Helena,
Boken heter Vallonerna - Järnets män. Jag har inte funnit någon, publicerad släktutredning betr. dessa valloner, och jag har letat ganska länge. Typiska vallonyrken som smeder och kolare var knappast aktuellt för Kinnekulle- Lidköping, ty där fanns inga stora skogar och inga järnverk som just krävde denna bättre träkol.
Det fanns också valloner som kom via Skottland - ibland med skottifierade namn. Lidköping var faktiskt redan på 1500-talet vant vid att taga emot besök av just skottska affärsmän och t o m gårdfarihandlare.
Genom snabb försvenskning av sina namn ibland redan hos första generationen invandrande valloner är det extra svårt att följa upptidiga vallonanor, i varje fall innan kyrkokällor som husförhörslängder etc finns tillgängliga. Ett par exempel: en familj som hette Clou (=spik), du Clous el dyl. tog sig namnet Spiik. Om invandrad fader hette Jean eller Johan, tog sönerna namnet Johansson.
Vallonerna som hade reformert tro hade oftast flytt pga av relionsförföljelse. Att vara reformert i det strängt lutheranska Sverige på den tiden var besvärligt och ibland t o m farligt. Ytterligare ett skäl att söka bli assimilerade i Sverige särskilt i början när antalet invandrade valloner var litet och spritt.
För den stora, femte invandringsvågen torde det ha varit enklare, och då bodde man - som känt - i bruksorter i Uppland etc och i stora grupper utan att behöva bli trakasserade.