Äldre inlägg (arkiv) till 28 november, 2009

[Lars Eriksson]

Får jag framföra en stilla undran,  förhoppningsvis utan att reta eller förolämpa någon:  
Vem, när och varför har hittat på begreppet resande? Jag tycker det är ett ganska fumligt ord för folk som utgör eller betraktar sig som en (eller flera) etnisk(a) minoritet(er).
Nu är väl i alla fall de flesta resande stadigvarande bosatta någonstans?

[Fred/Vestberg/Faltin]

Latcho djives Lars eriksson!
jag blir starkt förvånad när du skriver hittat på resande!
Resande är ett Romano folk med egna traditioner, ett eget språk samt en egen kultur!
detta är alltså inget som man betraktar sig! utan är något man är! dvs att är man resande så är man resande precis som, att man är turk finne eller ryss etc.
det stämmer att de flesta resande numera är stadigvarande bosatta.
och detta beror på att det är svårt att vara på resande fot hela tiden! vi reser mestadels under sommarhalvåret.
tiderna förändras ju som bekant! vi kan ju inte leva som 1700 tals resande.
Att vara resande, är alltså inget som är påhittat utan, resande faller under gruppen, romer.
vi är ett broder folk till KaleRomerna.
jag hoppas att jag med detta inlägg har kastat ljus över din fråga!
har du några övriga frågor så är du välkommen att kontakta mig.
Kammat Latchot Fred.

[Lars Eriksson]

Hej Fred
Jag tror du missförstår mig, eller så uttryckte jag mig oklart.  
Det enda jag ifrågasätter är själva ordet resande. Jag betvivlar inte alls att ni resande är ett folk med eget språk och kultur (det vet väl de flesta och även jag). Men om ni är ett Romanofolk, romer, Kaleromer, etc., vore det inte bättre om ni kallade er så då, hellre än att använda det luddiga ordet resande. Det finns ju en mängd resande människor som inte alls representerar någon speciell egen kultur.
MVH
Lars

[B. Karlsson]

Det finns en teori att namnet resande hänger kvar från tiden när vi resande enligt lag inte fick finnas i landet (läs zigenare) när myndigheter träffade på oss blev vi utkastade fån Sverige under vissa perioder även avrättade eller under en period deportreade till Finland  
Det fanns andra grupper som  reste på vägarna och idkade handel som handelsresande t.ex. judar och italienare  så när vi fick frågan vad vi var för några så svarade man att vi är resande så fick vi förhoppningsvis vara ifred. Och man tog oss  för dessa handelsresande.
Så det är med meningen att vi skall vara lite  luddiga så smälter vi lättare in i mängden

[Lars Eriksson]

Tack för svaret, B. Karlsson. Verkar helt logiskt och rimligt.

[Niclas Rosenbalck]

Brolin-Karlsson har fel i sitt påstående ovan att resande under vissa perioder ska ha blivit avrättade. Detta är bara lapri och cirkulerar på en del internethemsidor men har ingen grund i verkligheten. Under drottning Kristina kom ett strängt plakat (1637) där det talas om Tartarnes fördrifwande af landet. Detta plakat återgår nästan ordagrant på den danske kungen Kristian IV år 1589 utfärdade brev om zigenare i Danmark och Norge. I plakatet nämns att wåre Landzhöfdingar, Ståthållare och Befallningzmän låta dem strax fastgripa, hwadh godz de medhfare afhända och så månge karlar der ibland äre uthan någon wijdare förfrågan, Process och Rättegång ophängia och til lijfwet straffa, men alle deras kånor och barn skola de låta Häradt ifrån Häradt sin koos uthur landet uthdrifwa.  Det var ett sätt ifrån myndigheterna att visa kraft mot alla de klagomål för bedrägerier, lögn, tjuveri, trolldom, skörlevnad och ogudaktighet som inkommit ifrån lokala myndigheter angående Sikeiner eller Tartare, som skåcketals omlöpa i Provincierne ifrån then ena orten till den andre. Det var en utrotningsplan på kort sikt som aldrig verkställdes. Stadgan föll inte de rättsmedvetna juristerna i smaken och tattarmålen hänsköts fortfarande liksom andra rättsfall till domstolarna. En ny förordning om tattarnas fördrivande kom år 1662 men blev lika obetydlig som de föregående.  
 
Dessa omkringfarande människor kallas inte resande av myndigheterna under 1600-talet. Ordet resande dyker upp i kyrkböckerna främst under 1700-talet. Det är inte bara tartare och zigenare som kallas för resande under denna tid utan alla de folk som färdades på vägarna.
Begreppet resande som en etnisk markör för resandefolket är ett 1900-tals påfund. Troligen inspirerat av engelskans begrepp travellers för liknande grupper.  Däremot har Brolin-Karlsson rätt att man kallat sig resande då man blivit tillfrågad, för att lättare smälta in som handelsresande. Resandefolket är ju av tradition ett handelsfolk.

[Lars Eriksson]

Tack Niclas
Nu börjar det bli kött på benen i den här diskussionen.

[B.Karlsson]

Hej Niclas  
Köper ditt svar, men vad tror du man kallade sig själva inom gruppen på 16, 17, 1800-talen förutom
förmodligen Romano.Man har kanske inte avrättats laglig väg men har väl varit fritt
villebråd som vem som helst har kunnat slå ihjäl
utan att få något större straff för detta förr i tiden  
 B står inte för Brolin utan Benny
M.V.H. Benny Karlsson

[Niclas Rosenbalck]

Benny, ursäkta att jag kallade dig vid fel namn. Blandade ihop dig med Brolin-Karlsson (B.K.) som nyligen samtidigt skrev under Långelarsdiskussionen.  
Vad resandefolket kallade sig själva förutom romanoa är svårt att veta. Vi vet bara vad de kallades av sin omgivning och indirekt kan vi kanske även få något hum om vad de själva tidigt utgett sig för att vara för folk genom dessa indirekta noteringar.  Ordet tattare, eller mer vanligt tartare, har använts i lång tid om resandefolket. I ett domboksmål 1700 vid Skövde rådhusrätt nämns följande:
 
ett Stort fålcke föllie, af qwinfolck  
och Manfolck, som sigh kalla Tartare, hwilket och  
de? Serdehles klädedrägt uthwijste mäd hängian-  
de Swart håår på qwijnfolken och med stora Wapor  
eller Ryor öfwertächte, som ähr en aff samma folck  
frånskild Habit  
 
Här får vi då en indikation att de själva utgett sig för att vara tartare, vilket är dåtida skriftvariant av ordet tartar. Tartarerna är en folkgrupp som levde och lever i Ryssland. Kanske är det så att flera grupper av resandefolket de facto har kommit österifrån, via Baltikum och Preussen, och själva har identifierat sig med de kända och fruktade tartarkrigarna. Grupper av resandefolket kan även tidigt (medeltid och 1500-talet) ha varit i deras tjänst i Ryssland.  Tartarerna var ju i allians med svenskarna under både 1500- och 1600-talets östliga krig. Vi vet idag faktiskt inte hur och varifrån det äldre romska resandefolket har inkommit till Sverige.
I olika andra äldre källor kallas medlemmar av resandefolket även för vandrigsfolk och främmande folk då de dyker upp på platser där de ej var kända. Oftast var de dock knutna till någon stad i Sverige, ofta såsom genantborgare eller militär personal (artillerister, gardianer), varifrån de utgick vid sina resor. Det finns en myt som cirkulerar om att folk kunde resa fritt förr. Sanningen är att myndigheterna försökte hålla efter alla som reste omkring, speciellt gällde det de som idkade handel. Kronan hade tidigt infört regler för handeln och denna var knuten till städerna och dess marknader eller enstaka frimarknader på landet.  Det gällde alltså i äldre tider att skaffa sig papper på att man hade rätt att resa omkring. Då man saknade laga försvar, av vilken anledning det nu kunde vara, kunde man bli fasttagen för lösdriveri och inslängd vid något regemente eller satt på tukthus. I vissa fall har tom icke-bofasta zigenar- och tattarfamiljer deporterats till grannländer.  
Övergrepp på resandefolket har alltså skett. Slagsmål och förföljelser har givetvis funnits, där det vid enstaka tillfällen även lett till att folk strukit med.  Misstänksamheten mot de främmande som kom resande i följen var stora. Rädslan för det okända gjorde människor ynkliga mot varandra.

[Kenneth Hartwig]

Hej Niclas, Från början har inte resande utgett sig vara tartarer. Ett bevis för det är ju Stockholms stads tänkebok för 1512, där framkommer det ju vilka som från början kallade dom tartarer:  
 
 de folk som fara från rike till rike och som Vi kalla för tartare  
 
 
Själva säger sig dom vara kristna från lilla egyptien, (Grekland) på flykt från turkarna.  
 
Man skall komma ihåg att tartarer/tatarer var  muslimer,medans resande i Sverige vid denna tidpunkt var kristna.

[Niclas Rosenbalck]

Hej Kenneth!
 
Tyvärr är din källa felaktig. I Stockholms stadsw tänkebok för år 1512, den 29 september, står det så här:

 
 
Det står alltså inget om någon flykt ifrån turkarna. Det enda som anges om dem är att de sades wara aff klene Egifftj land. Sistnämnda har tolkats som lilla Egypten och en del forskare har trott sig kunna identifiera detta med en sentida romsk bosättning på en halvö i Peloponnesos, södra Grekland. Om detta stämmer eller ej kan nog ingen avgöra idag.
Hövitsmannen greve Antonius kan vara densamme Antonius Gagino från Lilla Egypten som nämns i ett brev av den 3 juli  1505 från Skottlands kung Jakob IV till dennes morbror den danske kungen Hans. Antonius med sällskap sägs önska bege sig till Danmark och kung Hans ombeds visa sig nådig mot dem.
 
I Olaus Petris En Swensk Cröneka, utarbetad på 1530-talet, nämns däremot Samma åår her Steen [=Sten Sture d.y.] war höffuitsman worden kom en part aff thet folket som fara omkring ifrå thet ena landet til thet andra, them man kallar Tatare, hijt i landet och til Stockholm, förra hadhe the aldrigh her warit.
 
Alla tartarerna i Ryssland under 1500-talet var inte muslimer. Det fanns även många kristna tartarer. Flera bojarätter i Ryssland var ursprungligen tartariska, bl a den ryske tsaren Boris Godunov (tsar 1552-1605) hade tatariskt ursprung. Likaså den på svenska riddarhuset introducerade ätten Pereswetoff-Morath var av tartariskt ursprung.

[Anne Minken]

Niclas Rosenbalck skriver at begrepet "resande" som en etnisk markör för resandefolket är ett 1900-tals påfund. Troligen inspirerat av engelskans begrepp travellers för liknande grupper." I alle fall i Norge er nok denne egenbetegnelsen betydelig eldre. Eilert Sundt skriver om dette i "Beretning om fante- eller landstrygerfolket i Norge" (1852), kap. 1. Det er ikke noe som tyder på at de norske taterne på dette tidspunktet var påvirket av engelske travellers.

[Marie Lindgren]

Ur Thesleff
 
I det svenska riksarkivet förvaras 2 pass utfärdade år 1577 af hertig Magnus af Saschen-Lauenburg och markgrefvinnan Cecilia, Gustav Vasas måg och dotter för tattaren eller som han också kallas egiftiern Anders Faa.
 
Slägten Faa tycktes vara talrik och utbredd i Skottland och fanns där ännu 1624.
John Faa hette den zigenarhöfding i Skottland, som spelat den mest romantiska rollen i zigenarfolkets historia.  
 
 
År 1573 uppräkande Laurentius Petri såsom deras näringsfång lögn och bedrägeri , stöld och rof,kokleri (trolldom) och att de kunde hia (skrämma folk) och år 1624 heter det att tattarne flytta ommkring i stora hopar och besvära allmogen med tiggeri, tjufnad , spådom och trolldom.
 
 
Från Skandinavien har finska zigenare hämtat sina famlijenamn. Af 110 släkter ega 101 svenska familjenamn.
Låneorden i deras språk visar också deras vandringar, tidigare kunde man spåra danska, plattyska, slaviska , grekiska och armeniska låneord.

[Niclas Rosenbalck]

Eilert Sundts Beretning om fante- eller landstrygerfolket i Norge (1852) finns att läsa här.
Anne Minken jag skulle gärna vilja att du utvecklar dina tankar om att ordet "resande" skulle ha använts i Norge av de resande själva såsom ett namn på alla av deras folk under Sundts tid. Jag antar att det är följande passus hos Sundt du menar:
"Naar man nu i den angivne hensigt nærmer sig sådanne, så mærker man først, at de bestemt vægre sig ved at kaldes fanter, fusser o.s.v.; de ville hedde «reisende,» det vil - som ordet også ofte bruges i folkesproget - sige fornemme folk, som i vigtige ærinder, dem de altid ere så snare til at angive, foretage vidtløftige og bekostelige reiser. Ligeså tage de det fortrydeligt op, når man titulerer dem hesteskjærere, kjedelflikkere osv., de ville også have sig respekterede som dyrlæger, kobberslagere eller lignende «professionister.» Deres raske, man kunde sige belevne, væsen og deres ofte gode antræk kan også mangen gang friste til at antage dem for folk over din simplere almue- eller arbeiderstand. Men der er allerede noget påfaldende i den iver, hvormed de søge at tilegne sig hine pralende titler. I det hele sporer man snart, at de yttre sig med en vis forsigtighed og forbeholdenhed, som ikke just røber frygt og ond samvittighed, men tyder hen på en eller anden i deres øine vigtig hemmelighed. Man skjønner snart, at man ikke blot har et gjennemdrevet tyvepak for sig, men et mystisk folk, og man overbevises derom, hvis man kommer til at bemærke det politiske blik, hvormed de røbe sin glæde, når de tro at have været heldige i sine skryderier. Kommer man da ved sær gunst således i fortrolighed med dem, at de lade alt det hemmelighedsfulde væsen fare, får man høre deres indbyrdes passiar, så hedde de ikke længer «reisende,» men med et fælles kjendingsnavn «vandringer,» et ord, som allerede ved sin unorske selvgjorte form (istedetfor «vandrere,» «vandringsmænd») ret godt antyder den bevidsthed hos dem, at de kun tilsyneladende tilhører det norske folk, men i virkeligheden, med sind og skind, ere medlemmer af en hemmelig kaste af «vort folk.»"
Jag vill hävda att ordet avsetts vara singularis, dvs vad man själv är när någon frågat, jo resande. I betydelsen stadd på resa. Detta har i modern tid utvecklats till att bli namnet på folket i sin helhet. Jag är öppen för andra tolkningar. Överbevisa mig gärna om jag har fel.
I övrigt vill jag tillägga att jag tycker begreppet resandefolket är bra.

[Kenneth Hartwig]

Hej Niclas,
 
Tack för din rättelse. Jag blandade ihop olika uppgifter utan att kolla upp.Jag återkommer med hänvisningen där de själva påstår att de är på flykt från turkarna.
 
En fråga . om omgivningen och resande själva under lång tid kallat sig tatarer tycker du resande idag kan idenfiera sig som tatarer ?

[Anne Minken]

Eilert Sundts tekst kan sikkert tolkes på ulike måter. Men slik jeg leser den, dreier det seg om at grupper av romanifolk brukte egenbetegnelsen ”reisende” som en kollektiv identitetsmarkør allerede rundt midten av 1800-tallet. Når jeg ikke tror at det bare dreier seg om enkeltpersoner som velger å presentere seg som reisende, er det fordi Sundt setter denne termen opp mot andre kollektive betegnelser som ”fant” og ”vandringer”. ”Fant” er majoritetssamfunnets stigmatiserende betegnelse, ”vandringer” brukes innad i gruppa, ”reisende” er den betegnelsen en ønsker å bruke i kontakten med majoritetssamfunnet. Hvorvidt Sundt har rett i at det var slik, er jo et åpent spørsmål. Men jeg synes det er helt klart at han skriver om kollektive identitetsbetegnelser

Jeg har ikke hevdet at betegnelsen ”reisende” ble brukt på eksakt samme måte som i dag – det ville ha vært en nokså ahistorisk påstand. Hvis vi skal ta Sundt på ordet, dreier det seg om en betegnelse som ble brukt av det vi kanskje kan kalle et øvre sosialt skikt av romanifolket. Jeg synes det er rimelig å anta at betegnelsene reisende og resandefolket har sitt utspring i denne 1800-talls bruken. Finnes det noe belegg for at betegnelsen ”resande” er lånt fra det engelske ”travellers”, og når skulle det i tilfelle ha skjedd?

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag har lånat boken Cirkus i Sverige av Pehr Arne Wåhlberg där han på sidan 202 skriver om Resandesläkt.
 
Där står att fram till slutet av 1700-talet så bestod Danmarks arm? av värvade enheter. I Schleswig-Holstein, som var danskt, så bestod arm?n av gifta soldater, som kom från olika håll i Europa. De hade ingen speciell nationalmedvetenhet och hembygdskänsla, utan tog värvning, där de tjänade mest. I början av 1800-talet så ersatte man detta system med värnpliktiga. De här avdankade soldater med sina familjer hade svårt att ställa om sig till ett så kallat vanligt liv. Dessutom gjorde skråväsendet det svårt för vem som helst att få sådana arbeten. Många var tvungen att ta jobb, som frivilliga inte ville ha. De som vägrade ta dessa jobb, tog sina familjer och reste runt, som gycklare, skärslipare, korgmakare, lumpsamlare o s v. De fick ett hårt liv.
 
En grupp slog sig ner i Norra Jylland. Vissa av dem fortsatte vidare till Sverige och Norge. Man kallade dessa för Altenburgarna, bestående av resandefamiljerna Altenburg, Benneweis, Mundeling, Hertzberg och Muller (med tyskt u).
 
De tre första blev välkända i cirkussammanhang.
 
Jag antar att begreppet Resande inte bara betyder folk av Tartarer eller Romer, utan även kan inbegripa dessa cirkusfamiljer. Människor, som påverkats av krig, rättsuppfattning och samhällssrukturer.
 
Wåhlberg hänvisar bl a till Anders Enevigs bok, Tatare och Rejsende. Köpenhamn 1965.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Staffan Mattsson]

de av Ann-Mari Bäckman uppräknade släkterna är gamla romanoa resandesläkter med b.la sintiblod i sig.. finns många ättlingar till dom både i sverige och dannmark

[Carina Jonsson]

I Anders Enevig´s bok Cirkus- og gøglerslægter (2004) skriver han om bl.a dessa släkter.
Mvh
Carina

[Eva Gustafsson]

Var kan man få tag i Anders Enevigs bok Cirkus- og goeglerslaegter? Har sökt den på bibliotek, men fick veta att inget bibliotek i Sverige har den än.
Hälsningar
Eva Gustafsson

[Carina Jonsson]

Hej Eva!
 
Förlaget heter  Wisby & Wilkens.
e-mail: mail@bogshop.dk
Hemsida: www.bogshop.dk
 
mvh
Carina

[Eva Gustafsson]

Hej Carina,
tack för tipset, det var snabbt!
Hälsningar
Eva Gustafsson

[maria spange]

Fråga!
 
Kan någon förklara för mig begreppet tattare?
Min för länge sedan avlidne far nämde året innan han gick bort för mig att han/vi är Tattare. Jag var bara 13år då och förstod inte ett smack av vad han menade.(Jag uppfattade det som att han skämdes för det och ville hålla det hemligt så ordet föll för mig  några år i glömska)
 Nu som vuxen och jag minns tillbaka så vet jag att min far växte upp som son till resande föräldrar.( Farmor ägde ett Tivoli) Nu vet jag inte om det ligger något släktskap med Romer i bilden för det finns ingen levande släkting kvar att fråga. Jag undrar alltså finns det vanliga Svenskar som kallar/ kallde sig Tattare? Eller skall jag utgå ifrån att min släkt är invandrade till sverige för x antal år/generationer sedan. Min far använde aldrig något annat uttryck än just tattare. Så jag hörde aldrig några uttryck som Vandringsfolk, Romer eller Sigenare.

[Solvig Nilsson]

Hej Maria!
Ordet tattare kommer av tatar. Redan för så länge sedan som 1855 stod följande att läsa i Dalins Ordbok: Tattare är en benämning i Sverige på Zigenare, emedan de i början troddes vara Tatarer.
Ordet tattare förekommer ju dessvärre också som invektiv i modern tid.
F.ö. kan jag rekommendera dig att läsa på Google, där det finns mycken information att hämta ang.tattare,romer och resandefolk.
 
Mvh
Solvig

[Roland Lundström]

Sent svar,,,Men tartare/tattare som invektiv behöver inte vara en modern ide. I plakatet från 1637 som nämns ovan så kokar ju myndigheterna av raseri när man ilsket kallar dem tartarne. I själva verket visste myndigheterna ingenting om deras ursprung.De hade inte den ringaste aning om huruvida de var av tartariskt,judiskt,grekiskt,turkiskt,rumänskt,spanskt,eller medborgare från någon hansastad.
 
Om man skall försöka redovisa myndigheternas tartarne kanske det helt enkelt var ett uttryck för hat och förakt,ett utlopp för de känslor myndigheterna hade just då. I mindre upprörda  sammanhang kallas de för främmande folk av myndigheter. Att de själva vid något sent  enstaka tillfällen kallar sig tartare tror jag inte man skall haka upp sig på.

[Bennie Åkerfeldt]

Jag har sökt mina rötter bland resandefolket och resultatet kan du se på min hemsida:
http://www.bennieakerfeldt.se
 
Välkommna!

[Tyrone Eklund]

Bästa resandeforskare önskar knyta seriösa kontakter till er då jag behöver information om städer och platser där resande bott och var de vandrat genom Europa. Även information om släkter brev kort är av stort kulturellt värde.
 
Hör av er Mvh Tyrone

[Peder Andersson]

Hej!
 
Påven Urban (IV) utfärdar ett brev på latin i Orvieto den 4 oktober 1263 till biskopen (Ulf) i Skara med befallning att, på grund av tartarernas svåra angrepp på det Heliga Landet, själv och med andra prelaters och klerkers hjälp uppmana de kristna i Sverige att deltaga i korståget till nämnda lands försvar. Påven utlovar full syndaförlåtelse för alla, som beslutar att deltaga, och lämnar generellt tillstånd att varhelst och närhelst det passar samla människor till värvningsmöten samt utlovar hundra dagars avlat för dem som samlas vid sådana möten.
 
 
Brevtext:
 
Urbanus IV. prædicationem Crucis per Regnum Svetie Episcopo Scarensi committit, atque indulgentias concedit.Urbanus &c. Venerabili Fratri . . Episcopo Scarensi Salutem &c. De predicatione Crucis pro subsidio Terræ Sanctæ. De summis Celorum Dominus terram sue Nativitatis, et passionis aspiciens, dum per singulos dies in illa variis provocatur iniuriis, nec exurgit populus, quem ipse redemit ad vindicandum Crucis obprobrium ex eo precipue non immerito addi ad dolorem suorum vulnerum reputat, quod locus ille Sanctissimus, in quo ipsum Celi Regem Virgo puerpera genuit continue vexationis lassatur angustiis, et successivis dissidiis laceratur, nunc in illum Sarracenica furente sevitia, nunc in eundem furoris immanitate tartarici sexui, vel etati parcere nescia seviente. Ad hoc enim precipue filiorum lucis intentio tendere, circa id debent eorum assidue revolvi Precordia, ac sollicitudo versari, ut illius terre, quam in hereditatem sibi Dei filius preelegit abhominationes expiare conentur, et potenti manu resistere polluentibus ipsam filiis tenebrarum. Hec profecto dissimulari non debent, vel obtusis auribus preteriri, ne Redemptor noster cuncta previdens falli nescius ingratitudinis vitio redemptos laborare comperiens ab eis faciem iratus avertat, eosque velut indignos paterna gratia derelinquat. Non sint igitur filii devotionis immemores, quod ipse Christus in terra illa in forma servi carnem nostre mortalitatis indutus crucis non metuit subire tormentum, ut mortem nostram moriendo destrueret, et vitam resurgendo fidelibus repararet. Quesumus diligenter attendant qualiter illa miserabilis regio depressa iacet diris angustiata flagellis, quodque in eam pestis tartarica supervenit, cuius tanto potius nimirum futuri vicinique formidant incursus, quanto gravius ille sevus, et dampnabilis Tartarorum populus terram, quam sue subicit servituti, intolerabilibus exactionibus opprimens, sic illius incolas torquetur immaniter, et affligit, quod degentes sub eorum tyrampnide libentius metas mortis eligerent, quam sic vivendo tanta subire genera tormentorum. Exurgant itaque fidei zelatores ad defensionem dicte Regionis eiusdem Redemptoris martyrio consecute, nec ad id tepescant eorum animi, sed ferventibus desideriis accendantur. Hoc enim ipse Dei filius inter cetera sollicitudinis humane servitia gratissimum reputat, et ob id illa rependit premia, que principaliter affectare debemus, et petere, dum in valle positi presentis miserie indulta nobis excurrimus tempora servitutis. Cum igitur de te, quem habere credimus timorem Domini, et amorem, quique multiplicibus donis virtutum preditus laudabiliter scis, et vales proficere, ubi labores impendis, magnam in Domino fiduciam habeamus, sperantes, ut in prosecutione presentis negotii constanter militans, illud efficacibus studiis, et pienis debeas affectibus promovere, fraternitatem tuam rogamus, et hortamur attente in remissionem tibi peccaminum iniungentes, quatenus huiusmodi predicte terre statum Christi fidelibus in Regno Suetie per te vel per alium, seu alios Ecclesiarum Prelatos, et Clericos religiosos, et Seculares cuiuscunque dignitatis, vel ordinis fuerint, quos ad hoc ydoneos esse cognoveris diligenter exponens, eisque proponens sollicite verbum Crucis, ipsos juxta datam tibi a Domino gratiam intentis inducas monitis, et sedulis predicationibus exhorteris, ut cogitantes prudenter quantum nunc indigeat ipsorum prefata terra succursu ad subventionem eius promptis intendant, animis, et viribus totis exurgant, crucisque suscepto signaculo illuc spiritualibus armis, et materialibus premuniti, de divina quoque sperantes potentia cum festinatione procedant, et ut circa id eo libentius et animosius intendant, quo exinde dona spiritualia temporalibus procul dubio preferenda perceperint potiora. Nos de omnipotentis Dei misericordia &c., et illa quam nobis Deus licet indignis ligandi &c. contulit potestate, omnibus &c. plenam suorum peccaminum veniam indulgemus. &c. &c. Vt autem commissum tibi huiusmodi ministerium facilius, et utilius exequi valeas tibi et predictis, quos in hoc cooperatores elegeris convocandi ob id quotiescunque, et ubicumque videris expedire Cleros, et populos locorum, in quibus te vel ipsos proponere contigerit Verbum Crucis, ut processionaliter cum devotione conveniant, et predicationibus vestris intersint. Cleros eosdem ad id si necesse fuerit per censuram &c. compellendi, ac pro eisdem predicationibus ferias, prout expedire videris indicendi, concedendi quoque omnibus vere penitentibus et confessis, qui ad easdem convocationes, et predicationes vestras accesserint centum dierum indulgentiam plenam concedimus auctoritate presentium potestatem. Non obstantibus si aliquibus cuiuscumque ordinis, vel dignitatis existant, quod interdici &c., et quibuslibet indulgentiis, &c. Taliter jgitur tu et alii, quibus huiusmodi predicationis officium duxeris committendum mandatum apostolicum super hoc exequi procuretis, quod palmam glorie, que bellum Dei gerentibus in retributionem ab ipso impenditur vestra devotio consequi mereatur. Datum apud Vrbem Veterem IIII. Non. Octobris Anno Tertio.
 
SDHK-nummer: 819
DS-nummer: DS 487
Övriga eftermedeltida avskrifter: Vidim. avskr. fr. 1827 av påvliga bullor för åren 1198 - 1585, nr 262, VHAA.s dep. RA 0401
Tryckt: DS 487; An. 3, Ep. 69; ST I:1 nr 112
 
Källa: RA, Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven: http://62.20.57.212/ra/medeltid/soksida.html
 
 
 
Mvh
 
//Peder Andersson

[Olle Elm]

Ovanstående brev torde inte ha något direkt med resandefolket att göra utan handlar om de mongoliska erövringarna. Jmfr här.
Vänligen,
Olle Elm

[Lilli-Ann Reis]

I dagarna har boken Min bok om Östmark släppts. Författare är John Eriksson.
Boken tar bl.a. upp om Resande från Östmark, samt med fotografier, i ett kapitel.
Det är en vacker och storslagen bok, så ett stort tack till John Eriksson.
Lilli-Ann Reis