ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-04-14  (läst 3085 gånger)

1999-03-18, 18:55
läst 3085 gånger

Joel Hellrup

Jag har hört att de som är släkt med valloner har en rand på underarmen ca 5 cm från armvecket. Kan detta vara sant, eller är det bara ett rykte?

1999-03-18, 20:15
Svar #1

Madeleine Raftö

Mycket intressant påstående. Jag har ganska mycket valloner i mig (Hübinette, Boijve och många andra kända vallonsläkten), utan att bära vallonnamn, och enligt andra rykten skall en vallonättling också vara mörk i hy och hår (helst lite vågigt, tjockt hår). Jag är mörkblond, har svårt att bli brun och har spikrakt, tunnt hår - och så saknar jag vallonranden du nämner. Är jag då ingen vallonättling...
Jag är mycket säker på att det är sägen, precis som att vallonättlingar är mörkhyade. Kanske kan det stämma om man härstammar i en linje UTAN någon  som helst inblandning från svenskar utan har bara valloner i sig, men jag tror knappast det heller.

1999-03-18, 22:48
Svar #2

Utloggad Staffan Bengtsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2261
  • Senast inloggad: 2024-03-15, 08:20
    • Visa profil
Träffade för en tid sedan en bekant (Nils) som berättade att han i somras bevistat en guidad tur vid ett av bruken i Uppland. Guiden hade då till Nils förvåning tvärsäkert hävdat att han måste vara vallonättling (vilket han mycket riktigt är) och skälet var örsnibbarnas utseende. Finns det någon som har kunskap om det finns någon grund för den typen av slutsatser?

1999-03-19, 01:10
Svar #3

Elaine Löfgren

Jag forskar i min farssläkt, smeder Ull-/Uddström från Värmland.(Inga valloner).Men också i min halvsyster Löfgrens farssläkt.Löfgrens har trott sig vara valloner,eftersom de har bruna ögon och stora näsor.Inte alla,men många.Vid något tillfälle pratade jag med arbetskamrater om valloner. En av dessa, från Vårgårda, nämnde då detta om vallonvecket och visade sitt eget.Hon trodde sig vara vallon.Hon är mörkblond med bruna ögon. Betr.min syster så var hennes farslinjer klarlagda till mitten av 1600 i alla linjer utom 1.Bara svenskar. En kvinna på 1700-talet hette Öbrink och av en händelse hittade jag på Nätet Släktföreningen Öbrink och där fanns han, Jean Le Brun, f. i Liege, död i Hilleboda 1645. Så det fanns vallongener, men säkert bara 1 eller 2!!!Varför är det så märkvärdigt att vara av vallonsläkt? Det vallonska är väl alltför tunt efter 300 år, efter massor av svenska ingiften, för att kunna ges sådan betydelse. Det är ju kul i forskningssammanhang förstås, men...

1999-03-19, 07:20
Svar #4

Madeleine Raftö

Hej Elaine. Att vallonättlingar skryter lite med att vara vallonättling beror nog på att de ansåg sig själva vara smedernas överklass när de togs hit, och det är nog det som hänger kvar. Det var ju de som hade kunskaperna i smedhanteringen. De gifte sig främst med andra valloner de första generationerna och det ser man lätt när man forskar. De höll sig för sig själva och stannade oftare kvar på samma bruk, mer än de svenska smederna gjorde. Språket höll dem säkert samman första tiden. Men också var att de höll sig ifrån den vanliga smederna för att de ansåg sig lite finare.
Men det är helt rätt som du säger: att efter alla dessa år så är det blodet så utspätt att man inte kan se det längre (förutom de muntliga traditioner som går i släkten och som ofta är felaktiga).

1999-03-21, 00:45
Svar #5

Elaine Löfgren

Madeleine, tack för kommentaren. Vad jag har förstått under min relativt korta (2 år) forskningstid är att smederna överlag höll sig för att vara förmer än andra arbetare på bruken. Träskoadel. Och det är klart, vad skulle de Geer, Geijer och alla andra kunnat åstadkomma, trots alla sina pengar, om de inte haft sina duktiga yrkesmän. Jag får väl erkänna att jag känner mig väldigt stolt att vara smeders ättling, trots att jag inte hittat-och nog aldrig kommer att hitta-en vallon. Jag vill i detta sammanhang ställa en annan fråga. De fanns ju järnhantering innan vallonerna kom, tysksmide bl.a. Innebär detta metoden eller hade man importerat tyskar på samma sätt som man importerade valloner senare. Min fffmf hette Lars Hermansson och hans far naturligtvis Herman, som väl är ett tyskt namn från början. Denne Herman har jag ännu inte hittat. Forskar någon på tyska smeder? Tacksam för hänvisning vart jag skall vända mig.

1999-03-22, 15:05
Svar #6

Lena Marja

Hej,Elaine.Jag forskar tyska (spansk ?)Corrello-
smeder.Erik Christiernson Corell flyttade 1735
till Finland,fron Vestmanland.Se rötterna Corell-
smedssläkten.Lena Marja fron Finland

1999-03-23, 09:02
Svar #7

Carl Szabad

Det är intressant med alla dessa skrönor om hur fint det är att vara vallon. Det är sällan någon skryter på samma sätt om att mormor kom från Finland eller farmor var zigenska.
 
Vallonernas förmenta övermänniskorykte uppstod under slutet av 1800-talet, troligen då Louis de Geer var statsminister, och det slog ut i full blom på 1910-talet då den svenska rasismens fader(!) Herman Lundborg märkligt nog höjde vallonernas fina egenskaper till skyarna och menade att de tillförde den svenska rasen mycket goda egenskaper.
 
Några veck i huden eller speciella örsnibbar torde man dock inte kunna spåra den vägen. Men det är naturligtvis kul att ha valloner bland anorna, liksom hästtjuvar, häxor, adel eller präster, vilka alla finns mer skrivet om än de vanliga tråkiga torparna eller bönderna som sällan gav så många spår efter sig i domböckerna.

1999-03-23, 20:53
Svar #8

Elaine Löfgren

Bland mina smeder har jag bara hittat välfrejdade människor. Min ffff bror var antecknad i hfl som gapig, han tycks vara den värsta. En ung dräng Ullström gjorde en piga med barn när de jobbade på samma gård, men det barnet flyttade till farföräldrarna då hon var 12 år, det är det enda uä-barn jag hittat. I stället har smederna Ullström/Uddström gift sig med kvinnor som haft oä-barn, eller änkor med 2-3 barn från 1:a äktenskap, tagit hand om andras barn alltså. Det har jag faktiskt funderat på, varför man belastade sig med barn som inte var ens egna. Det kostade ju att ha barn även för 150 år sedan - och inga bidrag. Men det var väl kanske kärlek med i bilden. För mina förfäders skull är jag glad att de var respekterade i samhället, men som forskare så skulle jag önska mig något ovanligt.  
Någon riktigt godbit - om man kan uttrycka sig så. Det skulle också vara nyttigt för att utveckla sin kunskap, att få nya områden att jobba med.

1999-03-24, 20:41
Svar #9

Utloggad Thomas Sverker

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2024-03-08, 17:32
    • Visa profil
    • www.jets.nu
Hej Joel
Just vallonvecket är intressant. Min hustru och släktingar på hennes möderne ståtar med vecket på underarmen. Även de påstod att det var ett vallonveck och att de stammade från valloner. Forskning visade emellertid att vallonerna var tyska smeder som invandrade på början av 1700-talet. Så kan det gå..........

1999-03-24, 22:27
Svar #10

Lotta Johansson

Vallonveck eller inte, det kanske är ett smedveck vi har. Jag har ett veck på var arm, och ryktet har gått att min smedsläkt Stille var valloner. Jag har inte hittat nåt belägg för det, och i så fall kom dom in innan de Geer tog hit sina valloner. Det kanske har något med tysksmidet att göra.  
Sedan jag var liten har jag hört att ett typisk vallonsk utseende har varit mörkt hår och blå ögon, jag hade Hübinnette-er som kompisar.
 
Det här med tysksmide kanske vi borde ta upp i en speciell debatt. Jag undrar som sagt var mina Stillar kommer ifrån, och vid en koll i telefonkataloger så förekommer namnet än i dag i Liége-området, i Vallonien, och även i Tyskland.
Mina smeder var vapensmeder och hammarsmeder.
Nån som vet nåt?
 
Mvh//Lotta

1999-03-25, 11:14
Svar #11

Lars Sandberg

Jag undrar om någon vet om Kant kan vara ett vallonnamn. Så enligt vår muntliga släkttradition.
Lars Sandberg, Älvsjö

1999-03-25, 23:12
Svar #12

Utloggad Tomas Larsson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 72
  • Senast inloggad: 2012-04-06, 15:42
    • Visa profil
Lars:
På min frus sida har namnet Kant dykt upp och det verkar vara ett soldatnamn utan någon direkt anknytning till valloner.

1999-03-27, 21:08
Svar #13

Lise-Lotte Avén

Detta var mycket intressant diskussion om Valloner och armveck.
Jag har också ett veck på vardera arm ca 5-7 cm nedanför armvecket. På morfars sida är det genomgående duktiga smeder,hade gröna ögon mörkt/ svart hår, mycket pigment i huden(starka färger) och ett häftigt temperament. Jag har också träffat andra med samma ögon och hårfärg och dom har också varit Valloner.
Enligt hörsägen från mina syskon är vi ett Vallonsläkte men har inte forskat djupare i det.

1999-03-28, 08:12
Svar #14

Madeleine Raftö

Forska i det! Vore det inte kul att kunna belägga ditt vallonarv genom en seriös forskning än bara hörsägen? Vore jag som du skulle jag dyka rakt ner i kyrkböckerna!

1999-03-29, 09:05
Svar #15

Lise-Lotte Avén

Hej Madeleine. Jag är fruktansvärt nyfiken på om jag är en Vallonsläkt(vilket alla säger när dom ser mig)men jag har nyss börjat att nysta i mina släktförhållanden och dom är inte de lättaste och ingen är i livet som kan berätta. Jag har börjat så smått men kört fast både på mormor och morfars sida. Det är svårt att läsa vad som står  och tiden räcker inte till. Men jag får nog ingen ro förrän jag vet.

1999-03-29, 12:07
Svar #16

Carl Szabad

Glöm det här med armveck, örsnibbar och dylikt! Majoriteten av ursvenskarna är mörkhåriga, liksom det finns grupper av arabfolk som är blonda.
 
De flesta av de som har någon av de ca tusen valloner som kom till Sverige för snart 400 år sedan i sin antavla torde inte få någon som helst påverkan därifrån, eftersom det genetiska inslaget i de allra flesta fallen är under 1 %.
 
Detta ska dock inte hindra någon att forska efter sina anor eftersom det är så spännande ändå att se vad man hittar. Och för varje generation som man kommer bakåt är ändå chansen fördubblad att man kommer in på någon vallonsläkt. Helt enkelt därför att man har dubbelt så många anor för varje generation.

1999-03-29, 20:04
Svar #17

Elaine Löfgren

Efter att ha blivit tillfrågad att antal gånger om jag var finska (jag ser nog ut som en sån,den ljusare varianten) började jag forska i min farssläkt, hamnade i Värmland, bland smeder och om det är som jag misstänker, men ännu inte kunnat bevisa, så är min ffff far från en finnbosättning i början av 1700. Vad säger Du om det Carl Szabad! - Skämt åsido, ingen tror väl riktigt på att man ärver särdrag så långt bortifrån, men det är lite kul ändå. Men vad kommer sånt här ifrån från början. Ingen rök utan eld kanske, eller är det som råttan i pizzan.

1999-03-29, 22:44
Svar #18

Carl Szabad

Jo du, du anar inte vad folk kan tro på fullaste allvar om sina anor. Vi får brev till förbundet ideligen från förhoppningsfulla forskare som hävdar att de är ättlingar till än den ena, än den andra kungligheten, och valloner är legio. Det är bara det slutliga beviset som fattas.
 
Men som forskare måste man ju ställa lite högre krav än att mormor har sagt att vi är ättlingar rakt nedstigande från Harald Blåtand (citat från ett av Dag Stålsjös TV-program).
 
De flesta som kommer in på vallonsläkter gör det (av rent statistiska skäl) på 1600-talet eller första halvan av 1700-talet. Det är få som har ett mer koncentrerat vallonblod än så.
 
Jag är lycklig nog att ha lyckats spåra upp ett foto på min morfars mormor (1820-1862). Hon skulle gjort sig utmärkt bredvid Sitting Bull. Det är bara fjädern i håret som fattas. Och ändå är alla grenar bakåt utforskade flera hundra år och det finns bara ångermanländska bönder överallt.
 
Så utseende kan nog vara mycket slumpmässigt.

1999-03-30, 00:11
Svar #19

Lotta Johansson

Carl!
Kan det inte tänkas att din morfars mormor kom av same-släkt? Ett sådant utseende brukar kunna likna indianers. Jag har sameblod i mig från början av 1800-talet och det syns på kindben och sneda ögon, trots att blodet är ordentligt uppblandat sedan dess.
 
Och vad är det för slags foto från före 1862? Det gör mig verkligen nyfiken!!!  
 
Vad jag ser ovan är det inte någon som på fullt allvar tror att vecket på underarmen är ett vallonveck. Men som sagt, kan man inte få ta in lite kul spekulationer i släktforskningen? Och som Elaine sa, ingen rök utan eld. Var kommer uppgiften ifrån? Den kan ju inte var helt ny.

1999-03-30, 01:16
Svar #20

Eva Leksell

Apropå s k vallonska utseenden.
 
Det har påståtts att min mormors släkt hade vallonskt påbrå. Och visst, de var mörka och brunögda. Men släkten fanns i Skåne och vad hade en vallon där att göra? Nu när jag själv kollat bakåt hittar jag inga valloner, däremot rätt många andra utlänningar som invandrat på 1600- och 1700-talen - från Flandern, Nederländerna, Westfalen, Mecklenburg, Lübeck, Osnabrück, Polen/Pommern - och några med okänt ursprung men med utländskt klingande namn.
 
Den ende invandrade vallonen i min släkt finns på min farmors sida. Och det lämnade då inga synliga spår hos henne eller hennes sju syskon, alla nordiskt blonda.
 
För övrigt kom vallonerna faktiskt inte från Sydeuropa så varför alla skulle ha varit så väldigt mörka är svårt att förstå.

1999-03-30, 08:15
Svar #21

Marie Eriksson

Min morfar ser ut som han kommer från ett annat land, stor kroknäsa, svart hår, pigment i huden. Hans syster och mamma hade liknande utseende. Han har halvsyskon med annan mamma men de har varit ljusa och blonda. Mamman har ett vanligt namn Lovisa Andersson men om hon har något annat ursprung vore spännande att veta.  
/Marie/

1999-03-30, 10:01
Svar #22

carl

Lotta: Jag har väl ärligt talat haft mina misstankar om sameinblandning, men med tanke på den förmodligen hårda sociala kontrollen i de stabila gästgiverisläkterna som är mina anor har jag hittills inte funnit orsak att ifrågasätta kyrkböckerna.
 
Du skriver att det inte är någon som på fullt allvar tror på vallonvecket, men sedan konstaterar du samtidigt ingen rök utan eld. Jo jag tror faktiskt, vilket den här långa diskussionen också visar, att folk tror på vallonveck och liknande. Det är därför jag gett mig in i diskussionen för att försöka ge en mer nykter syn på arvets möjlighet till påverkan. Inte för att jag har några yrkesmässiga kunskaper i frågan utan på rent logiska grunder.
 
Fotot har en förhistoria som inte har med valloner att göra så jag ska berätta om det på en annan sida, få se om du hittar dit.
 
Marie: Min mor, tre generationer efter morfars mormor som jag omnämnde tidigare, hade fortfarande attribut som kan hänföras till sydligare nejder, kroknäsa, mörkt hår och bruna ögon. Men även hon hade helt ångermanländska rötter där den yngsta, som jag inte kunnat spåra vidare bakåt, var född omkring 1700.

1999-03-30, 10:05
Svar #23

Carl Szabad

Den högt ärade herr redaktören har uppenbarligen avslutat mitt användarkonto, därför den sparsamma avsändaren i inlägget ovan.

1999-03-30, 15:04
Svar #24

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Vi har tekniska problem med användarkontona. Det finns ett meddelande om detta i diskussionen om Anbytarforum (under Sveriges Släktforskarförbund).

1999-04-04, 22:13
Svar #25

Lars Sandberg

Jag har även hittat namnet Kant som soldatnamn, tex från Kantebo i Småland, och vet att mina Kant kom från Östergötland och dessutom var verksamma som kopparhyttearbetare. När jag läser de övriga insändarna vill jag tillägga att denna del av min släkt är (var) ovanligt mörkhåriga. Kanske var vallondraget från ingifte? Vem vet!

1999-04-11, 20:41
Svar #26

Ann Ekvall

Hej Thomas!
 
Hittade den här sidan för första gången igår, och måste få vara med i den underhållande armvecksdiskussionen! Jag har alltid undrat över vad de där vecken på armarna kommer av... Och nu har jag nyligen hittat ett gammalt släktträd i gömmorna (som jag börjat komplettera), som visar att jag har tysksmeder (?) från två olika håll; en guld/silversmedfamilj Wasserman, där den äldste sonen Fredrik 1765 fick en oäkta son med en guldsmedsdotter vid namn Catharina Franzleben. Detta skedde i Torneå, men jag fick idag reda på att Wassermans far troligen kom från Lindesberg. Inga valloner hittills, dock...  
Om andra hittat mina smeder, så skulle jag uppskatta om ni hörde av er!

1999-04-11, 21:00
Svar #27

Utloggad Lena A Löfström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 964
  • Senast inloggad: 2022-11-01, 10:39
    • Visa profil
Ni som skojar om armveck och örsnibbar..... vet ni att före DNAs tid, dvs inte så länge sedan (ännu på 60-talet),så utgjorde just örsnibbar och öronformen ett av de starkaste bevisen i en faderskapsutredning. I kombination med blodtester blev ofta just örsnibbarna det utslagsgivande. Det vill säga; om blodtestet gjorde gällande att två män till ganska lika delar kunde ses som fäder så undersökte de genetiskt kunniga just örsnibbarnas form. Örsnibbar ansågs - och anses nog fortfarande - vara det mest karaktäristiska draget hos en person och som dessutom oftast ärvdes ner.
 
Titta efter själva.... är Dina örsnibbar lika Din mors eller Din fars. Jag tror att Du kommer att bli förvånad över resultatet. De flesta av er kommer att hitta likheter hos far eller mor. En likhet som ni kanske inte tänkt på.
 
Även näsor har tillmätts stor betydelse i detta sammanhang.

1999-04-14, 17:18
Svar #28

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Apropå genetiska märkligheter: En släkting till mig berättade för mig som en skröna att en annan ganska nära gemensam släkting till oss båda konstaterat att båda hennes barn har bruna ögon, vilket varken hon eller hennes man har. Släktingen som berättade detta för mig tillade sedan att brunögdhet minsann är en dominant gen, och alltid framträder, och att de båda barnen alltså måste vara oäktingar med brunögd far!
 
Vet någon om detta stämmer?

1999-04-14, 22:19
Svar #29

Utloggad Bibi Gustafson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 213
  • Senast inloggad: 2023-03-01, 22:30
    • Visa profil
Vet inte om jag kommer ihåg det här med brunögdhet rätt, men det kan vara recessivt. Vi har alla fyra ögonfärger i våra gener, 2 från mamma och 2 från pappa. Det är möjligt att ha 3 blå gener och ett brunt, då blir man blåögd. Men om den bruna genen möter en annan brun (recessiv) gen kan de resultera i ett brunögt barn i en i övrigt blåögd släkt.
 
När vi läste genetik i skolan (i åttan eller nian) fick vi kolla upp våra örsnibbar, men även hålla ihop våra händer så lillfingrarna möttes. Antingen följer den yttersta leden varandra eller så bildar de en glipa.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna