ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Finnbosättningar  (läst 5108 gånger)

2001-11-30, 21:59
läst 5108 gånger

Stefan Östh

Kirsti! Det där med könsorganet har jag läst i div. finnskogslitteratur. Din förklaring med Naten är ju betydligt mera tilltalande och dessutom sannolik, då det rör sig om en ganska vanlig vattenväxt. Dock tror jag inte att vulgärt språkbruk var speciellt ovanligt på finnskogarna.  Johan! En svenk förklaring är inte alls otrolig, kanske vittror har varit med i bilden?  Björn! Säl har knappast finskt ursprung, det har nog samma härledning som den kända skidorten Sälen. Jag har dock glömt vad det betyder!  MVH Stefan (ännu ej finsktalande men anmäld till nybörjarkurs)

2001-12-01, 18:57
Svar #1

Torbjörn Norman

Björn I boken Brunskogsfinnarna av Lindal, tror jag författaren heter, Nämns en finnbebyggelse i Mangskog tror jag det var som kallades Sälgsjön.

2001-12-02, 19:15
Svar #2

Johan Lumme

Stefan!  SÄL har i svensk dialekt också betydelsen fäbod. En sjö med en fäbod eller en liknande, liten byggnad kan eventuellt ha hetat sälsjön -- också utanför fjällregionerna. Ordet KAN vara besöktat med sal, och ha lånats ut till och igen in från norskan. Ortnamnet SÄLEN torde också komma från detta ord.  Johan Lumme

2002-09-03, 13:42
Svar #3

Dagny Mellgren

Undrar om Nordman/ Nordmannen betyder finskt ursprung? Det galler Varmland under mitten av 1800-talet.

2003-01-19, 00:03
Svar #4

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
Om finnarnas historia i östergötland kan man läsa på http://sydaby.eget.net/mig/finn.html.

2003-01-19, 19:39
Svar #5

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
FINSK BOSÄTTNING I ÖSTERGÖTLAND PÅ 1500-TALET.  
 
PRESENTATION OM MITT INTRESSE FÖR ÄMNET.
Våren 1993 började mitt stora intresse för sverigefinsk historia. I mitt slutarbete i en journalistutbildning forskade jag om sverigefinsk kultur i Sverige, besökte och intervjuade folk i Motala, Sverigefinska skolan; Norrköping, Makkarakauppa i Haga, en finska matvaruhandel, och Pertti Kauppianen, som då var ordförande för Sverigefinska föreningen i Norrköping, d v s Mamregården i Hageby; representanter för sverigefinsk press, finska församlingen och andra kulturansvariga i Stockholm. Under dessa veckor hann jag även gå på en föreläsning med Kari Tarkiainen om sverigefinsk historia... ett lyft och även en öppning för en ny värld. Han kom under de här åren, i samarbete med Nordiska museet i Stockholm, ut med två - tre standardverk om ”Finnarnas historia i Sverige.”
 
Tre år senare började jag läsa finska på finskugriska institutionen i Lund, och tänker, även om jag har tagit ett par, tre år sabbatsår ifrån studierna att göra min avhandling om Götalands finska historia... bor nu i Göteborg och forskar om västkustsstadens finska historia, men även om stadens föregångare i Gamla och Nya Lödöse längs Göta älvdalen... finnar i Västergötlands medeltidshistoria.
 
ALLMÄNT OM HISTORIEFORSKNINGEN KRING SVERIGEFINNARNA.
I allmänhet är det svedjefinnarnas historia som betraktas i forskningssammanhang. Det är inte så konstigt då det är den kulturen som var den mest livgivande av de finska, undantaget den forskningen som berör Stockholm med omnejd. Svedjefinnarnas historia, och även tornedalens, är finskspråkig!
Övrig sverigefinsk historia är tvåspråkig!.. så egentligen kanske man bör tala om finländare när man pratar om finnarnas historia i Östergötland.
Vad är skillnaden, i språkbruk i Finland och i Sverige talar man om finländare och finnar. Finländare är alla som bebor Finland, finsk- som svenskspråkiga... medan finnar är enbart finskspråkiga... men i för sig jag ska tala om 1500-talets Östergötland  och då existerade inte begreppet finländare, som har sitt ursprung i S:t Petersburg på 1800-talet, för att skilja åt rikssvenskar ifrån finlandssvenskar och finnar... svenskspråkiga finnar och finskspråkiga finnar kunde inte gå under gemensam beteckning.
 
Björn Helmfrid och Anders Persson är två norrköpingshistoriker som har uppmärksammat det finländska inslaget i stadens och Östergötlands historia. Annars är det knapert med forskning i ämnet... däremot har både vallonerna, tyskarna och judarna som är andra gamla befolkningsgrupper fått sina historier skrivna och belysta ur flera synvinklar. Finnarna har ännu inte fått det... jag forskar i ämnet och har skrivit en rapport, ämnar göra ett supplement den första delen och märker att min bild inte stämmer överens med den övriga i forskningskåren. I kontakt med landsarkivet i Vadstena, Norrköpingsrummet på stadsbiblioteket i stán och brevledes med lokalhistoriker har jag mött okunskap i ämnet. Man har inte vetat om att ”finnar” har bott i landskapet sedan medeltiden, kanske före...
 
Mitt forskande handlar om att leta fram belägg om finsk bosättning i Östergötland. Ännu har inte getts tid att göra specialstudier, såsom t ex är vanligt i Värmland... där enskilda hemman och släkter kan få hela bokverk skrivna om sig. Finnkulturforskningen i det norsksvenska gränslandet i Solör-Värmland, Hälsingland och Dalarna handlar mycket om släktforskning då i vissa trakter majoriteten har släktskap med dessa nybyggare. Banden till förfäderna är levande... Den finska historien i Östergötland är egentligen inte min historia, då mina förfäder har främst bebott det sydösterbottniska kustlandet i trakten av Kristinestad på Finlands västkust och har de kommit till Östergötland har de i så fall varit botnekarlar. Finnarnas historia i Östergötland är de som har sina rötter i landskapet, men ej har vetskapen om detta.
 
Däremot är jag en del av den Finska historien i Östergötland, då jag är född i Norrköping av två finländska föräldrar. Min mors släkt bor här med släktnamn som Hautamäki och Ojala, givetvis också Blomberg som jag och mina bröder heter. Jag kan känna ett gemenskapsband med finländare som tidigare bebott landskapet och gett den ort- och naturnamn med förleden Finn, som Finntorp i Hävlatrakten, i en sluttning ner mot Stora Mögsjön...
 
DEN FÖRSTA FINNEN I NORRKÖPINGSTRAKTEN.
Den 27:e maj 1474, dvs för 525 år sedan, hittar vi en Magnus Finne (Magens fynne) i Kuddby, Kvillinge sn, Bråbo hd... ”skänker ägodel till S:t Olaffs kyrka i Norrköping.” Riksarkivet (p).
Men redan 10 november 1350, nästa år är det 650 år sedan, hittar vi en annan Magnus Finne, i Linköping, vilken är ”beudofrände till kaniken Germund”. Magnus Finne får testamente. I samma stad hittar vi också en Anders Finne, i slutet av medeltiden... likaså ytterligare en finne i bergslagen kring Åtvidaberg. Niklas Finne hittas i Motala den 3 mars år 1383 och året därpå finns en Magnus Finne i Broby, Skeppsås sn, Bobergs hd. Han nämns både 5 oktober 1384 och 22 november 1385. Skeppsås socken ligger sydost om Motala.
 
I Vadstena kloster invigdes ”Margareta från Finland”, såsom nunna den 25 augusti 1387, Birgitta Hanusdotter från Norrbotten, dvs med möjlig härkomst i nuvarande Finland, den 14 april 1461 och Anna Petersdotter från Åland; som invigdes omkring 7 oktober 1478. Munkar med härkomst i Finland hittas och 1494 söker man i Nådendal efter en finskspråkig munk som kan stå till andlig tjänst för de stora antal finskspråkiga pilgrimer som söker sig till Vadstena.
 
Kände finnarna sig annorlunda? Mer än de som kom från Småland eller Västergötland? Anklagades de för trolldom?
Före 1500-talet är källmaterialet så knappt att forskningen utanför Stockholm och Arboga som har kvar goda stadsarkiv är svår och resultatet blir därefter...
 
1500-TALETS ÖSTERGÖTLAND.
Vi kan inte prata om 1500-talet som en helhet... lika lite som år 1901 skulle vara synonymt med år 1999. S:ta Ingrid, en kvinna som var med och startade ett dominikankonvent i Skänninge skrinlades i samma stad... blev halvt som halvt helgonförklarad. 1500-talet kom att bli lika omvälvande som vår egen tid, vårt århundrade. Upplösandet av unionen med Gustav Vasa i spetsen, Dackeupproret åren 1543-44, Danmarks och Rantzaus härjningar i Östergötland vintern 1567-68, (då över 1400 gårdar bränns och fyra städer, Vadstena av Rantzaus trupper och Linköping, Söderköping och den södra delen av Norrköping av svenskarna själva.
Skänninge som var huvudkvarter för Rantzau, hade tillfälligt förlorat stadsrättigheterna för att man hade ställt sig bakom Dacke istället för Gustav Vasa under Dackeupproret, fick tillbaka dem under Johan III:es tid.) och slaget vid Stångebro 1598, med riksdag i Söderköping 1595 och i Linköping 1600, samt i Norrköping 1604.
 
Östergötland var ett av de sydligaste landskapen i Sverige i riket och den kornbod - spannmålsbod - som så väl behövdes. Under 1500-talet var inte skogen lika betydelsefull som den kom att bli under 1600-talet i och med brukens uppblomstring.
 
Den finska invandringen till Sverige under 1500-talet och företrädesvis under Gustav Vasas regering var också en folkförflyttning inom riket. Han rekvirerade och dirigerade finskt arbetsfolk till kronans gårdar och bergverken... hans uppfattning om finnarna var att de var duktiga arbetare.
Från Finland förde den finska sjöfarten och allmogeseglationen oavbrutet skaror av arbetssökande till Sverige... de hittade även till östgötska hamnstäderna Norr- och Söderköping. Större rörlighet än vad man tror, arbetskraftsvandringar. Invandringen har drag som liknar efterkrigstidens, behov av arbetskraft.
En stor del av dessa utgjordes av s k vinterliggare, d v s finnar som kom över till Sverige på hösten och sedan under vintern sysslade med tröskning, vedhuggning och andra vintergöromål, varefter de återvände hem till Finland nästa vår (typiskt för botnekarlar?!).
Åtskilliga av denna grupp liksom för övrigt av jordbruksarbetare, yrkeskunniga och det tjänstefolk som sökt sig över till Sverige, stannade dock kvar efter arbetssäsongens slut, tog torp eller arrende, började som hantverkare, gick till bergverken o s v, och blev bofasta.
Hur pass stadigvarande denna bosättning blev, är emellertid vanskligt, borgare, bönder (självägande) och bergsmän torde ha stannat kvar. Betydligt svårare är det att bedöma den labila grupp som utgjordes av torpare och landbönder på kyrkans, frälsets och kronans gårdar... de flyttade runt.
Tillgången på arbete och arbetskraft. I centrum var det brist på arbetskraft, men överskott på arbete. I rikets utkanter, dit även större delen av Finland tillhörde var arbetskraften talrik, men utkomstmöjligheterna små. Strömmar av arbetsfolk till Sverige, de ville gärna även resa till andra platser som Reval (Tallinn) och Riga, som kom också införlivas i det alltmer växande Sverige.
 
NAMNSKICKET UNDER 1500-TALET, SAMT VAR HITTAR MAN DEM.
Problem att hitta finnarna är bl a sättet att benämna dem. En landbo som skrives som exempelvis Olof Finne kan efter endast något år heta Olof Nilsson eller dylikt, varefter beteckningen finne till synes ej mera återkommer och i varje fall aldrig i den andra generationen, ett undantag kan vara en Finnesson som jag hittar i Vadstena? Om han bor kvar på samma gård, vållar detta förfarningssätt inga problem, men om han flyttar till en annan arrendegård eller blir självägande bonde, har man knappast någon möjlighet att längre kontrollera hans existens.
Denna egenhet är särskilt kännetecknande för de kamerala handlingarna från rikets centrala landskap. Det vill synas, som om man använt beteckningen finne för nyinflyttad finne, men att den rätt snart kommit ur bruk, i den mån personen ifråga blivit acklimatiserad och upptagen i bygdegemenskapen. Vad slutligen beträffar det finska tjänstefolket torde huvudparten relativt snart ha återvänt till hemorten, men ganska många stannade säkerligen kvar till följd av giftermål med tidigare inflyttade finnar eller med den svenska befolkningen.
Finnarna från västra Finland var lika oss... de gick under beteckningen Finne, Tavast, Nylänning, Ålänning. Bottnekarlar som kunde komma ifrån Väster- och Österbotten styrdes av samma länsherre... i Korsholm.
Vid jämförelse med beteckningar för övriga migranter österifrån såsom ålänningar, nylänningar, tavaster och botnekarlar synes det dock vara mest sannolikt; att man med ”finne” övertagit en benämning som avsett person från landskapet Egentliga Finland (Varsinais-Suomi)... men därtill betydde nog finne den i senare svenskt språkbruk vidare betydelsen ”man från Finland” och betecknar såväl finsk- som svenskspråkig person.
 
Per Skåning, Peter Smålänning och Sven Västgöte i Vadstena på 1500-talet och ”Lapp-Anna” i Skänninge. Jute och Garp var också vanliga folkbeteckningar. Västgötegatan där stadsmuseet har sina lokaler, kommer av folknamnet och inte av landskapet, d v s gatan heter inte Västergötlandsgatan... liknande gatunamn för finnar hittar man bland annat på Gotland, i Visby heter en gata Finngränd.
 
Förnamn på dem som hade tillnamnet/efternamnet Finne i Östergötland på 1500-talet:
Anders, Bertil, Erik, Hans, Hemming, Henrik, Jacob, Jesper, Jöns, Jören, Knut, Lasse, Markus, Mats, Mikael, Mårten, Niklas, Nils, Olof, Paul, Per, Påvel, Rasmus, Sigfrid, Simon och Törils (Torils?).
 
Därtill finner man personer som Markus Ålänning i Söderköping (1580)... men ibland kan det vara vanliga efternamn som ålänningen Mats Kus i samma stad och tid. I bland var det så att de också betecknas såsom ”finnen Anders Larsson i Östra Husby 1596”.
Per Nyländare på Stegeborg, Nils Tavast i Askeby 1542 och Mats Tavast i Vadstena 1600.
Under andra hälften av 1500-talet, kallas murmästaren Lasse Nylänning, ibland för Finne. Fanns det gott om finländare i en ort och några med samma förnamn fick i så fall de ytterligare tillägg, såsom den konstiga formen som en vadstenabo hade - Olof Halvfinne, samtidigt fanns i staden en Olof Finne. Bägge nämns i Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok åren 1540-1541.
Kyrkoherden och rektorn för skolan i Vadstena 1596-1603... rektor 1596 och kyrkoherde 1598, död 1603... hette så mycket som Georgius Laurentii Finlandus... men kallades för Jöran Skolmästare.
 
Det går att finna finnar, tavaster, ålänningar och nylänningar i följande socknar, men sannolikt i samtliga östgötska socknar:
Asby, Askeby, Bjälbo, Björkeberg (alternativt Västerlösa), Dagsberg, Drothem, Ekeby, Fivelstad, Horn, Kimstad, Konungsund, Kullerstad, Lönsås, Motala, Ringarum, Skällvik, Svinstad, Törnevalla, Västra Husby, Vånga, Vårdnäs, Östra Husby, Östra Stenby samt i städerna Vadstena, Linköping, Norrköping och Söderköping.
 
SVEDJEFINNARNA I NORRA OCH SÖDRA ÖSTERGÖTLAND.
Hantverkare, arbetsfolk av olika slag - företrädesvis bönder, jordbruksarbetare och tjänstefolk. Dessutom söker sig till bergslagsområdena hela tiden folk. När det gäller härstamningen av det finska folk som genom dessa migrationsrörelser framför allt nådde städer, jordbruksbygder och bergverk i rikets centrala delar och där fick arbete och hemvist, kan man utan någon ingående undersökning konstatera, att östfinnar, savolaxare och än mindre karelare, under inga förhållanden behöver föras in i diskussionen. Befolkningen i Finlands västra delar var förtrogna med det jordbruksarbete som bedrevs i centralsvenska landskap som Östergötland... ej svedjebrukande bönder. Havet förenade mer än skilde åt...
 
Ett speciellt drag för östra Finland är den tidiga användningen av släktnamn. I Savolax hade allmogebefolkningen släktnamn redan på 1400-talet. Utmärkande för dessa är att de slutar på ändelsen -nen, t ex Kekkonen, Savolainen eller Lintunen.
Under 1500-talet spred sig släktnamnen mot norr, i samband med att områden koloniserades. I de västra delarna av landet, som i Österbotten och Satakunda, använde invånarna ej släktnamn. Bruket av släktnamn i Savolax och Kajanaland, delvis även i Tavastland (där savolaxare bosatte sig) och Karelen gör det lättare för de som bor i Värmland att hitta sina finska rötter, ty man tog med sig släktnamnen dit... medan i västra Finland som i Sverige under denna tid inte använde sådana utan hade patronymikon, d v s -sonnamn... efternamnen kommer senare och har många gånger ursprung i gårdsnamnen, typ Skoglund eller Öman.
 
Hankavesi i nuvarande Hankasalmi kommun 50 kilometer nordost om Jyväskylä.
 i det forna ”Stor-Rautalampi socken” kan stoltsera med att ha skickat iväg. I Rautalampi hittar man år 1571 en Oleff Linduinen. Enligt sid 509, Uusi suomalainen nimikirja, Sirkka Paikkala, Keuruu 1988. Dessa Lintu-efternamn är vanliga i östra Finland, ursprung av ordet fågel.
 
”För alle ärlige och gode människor, som thenna min sedel förekomma kan. Guds ords tjenare iag owärdeligen Laurentius Lamai och Kyrkoherde uti Rautalambi sochn, bekänner med thenna min openhändiga skrift att thenna Bonde Hans Hindricksson af Hagamse by, som hafwer warit i Swerige at söka sig borum, hwilket han hafwer funnit i Vårdnäs sochn och Kinds härad och nu wil begifwa sig tit igen, och nu begärande en sedel af mig, hwarföre han hädan bort dragit hafwer, om han någon orätt giordt eller bedrifwit hafwer mot någon med ord eller gerning i werdslig måtto, hwilcket honom ingen tillägga kan. Item ock at hans fader broder är worden qwar samt med sina söner, som blifwa här också hemman före och at de woro 3 broder barn och litet til jord, therföre måste han söka sig annanstädes, och therföre kunde iag ei förvägra honom thenna bekännelse, all then tid han ei annarledes sig skickat hafwer, än thet som christeligit och ärligit är. Therföre beder iag alle ärlige och gode människor synnerliigen Kinds och alle nämde Härads trogne män och undersåter, i hwad Kall och Condition de äro stadde, att i gören för Guds skull och waren förenämde Hans Hindricksson behielplige och icke honom någon onska eller orätt göra eller låta utan hielpa honom till det bästa, nog lön af Gudi alsmäktige som allom mer sin guddomelige nåd och barmhertighet lönar och wedergäller nu och ewinnerligen. Skrifwet Rautalambi prästegård 10 Februarii 1584.  (L. L.)”
 
I Petrus Nordmanns bok ”Finnarne i mellersta Sverige”, sid 5, står det felaktigt ”Och detta gälde ej blott trakter i Medelpad, utan äfven sådana i Dalarne, hvilket framgår af följande gamla prästebetyg, det vi afskrifvit i Karlstad ur Archivum Vermelandicum af E. Fernow Tom II pag. 172.” Faksimilupplaga efter originalutgåva tryckt 1888, Malung 1994. Åren 1570-1601 var Laurentius Laurentii präst i Rautalampi. Nordmann har felaktigt skrivit ”swärdsnäs sochn”, i stället för Vårdnäs i Östergötland. Se ”Avskrift av Lars Hedner Carlskoga Prästgd 27/3 1770 (Har Hans Henriksson eller ättlingar flyttat till Karlskogatrakten?! Eller kom han aldrig tillbaka till Östergötland?). J:E Fernow, Archivum Wermalandicum, Tom II 1771. Ur R.B:s samlingar, pärm XII D.
 
Östergötland delades i början av 1400-talet i tre län, som 1618 samlades under en kunglig ståthållare.
 
(EN INTRODUKTION I SVERIGEFINNARNAS HISTORIA, HÅLLEN PÅ NORRKÖPINGS STADSMUSEUM 990926.)

2003-01-20, 12:00
Svar #6

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Hej Harri!  Intressant läsning om finnar och finländare i östergörland. Såg en intressant uppgift nämlgen Lapp-Anna i Skänninge. Jag håller på att skriva en bok om Den försvunna skogssamekulturen i Mellansverige. Vad vet du mer om henne eller källor om henne.  Hälsningar Jouni Tervalampi boende i Västerås och har rötter i Hankasalmi socken från 1700-talet  P.S: Nu kan man söka i Lantmäteriets databasen http://www.lantmateriet.se I östergötland fanns det 70 träffar med finn- förled

2003-01-20, 12:32
Svar #7

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
Terve Jouni!  Lapp-Anna lär du hitta i Vadstena stads tänkeböcker (finns utgivna), jag tror att du söker i registret under personnamnet Lapp-Anna. För övrigt har jag inte forskat något om henne, om jag inte minns fel så var det nog negativa fakta om henne... sällan att städernas tänkeböcker skrev något positivt om någon. Inga glädjeskrifter alltså, men guld värda!  Mvh Harri Blomberg

2003-01-20, 13:25
Svar #8

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Hej Harri!  Tack för hjälpen! Bör nog finnas på V-Ös Stadsbilbliotek.   Hälsningar Jouni Tervalampi

2003-01-20, 14:01
Svar #9

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
Mitt forskande om Finnarnas historia i östergötland har fortsatt, i min dator hittar jag lite nytt material som jag ännu inte har publicerat officiellt. Det är svårt då det hela tiden uppkommer nya källor, men tills vidare kan ni ta del av detta... tillägg till mitt arbete som har publicerats på nätet med hjälp av Staffan Storteir i Sideby, Finland. (Se länken ovan!):   MEDELTIDEN(1050-1520)  Starkast framträder i äldre tid finnarnas vandringsarbete vid sidan av dalkarlarnas i källorna. Vadstenamunken Peder Månsson (d. 1534) talar i sin Bondakonst om finnarna som vandringsarbetare:  Fruktsammasta äru Sverikis finna ty ganskans mang barn föder var kvinna. Sidan föra de barnen till Riga och Rävla, vilken skullo föras till Stockholm och Gävla. Um konungen där på sträng förbod gjorde, till tyska land ingen barnen föra torde, det våre Sverike och Finland (till) stor nytta. Med finnom brukas selv (silver) och koppar hytta. än komme till Sverike finna yfnelika nog som brukado åker och ryddo skog, och gaves dem frihet nokor är på öde godsen där skogen står, där med åtte landit och kronan upphöjas och fattigdom finnom med lön förnöjas.  Peder Månssons knaggliga verser äro av intresse också därför att de är ett tidigt bevis om arbetar- och lönepolitikens motvilja mot emigration från det svenska riket, som inkluderade den finländska rikshalvan. Riga och Rävla (Reval - Tallinn) var tyska handelsstäder under Hansan, vilka lockade massor av finländare, främst från Nyland. Gustav Vasa omsatte dessa tendenser i handling. Han försummade ej att inskrida mot utvandringarna och arbetsresorna till östersjöprovinserna från Finland.(1)  Vadstenamunken Månsson framhåller att finnarna är användbara som bergverksarbetare. Han ivrar också för den finnkolonisation som snart skulle nå en så stor omfattning i samband med bland annat svedjefinnarnas antågande till de svenska urskogarna i den västra rikshalvan, även om den hade ett skeende långt tidigare. I Linköpingsbiskopen Andreas Olavi Rhyzelius´ (1677-1761) biskopskrönika omnämns överflyttning av finnar till Sverige redan på Erik Läspe och Haltes tid (1216-1249).(2)   Namnet Magnus var populärt som förnamn bland de finnar som bodde i östergötland under medeltiden. Den förste finnen vid namn i östergötland heter så och även två andra. Den förste av dem hittar vi den 10 november 1350 vid namn Magnus Finne, beudofrände till kaniken Germund i Linköping, testamentsexekutor

2003-01-20, 14:23
Svar #10

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
... samt:
 
NYA TIDEN(GUSTAV VASAS STYRELSETID 1521-1560)
 
Östergötland var ett av de sydligaste landskapen i riket och den kornbod – spannmålsbod – som så väl behövdes. Under 1500-talet var inte skogen lika betydelsefull som den kom att bli under 1600-talet i och med de svenska brukens uppblomstring. Till ödemarkerna runtomkring centralbygderna kom nybyggarna av finsk härkomst med kronans goda samtycke, men även till kronans gårdar och bergverk rekvirerade Gustav Vasa finskt arbetsfolk, en folkförflyttning inom riket. Gustav Vasa ansåg, såsom under efterkrigstiden i vårt århundrade, att finnarna var duktiga arbetare. Denna åsikt framkommer i ett stort antal skrivelser som kom från hans kansli. Han begärde ofta av sina fogdar i den finska rikshalvan att de skulle samla ihop folk till arbete för hans behov, bl a i ett brev daterat så tidigt som den 10 mars 1527:
”Tiil jons vesgöthe och flere fogther i finlandh epter thet mestha arbetis folk thee kwnna åstadh komma.”(1)
 
Eller såsom den 29/3 1543 då han behöver folk till sina slott:
”… Wij haffwe och så storligen förnöden en hoop legefolck ther aff Finland, och synnerligen till Gripsholm, Hwarföre är wår wilie, att tu schaffer oss till the mindzste trettije legedrenger och legepiger ther aff Åbo län… och så komma ut öffwer medt första öpit watnet.”(2)
 
Åtta år senare, den 2/4 1551, förbjöd han samma finnar att resa utom riket för att skaffa arbete:
”Legofolk fr. Nyland skola icke tillstädjas fara t. Reval el. annorstädes; om mera folk än som behöves finnes i Nyland eller annorstädes i Finland skall det förskaffas över till Sverige.”(3)
 
Att problemet var stort framkommer av de talrika förbud Gustav Vasa gav för emigrationen, men av samma mängd förstår man också att de hade en ringa verkan. I ett brev till sin son hertig Johan i Finland, daterat den 18 augusti 1556 - där han önskade få folk till gruvor i bergslagen – skrev han:
”Så lathe vijh tigh förstå att vedh för:ne bergverk är stor bräk um folk, som ther arbete skulle, hvarföre see vij gerne, att tu ville lathe bestelledt udi alle län i Finlandh, att vij medh thet förste måste bekomme en hoop aff thet folk, som ther ähre och icke tiänlige ähre till krigzfolk. Och effther man haffver anestedz folk storligen behoff, så måtte man göre ett alffvarligit förbudh uti alle län vedh siösijderne, så väll i Charelen och Nylandh som i Finlandh, thet inthet folk ther aff landet utstädes måtte, anthen till Räffle eller annerstedz till Lijfflandh att giffve sig ther udi tiänist, som thet pläger skee, vedh  lijffzstraff etc.”(4)
 
Landskapet Österbotten, även kallat Botnia, nämndes icke alls, räknades under denna tid som en del av egentliga Sverige.
 
Ibland kunde Gustav Vasa inte vänta på sina fogdars göromål, utan sände egna förvärvare. Den 20/4 1551 skriver han en ”fullmakt för Sven Birgersson att draga till Finland och antaga arbetsfolk t. K. Majt:s behov”.(5)
 
Slotten försvarades bäst av knektar som kom utsocknes ifrån, ty slottsherren väntade sig större lojalitet av dessa än av dem som hade släktskap med lokalbefolkningen. Ett brev från Nils Birgersson (befallningsman på Kronobergs slott och i Växjö stad med omkringliggande härad)  upptar detta fenomen, brevet var adresserat till K. Maj:t om åtskilliga ärenden angående dennes befallning:
”Den 28 mars 1553…
… Här är icke sådan folck udi thenne landzenden, ath man kunde bruka them till nogot gagn eller läre; ville Edhers Nåde verdis för Guds skuld att tillatha mig 10 eller 15 finnar hiitt, jag kunde them bruka till fiske, till tegelladan, till allehanda thet gagn är, och the kunde icke målett till att löpa hädan. Här är väll råd ath förskicke smålänningar up till Edhers Nådes gårdar annorstädes igen, ther som the eij heller våre under vingan i theres födebygder.”(6)
 
Detta ska jämföras med att östgötar vaktade Erik XIV under dennes fångenskap i den finländska rikshälften. Samma synsätt kan ha varit orsaken till att ha finländska soldater på de kungliga slotten i Östergötland. Ett av dessa var Stegeborg och låg som effektivt lås till Slätbaken och handelsförbindelserna inåt landet. Borgen spelade redan under medeltiden en viktig roll i den svenska historien, men hade hamnat i vanvård under dess senare skede. Det blev Gustav Vasa som återställde den gamla borgen från dess vanvård och det nya Stegeborg byggdes av sten från Söderköpings franciskanerkonvent.(7)    
 
På isarna utanför Mogata i Hammarkinds härad drabbade Dackeanhängare samman med de kungliga trupperna 1543, och man slogs med hakebössor, armborst, svärd och pikar. Svante Sture som var befälhavare på Stegeborg blev omringad, men räddade situationen genom en överenskommelse med smålänningen Erik Larsson.(8)
 
Samtidigt hittar vi ett antal finländare i kronans tjänst på Stegeborg. De bör ha medverkat i stridigheterna. 1543 upptas knekten Rasmus Finne såsom fogdens knekt.(9) Två andra finländare hittas året därpå, d v s Jesper Finn(e) – anställd på Stegeborgs slott, får lön – och Mikael Finne – båtsman, får lön.(10)  
 
Inbördeskriget led mot sitt slut och mer fredliga tider mötte det östgötska landskapet. Även då behövdes finländare. I ett brev, daterat den 29/7 1555, till Esbjörn Pedersson, fogde i Aska och Bobergs härad, samt på Stegeborg, meddelade konungen fogden att ”han må beh(ol)e then Nicho finne han scriffver um, till kok”.(11)  
 
Det största byggnadsprojektet i Östergötland under Gustav Vasa och som fortfarande kan beskådas är Vadstena slott. Det började uppföras 1545 som ett försvarsverk mot vresiga bönder. Gustav Vasa är vid sidan av Heliga Birgitta den person som har satt störst prägel på Vadstena. Slottets tillkomst är utan tvekan den viktigaste tilldragelsen under 1500-talet och dess tillblivelse har som sagt sin orsak i Dackefejden (1542-1543), då för övrigt Vadstena var samlingsplats för kungens trupper. Då upproret var slut framlade han planer på att befästa staden till försvar mot angrepp ”från och genom Småland”. De storslagna planerna på att bygga en befäst stad lik Kalmar eller Viborg föll på dess ekonomiska orimlighet, men ett befäst slott uppfördes och det krävde massor av arbetskraft. Ett stort antal finländare var som byggnadsarbetare med att uppföra denna pärla. Om dessa har vi tidigare bekantat oss med och ska även senare återkomma till. Man rev klostret i Alvastra och de bägge konventen i Skänninge, för att få arbetsmaterial till själva uppbyggandet av slottet. Samtidigt som dessa politiska oroshärdar, vilka var ett hot mot Gustav Vasas hegemoni, kvästes.(12)
 
Slottet fullbordades i början av 1600-talet som ett av den svenska renässansens mest helgjutna byggnadsverk, men Vadstena hade under denna tid så mycket mer än slottet.
 
Varken Gustav Vasa eller hans två äldsta söner stängde Vadstena kloster trots reformationens genomförande 1527. Man skall dock komma ihåg, att den förste Vasakungen gick mycket hårt fram mot Birgittas skapelse. Klostrets egendomar drogs in till kronan. Kungens legoknektar vandaliserade de sköna konstverken i klosterkyrkan. Munkklostret stängdes definitivt 1550.
Nunneklostret överlevde dock såväl Gustav Vasa som sönerna Erik XIV och Johan III; den sistnämnde hyste t o m stort intresse för institutionen och får i viss mån betraktas som des gynnare. Det var först hertig Karl som efter Söderköpings riksdag 1595 begav sig till Vadstena i sällskap med ärkebiskop Abraham Angermannus och andra herrar och som då såg till att de sista nunnorna kördes på porten.(13)
 
Innan dess, under hela 1500-talet, hade nunnorna talrikt med finnar i sin tjänst. De räknades upp i ”Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok”.(14) År 1539 upptogs ”utgift till swaenalön (svenlön?) för Erik Finne i Swsenborg, á mark 2. Samt för Henrik Finne i borgaragarden, á mark 5.” (15) Samma år fick Henrik Finne till lön för han for till Norrbotten, 3 mark.(16)  
 
År 1540 testamenterar Erik Finne i Susenborg 28 mark till klostret. Han finns tecknad i uppbördsdelen med testamente; ”Item Erik Finne, som doo i Swsenborgh (Susenborg), mark 28.” (17) Knut Finne i Fiskaregården, skänker – år 1540 - en sked á tre lod till klostret; ”Thaetta aer sidan kommit: - - - Item 1 sked om 3 lod Knwt Finne i fiskaragardhen gaff.”(18)
 
År 1541 nämns en Olof Finne; ”Item til laens(lön?) aff Olaff Finne 21 mark (2/mark?)” (19) och året därpå - 1542 - Olof Halvfinne; ”Item wi betaladom Olaff Halffinne, mark 5”.(20) Den siste får lön även åren 1543 – ”[utgifft swaenlön] Item Olaff Half-finne, mark 7” (21) - och 1547 –”Item vi betaladom Olaff Halffinne, 8 mark”.(22)  
 
Henrik Finne får en mark i betalning av klostret – år 1550; ”[utgift] Item Haendrik Finne, gam(m)al gael (gäld), 1 mark.”(23) Densamme (?) får lön – år 1550; ”Item Haendrik Finne [lön], 6 mark”.(24) Även åren 1552-1554 betalas lön åt en Henrik Finne:
1552 – ”Utgifft swaenalön: - - - Haendrik Finne, 8 mark”.(25)  
1553 – ”(utgifft swaenalön) Haenrik Finne, 8 mark”.(26)  
1554 – ”(utgifft swaenalön) Henrik Finne, 6 mark”.(27)
 
Avslutningsvis berättar ”Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok” under Gustav Vasas dagar om Anna Finska i Brygghuset; ”(Utgift swaenalön) Anna Finska i brygehusid 2½ + 1 mark”.(28)
Andra källor berättar om andra finnar i Vadstena. I S:t Pers socken är Jakob Finne kyrklandbo, år 1539.(29) Det är möjligt att det är samme Jakob Finne som betalar tomtöre i Vadstena, år 1539.(30) S:t Pers kyrka, socknens centrum, användes som stadskyrka i Vadstena.  
 
Det medeltida helgeandshuset indrogs av Gustav Vasa till kronan. Det sammanslogs med ett stiftelseliknande sjukhus jämte härbärge för fattiga och vägfarande – Mårten Skinnares inrättning - strax nordost om kyrkogården i Vadstena. Vilket ställdes under magistratens uppsikt. Härigenom framskapades en större vårdanstalt, avsedd för fattiga och sjuka.(31) År 1541 fanns Olof Finne(32) och Margit Finska(33) upptagna i en förteckning över dessa fattiga i Vadstena.
 
Ute på slätten, i skilda socknar runt Vadstena finns de finska bosättarna. I Fivelstad bor - år 1543 - frälselandbon Lasse Finne(34) och nämns - år 1544 – såsom prebendelandbon Lasse Finne.(35) I Lönsås finns kronobonden Mikael Finne, som betalar skatt 1543(36) och 1544(37). Bonden Jöns Finne i Motala socken, betalar - år 1544 - sin årliga ränta.(38)  
 
Skänninge förlorade sina uråldriga stadsrättigheter efter Dackefejden och kom under ett trettiotal år att i praktiken fungera som en storby, tills man åter fick tillbaka stadsrättigheterna under Johan III:s styrelsetid. Under de oroliga åren på 1540-talet bodde skattebonden Mårten Finne utanför Skänninge, i Marstad i Bjälbo socken. År 1543 betalade han skatt.(39) Inte så långt därifrån, i Ekeby socken bodde – år 1539 - hans namne kyrkolandbon Mårten Finne.(40)  
 
I stiftsstaden Linköping var – år 1541 - Markus Finne mantalskriven.(41) Mellan Västerlösa och Björkeberg ligger Egby och här bodde kyrkolandbon Olof Finne, för år 1540 betalade han som bosatt i ”egbi” skatt i Gullbergs härad.(42)  
 
Gullbergs härad ligger i mellersta Östergötland, väster och norr om sjön Roxen på bägge sidor om Motala ström. De norra delarna är en tämligen högt belägen skogstrakt som vid Motala ström övergår till odlade marker. Tinget låg i Sjögestad, men Ljungsbro är den största orten idag. Ortnamnet har äldst burits av den i Vreta klosters socken belägna Gullbergshögen, där häradsting hållits. Förleden Gull- kan åsyfta gul växtlighet eller (indirekt) bördig mark.(43)
 
Askeby ligger också utanför Linköping. Tätorten är belägen cirka 14 kilometer öster om staden. Landskapet består av småbruten slättbygd.(44) Kyrkobyggnaden i Askeby kyrkomiljö, en av Östergötlands märkligare, tjänade såväl sockenborna som det cisterciensiskt nunnekloster som under 1100-talets senare del uppfördes intill kyrkan.(45) Ett par till tre kilometer norr om Askeby kyrka, i Naretomta bodde Nils Tavast som – år 1542 - betalade skatt.(46) Samma år betalades skatt också av frälselandbon Mats Finne i Askeby.(47)
 
Norsholmstrakten är ett feodalt präglat kulturlandskap med åker och omfattande ängs- och hagmarker kring Motala ström i Norrköpings kommun. Här finns ruinerna efter två biskopsborgar. Den äldsta ligger på en holme i strömmen, men den yngre från 1400-talets andra hälft är högre belägen. På 1500-talet flyttades anläggningen av biskopen i Linköping Hans Brask (1464-1538) över till östra stranden och samtidigt ändrades namnet från Munkeboda till Nor, åsyftar ”sund eller kort å”, senare Norsholm.(48)
 
Under detta Munkeboda, hittar vi ett par finnar. I Kimstad socken betalar – år 1541 – Jöns Finne, årlig ränta för jord under ”Munkaboda”.(49) Ett par år innan – år 1539 - är Per Finne landbo under Munkeboda.(50)
 
Söderköping var under denna tid större än Norrköping, men den senare staden växte och expansionen lockade många finnar till Norrköping. Gustav Vasa lät där uppföra ett kungligt förrådsmagasin, senare utbyggt till kungsgård. Den var belägen på nuvarande platsen för Hedvigs kyrka och prästgård. I kungsgården ingick Ledungshammars gamla by med stora jordar österut, vidare diverse konfiskerade kloster- och kyrkodomäner med kvarnar, fisken och åkrar. Alla holmarna i Motala ström liksom Svinnerön och Esterön i Bråviken lades under den kunglige husbonden som nu ökade sina präktiga laxfisken. Han behövde nog ett välfyllt skafferi. Norrköpings kungsgård höll en personal på uppemot ett hundratal personer och där var ofta storfrämmande med uppvaktning. Kungsgården betydde åtskilligt för ökad handel och nya arbetsmöjligheter i staden. Flera borgare skaffade sig fartyg. De blev början till en liten handelsflotta.(51) En viss Mikael Finne betalar tull i Norrköping år 1539.(52)
 
År 1541 är Bertil Finne(53) och Mikael Finne(54) mantalskrivna i Norrköping. Året därpå – år 1542 – betalar Baga Finskan i Norrköping, sakören för hor.(55) År 1544 erlägger Bertil Finne lömtöre för kronotomt i Norrköping.(56)
 
I mantalslängd för Svinstads socken finns år 1542 en kyrkolandbo, vid namn Sigfrid Finne.(57) Henrik Finne betalar skatt för häradsjord i Västra Husby, år 1543.(58) Därtill har Olof Finne – år 1541 - en åker i ”Norraebakara lyckian”, i  en okänd östgötsk socken.(59)
 
Hammarkinds härad består av Östergötlands sydöstligaste delar vid Östersjön, mellan Slätbaken i norr och Valdemarsvik i söder. Inlandet består av bergig skogsmark med flera insjöar, och i öster finns en omfattande skärgård. Häradet har två tingsplatser, Mogata och Sankt Anna.(60)
 
År 1543 fick Mariet Finska en kjortel av fogden i Hammarkinds härad.(61) Kjortel har i svenskt språkbruk haft mycket växlande innebörd genom tiderna. Ursprungligen avsågs, av namnet att döma, ett kort plagg, sedermera ett som räckte till knäna eller längre, men ordet kunde länge användas i betydelsen ´kläder i allmänhet´. Plagget bör i detta fall ha åsyftat ett plagg som allmänt, sedan medeltiden, bars av män, kvinnor och barn. Den kunde ha olika längd, var vanligen ärmförsedd och helskuren och drogs på över huvudet.(62)
 
I Hammarkinds eller Lösings härad betalade Barabra Finska – år 1541 - lega till ”prebendegården” i Gäverstads rättardöme.(63)
 
KÄLLHÄNVISNINGAR:
1) Gustaf I:s reg 1527, 4:93. Ur Richard Brobergs samlingar.  Finsk bosättning i mellersta Skandinavien: I (Källhänvisningar och diverse allmänna uppgifter.) & II (Invandringens orsaker, vägar, tid, bosättningsvillkor m m).
2) Gustaf I:s reg XV:207. Ur R. B:s samlingar.
3) Gustaf I:s reg XXII:150.Ur R. B:s samlingar. Redan långt tidigare hade Gustav Vasa förbjudit utförsel till Riga och Reval från Finland. Se Gustaf I:s reg 1527, 4:29. Ur R. B:s samlingar. I ett brev daterat den 16 april 1530 så förbjuds seglats från Finland till Reval. Se Gustaf I:s reg 1530, 7:73f. Ur R. B:s samlingar. I ett annat brev daterat 29 september 1531 deklarerar han förbud att segla utrikes från vissa håll i Finland. Se Gustaf I:s reg 1531, 7:411. Ur R. B:s samlingar.
4) Gustaf I:s reg XXVI: 460f. Ur R. B:s samlingar. Se även ett brev som Gustav Vasa skrev den 29/8 1556, till Henrik Claesson Horn, Clas Kristersson Horn och Jakob Bagge: ”Vij giffve eder tillkenne… att här i Sverige ähr stor bräk opå arbetesfolk vedh våre bergverk och opå våre slott och gårder, för then orsak skuldh att här vancker altidjh stor siukdom allestedz i riket och störste parten aff folcket dör borthete. Så effter ther udi Vijborgzlän så väll som annorstedez i Finlandh ähr mykit lösth partij både gammelt och ungdt folk, som hvarcken tiäne till ath bruke emot fienderne eller vele tage sigh någet annedt före, som gagneligit ähr, utan gå um kringh och betle sigh thet the skole leffve medh, ändock the elijest ähre helbregde och starcke nogh att tiäne sin cläde och föde medh arbete etc., therföre ähr vår alffvarlige viljie att I vele församble alth sådant löst partij och förskickit sedan hijtt utöffver till sverige, opå thet the måtte bliffve här fördelthe umkringh till våre berghverk, item till våre slott och gårder och eblandh then menige man, som och storligen hielp behoff hafve. I vele och lathe haffve nöge upseende ther i länedt och göre almenneligit förbudh, att icke någet legefolk måtte bliffve effterlatidt att drage utöffver till Lijfflandh eller till andre fremmande orther, såsom tilförende skee pläger.” Gustaf I:s reg XXVI:488. Ur R. B:s samlingar.
5) Gustaf I:s reg XXII:166. Ur R. B:s samlingar.
6) Gustaf I:s reg XXIV:547. Ur R. B:s samlingar.
7) Tynderfeldt 1990, sid 143.
8) Tynderfeldt 1990, sid 142.
9) Rassmuss Fynne, fogdens knekt på Stegeborg, Ögl. KA Ögl. 1543:7B. Ur R. B:s samlingar.
10) Jesper Finnbo, anställd på Stegeborgs slott, får lön. Item Jesper Finnbo. - Michell finne, båtsman, får lön på Stegeborgs slott.  - KA Ögl. 1544:3. Ur R. B:s samlingar.
11) Gustaf I:s reg XXV:340. Ur R. B:s samlingar.
12) Sträng 1973, sid 20.
13) Sträng 1973, sid 23.
14) ”Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok”, tryckt i bokform, Stockholm 1895-1898.
15) Ibid, sid 3. Erik Finne i Swsenborg (död 1540). Sven i svenlön betyder vapenövad tjänare; även ogift yngling.
16) Ibid, sid 4. ”1539… til lön för han for til Norrabotn 3”.
17) Ibid, sid 6.”Opbyrd(uppbörd) testemaent.”
18) Ibid, sid 8.
19) Ibid, sid 22.
20) Ibid, sid 34.
21) Ibid, sid 38.
22) Ibid, sid 50.
23) Ibid, sid 60.
24) Ibid, sid 61.
25) Ibid, sid 65.
26) Ibid, sid 74.
27) Ibid, sid 79.
28) Ibid, sid 91. + -tecknet är osäkert, men troligt.
29) Jacob Ffinne, kyrkolandbo i S:t Pers sn, Dals hd. KA Ögl. 1539:3, f. 52. SPA. Östergötland. Ur Richard Brobergs samlingar. Finsk bosättning i mellersta Skandinavien XIV, Götaland.
30) Jacop fynne betalar tomtöre i Vadstena. KA Ögl. 1539:3, f. 65. Ur R. B:s samlingar.
31) Lindholm 1925, sid 56.
32) Oleff finne upptagen i KA Ögl. 1541:5. Ur R. B:s samlingar.
33) Margit finska uppt. i förteckn. över fattiga i Vadstena. KA Ögl. 1541:5. Ur R. B:s samlingar.
34) Lasse ffinne, frälselandbo i Fivelstads (ffiwelstada) sn. Ögl. betalar skatt. KA Ögl. 1543: f. 20.* Ur R. B:s samlingar. *) Enligt original.
35) Lasse ffinne, prebendelandbo i Fivelstads (ffiûelstada) sn. KA Ögl. 1544:8A, f. 25. Ur R. B:s samlingar. Prebende var en donation, ofta till kyrkan; även underhåll anslaget till kaniks försörjning.
36) Mÿckel Ffinne, kronobonde i Lönsås sn. betalar skatt. Mÿckell ffinne ÿ Lónsåss. KA Ögl. 1543:2, f. 89. Ur R. B:s samlingar.
37) Michill fÿnne, bonde i Lönsås sn. bet. skatt. KA Ögl. 1544:8A, f. 106. Ur R. B:s samlingar.
38) Jöns Fynne, bonde i Motala sn. Aska hd., årlig ränta. Jóns fÿnne, KA Ögl. 1544:5, f. 197. Ur R. B:s samlingar.
39) Mårten Finne – sk. (skatte?) bonde. Morten Ffinne, skattebonde i Bjälbo sn., betalar skatt. Morten ffinne ij marstada. KA Ögl. 1543:6, f. 77. Ur R. B:s samlingar.
40) morten finne, kyrkolandbo i Ekeby sn, Göstrings hd. KA Ögl. 1539:3, f. 48. Ur R. B:s samlingar.
41) Marcus finne, mantalsskriven i Linköping. KA Ögl. 1541:3B, f. 34. Ur R. B:s samlingar.
42) Oloff Finne, kyrkolandbo i Gullbergs hd, Ögl. betalar skatt. Item olûff finne i egbi. KA Ögl. 1540:4, f. 11. Ur R. B:s samlingar.
43) Nationalencyklopedin, åttonde bandet, Höganäs 1992, sid 184.
44) Nationalencyklopedin, andra bandet, Höganäs 1990, sid 27.
45) Klockboden från år 1817 är uppförd på murrester av det under 1500-talet raserade klostret. Natur och Kultur i Östergötland, sid 332.
46) Naretomta, Nils Taûst, frälselandbo i Askeby sn., Bankekinds hd., betalar skatt. Item nils taûst i naretomt. KA Ögl. 1542:4, f. 75. Ur R. B:s samlingar.
47) Mass Fiinnde, frälselandbo i Askeby sn. Ögl., betalar skatt. Item mass fiinnde i höbii. KA Ögl. 1542:4, f. 74. Ur R. B:s samlingar.
48) Natur och Kultur i Östergötland, sid 465. Nationalencyklopedin, fjortonde bandet, Höganäs 1994, sid 284.
49) Jöns Finne, KA. Ögl. 1541:3B, f. 24. Ur R. B:s samlingar.
50) Per Ffinne, landbo under Munkaboda (nuvarande Norsholm, Kimstads sn, Memmings hd, Ögl) i Stróó Rettaradöme. Per Ffinne i Stró. KA Ögl. 1539:3, f. 28. Ur R. B:s samlingar.
51) Malmberg 1983, sid 18.
52) Michel finne betalar tull i Norrköping. KA Ögl. 1539:3, f. 82 ff. Ur R. B:s samlingar.
53) bartil fine, mantalsskriven i Norrköping. KA Ögl. 1541:6, f. 62. Ur R. B:s samlingar.
54) Mikil fine, mantalsskriven i Norrköping. KA Ögl. 1541:6, f. 62. Ur R. B:s samlingar.
55) Item bagafinskan for hor. KA Ögl. 1542:2, f. 27. Ur R. B:s samlingar.
56) Bertell Finne i Norrköping, erl. tomtöre (lömtöre) f. kronotomt. KA Ögl. 1544:4, f. 20. Ur R. B:s samlingar.
57) Sifriid Fiinne, kyrkolandbo i Svinstads sn, Ögl. (= Bankekind), upptagen i mantalslängd. Item Sifriid fiinne i hûeskeriitt. KA Ögl. 1542:4, f. 79. Ur R. B:s samlingar.
58) Hinrik Finne betalar skatt f. häradsjord i V. Husby sn. KA Ögl. 1543:7, f. 6. Ur R. B:s samlingar.
59) Oluff finne. KA Ögl. 1541:3 f. 4. Ur R. B:s samlingar.
60) Nationalencyklopedin, åttonde bandet, Höganäs 1992, sid 354.
61) Mariet Finska, fått kjortel av fogden i Hammarkinds hd. KA Ögl. 1543:7B. Ur R. B:s samlingar.
62) Nationalencyklopedin, elfte bandet, Höganäs 1993, sid 68.
63) Barabra finska betalar lega t. (prebenda olanj. Linköping) Hammarkinds eller Lösings hd. KA Ögl. 1541:3B, f. 18. Ur R. B:s samlingar.

2003-02-05, 13:41
Svar #11

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Tisdagen den 11 februari 2003 föreläser Seppo Remes om Västmanlands Finnbosättningar på 1600-talet. Klockan 18.30 vid Mekanikusbostaden, Skantzen, Hallstahammar. Fri entré

2003-06-18, 11:32
Svar #12

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Vart ligger Lapsoar i Norges finnskogar.  Hälsningar Jouni Tervalampi

2003-11-28, 21:27
Svar #13

Mia Olsson Björklinge

Finska svedjebönder i svärdsjö/svartnäs släkten heter christoffer Hindersson f1652-1735 känner någon till den släkten ? MvH  Mia

2003-11-29, 19:12
Svar #14

Björn Engström

Xoffer Hindriksson (stavning enligt kyrkböcker) var ifrån Västra Svartnäs och var gift med Lisbet Nilsdotter 1656-1729. Kristoffers mor var Anna Henriksdotter.  Hälsningar Björn Engström

2003-11-30, 00:14
Svar #15

Mia Olsson Björklinge

Hejsan Björn  Vet du något mera om dem ? Bakåt? Har du dem i dina anor? Hälsningar Mia

2003-11-30, 18:54
Svar #16

Björn Engström

Hej Mia  Kristoffer är min mffffffff och jag har lite mera uppgifter om deras ursprung. Säkert är att han har sitt ursprung från de som fick nedsättningsbrev 1613, men ännu har jag inte klarat hur släktskapen dem emellan. även om jag inte har haft direkt släktskap med honom har han funnits i min databas med folk från Svärdsjö-Enviken-Svartnäs mfl.   Jag kan skicka dig mera uppgifter via e-post. Du kan höra av dig på adressen: bjorn.en@telia.com  Hälsningar Björn

2004-06-08, 16:01
Svar #17

Jan Christer Wahlbäck

Hej Jag söker uppgifter om Lars Mickelsson, Högsåsen i Finnerödja, troligtvis svedjefinne. Han fanns där 1631. är det någon som stött på honom? Mvh Jan Christer Wahlbäck

2004-10-19, 10:09
Svar #18

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
... i emigrantforum har jag lagt ut en hel del finländska apotekare verksamma i Sverige... har nedan gjort en sammanfattning om dessa... för att sammanfatta omfattningen av denna yrkesgrupps verksamhet under i huvudsak 1800-talet i Sverige...  Under tidsperioden 1780-1912 innehade 27 finländare apotek i det som idag räknas som Sverige. De verkade från Trelleborg i söder till Haparanda i norr. Finländarna ägde så kallade apoteksinrättningar i orterna Borlänge, Eksjö, Eskilstuna, Falun, Filipstad, Haparanda, Karlskrona, Karlshamn, Köping, Lindesberg, Loka (brunn), Luleå, Lund, Malmö, Nora, Norberg, Nyköping, Råneå, Skellefteå kyrkby och stad, Smedjebacken, Stockholm, Strömstad, Torshälla, Trelleborg, Vänersborg och Västerhaninge.  Flera av de svenska apotekarna födda i Finland kom att få barn och barnbarn som fortsatte inom samma yrke. Dessa kunde överta fädernas rörelse eller köpa andra apotekares privilegier, ifall de inte startade nya apotek med kungligt privilegium. Till denna talrika skara kan man även lägga till apotekare födda i Sverige, men med en eller två föräldrar från Finland, samt ytterligare sådana apotekare i Sverige som en viss tid verkat i Finland, men inte är av finländsk börd. Dessa avvikare ingår inte i denna presentation.  Endast två ur den första gruppen återvände till Finland, men ej för att skaffa sig näring ur apotekarrörelsen utan i handel, samt en som på grund av trassliga affärer emigrerade till Ryssland. De övriga blev kvar i sina nya hemtrakter, stora flertalet lyckades bra och betraktades som goda samhällsmedborgare, men några lyckades sämre i en kärv bransch med dyra apoteksprivilegier och dålig lönsamhet. De gick i konkurs eller lämnade på eget initiativ branschen för vidare öden på annat håll. Större delen av de undersökta finländarna var födda under den svenska tiden i Finland, endast tre efter densamma. Nitton föddes under andra hälften av 1700-talet, fem i början av 1800-talet. De övriga föddes åren 1816, 1820 och 1846. Apoteksinnehaven nådde sin topp först efter riksdelningen år 1809, då dessa finländare såsom många andra valde att verka i det gamla moderlandet framför hembygden i öster. En orsak till detta kan vara att alla de finländska apotekarna i Sverige tillhörde den svenskspråkiga minoriteten i Finland. De fyra sista åren av 1830-talet är statistiken av finländska apoteksinnehav som högst med nio stycken, men även så sent som år 1864 hittas sex dito.  Apotekarnas geografiska bakgrund visar att staden Torneå med Nedertorneå socken har framavlat så många som fem apotekare verksamma i Sverige, vilken följs av Vasa med fyra, Gamla Karleby med tre och åbo med två. österbotten föder ytterligare fem stycken apotekare, en vardera i städerna Uleåborg och Nykarleby, samt tre på landsorten i Muhos, Kronoby och Oravais socknar. Nylänningarna var fem: fyra stycken från städerna Ekenås, Helsingfors, Borgå och Lovisa, samt en från Lojo socken. Avslutningsvis kvarstår det tre apotekare som föddes i Jäskis socken i Kymmenegårds län, Hattula socken i Tavastland och i Tammerfors.  Två av dessa 27 hade fäder som varit apotekare, d v s Johan David Åberg (1765-1835) vars far var apotekare i Lovisa, och Johan Christian Kantzau (1774-1855), son till provinsialapotekaren i Vasa. Ytterligare en, möjligtvis två, hade nära släktingar i Sverige vilka innehade apotek och kunde på så sätt påverkas i sina yrkesval. Övriga yrken bland fäderna fördelar sig på två kyrkoherdar och en kaplan, en löjtnant vid arméns flotta och en kapten i Finska armén, en kronofogde, en lanträntmästare tillika assessor, en vice lanträntmästare och en lantmätare, en inspektor, en bruksbokhållare, en stadsnotarie, en lektor i staden tillika filosofie magister och en pedagog på landet, två bagare i staden, en boktryckare, en sockenskomakare. Tre kan inte med säkerhet bestämmas, men synes ha haft någon form av borgerliga yrken.

2004-10-19, 11:46
Svar #19

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Hej Harri!  Din hemsida ( för den som är intresserad: http:sydaby.eget.net/mig/finn.html ) finns omnämd i  VLT tisdagen den 19 oktober 2004 (tidigare Vestmanlands Läns Tidning) på kultursidan sidan 38 : Kultur på nätet: Alla tiders finnar i östergötland...  P.S. Snygg sajt..  Hälsningar Jouni Tervalampi

2004-10-19, 16:55
Svar #20

Utloggad Harri Blomberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 285
  • Senast inloggad: 2013-02-28, 15:08
    • Visa profil
    • gotala.blogg.se
... moi Jouni... jag får tacka för lite beröm, tar jag gärna emot... jaså VLT... och idag på köpet, kul... får jag läsa i stadsbiblioteket imorgon... är ganska trött, har påbörjat en C-uppsats och därför suttit i stadsarkivet under några timmars tid, går igenom en massa fattighusprotokoll i jakten på finländare i Göteborg under 1800-talet... uppsats-PM ser ut så här:  En studie av finländare i Göteborg under första hälften av 1800-talet, enligt drygt 5000 examinationslistor.  Problemområde En delstudie i att förstå migrationsrörelsen från nuvarande Finland (inklusive de avträdda områdena till Sovjetunionen efter andra världskriget) till Göteborg under 1800-talets första hälft, i den brytningstid det svenskfinska riket splittrades i två hälfter. I min B-uppsats undersökte jag den relativt talrika finländska gruppen av lägre värvat militärt manskap i Göteborg under första hälften av 1800-talet, vill nu utvidga undersökningsfältet för att se om det fanns andra yrkesgrupper som samlade finländska migranter? Under 1700-talet fanns det ett stort antal av dem anställda i Ostindiska kompaniets tjänst, fortgick denna migration av sjödugligt manskap till staden, fanns det andra näringar som kan ha lockat folk så långt bortifrån? Göteborg var ju trots allt Västsveriges mest betydelsefulla stad. Examinationslistorna, som hittas i stadsarkivet i Göteborg, är ett unikt material som kan svara på många frågor om eventuell finländsk migration som de råddiga och många gånger innehållsfattiga kyrkoböckerna för Göteborg inte kan ge. Thomas Magnusson har tydligt beskrivit examinationslistornas förtjänster:  Examinationslistorna kan beskrivas som ett slags journaler över var och en som sökte hjälp i någon form vid Göteborgs fattigförsörjning. Huvudsyftet med upprättandet var att så noggrant och detaljerat som möjligt få en överblick över den sökandes situation och eventuella behov av hjälp. På varje lista antecknades fullständigt namn på den sökande samt eventuella medsökandes namn, för det mesta make/maka och barn. Utöver levnadsålder för de namngivna, noterades även födelseort, adress i Göteborg, inflyttningsår samt bostadsförhållanden i staden. I förekommande fall antecknades också yrkesbakgrund eller tidigare försörjningssätt.1  Mer specifika frågeställningar angående och eventuella avgränsningar av materialet, kommer att göras när uppsatsförfattaren har fått bekanta sig med materialet, vilket inte hinns under denna delkurs när pm: et skrives.  1) Magnusson 2001, sidorna 83-84.  Källor: 1) Linda Axelsson: De sökande till fattigförsörjningen i Göteborg under 1: a hälften av 1800-talet. C-uppsats, Göteborg 1998. 2) Thomas Magnusson: Traditionalism och ekonomism. Västsvensk särart i fattigvårdsdebatten ca. 1800-1850. Göteborg 2001.  ... det blir många timmar att tillbringa i stadsarkivet

2005-01-09, 15:22
Svar #21

kjell Sderlund

Har du i din forskning träffat på släkten Peckainen med flera stavningsvarianter. Kom möjligen till Sverige tidigt 1600-tal!?

2005-01-15, 12:59
Svar #22

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Är det någon som vet om det har gjort några forskningar på finnbosättningar i Uppland, avhandling, bok, CD-uppsatser, artiklar m. m.  Hälsningar Jouni Tervalampi

2005-03-11, 12:11
Svar #23

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Hej!  är det någon som har någon kopia på en gammal artikel från Uppsala Nya Tidningar: 6 februari 1946. Om finsk bosättning i Uppland under 1400-, 1500- och 1600-talen av Gustaf Holmgren  Hälsningar Jouni Tervalampi

2005-03-11, 15:28
Svar #24

Kerstin Thölix

En intressant bok att läsa är Ingvar Dandanells Bergsmansliv i Hofors -Torsåker. Glimtar ur bygdens historia före 1750.Där skriver han bl.a om finnarna som på tidigt 1600 tal bosatte sig vid sjön Tolven i Gästrikland.  MVH Kerstin

2005-04-03, 21:49
Svar #25

Britt-Marie

Hej! I Utflyttade från Trysil i Norge 1814-1897 kunde jag läsa att Guloug Engebretsdotter utflyttade till Sverige. Hennes resmål var Ny Forsamlings Finbygd m/mann och Barn den 30 oktober 1848.  Nu behöver jag hjälp och hoppas på att någon kan ge mig någon ledtråd på vart jag kan hitta: Ny Forsamlings Finbygd i Sverige.  Mvh Britt-Marie

2005-04-03, 22:40
Svar #26

Utloggad Lena Nalmo

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 133
  • Senast inloggad: 2020-02-16, 15:25
    • Visa profil
Jag har sett uppgiften att Ny socken uppdelades i Frambygden med huvudsakligen svensk befolkning och Finnskogen med mest finsk befolkning 1831. Så vitt jag förstår är Frambygden nuvarande Norra Ny socken och Finnskogen nuvarande Nyskoga socken (bildad 1873) i Värmland. Mvh Lena

2005-04-26, 15:52
Svar #27

Utloggad Jouni Tervalampi

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 384
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:31
    • Visa profil
Hej!  Ni som är intresserade av finnar som levde i Göteborg 1750 och framåt. Läs då Harri Blombergs C-uppsats (2005) om ämnet: http://sydaby.eget.net/swe/gbg/goteborg.html

2005-05-04, 19:38
Svar #28

Utloggad Fredd Holm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 584
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 14:42
    • Visa profil
    • www.facebook.com/fredd.holm
För er som är intresserade av finnar i Bergslagstrakterna rekommenderar jag Finnmarken förr och nu som utkommer med två nummer om året och har getts ut sedan 1988.   Jag vet inte om man får göra reklam här, men ni hittar deras hemsida på: http://www.finnmarken.org/  För övrigt är jag intresserad av släkten Sarve om det är någon som har hittat någon litteratur om denna.   Mvh, Fredd Filipstad

2017-05-20, 12:42
Svar #29

Utloggad Håkan Bergström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1337
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:21
    • Visa profil
Jag har förgäves försökt hitta något skrivet på internet om skogsfinnarna i Västergötland. De ska ha slagit sig ned i Tiveden vad jag förstår.
Är deras historia utforskad? Finns det släktnamn noterade?


Hälsningar
Håkan

2017-05-20, 17:02
Svar #30

ulle


2017-05-21, 20:12
Svar #31

Utloggad Håkan Bergström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1337
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:21
    • Visa profil
Tack!

Jag med mina tornedalska och därmed västfinska anor
undrade varför jag fick oväntade västgötska träffar på mitt dna-test.


Nu förstår jag varför.


Håkan

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna