer, då kunde fadern vara guvernör på Java.
 
John Hood stack ut i 1880-talets Stockholm. Han blev både känd och omtyckt.
 
Ståtlig och smidig figur
 
Med sin mörka hy, sina exotiska ansiktsdrag och belevade manér beskrivs han dessutom som en framgångsrik kvinnokarl.
 
Ovanligt ståtlig, och man skulle kunna säga även vacker karl, enligt Hufvudstadsbladet i augusti 1884.
 
I tidningarna skrivs att han är idealet af negerskönhet, att han har en ståtlig och smidig figur, och kläder sig synnerligen vårdat och för sig oklanderligt, nästan nobelt.
 
Eller som Åbo Underrättelser uttryckte det 1880:
 
En elegant vagabond med fina manér, en riktig sprätt, med guldarmband och distingerat, ståtligt utseende. En gentleman.  
 
Kanske var det detta som lockade den unga flickan Emma Dorothea Reinfeldt i John Hoods armar. Den 26 oktober 1882 födde hon, 21 år gammal, hans son, John Reinfeldt - Fredrik Reinfeldts farfars far.
 
Emma Reinfeldt födde pojken på Allmänna BB i Stockholm. Hon sa inte vem fadern var.
 
I journalanteckningarna från BB uppger Emma Reinfeldt att hon vistats i huvudstaden sedan några dagar tillbaka. Egentligen bodde hon i Örebro.
 
Kallade sig tjänsteflicka
 
Det var vanligt förr att ogifta gravida kvinnor reste till storstan för att föda - då slapp de skammen hemma. Faderlösa barn lämnades ofta bort till fosterhem eller barnhus. Så också John Reinfeldt.
 
Emma Reinfeldt själv föddes 1861 i Gross Eckau i Kurland. I dag heter staden Iecava, en fattig stad i Lettland, söder om Riga.
 
Hon var tonåring när hon kom till Sverige och uppgav att hon hade jobb som tjänsteflicka.
 
Richard Brun, konsthistoriker och expert på resandesläkter, tror det är en vit lögn.
 
- Att en ensam ung kvinna reser från Lettland till Sverige för att arbeta som hembiträde är inte troligt. Jag tror hon var här för att resa runt som tivoliartist. Men det säger hon inte, för då sätts hon i häkte. I stället säger hon tjänsteflicka.
 
Hur länge Emma Reinfeldts kärlekssaga med John Hood varade är okänt. Några år senare gifte hon sig med Andreas Karlsson - också han i tivolibranschen.
 
-Det stärker min bild av att Emma Reinfeldt egentligen var artist och att John Hood inte var en tillfällig kärlekshistoria, säger Richard Brun.
 
John Hood hade kvinnor både före och efter unga fröken Reinfeldt.
 
Damerna, i synnerhet, har funnit honom intressant, inte minst därför att han är färgad - kaffebrun. Måhända har färgen varit en särskild orsak till att han fallit damerna i smaken.  
 
Så skriver Åbo Underrättelser i augusti 1880 om Fredrik Reinfeldts anfader.
 
Men det var inte John Hoods attraktionskraft på kvinnorna artikeln i första hand handlade om. Den ville beskriva en ganska förslagen äventyrare:
 
Vid unga år kom han som matros till England, där någon företagsam gycklare sannolikt fick honom om hand och använde honom till åtskilligt hokus pokus. Han började emellertid snart att arbeta för egen räkning. För något år sedan uppträdde han i Norge som ormtjusare, därefter i Sverige, i landsorten, som människoätare och slukare av hundar, kattor och råttor.  
 
Men John Hood gjorde mer än att visa upp sig själv som kannibal. Han visade vargmänniskor och han kunde uppträda som zulukafferhöfvding tillsammans med ett gäng zulukaffrer.
 
Hwilka i sjelfwa werket woro amerikanska negrer, avslöjar en tidning.
 
John Hood imponerade också på stockholmarna genom att visa dem en levande sjöjungfru.
 
Men det tricket avslöjade polisen. Sjöjungfrun kläddes av - och visade sig vara en kvinna från Stettin. Fiskstjärten var ett laméfodral fyllt med halm.  
 
 
Polisen visade ingen nåd
 
Sommaren 1880 kom han i slagsmål med en av sina zulukaffrer. John Hood knivhöggs i huvudet och armen.
 
-Hos pantlånaren Westerberg, berättar ett vittne.
 
Zulukaffern påstås ha satt kniven i statsministerns anfader sedan han känt sig lurad och övergiven av honom.
 
Polisen ryckte ut under knivslagsmålet hos pantlånaren. Och eftersom polisen hade sjöjungfrun i färskt minne visade konstaplarna denna gång ingen nåd.
 
-Polisen reducerade honom helt tvärt till en kaffebrun industririddare från Borneo, berättar vittnet.
 
Knivhuggen gick djupt. John Hood blev en tid inlagd på Sabbatsbergs sjukhus.
 
Ärren fick han leva med, men de vackra anletsdragen, stilen, behöll han. Han fortsatte attrahera kvinnor och män med skönhet - och loppcirkus.
 
Kärleksparet gick ombord
 
Åtminstone fram till 1884 tillhörde han av allt att döma resandefolket.
 
Men en natt 1884 försvann han plötsligt.
 
Med ett ungt vackert fruntimmer, för vilken han länge slagit sina krokar och som till fullo besvarat hans ömma låga, skriver Hufvudstadsbladet.  
 
Den här gången var det inte Emma Reinfeldt - henne hade han lämnat - utan en ny kvinna.
 
Med flickans hela sparkapital, 300 kronor, hoppade kärleksparet på ångaren Flamingo. En tid senare gick de iland i hamnstaden Hull på Englands östkust.  
 
Där möttes de av den svenske konsuln.
 
Flickans föräldrar hade anat vart de var på väg och telegraferat konsuln och bett honom skicka hem deras dotter.
 
Det var slutet på den kärlekssagan.
 
Ett år senare fångades John Hood på bild av en fotograf i London. Där slutar spåren efter statsminister Fredrik Reinfeldts anfader.
 
Petter Ovander, Jill Sjölund
 
---------------------------------------------
 
Även i  
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-25 12:12)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-25, 06:56
Svar #8

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Se flera tidningsartiklar och notiser om John Henry Hood här i  
 
(Meddelandet ändrat av simson 2013-10-25 12:13)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2013-10-25, 14:12
Svar #9

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Wermlands läns tidning  
Datum:  1878-12-17  
Sida 3

 
Svart predikant. Söndagen den 1 dennes på e. m. höllos föredrag i Askers kyrka uti Nerike af två i fosterlandsstiftelsens missionsskola studerande elever. Den förste talaren, klädd i presterlig drägt, sade sig snart vara färdig att gå ut till hedningarne med evangelii budskap. Den andre talaren var en afrikansk neger, Ouesimus, som lär ha tillbragt 2 år i Sverige. Hans figur var icke otreflig, och rösten stark och fyllig. Den valda texten var: Etiopien skall utsträcka sina händer till Gud. Föredraget var osammanhängande och en del ord svåra att förstå. Han gjorde några antydningar om det förfallna religiösa tillståndet i Abyssinien, och berömde de europeiska folkens förmåner framför hedningarnes usla lif i det inre af Afrika. Åhörarne uppmanades allvarligt att behjerta hednafolkens nöd och gifva dem evangelium. Bättre intryck skulle mannen gjort på sina åhörare, om han i stället berättat sin egen ödesdigra lefnadshistoria;
 
Ouesimus lär varit flere gånger såld som slaf. Men det, att efter blott 2 års vistelse i vårt land likväl så pass kunna uttrycka sig på svenska, vittnar om att fattningsgåfva icke saknas hos denne färgade afrikanske broder. (N. A )  
 
Källa:http://magasin.kb.se/searchinterface/page.jsp?id=kb:74481&recordNumber=1244&tota lRecordNumber=1601
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-02-20, 16:47
Svar #10

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5083
  • Senast inloggad: 2024-09-24, 00:32
    • Visa profil
I Malmö fanns det år 1774 en morian från Bengalen, som döptes samma år till Johan Fredrik. Han erhöll tydligen genast efter dopet tjänst vid kungliga hovet i Stockholm.
 
Lunds domkapitels protokoll 1774 30/11, §. 9; Domkapitlets i Lund arkiv, vol. AI:52, sid. 938-940 (LLA).
Prosten och Kyrckoherden i Malmö Doctor Sven Munthe anmäler uti skrifwelse af d. 23 hujus hurusom för 2ne år sedan ditkommit en ung Morian nu 15 år gammal, född uti Bengalen af hedniska föräldrar; samma yngling skall genom Herr Hofqwartermästarens och PostInspectoren Geddas omsorg blifwit hållen i schola; hwarjemte han af PredikoEmbetet blifwit med all flit underwist och befinnes nu förstå thet som nödwändigt bör wetas om Christo, både till en gällande försoning genom Hans blod och till grundelig säll resa[?] genom Hans ande; och som bemelte Morian förklarat sig willja blifwa Ewangelio lydig med begäran, at dörren till församl:en måtte öppnas för honom genom den heliga döpelsen och thenna Morian skall enligt Kongl. Maijsts nådiga befallning strax därpå  affärdas till Stockholm till tjenst wid Kongl. Hofwet så är thenna döpelse act ärnad nästkommande Söndag; hwilcket alt samma Doctor och Prost funnit sig böra Consostorio wid handen gifwa.
 
Res.
Swaras förenemde Doctor och Prost at hwad denna unga Morian widkommer, så har har han låta honom på en Söndag offenteligen inför församlen förhöras i sin Christendoms kundskap, och sin Tros bekännelse då aflägga, sedan han förut på Predikstolen gifwit församlingen sådant tillkänna; hwarefter han i wissa utsedde och anmodade wittnens eller faddrars närwaro, har at befordra honom till det heliga dopet, samt enär alt detta är förbij, å Predikstolen göra tacksäijelse, för des omwändelse ifrån hedendomen till wår sanna Ewangeliska Lutherska lära, då och den högste guden bör anropas om des widare tillwäxt och stadfästelse uti en san och lefwande Tro.
 
Malmö Sankt Petri kyrkoarkiv, vol. CI:4 (1767-1792), sid. 221.
Decembr månad. 4 döptes en Morian 15 år gamal, född i Houglá[?] i Bengalen, som i dopet blef kallad Johan Friedrik
Witnen woro
GeneralMajoren och Riddaren von Biörmarck
Landshöfdingen och Riddaren Gref Frölick
ÖfwerstLieutenanten och Riddare v: Heine
Capitain von Stockenström
HofQwartermästaren Gedda.
Fru Grefwinnan och Landshöfdingskan Frölick
Fru KrigsRådinnan von Gröninger
Fröken Louise Frölick
Fröken Catharina Charlotta Frölick
Fröken Hedwig von Biörnmarck.
Embetet förrättade H:r Doctor Munthe.
Jag lyckas inte hitta fler uppgifter om honom på internet, och vad jag kan se har han inte diskuterats under denna rubrik tidigare. Finns det någon som känner till honom?
 
Mvh, Markus
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2014-02-20, 23:08
Svar #11

Utloggad Katarina Sohlborg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3060
  • Senast inloggad: 2024-10-03, 13:08
    • Visa profil
    • www.thorsaker.se
En annan morian vid hovet
 
År 1832 den 7 juni förrättades av undertecknade, t.f. hovauditeur och vice hovnotarie bouppteckning efter morianen Frans Crispin, som varit i H.K. Höghet Kronprinsens tjänst, och ogift avlidit den 30 sistlidne april, 18 år gammal. Såsom född av negerslavar har den avlidne icken ågon känd släkt eller arvinge.
 
H.K.H. Kronprinsens hovmästare Laurent Brengueer uppgav egendomen, vilken upptecknades och värderades, som följer ...
 
Källa: Nedre Borgrätten F6:27 (1830-1832) Bild 4040 / sid 373 (AID: v433454.b4040.s373, NAD: SE/SSA/3699)
 
mvh Katarina
Katarina Sohlborg

2014-02-21, 09:36
Svar #12

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1832-05-12  
Sida 2
 
Ynglingen Frans Crispin, född på S:t Barthelemy den 22 Dec. 1814, död den 30 April 1832.
 
Källa: http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:299961&sequence_n umber=2&recordNumber=&totalRecordNumber=
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-02-21, 09:57
Svar #13

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Inte att förväxla med soldatnamnet Morian/Svart på Gotland eller  apoteket Morian i Stockholm förstås. Undrar hur de fick sina namn? Var det det någon som var mörk/svart som var inblandad?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-02-21, 10:04
Svar #14

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
David Jørgensen Monrad, født 11 nov 1666 i Assens. (1) Gift 15 nov 1701, Abigael Flor, (datter af Ole Frantzen Flor), død 1704. (2) Gift 1707, Barbara Leopolda, død 13 maj 1730 i Oslo. David død 11 jan 1746 i Gjerpen.
 
I hans embedstid døbte han en morian, født i Bengalen, og var tjenere hos hr oberst von Fyen i Gjerpen sogn.
 
(Lite svensk anknytning: 1693 blev han antaget af oversekretær og etatsråd Bolle L?xdorf, da han som ekstraordinær envoy skulle gå til Stockholm, til at følge med som hans kabinetprædikant og tillige i latin at informere hans eneste søn Christian L?xdorf, som siden blev oberst og herre til Merup i Sjælland og fader til ridder L?xdorf, der blandt danske lærde mænd er en af de største prydelser. I Stockholm havde vores David Monrad den ære i november 1697 at holde en latinsk klagetale på ridderhuset over kong Carl XI i stændernes overværelse. Han forblev i bemeldte betjeninger på det sjette år, indtil den 5 sep 1698, da envoyen der døde, hvorpå han fulgte med liget over søen og kom til København d. 16 okt
http://www.cjsknudsen.dk/855.htm
 
(Meddelandet ändrat av simson 2014-02-21 10:07)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-02-21, 20:07
Svar #15

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 22183
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 15:19
    • Visa profil
Soldatnamnet Morian förekom i Älvdalen (Dalregementet). På Gotland var det väl ett båtsmansnamn?
 
Det finns i dag 87 personer med namnet i Sverige. Åtminstone den jag känner uttalar sitt namn Mårian, med betoning på första stavelsen.
Hälsar vänligen
Maud

2014-02-21, 23:51
Svar #16

Utloggad Tommy Petersson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1318
  • Senast inloggad: 2024-10-06, 11:40
    • Visa profil
Här finns ett par gissningar om varför Apoteket Morianen fick sitt namn: http://sv.wikipedia.org/wiki/Apoteket_Morianen

2014-02-21, 23:52
Svar #17

Utloggad Tommy Petersson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1318
  • Senast inloggad: 2024-10-06, 11:40
    • Visa profil

2014-02-22, 14:50
Svar #18

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Ja Maud, det var båtsmansnamn på Gotland!
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-08-16, 14:01
Svar #19

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
N:o 140. Bredahls ägor:  
 
Husaren N:o 125 JOH: PETTER BORGSTRÖM född 22/1 1780 i Stockholm som flyttar in därifrån 1812 och tillbaka dit 1816. Gift 10/7 1812 med  
 
Hustrun Negrinnan EVA JOHANNA född 1785 vid Guineakusten.  
 
Deras Son FRANS JOSEPH föddes 12/12 1813 i Örebro.  
 
Källa: Ervalla kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/ULA/10219/A I/8 (1816-1825) sidan 140, bild 148 hos SVAR.
http://sok.riksarkivet.se/BildVisning/C0001541_00148
 
Mitt tidigare inlägg:  90355  
 
Husaren hette inte Johan Petter Bergström, utan Johan Petter Borgström!  
 
Husförslängden anger fel födelseplats (Örebro) för sonen, i stället för det riktiga Ervalla.  
 
1813. Nr 34. Frans Joseph. Född Dec. 12. Döpt De. 14. Husaren Johan Petter Borgström och dess Hustru Negrinnan Eva Johanna från Bredahls äg: Faddrar: H:r Grosshandlaren J. Wallén och Fru Commerce Rådinnan Reymers i Stockholm. H:r Lieutenanten H. af Petterssen och Demoisselle Carolina Gother från Stockholm).  
 
Källa: Ervalla kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/10219/C/3 (1793-1819) sidan 140.  
http://sok.riksarkivet.se/BildVisning/C0000279_00080
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-08-18, 15:34
Svar #20

Utloggad Arvid Bergman

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 73
  • Senast inloggad: 2018-10-21, 21:23
    • Visa profil
Intressant. Jag såg Eva Johanna vid en inflyttningslängd till Maria Magdalena frsml (kommer inte ihåg exakt vilket år, Men de stod födelseort Africa.
 
Har en fråga om någon sett något födelseår eller land för Morianen Robert Spirman senare Carl Wilhelm Spirman vid Livregementet till Häst. Han rekryteras samtidigt som Antoine Zamore och Richard/Carl Gustav Abrahamsson.

2014-08-18, 22:26
Svar #21

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Arvid, nu har jag gjort en egen tråd för de med namnet  
 
(Meddelandet ändrat av simson 2014-08-18 22:27)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2014-08-20, 00:45
Svar #22

Utloggad Arvid Bergman

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 73
  • Senast inloggad: 2018-10-21, 21:23
    • Visa profil
I en bild som jag tyvärr inte lyckas ladda upp förekommer två Morianer vid Von Fersens död/mord.
 
Den ena är civilklädd och kallas av tecknaren för Skitgabbe och kallas också för krontjuv.Det borde vara Badin som åsyftas.  Den andra bör vara Carl Gustav Abrahamsson, kan inte riktigt tyda vad som är skrivet angående honom. Antoine Zamore var nog för mycket uppe till åren för att agera vakt 1810. Och Spirman borde det inte vara eftersom han uppges vara avskedad runt sekelskiftet då.  
 
Bilden förekommer på google om man söker på fersenska mordet men jag hittade den i en bok om Sveriges historia

2014-08-20, 13:34
Svar #23

Utloggad Arvid Bergman

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 73
  • Senast inloggad: 2018-10-21, 21:23
    • Visa profil
https://www.google.se/search?q=fersenska+mordet&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=lIf 0U53gEKLmywOzz4CgCQ&sqi=2&ved=0CAYQ_AUoAQ&biw=1242&bih=591#facrc=_&imgdii=_&imgr c=XHM-jiugVpgexM%253A%3BvZqO3ITmg-s1SM%3Bhttp%253A%252F%252Fwww.dast.nu%252Fwp-c ontent%252Fuploads%252F2010%252F06%252FFersenska-mordet.jpg%3Bhttp%253A%252F%252 Fwww.dast.nu%252Fartikel%252Ffersenska-mordet-ett-tvahundraarsminne%3B450%3B313
 
Finländaren P.O. Adelborgs bild så som han föreställde sig mordet på greve Axel von Fersen.

2014-12-09, 10:57
Svar #24

Utloggad Jan Andersson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 38
  • Senast inloggad: 2023-05-19, 12:15
    • Visa profil
Eva Johanna Reymers (eller Reimers) finns här:
 
Storkyrkoförsamlingen-CIa1-14-1800-1814-Bild-18-sid-13

2014-12-09, 11:02
Svar #25

Utloggad Jan Andersson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 38
  • Senast inloggad: 2023-05-19, 12:15
    • Visa profil

 
ur Wermlands Läns Tidning 1877-01-13, också en födkrok...

2015-01-28, 01:12
Svar #26

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5083
  • Senast inloggad: 2024-09-24, 00:32
    • Visa profil
I skånska Sövde församling hölls 1715 19/5 ett mycket intressant dop (Sövde kyrkoarkiv, vol. CI:1 (1693-1737), sid. 150v):
»Ett oäckta Barn af Ryttebergz huuset, N: Ingar, född d: 18 Dito, Mod: N: Bengta Nillsd:tr hemma af Röddinge Sochn, kommen hijt och fallen i Barnsäng, uthlagt till Barnefahr wijd dopet En Morian som henne belägrat då hon wijd Tranås hållit Skiutz».
Mvh Markus
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2015-07-16, 15:22
Svar #27

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5083
  • Senast inloggad: 2024-09-24, 00:32
    • Visa profil
I Malmö döptes 1777 en asiatisk morian (Malmö S:t Petri CI:4, sid. 307):
»1777 d 24 Aug: eller Dom: 13 post Trinit: döptes  
offenteligen efter slutat Högmässa en Morian  
född i Asien af hedniske föräldrar, några  
och 20 år gammal, och blef i det heliga  
dopet kallat Friedrick Daniel.
Wittnen woro
Herr Öfwerst Lieutenanten och Riddaren von Heynne.
Justitiæ Rådet Herr Joh: Friedrick Lindstedt.
Herr Fortifications Capitainen Montell.
Herr Politie Borgmästaren Dahlström.
Herr Lieutenanten Rosentwist.
Fru ÖfwerstLieutenantskan Blomcreutz.
Fru Majorskan Flodin.
Fru Hofquartermästerskan Gedda.
Fru LandsSecretererskan Mannerhierta.
Fröken Bödker.»
Den speciella händelsen beskrivs mer ingående i Lunds Weckoblad 1777 3/9, sid. 282, där man även får veta den unge mannens födelsenamn och tydligen indiska  ursprung:
»Malmö d. 25 Aug. I går blef uti Stor-Kyrkan härstädes Indianske Ynglingen Apollo Doljalil döpt och kallad Fredric Daniel, sedan han förut uti Evangeliska Lärans Hufwudstycken blifwit underwist och sjelf gifwit tilkänna sin längtan efter det Helga Dopet samt med mycken rörelse aflagt sin Tros-Bekännelse. Dop-Acten förrättades af Probsten Herr Doctor Munthe, som derwid höll ett ganska wackert och rörande Tal. Såsom wittnen wid denna Acten woro inviterade åtskillige af Stadens Förnäma, hwilka til aftonen hos Herr Hof-Qwartermästaren Gädda blefwo undfägnade.  
 
För 2 år sedan hade man härstädes ock en dylik Dop-Act. Man har ej kunnat underlåta, at begära et rum för detta Wecko-Bladet, at derigenom upmuntra hwar och en til den Kära Gudens lof och pris, som så nådeligen förbarmar sig äfwen öfwer Hedningarna, dem han kallar från mörkret til sitt underliga ljus.»
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2015-10-21, 21:26
Svar #28

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5083
  • Senast inloggad: 2024-09-24, 00:32
    • Visa profil
Tillfällighetsfund ur Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad) 1787 3/1, N:o 1, sid. 5f:
»Utdrag af Skårby Kyrkas Tekn. Bok år 1786. Den 10 Decembr. Eller 2:dre Söndagen i Advent, döptes efter slutad Predikan och offenteligt Förhör, en swart Hedning med namn Paulus, förut med tilnamn Zephyrin, 15 år gammal. I sin första barndom upsnappad af sjö-folk på Africanska kusten, förd och såld til America och i St. Thomas. Therifrån til Köpenhamn och therstädes friköptes af Herr Öfwersten, Commend. och Riddaren Friherre Eric Ruuth, och til underwisning i Christendoms kundskapen m. m. lämnad til Pastorn härstädes. Des öfwer funten lutande hufwud nederbögdes af Fru Öfwerstinnan Friherrinnan Elisabeth Charlotta Warendorff. Dop-wittnen woro Herr Öfwersten, Commend. och Ridd. Friherre Eric Ruuth, Herr Ryttmästaren och Riddaren Grefwe Gustaf Fredric von Rosen samt Des Fru Grefwinna Maria Juliana Warendorff, Herr Lieutenant Friherre Gustaf Eric Ruuth och Fröken Christina Charlotta Ruuth.»
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2015-10-22, 09:50
Svar #29

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Undrar vad som hände med dessa morianer, som hitfördes från andra länder? Finns det någon avhandling eller bok om detta?
 
För några år sedan skrev någon här och undrade vad som hände med den mörkhyade betjänt, som hade blivit införd från något land av hans anfader på 1700-talets slut. Jag minns inte namnet på morianen ev Alexander.
 
De måste ju ha ansetts som fria, men var de det i praktiken?
Ann-Mari Bäckman

2015-10-22, 10:01
Svar #30

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Sebastian hette gossen. Se  Sebastian
Ann-Mari Bäckman

2015-11-14, 16:48
Svar #31

Utloggad Katarina Sohlborg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3060
  • Senast inloggad: 2024-10-03, 13:08
    • Visa profil
    • www.thorsaker.se
Morianen Paul Severin avled 24 februari 1815, i sitt 40de år.
 
Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning EIId:9 (1810-1818) Bild 670 / sid 1055 (AID: v223548.b670.s1055, NAD: SE/SSA/0145a)

mvh Katarina
Katarina Sohlborg

2015-11-15, 16:39
Svar #32

Paul Bergström

Jag ser att det skiljer c:a 5 år i uppgiven ålder, men kan Katarinas uppgift på avlidne Paul Severin avse samma person som  Markus tar upp lite tidigare Paulus Zephyrin?
 
/Paul
 
(Meddelandet ändrat av pabe1250 2015-11-15 16:41)

2016-01-26, 21:06
Svar #33

Utloggad Karin Uhrvik

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1000
  • Senast inloggad: 2024-10-08, 10:32
  • Karin Uhrvik
    • Visa profil
Tillfällighetsfynd
 
I Barnhusförsamlingen i Stockholm CI:1 sid. 68, vigs 1704-04-18 Kungens lakej morianen Thomas Berg och Karin Eriksdotter.
Barnhusförsamlingen CI:1 (1697-1744) Bild 37 / sid 69 (AID: v83070.b37.s69, NAD: SE/SSA/0106)
 
Dottern Juliana Sophia döps 1705-01-31 i Hovförsamlingen
Hovförsamlingen CI:2 (1673-1714) Bild 229 / sid 450 (AID: v85362.b229.s450, NAD: SE/SSA/0007)

2017-06-07, 20:41
Svar #34

Utloggad Katarina Sohlborg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3060
  • Senast inloggad: 2024-10-03, 13:08
    • Visa profil
    • www.thorsaker.se
Trumslagaren Petter Samba, 30 år gammal, född i Afrika nämns i denna militärrulla


Generalmönsterrullor - Männingsregementen, Ståndsdragoner, Värvade kavalleriregementen 1628 (1715-1716) Bild 1600 (AID: v481689.b1600, NAD: SE/KrA/0023)


mvh Katarina
Katarina Sohlborg

2017-06-10, 17:18
Svar #35

Utloggad Ulf Dahlberg

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 79
  • Senast inloggad: 2020-05-03, 21:31
    • Visa profil
Med tanke på alla diskussioner om det etiska/etniska (egentligen rubbet) korrekta, gamla barnböcker måste "städas" inför nyutgivning, då kan det vara dags att fundera på inläggen här. Korrekt torde vara färgade så all text bör gås igenom och "städas". Pippilottas pappa är ju avsatt som negerkung, han är ju kung över ett antal färgade personer.
 
Omar hos Ture Sventon är lite opassande beskriven också.
 
Min kommentar är både ironiskt menad och seriös. Det är nog dags att ta fram klara regler om detta. Antingen definitivt att all text anpassas i nutid eller att det tydligt anges att gammal text får ha sin språkdräkt som gällde då.
 
Kan tyckas onödig reaktion, men avsikten är att få igång funderingar om detta och synpunkter. Detta under förutsättning att inlägget inte blir borttaget av sidansvarig.

2017-10-03, 21:53
Svar #36

Utloggad Nils Hård af Segerstad

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1677
  • Senast inloggad: 2024-09-29, 13:24
    • Visa profil
Morianen i Norrköping.
Norrköpings Kämnärsrätts protkoll  1773 16/4, § 1: ” Enl Kgl Maj:ts förnyade allernådigste förordning mot yppighet och överflöd av den 15 mars 1770, § 7, har stadsfiskalen Dan. Björkman utverkat stämning med påstående om plikt å kammarherren och riddaren (han var också friherre och hans maka grevinna) välborne herr Johan Jacob De Geer för det han under dess vistande här i staden uti september månad förlidet år, haft ibland sin betjäning, och även nyttjat sin vagn, en morian, som varit klädd uti en klädnad, som herr kammarherren låter sin övriga betjäning såsom livré bruka”.
På annat ställe i protokollet beskrivs morianens dräkt: ”Klädd uti en dräkt vilken mera liknade en blandning av löpare- och hejduke-dräkt än de kläder som hr kammarherren låter sin övriga betjäning bruka”.
De Geer svarade beträffande ”sin uti Afrikansk dräkt klädde Morian”: Han var varken klädd som löpare eller hejduk. Han ingick i betjäningen och var klädd på sådant sätt ”som han tilförene varit i tjänst i Stockholm utan anmärkning”.
Stadsfiskalen inlämnade då till Rätten ”en ritad och med färger illuminerad figur av 5 tums höjd uppå den klädedräkt bemälte Morian brukat, bestående i att han på huvudet haft en vit turban med röda band samt pärlor, vilken med sultan (= ett slags plym) av fjädrar med vidhäftande pärlor varit försedd”.
I öronen hade han pärlor och ”själva klädebonaden har bestått av en lång fotsid blå överrock med röda …?.... och väst samt byxor av rött tyg, vilka räckt i längden ner till skorna. På bröstet utanpå rocken och vänstra sidan i ett blått band en stjärna, vars uddar varit vita med röd emalj inuti. Eljest haft krus (= krås?) i bröstet, manchetter för händerna, strumpor om benen (kanske ansågs lyxigt?) samt skor med vita spännen.”
Turbanen var av en ”serviett tillhopa krånglat”.
Norrköpings KR 1773 7/5, § 2: Morianens namn var Zenonius (Zenoni?). Han var ”född afrikan”. Han hade, menade försvaret, använt det slags kläder som var brukliga i hans födelseort ”och jämväl i hela Turkiet”.
Försvaret kom sedan med en lång utläggning, delvis mycket svårtolkad, om att morianens klädsel i hans hemland inte alls ansågs överdådig, etc. Men stadsfiskalen menade att morianen nu ingick i betjäningen hos en svensk och att därför detta lands klädkod skulle gälla.
Parterna hade nu inga mer argument att redovisa som stöd för sina ståndpunkter i ärendet.
Så till sist lovade Rätten att ”så fort möjligt” komma med ett utslag i saken.
Tyvärr kan man inte hitta detta utslag i kämnärsrättens protokoll under hela resten av år 1773.

2019-04-07, 09:47
Svar #37

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7227
  • Senast inloggad: 2024-10-12, 06:36
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Hovförsamlingen. ”1748 N:o 24 dz 10 Julii döptes på FriedrichsHof (Fredrikshov) morianen ifrån Bengahla/Bengahlo?(Bengalen). Fortuna kallad. På 13:de år Adolph Ludovig (Adolf Ludvig).
Faddrar der wid woro
Deras Kongl. Högheter och unga Arfprinsen
ÖfwerHåfMästarinnan grefwinnan Strömfeldt
General Lieut. Ungern von Sternberg
Håf Fröken Catharina Charlotta Taube
Hennes Kongl. Höghetz Cammar Herre Gref. Niels Bielcke
Examen och döpelsen förrättades af af deras Kongl. Högheters HåfPredikant H:r Mag. Swen Belter.”
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2022-03-22, 09:40
Svar #38

Utloggad Johanna Berg

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 17
  • Senast inloggad: 2024-10-10, 21:45
    • Visa profil
Världskulturmuseerna har tagit fram ett material om Afrosvenskar i historien, som kanske kan vara av intresse för er som postat här: https://www.smvk.se/projekt/afrika-pagar/afrosvenskar-i-historien2/

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna