ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Böcker om Resande och släktforskning om Resande.  (läst 5179 gånger)

2000-04-10, 02:02
läst 5179 gånger

Karl-Petter Lindgren

Jag vill veta vilka böcker det finns att få tag på?? om Resande, Resandespråk ect

2000-04-10, 22:44
Svar #1

Arne Johansson

hej Karl-Petter  
Jag har just lånat och läst en Norsk bok om resade. Den handlar om resande från förr till i dag. Boken heter Sangen om löpende hester, författare: Larsen, Tidens förlag. Den är skriven på norska, men är lätt att förstå ändå. Där finns en liten ordlista på rommani också
Lycka till, kammat latjo  
mvh Arne .

2000-05-06, 09:59
Svar #2

ludvig karlsen

Ludvig Walentin Karlsen Trondhjemer``Vigart har randra jik savo libri norsk utgave av romani raklipa mange av de kjente tavringar i norge og sverige har deltatt den kan fåes hos Evangelisentret i oslo Norge

2000-05-06, 23:11
Svar #3

ludvig karlsen

26/05 2000 blir Furua tater bolien på Gardermoen i Norge innviet som museum. Det er det første tater bolien som blir tatt hånd om på denne måten. Dette lille huset er et av de mest kjente av taterens boplasser i Norge. Ludvig Trondhjemer og Hilda, som var av Hartman slekten, den har røtter ca'400 år til bake i tid. Alle er vi glade for at dette er nå en virklighet, prester og mange andre øvrighets personer har ofentlig ståt frem og bett taterene om tilgivelse for den behandling de har fåt.

2000-05-27, 00:16
Svar #4

ludvig karlsen

Den første resane bolien Furua. Blev innviet til Museum. Det mange resane børn som er født der, det var ca 200 som møtte frem, og Biskop Ole Kristian Kvarme holt en gripene tale, og bad på kirkens veine om tilgivelse før alt det onde som var blit gjort mot de resane. Ludvig Karlsen fortalte vordan det var og vokse opp i tavringshjemmet, vor vi blev kalt og skinet ver dag, av buroane runt omkring, men nå var det noe nytt. Vi er blit regnet med som et folk og vi bør set på med respekt, blev det sakt. Arbeide vi gjør med de på Evangelisentrene har dem stor tilit til. Det blev en fin stund før oss alle.

2000-06-05, 21:08
Svar #5

Bi Eriksson

Hej ! Det finns en bok som skrevs 1993 av  
  Birgitta Svensson. Den heter Bortom all ära och
  redlighet, tattarnas spel med rättvisan. Det är  
  rätt så många foton av resandesläkten i den  
  också. Sen finns det en till som heter Vägarnas
  folk, de resande och deras livsvärld, Författaren
  heter Gunborg A. Lundholm, hon är folklivs-
  forskare. Till sin hjälp har hon haft arkivarien
  Bo Lindwall för att hålla isär alla resande-
  släkten. Det går att beställa dem på biblioteket,
  om de inte finns där.
  Hälsningar Bi Eriksson

2000-06-10, 00:05
Svar #6

Utloggad Bert Palmblad

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 48
  • Senast inloggad: 2021-12-05, 16:31
    • Visa profil
Hej!  
 
Här kommer lite norsk boktips kopierat från Gyldendal Bok forlags nätkatalog. Britt Karin Larsen blev intervjuad i Svensk radio för någon månad sen om sin stora trilogi som utförligt behandlar resandefolkets öden i Norge samt i gränstrakterna mellan Norge och Sverige.
 
MVH/Bert Palmblad
 
Britt Karin Larsen er både lyriker og romanforfatter, og hun har skrevet en rekke barnebøker. Med romanen Ily for regnet vant Britt Karin Larsen Tidens romankonkurranse i 1990. Hun ble tildelt Gyldendals legat for romanen Ormens Øye i 1993. Hun har gjennom en årrekke fått glimrende kritikker for sine romaner, og står nå frem med det som synes å være et hovedverk i forfatterskapet. Både blant kritikere og anmeldere og ikke minst hos leserne har De som ser etter tegn blitt en stor suksess. Med De usynliges by går hun videre i sin trilogi om de reisende i Norge. Boken begynner der den forrige slutter og er en frittstående fortsettelse av historien om Elias og Anna, og om taterne som befinner seg i utkanten av det etablerte norske samfunnet fra århundreskiftet og framover. I De usynliges by har vi kommet nærmere vår egen tid: Til en periode med forfølgelse og mistenkeliggjøring, og der overgrep som tvangssterilisering var utbredt.  
 
Om De som ser etter tegn har det blitt sagt:
 
.en spennende, rystende roman som fortjener mange, mange lesere. (Dagsavisen)
 
Dette er utvilsomt den store romanen om taterkulturen. (Aftenposten)
 
Romanen kan konkurrere med det beste som er utgitt innenfor norsk fortellerkunst. (Klassekampen)
 
Den som ikke beveges av denne boka har et hjerte av stein! (VG)  
 
Bibliografi:
 
. De som ser etter tegn (Roman 1997)
. De usynliges by (Roman, 1998)
. Sangen om løpende hester (Roman, 1999)

2000-06-30, 21:27
Svar #7

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 780
  • Senast inloggad: 2021-11-28, 18:32
    • Visa profil
I boken Sveriges sju inhemska språk 1999 red Hyltenstam finns ett kapitel om romani. Den som vill kan hoppa över en del allmän språkvetenskap och gå direkt till sid 256 Romanis ursprung... eller sid 268 Romani i Sverige. Svensk romanis (=resande-romani) uppkomst diskuteras på sid 287.
Olof och Ingrid Bergström

2002-02-05, 14:07
Svar #8

anna-lena hagberg

Hej!Är nyfiken på om det finns någon ordlista över språket som resande brukar? Är osäker på om det heter romani? För romano är ju folkslaget, rätta mig om jag har fel.mvh anna-lena

2002-02-05, 14:52
Svar #9

Utloggad Ralf Novak

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 111
  • Senast inloggad: 2018-08-15, 14:52
    • Visa profil
hej Anna-Lena!
Nej,språket heter romani,och vi kallar oss för romano.

2002-05-06, 17:40
Svar #10

Utloggad Mona Hallén

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 76
  • Senast inloggad: 2011-03-16, 11:28
    • Visa profil
Hej!

I dagens Expressen finns en artikel av Nils
Schwartz med rubriken ”Resande i retur”. Där
omnämns två böcker – en skönlitterär av Thomas
Kanger ”Sjung som en fågel” (Norstedts) och en
fackbok av Bo Hazell ”Resandefolket – från
tattare till traveller” (Ordfront). Hazells bok
sägs innehålla ”En uppsjö intressanta och
värdefulla fakta om de resandes ursprung,
livsstil och diskriminering i Sverige och Europa”
men att boken fungerar bäst som uppslagsbok.

I Kangers bok avslöjar huvudpersonen, kriminalinspektör John Rosén, att han är av resandeursprung.

Två böcker som i alla fall jag finner
intressanta.

//Mona

2002-05-06, 22:18
Svar #11

Stefan B Öst

I artikeln som Mona nämner ovan står också att runt 20 000 svenskar har sina rötter hos Resandefolket. Det beror förstås på hur man definierar rötter, men nog borde väl antalet svenskar med Resande bland sina förfäder vara fler än så?

2003-12-04, 19:30
Svar #12

Karin Andersson

Är ni resande så noga med att hålla Er till Era så att säga eller är det ok att mixa?

2004-03-28, 21:53
Svar #13

danne

Ja skulle vilja lära mig det resande språket om det finns nån kurs lr bok man kan plugga Tack på förhand

2005-02-08, 17:57
Svar #14

Maria Friberg

Jag är resande, men har aldrig helt fått lära mig språket, utan bara enstaka ord. Det kan ibland kännas frustrerande. Var kan jag få tag på en ordbok (har hört att de är svåra att få tag på).

2005-02-10, 23:59
Svar #15

Hashtaloa tjavon

Man kan inte bara lära sig språket genom en ordbok. Man måste ju kunna uttala orden rätt.
Men om du har en bok så kan kanske nån släkting hjälpa dig. Det är bra å ha en ordbok om man vill översätta texter.

2007-09-24, 17:52
Svar #16

Nasaren on te UBF som läschter romanii

http://www.skorstensfejare.se/pub18.asp sedan har ni även rallarspråket som min morfar talade användes i väldigt liten utsträckning än idag av Rallare (järnvägsarbetare/resande över järnvägarna) jag kan kort sagt säga. Man lär ha det i blodet, förövrigt hur många här lärde sig sjörövarspråket som barn? inte nog med det, svenskan har väl igentligen inget eget språk, svenska är svenska är svenska men vad är igentligen riksvenska ? är te x älvdalsmål ett slags romanii? svenskan idag är ju bestyckad av allehanda ord, ta bara trottoar från franskan, paraply från franskan, tjej från romani, sjabo från romani (som man säger till en liten pojke) tjenare från svamländskan, listan kan göras tusenfaldt.. Man använder inte längre ord som "af" "dej" "mej" "tillrådligt" osv. svenskan i sig anser jag är ett slags minoritetsspråk iallafall ursvenskan, inte ens min mormor som är 74år talar ursvenska och hon är född svensk. jag själv som bott till finska gränsen, torneå där man talar gamalsvenska i många hushåll har lärt mig en hel del och den skiljer sig direkt ifrån den som vi idag kallar rixsvenska, vem säger te x "nukkan på spongslanne härter int o sloscha, han ätter no rakkla mer tjucka råger på hornslanne som af nån anledning kan ha stiltje o lämma runk på storspång?" ingen jävel förstår när man pratar gammalsvenska, hur som helst influeras och byts ord ut, tyskan dator machine blir computere från engelskan osv, det enda språket som består är Latin. förövrigt han som var med på "värsta språket" var svensk resande därför såg han ut som en svensk resande, jag är en svensk resande, jag ser inte ut som en ungersk / indisk resande dvs det ni svenskar kallar "zigenare" dem som man ser med jätte kjolar och guldörhängen och massa paljetter. Dessa är andra resande "raselement" som sagt, det finns ingen igentlig ordbok för romanii, dock är väl vad jag förstått ur "Urdrag från wikipedia"

2007-09-24, 17:54
Svar #17

Nasaren on te UBF som läschter romanii

finns många dialekter över romanii, romani, resande folkets språk, det fins ungersk, indisk osv. pidgin english eller hur det utalas är en form av gypsy engelska som används i nya gunea bl a, språket blev väl inte direkt någon höjdare men existerar endå i vissa stammar, sedan finns det som alla kanske vet, svenska resande, finska resande osv. Några generella ordböcker för vårat språk finns inte men det finns en ordbok som givits ut med en hel del romska ord men jag anser inte att jag pratar som dem beskriver.  
 
språket är relativt hemligt och få kan tala det som inte har det i blodet och som sagt det är väldigt uppdelat, te x som förortsvenska i rinkeby talas på ett sätt medans förortsvenska i fittja talas på ett annat, kurder talar sin förortsvenska men det finns dock på wikipedia lite blandade förortsvenska ord som är användbara,  
 
men den svenska romaniin är väldigt unik, det finns ett till minoritets språk som är ungefär som dem svenska romanii, den användes av sotare förr i tiden och heter knoppparmojjet

2007-09-24, 17:54
Svar #18

Nasaren on te UBF som läschter romanii

http://www.skorstensfejare.se/pub18.asp sedan har ni även rallarspråket som min morfar talade användes i väldigt liten utsträckning än idag av Rallare (järnvägsarbetare/resande över järnvägarna) jag kan kort sagt säga. Man lär ha det i blodet, förövrigt hur många här lärde sig sjörövarspråket som barn? inte nog med det, svenskan har väl igentligen inget eget språk, svenska är svenska är svenska men vad är igentligen riksvenska ? är te x älvdalsmål ett slags romanii? svenskan idag är ju bestyckad av allehanda ord, ta bara trottoar från franskan, paraply från franskan, tjej från romani, sjabo från romani (som man säger till en liten pojke) tjenare från svamländskan, listan kan göras tusenfaldt.. Man använder inte längre ord som af dej mej tillrådligt osv. svenskan i sig anser jag är ett slags minoritetsspråk iallafall ursvenskan, inte ens min mormor som är 74år talar ursvenska och hon är född svensk. jag själv som bott till finska gränsen, torneå där man talar gamalsvenska i många hushåll har lärt mig en hel del och den skiljer sig direkt ifrån den som vi idag kallar rixsvenska, vem säger te x nukkan på spongslanne härter int o sloscha, han ätter no rakkla mer tjucka råger på hornslanne som af nån anledning kan ha stiltje o lämma runk på storspång? ingen jävel förstår när man pratar gammalsvenska, hur som helst influeras och byts ord ut, tyskan dator machine blir computere från engelskan osv, det enda språket som består är Latin. förövrigt han som var med på värsta språket var svensk resande därför såg han ut som en svensk resande, jag är en svensk resande, jag ser inte ut som en ungersk / indisk resande dvs det ni svenskar kallar zigenare dem som man ser med jätte kjolar och guldörhängen och massa paljetter. Dessa är andra resande raselement som sagt, det finns ingen igentlig ordbok för romanii, dock är väl vad jag förstått ur Urdrag från wikipedia

2007-09-24, 17:55
Svar #19

Nasaren on te UBF som läschter romanii

Romani (romani chib) hör till den indoariska språkgrenen bland de indoeuropeiska språken. Det gör att romani (tillsammans med hindi, urdu, bengali och marathi) är besläktat med sanskrit, det gamla indiska kultspråket. Antalet talare uppskattas till c:a 4,8 miljoner personer i världen, spridda i flera länder.  
 
 
Poientera att den svenska resande på värsta språket valde att kalla sitt språk för romanii, jag kan inte påstå att när jag pratar romanii att det låter som chib, jag förstår knappt den indoeuropeiska romskan som talas, därremot förstår jag rallarspråket samt romanii det resandefolket från förr,  
 
Denna tes kan dras hur långt som helst.

2007-12-28, 13:35
Svar #20

Utloggad Bennie Åkerfeldt

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 9
  • Senast inloggad: 2021-12-08, 15:25
    • Visa profil
Ny bok om resande!
Buron kallar oss tattare av Bennie Åkerfeldt - utgiven på Förlagstryckeriet Vitterleken.
 
Läs mer på min hemsida:
http://www.bennieakerfeldt.se
Boken finns i min boklåda och en utförligare presentation på min blogg.
Detta är, så vitt jag kan förstå, den första boken om resande i Sverige som är skriven av någon med rötter i denna kultur.
 
(Meddelandet ändrat av Bennie den 28 december, 2007)

2008-10-18, 11:19
Svar #21

Utloggad Anne Minken

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 297
  • Senast inloggad: 2015-09-20, 12:18
    • Visa profil
Thomas Magnussons avhandling Det militära proletariatet bør være interessant for resande-forskere. I tillegg til en grundig innføring i de vervede soldatenes kår under frihetstiden gir avhandlingen opplysninger om enkeltpersoner blant de reisende, blant annet: Antonius Õstermann, Isak Wimmercrantz, Johan Frederik Skoug, Olof Sandberg, Peter og Anders Bollvin m.fl.  
 
Avhandlingen ligger på nettet http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/710/1/magnusson_v1.pdf

2009-05-05, 17:19
Svar #22

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
I F.d. Straffången Per August Gustafssons lefnadsbeskrifning  utgifven av honom själf (Skövde, 1910) nämns en del om resandefolk (de kallas skojare och tattare) och kort omnämns också tjuvspråket Romani språket.  
 
Per August Gustafsson (född 1838 26/8 på hemmanet Appelbacken, Istrums socken, Skaraborgs län i Västergötland)) var son till torparen Gustaf Svensson (död 1878 19/1) och hans hustru, vilken var ifrån Kåkinds härad.  
 
I nämnda självbiografi nämns att August Gustafsson efter diverse kriminella turer och fängelse blev utsläppt ifrån Långholmen 1864. I Törebodatrakten mötte han sedan en hästskojare Lindahl, som han kände. Denne Lindahl skulle resa med August till Falköping marknad och var då i sällskap med Kristina och Beata Rolin - den sistnämnda hade suttit på spinnhus i tio år. En annan av sällskapet var Karlstads-Johan som blivit gripen i Karlstad för fickstöld.  Vidare nämns att August senare reste till Skövde och därifrån till Skrikarna i Valla, ett härbärge för tjuvar. Där träffade han flera andra skojare, bl a nämns Frans Gylling, som rymt ifrån Karlsborgs fästning, och en tattareflicka (NN) om 18 år. Tillsammans begav sig dessa tre på stöldturné. Gylling ska ha räknats som en av Sveriges mästertjuvar.  
August ska ha besökt en 95-årig gubbe (?Gustaf i Nyfiika), en släkting till förenämnde Lindahl, som bodde i Kampavall i Bergs socken. Det nämns andra personer av skojarna: Daniel Vestholm från Örebro, Valdemar Lundgren från Stockholm, båda ficktjuvar; Augusta Berglund, Sofia Carlsson å Kakes (=Karlsbacken under Våmb), Johan Petter, Lindroth, August Roos, Frans-Wilhelm Ljungberg och Jonas Kula.
 
Huruvida August Gustafsson själv hade resandeblod eller ej framkommer ej, men han umgås och reser med bevisliga romanitalande och är även både hästhandlare och korgmakare under sin levnad.  Går personerna han omnämner att identifiera i kyrkböckerna och polisregister ?  
 
Föreslagsvis skapas en ny rubrik F.d. Straffången Per August Gustafssons lefnadsbeskrifning där innehållet och personerna kan diskuteras närmare.

2009-05-06, 07:29
Svar #23

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11830
  • Senast inloggad: 2021-11-29, 09:05
    • Visa profil
Det finns en sadelmakaregesäll Daniel Fredrik Westholm i Linköpings fångrullor, han är visserligen född i Hedemora, men kan kanske vara den person som omtalas. http://www2.ep.liu.se/databaser/fangrulla/post.aspx?ID=8568
 
Det var en intressant bok, med många namn som man hittar i brottsregistren. Hästtjuven Frans Sandelin på väg till Skänninge marknad t ex, kan vara Frans Oscar Sandelin f 1830 i Ljunga (F)
 
(Meddelandet ändrat av izla den 06 maj, 2009)

2009-11-04, 00:31
Svar #24

Utloggad Helene Alexandersson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 16
  • Senast inloggad: 2013-05-21, 17:47
    • Visa profil
Hej!
 
Är det någon som har tillgång till Adam Heymowskis avhandlingar om resande? Både den första från 1955 samt doktorsavhandlingen från 1969. Tycks inte få tag i dem någonstans. Betalar självklart alla utlägg etc.
Tydligen så är min egen släkt omnämnd i någon av dem ganska utförligt och eftersom jag kört fast lite kan det vara spännande att se om någon information kan hjälpa mig lite mer på traven:-) Alternativt om det finns annan litteratur/skrift eller dylikt, även fotografier är jag intresserad.
Tillhör släkten Tor, dvs Johan Eriksson Tor  (min ffff) grundare av Krämarestan i Finnerödja)
Tack på förhand

2009-11-04, 08:07
Svar #25

Utloggad Gustaf Rooth

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 106
  • Senast inloggad: 2018-09-01, 11:17
    • Visa profil
Hej!
Denna bok finns att köpa på www.bokborsen.se
Hälsningar
Gustaf i Kalmar

2009-11-05, 00:37
Svar #26

Utloggad Eva Gustafsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 232
  • Senast inloggad: 2021-05-02, 21:31
    • Visa profil
Hej Helene, Heymowskis avhandling går också att låna på bibliotek. Det gjorde jag, och fann även min släkt där.
Hälsningar
Eva Gustafsson

2010-11-09, 22:03
Svar #27

Utloggad Kid Lundberg

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 7
  • Senast inloggad: 2010-11-10, 12:04
    • Visa profil
detfinns flera ordlistor och böcker om romanifolket några fins på utbildnings departementet                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      lket

2011-01-18, 17:57
Svar #28

Utloggad Peder Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 883
  • Senast inloggad: 2016-04-07, 18:07
    • Visa profil
I Post- och inrikes tidningar 1848-07-29, s. 2, under rubriken NORRIGE.:
 
Christiania den 24 Juli. Th. Cand. Eilert Sundt har erhållit ett stipendium af 100 Spd. för att i sommar under resor i landet fortsätta sina undersökningar om det s. k. Fantefolkets (Ziguenare, Tatare) seder och förhållanden, under vilkor att till Justitæ-departementet afgifva berättelse öfver sin resa.

2011-01-19, 08:18
Svar #29

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11830
  • Senast inloggad: 2021-11-29, 09:05
    • Visa profil

2012-08-05, 20:46
Svar #30

Utloggad Magnus Fernström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 75
  • Senast inloggad: 2017-03-23, 03:28
    • Visa profil
Finns det någon anledning till att kapitlet om resandesläkter i årsboken för 1992, som inte är helt ovanlig som referens, aldrig har lagts ut i sin helhet eller tryckts på nytt?

2012-08-06, 12:14
Svar #31

Utloggad Peder Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 883
  • Senast inloggad: 2016-04-07, 18:07
    • Visa profil
Släktforskarnas årsbok 1992
 
Magnus> Ja, mig veterligen är det många intresserade som undrat precis samma sak, om varför just årsboken 1992 med dess värdefulla artiklar är så svårtillgänglig. Första tanken som slår mig, är ju givetvis att det kanske har med hur många exemplar denna har tryckts upp i. Men det vet jag inte. Jag själv har hitills aldrig lyckats få köpa mig ett exemplar ej heller via fjärrlån för många år sedan kunnat få möjlighet av att ta del av årsboken. Allt som oftast så glömmer man bort denna årgång och blir ständigt påmind från och till då man skulle behöva kika i den.
 
Så Magnus, om detta ditt inlägg är ett upprop av s. k. intresseanmälan för återutgivning av årsboken 1992, så ansluter jag mig här också.
 
 
Vänligen
 
//Peder

2012-08-06, 18:20
Svar #32

Utloggad Eva Gustafsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 232
  • Senast inloggad: 2021-05-02, 21:31
    • Visa profil
Även jag önskar att få tillgång till släktforskarnas årsbok för 1992. Hoppas det kan bli möjligt!
Mvh
Eva Gustafsson

2012-08-06, 18:22
Svar #33

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 780
  • Senast inloggad: 2021-11-28, 18:32
    • Visa profil
Fjärrlåna borde vara möjligt, finns i flera exemplar på Stockholms stadsbibliotek.
 
Titel Migration : utvandrare och invandrare i gångna tider / [redaktör: Bengt Hjord]  
Språk Svenska  
Medietyp Bok, tidning, tidskrift  
Utgivning Göteborg : Sveriges släktforskarförb., 1992  
Omfång 185 s. : ill.  
ISBN/ISSN 91-87676-07-9  
Serie Årsbok / Sveriges släktforskarförbund ; 1992 -Släkthistoriskt forum, ISSN 0280-3984 ; 1992:6  
Hylla Ohd  
 
hälsn Ingrid
Olof och Ingrid Bergström

2012-08-07, 09:01
Svar #34

Utloggad Mikael Andreasson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 323
  • Senast inloggad: 2021-11-12, 21:49
    • Visa profil
Hej Har ni tittat på Antikvariat.net? Igår fanns den där.
 
Mvh
Mikael

2012-08-07, 09:49
Svar #35

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 780
  • Senast inloggad: 2021-11-28, 18:32
    • Visa profil
Kan tillägga att boken ser ut att finnas på de flesta svenska bibliotek.
 
Ingrid
Olof och Ingrid Bergström

2012-12-04, 20:31
Svar #36

Utloggad Arvid Bergman

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 73
  • Senast inloggad: 2018-10-21, 21:23
    • Visa profil
Från Allan Etzlers Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar
 
Släktsägner meddelade av B.
Min morfars farfar skulle på sin tid i Småland samt Halland varit
en bland di första som använde häst. Han var till yrket häradsvallackare
samt mästerman, han var en vida beryktad man. Han skulle vara född
i Haxhults församling i Jönköpings län och hans hustru från Torup i
Halland. Hon var blondin eller ljuslagd, men gubben var mycket mörk,
och det drog han stor fördel av, för han utspred ett rykte, att hon var
en prästadotter, som var dömd till döden för ett förgiftningsbrott, och
att han hade tagit upp henne från stupstocken och frälst henne från
döden.1 Var han kom fram med sin hälft, så fick han både mat och
pengar och levde på stor fot med henne, för alla folk ynkade sig över
henne, som hade blivit så förnedrad. Men sanningen var ej så. Hon
var av en släkt i Halland, som heter Allas, och var samma blod som
han.
Den gubben hade alltid 2 eller 3 hästar, som han använde till klövdhästar2
(klövjehästar), vagn användes ej utan i stället så kallade tvär1
Man erinras här om den åsikt, som förr stundom kommit till uttryck bland
allmogen, att en kvinna, som begått mord, t. ex. mördat sitt barn, kunde frälsa
sitt liv genom att gifta sig med rackaren. (Rackare, vallackare och nattmän voro
förr vanliga namn på tattarna, åtminstone bland allmogen i södra Sverige.) Jfr
H. P. Hansen, Natmaendsfolk og Kjseltringer 1, s. 110, och B. Wedberg, Till skarprättarens
historia, Svensk juristtidning 1943, häft 4, s. 337 f.
Vad det i verkligheten betydde, att gifta sig med en sådan man belyser Eva
Wigström i »Allmogeseder i Rönnebergs härad i Skåne på 1840-talet». (Nyare
bidrag till kännedomen om de svenska landsmålen i svenskt folklif, Stockholm
1891): »De manliga medlemmarna av nattmansfamiljen egde i den tiden förmåga
att framkalla kväljningar hos matfriska bonddrängar, som händelsevis kommo
att vidröra något af deras vanhederliga redskap, och de rödblommiga pigorna
blefvo hvita som nyblekt lärft vid blotta misstanken, att en sådan varelse tagit
sig en klunk svagdricka ur husfolkets gemensamma drickskanna.»
8 Ganander omtalar i sin skildring, att männen bruka rida på »en eländig klöfsadel
af träd utan stegböglar».
säckar på hästarnas rygg. Där skulle både barn och födoämnen förvaras.
Så gick färden från by till by. Sedan förstår man av det lilla
arbete som djuren gjorde, samt bra foder och passning, att di blev feta
och fina, vilket inbringade honom även en extra inkomst. Så började
hästhandelen.
Den gubben skulle varit en farlig person, när han blev arg. Han
skulle, som sagan går bland oss, haft många liv på sitt samvete och ej
krusat för någon bland sitt folk. Han tillverkade även ringar och
andra smycken av tenn och silver, även knivar/mycket fina. Av hans
slöjd sålde hans hustru. Även hade han ett bälte kring livet, som var
fullsatt med knivar. När han träffade en som ville slåss, så valde han
kniv efter person. Även var han skicklig att kasta sina knivar. Han
kunde träffa sin motståndare var han ville på dennes kropp.1
En gång träffade han ett annat sällskap som han kom i gräl med
och slutet blev att han segrade. Di skulle varit 6 stycken om honom
men kunde ej göra honom någon nämnvärd skada. Di som ej fått så
mycket, att di ej kunde klara sig, tog till benen. Så skicklig var han att
använda kniven.
Bland den äldre stammen var det en stor heder åt den som kunde
bäst använda nämnda vapen. Han fick ett stort namn om sig för sin
skicklighet. Även den som kunde tillverka finast knivar. Men den som
använde kniv mot en bonde, han räknades för en feg stackare. Även
den som hade en lång kniv räknades för feg. J u kortare kniven var,
dess bättre räknades karlen. Di använde en vers, som di sjöngo om
det: Kort är hammarens skaft hos den segrande Tor, och en aln långt
var svärdet hos Frej. Det är nog, har du mod, gå din fiende när, och
för kort är din klinga då ej.2
Den gamla stammen kunde utan någon träta eller ovänskap ryka i
luven på varandra och, som di kallade det, fresta vad karlar di var.
Då utkämpades ofta hårda strider om herraväldet. Sedan var allt väl,
och sedan hjälpte di varandra att förbinda och läka såren. Någon anmälan
till myndighet förekom aldrig, för straff var en styggelse bland
1 Jfr slutraderna i Runebergs dikt Zigenaren, som bygger på en finländsk tradition:
Så han sade, och till förarns hjärta trängde med hans ord den slängda
kniven.
2 Denna strof ur Tegnérs Vikingabalk kan ju ej förrän tidigast under senare
hälft en av 1820-talet ha blivit känd av tattarna i landet. B:s morfars farfar
måste ha levat och verkat långt tidigare, Hans sista strid förlägges också
nedan till slutet av 1700-talet. : ... . . . : :
dem. Den som detta gjorde, han blev hatad av alla. Vilket följer än
i d a g .
Vi återgår till gubbens levnad. Nå, som sagt, när han träffade di
nämnda 6 personerna, som han slog, då tog han även från dem en
mycket fager kvinna. Således hade han två hustrur nu att skaffa mat
och foder till honom och hans hästar samt till hans barn, vilka bestod
av 3 pojkar och 4 flickor, som han hade tillsammans med den ljuslagda
frun. Och di båda skulle blifvit mycket goda vänner och trivts riktigt
väl med sin gemensamme man.1
Den ljuslagda skulle trott på Gud, men ej den mörklagda. Hon tog
sina supar tillsammans med sin halva karl. Så gick åren, tills straffet
kom för honom en dag, jag förnimmer att det var i slutet på 1700-talet,
då det hände.
Han skulle gå till en by som heter Hallaryd. Den byn är belägen
cirka 5 kilometer från Stockaryds station. Han var inhyses med sin
familj i en by, som heter Axaryd och är belägen ej långt från gamla
Hjälmseryd. Nå ja, han tog då sin senaste hustru med sig, nämligen
den han rövade ifrån sällskapet, samt gick över Axasmosse på väg till
nämnda by. Komna ungefär ut på halva mossen hörde han rop bakom
sig samt såg tre karlar komma efter sig. Han stannade då och blev
varse att karlarna tillhörde det släkte, som han rövat hustrun från,
två av dem, men den tredje var en som gick under namnet Järnbästlen
och var en beryktad slagskämpe.
Nå, framkomna till honom yttrade en: Nu får du välja antingen du
vill slåss med en i sänder eller oss alla tre på en gång. Hans svar blev
efter en funderare, att han hade lust att våga en dust med alla tre på
en gång.
Striden började, och han skar ner två på en gång, men di dog ej.
Sedan hade han den beryktade B. (Järnbästlen) kvàr, men till slut så
stöp Svartekalle blödande ur många sår och dog. Sedan sade hans
hustru, att hon ville fortsätta kampen med B., vilket han ingick på.
Men det blev hans död, för hustrun var snabb, och hon skar ihjäl honom.
Sedan begravdes di på Axas mosse båda två i samma grav.
Sedan tog di andra sin hustru och gick sin väg.
Då var den andra hustrun änka med sju små barn, nämligen tre pojkar
och fyra flickor. Pojkarna hette en Johan, en Ulrik, en Sven. Sven
1 Jfr Gananders uppgift om att tattarna i Finland på hans tid troddes ha flera
hustrur på en gång (s. 120).
han dog en tid efter faderns död, men Ulrik och Johan, di uppnådde
båda en mycket hög ålder. Johan dog 1903 och Ulrik 1900. Johan
var 99 år och Ulrik 93 år. Johan var min morfars far, så hjälten jag
skrivit om var min morfars farfar.
En blodig strid har jag hört berättas om, som hände på sjuttonhundratalet.
Den skulle ägt rum mellan Vrigstad och Komstad. Där skall
fyra stycken vara begravda, tre karlar och ett fruntimmer. Men i den
striden skulle fruntimret varit huvudpersonen. Hon skulle skurit två
till döds. Hon skulle hetat Stava och varit från Norge. Stor och grov
som en jätte var hon, en örnnäsa, ett svart hår, så långt så det räckte
till knäna på henne, svarta fläckar i ansiktet men svartast under
ögonen. Hon ragustade, trollade. Jag har hört om henne, att hon
var så kraftig i sitt hår, så två man fick hänga sig i hennes hårflätor,
och hon gick obehindrad med dem.
Jag har sett en afkomling av Stavas släkt, en som heter Fredrik.
De kallade honom för Svarta Fredrik eller Alerums Fredrik. Jag såg
honom en gång i Kristianstad. Han var nästan lika svart som en neger,
men såg mycket bra ut. För övrigt skulle han i sin ungdom varit en
farlig karl, och det sade nog ryktet sant också. Jag såg det på honom.
En sådan genomträngande blick har jag ej sett förr på någon människa,
stor örnnäsa, tjocka läppar, bred mun, som visade en rad friska tänder.
Jag ryste när jag såg honom.
Nå ja, vi återgår till vår Stava och hennes sällskap. Denna Stava var
försedd med två stycken karlar, en tyckte hon ej lönade sig att hava.
Även di svarta som sot, och friska slagskämpar, som var skickliga i att
sköta kniven och ej ryggade ett steg tillbaka för sin motståndare. Och
det var ej lönt, att di detta gjorde, för då fick di prygel av sin gemensamma
hustru.
Dessa ovannämnda personer träffade en stam som di kom i slagsmål
med. Det skulle varit tappert folk även di. När di började grälet sade
Stava till en av sina män, att han skulle börja, men hans motståndare
var honom överlägsen, så han fick dödsstöten. Då kommenderade Stava
fram sin andra man och sade till honom, att han skulle le glan siro
(taga för sig). Han stod sig en stund men fick sig fula sår, så han måste
draga sig ur striden.
Då var det Stavas tur att börja leken, men hon var säker att sköta
väj stan (kniven), tre stycken sårade hon lifsf ärligt och två skar hon till
döds. Men då hade hon fått så många sår själv, att hon dog även.
På den tiden var det ej noga med folket. Di blev begravda alla fyra
i skogen, och sedan blev det tyst med den saken. Jag vet ungefär var
platsen finns, där sägnen går, att dessa hjältar skall vila. Morfar har
sagt det till mig en gång, när vi körde från Yrigstad marken. Han
påstod säkert att di skulle vara begravda där.
En hjälte fanns också, som di kallade för Samansläkten. Han skulle
gått på kryckor och varit fördärvad i båda benen. Han hetade Svartekalle
och var en frisk karl, som di säger, på sitt vis att använda väj stan
(kniven). När han blev arg, så kunde han kasta sina kryckor och bliva
vig som en yngling, men sedan när sinnet var över, då kunde han ej
stå för sig själv. Han hade en hustru, som han var sträng mot. Hon
fick ej ligga i samma bädd som han, för hon hade varit otrogen mot
honom, och det kunde han ej förlåta henne. Hon måste följa honom
som en hund följer sin herre. Hon tordes ej gå nära sin man utan måste
hålla sig på behörigt avstånd från honom. Men mat till honom och
hans två stycken hästar måste hon skaffa. Di hade var sin skjuts att
åka på.
Gubben var skicklig att göra fina silversaker. Min broder, som bor
i N., har en lång silverkedja, som Svartekalle har gjort. Han skulle
på sin tid varit förmögen. Hans mat bestod endast av salt kött, som
han stekte på glöden. Det måste vara så salt det kunde bli, sedan doppade
han det ytterligare i salt, när det var stekt. Någon annan mat
förtärde han ej, bara salt kött och bröd. Jag sade till morfar, när han
berättade om Svartekalle för mig: Han måste väl dricka förfärligt med
vatten efter den salta maten. Men morfar påstod, att han högst sällan
drack något vatten utan tycktes trivas gott efter sin salta mat.
En hemsk strid ägde en gång rum i Halland. Namnet på platsen
vet jag ej. Di stridande var en stam, som kallades för Daggarna och
fick sitt namn av att di alltid använde blydaggar, när di kom i slagsmål.
Den andra parten kallades för di röda Björkarna. Björkarna var
ej av äkta stam. Sagan säger att di var avkomlingar av en bondhustru,
som följde med dem. Hon skulle varit rödhårig, och släkten, di mesta
av Björkarna, släktas på sin stammoder. Sanningen i detta stämmer nog.
Nå ja, Daggarna träffade dessa Björkar. Det skulle ha varit gammal
ovänskap mellan stammarna på grund av kvinnfolk. Di träffades på
ett gärde, där stod striden. Daggarna var fyra stycken karlar, och
Björkarna var två, nämligen gamle Björk och dennes son Karl.
Den äldre Björk använde paraslo (sabel) och sonen använde väj stan
(kniv).
Det blev en het strid en stund, men Björkarna tycktes segïa. Då
sprang en av Daggarna till sin skjuts och tog fram en dubbelbössa och
sköt ett skott på den äldre Björk. Men skottet tog för högt och träffade
på övre delen av huvudet och svedde av hår och skinn. Då skrek gubben
Björk till den som hade bössan: »Du kan ej sikta rätt, din usling, men
jag skall lära dig det!» och sprang närmare honom. Då riktade den andre
bössmynningen mot bröstet på Björk och tryckte av. Björk föll men
skrek på sin son Karl, att han skulle hämnas.
Då sprang sonen Karl fram till den som hade bössan, och där blev
en tvekamp på liv och död. Daggen slog med bössan och Björk skar
med kniv. Första hugget fick Daggen i underlivet, och di andra i bröstet,
så han föll och dog.
När Karl Björk såg att denne var död, gick han bort till sin fader
och sade till honom: »Jag har hämnats eder död nu, far.»
Då sade den döende till sin son: »Bra gjort, min son! Var ligger han?
Jag kan ej se honom!»
Sonen gick då bort och släpade den döde till sin fader och sade:
»Här är han, far!» Men gubben Björk kunde ej lyfta sitt huvud, så han
kunde få se sonens offer. Då lyfte sonen upp faderns huvud, så han kunde
se sin baneman död.
Gubben Björk sade: »Bra gjort, min son, du är guld värd.» Sedan
lade han igen ögonen och var död.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser






Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna