Äldre inlägg (arkiv) till 27 september, 2008

[Lotta Johansson]

Med tanke på diskussionen under Småland/Gränna om hur tattare behandlades förr, så tänkte jag bidra med en liten sak ur Tveta härads dombok.  
 
1655 den 29 oktober, Tveta härads tingsrätt i Rogberga
(AI:2 1/7)
Samma dag framställtes för tingsrätten en Tartare fängslig ifrån Jönköpings slott, Mattis Larsson, som bekände, det han hade kommit i parlemente med en annan Tartare, Christopher benämnd uti vägen ifrån Jönköping till Sanna, och Mattis omsider sökte hemfred hos Peder i Sanna, emellertid löpte(?) Christopher Dråparen till sin bössa och uttog hos Ambjörn och sköt ihjäl en av sina stallbröder, Fallentyg Andersson vid namn, på backen, som han då intet hade trätat med. Men Mattis föregiver ingen hugg fick han, och ingen hugg gav han ut.
Mattis bekänner sig vara född vid gamla Uppsala, dock av Tartarföräldrar. Välborne Landshövdingen giver tillstånd efter ortinantien på ämbetets vägnar att allmogen driver dem ifrån sig av häradet. Men dråparen Christopher Tartare som blev fasttagen för dråp, rymde sitt fängelse på Jönköpings slott för tre veckor sedan. Dråpet skedde en vecka eller två för Olufsmässo 1655. Allmogen begärer bliva av med sådant parti av bygden. Mattis hades i sitt förra behåll, till den höglovliga Kongeliga hovrätts förklaring och efter välb. landshövdingens befallning. Men tingsrätten kunne icke finna Mattis vidare saker för sin person till döds, häkte eller fängelse, eljest -?- tjuveri som vites, nekar Mattis hårt till.
 
På den tiden, och åtminstone där i trakten av Jönköping, kallade man dom tartare. Och det kanske kan ge en fingervisning om varifrån ordet kommer.
 
Mvh//
Lotta

[ola larsson]

Ur Fryksdals härads domböcker 1602-1700 av Gunnar Almqvist.
 
1665 Ht 5: Främlingarna Pål Sigvardsson från Östhammar med hustrun Margreta Olofsdotter och sonen Gabriel Pålsson och ett litet barn samt länkmakaren Johan Henriksson från Säter med hustrun Britta Johansdotter har en söndag fört ett  otillbörligt leverne, först i Tosseberg, där de bråkat med varandra och slagits, sedan hos Mats i Ö.Ingersby,...
 
1695 Ext: Tvenne norrmän, bröderna Anders och Eskil Larssöner, har gripits som misstänkta för mordet på Kymsskogen vid påsktiden. Anders (c:a 21 år) berättar att deras moder, född i Trondheim, vid tiden för pojkarnas födelse varit gift i Blacksta (Södermanland) men återflyttat till Norge. Anders och hans broder har nu jämte modern kommit till Sverige för att söka sin utkomst. De har haft sällskap med en Per Olofsson Stenruth, vilken även fasttagits men rymt från profossen, samt med en viss Johan Axelsson, vilken på senaste Ölmetinget dömts för hor och stöld. Som vittne höres snickaren Erik Persson, ej bofast men ändå tillförlitlig, vilken träffat bröderna och deras moder i Grinnemo, där de lagat en kittel åt Johan ib. De hade då haft sällskap med Tjuve-Knut och dennes kona Maria...
 
1696 Ht 98: Lösdrivarna drängen Johan Mickelsson, född i Älvdalen, och pigan Grisilja från Kopparbergs län bötar för lönskaläge. De har uppehållit sig i trakten något år, han som kittelflickare och hon som försäljerska av häckmakaresaker och bävergäll. Av en klockare Anders Olofsson i Arvika pastorat har de köpt pass, vilka dock gått förlorade. Johan har för två år sedan pliktat i Nyed för lönskaläge.

[Niclas Rosenbalck]

Västbo dombok (VALA) 1627 den 18 september, laga ting å rättan tingstad i Ölmestad
Sammadagh framsteltes för retta Thor i wnnaryt / och Jöns Jönßon Jbm, en drängh och blefuo tiltalade, om / nogott tiufuegodz, som en hop Tatara hafua Stulet i- / från en hoop danske bönder, N. Bengt Mårtenson i Bößhult, / i Brearydz Sochn, och Biörn Nilson i Röskeboda Meste hafua / Godzet är wppenbarat i wndarydz Sochn, Laße i An / dersaboda haffuer try Sölfuer belte, Et hafuer Welb / Anders Jöranson till Eskelstorp taget till sigh, et belte / hafuer her Per i wndarydt, et belte hafuer her Nils i / wnnarydt, Män Thor i wnnarydt berätter sålundha / att en hop Tatara hade Stulet i danmarch som / före:t ähr, När de kommo hijt öfuer grentzen, Bruto / de wnnarydz kyrkio, och der utstulet Möcket godz  et Crona / och annat Sölfuer och Penningar, När godzet hade Mist / bönderna, slogo de flux efter bönderna tatarna, och / tatarna gömde godzet i skogen, så wäl det i danmarch / Stulet war som det aff kyrkian. wed paß en Månadt / der efter kommo tre tatare poiker och blefuo tagne / til hals, och fördes i wndarydz Prästegård, tÿtt / kom Thor Laßeson i wnnarydh frågandes om han inthz / wiste huar det godzet war som tatarna Stulet hade /
[ny sida:] då sade Poikarna [,,,,,,,,,,,,,,,,,, mörkt exponerat på film] wåra förmen / hafua Stulet godzet, och hårdt dom sagt för huar andra / huad godz de Stulet hade, och huar deth gömbdt war / och tå war otto dagar tilförne funnet en hop klädher / som tagne woro aff kyrkian, det en hop walgånge barn /  funno och Jöns i båckeboda och Erich Jbm, gingo dÿt och / wptogo kläden: och huadh som kyrkian hörde till ähr till / baka kommet. Thor i wnnarydt sade till Poikernehär / ähr funnet Nogot godz i skogen, kläder och annat hörde i / inthet omtalas huar Sölfueret sath war. Poikerne sade / wåra förmän sade, at Sölfueret war gömdt österifrån / kläden, et rundt styche. denne före:de Thor och andre no- / gra, Laße i Anderseboda, toge tatara poikerne med / sigh i skogen, Letandes efter godzet,, wed de så ginge Löp / den ene tatara poiken ifrån dem huilken gich Närmst / Laße, då blefue de sams, at Thor skulle för wara de / andre Poikerne, och de andre söchte efter Poiken den / andra som bort Lop: och efter Laße inthet söchte medh / flyth efter den bortLopade poiken togo de genast till / honom Mißtanchka, När de som hade söcht efter poiken / kommo ighen, blefuo de öfuerens, at de skulle(wackta?) / nogra dagar på skogen efter godzet, och tå Lofuade / Laße först waka till afftonen: Tå wille thor och de / andre komma till honom. Om afftonen kom Laße i / Andersaboa hem, seÿandes, mig görer inthet i (nogeet) / Poikerna forna Mäd Lögn, der med näkade inghen / Lekwäl blefuo de thuå Poikerna förwarade. Mor- / gonen der efter kom Laße kiörandes med en wagn / Suderwth, om afftonen kom Han och hans hustru / igen, och hade funnet godzet, och gich der med i Prä- / stagården, och sedan hafua de neßlat med godzet som / före:dt ähr. Nu war Laße Stembdher hijt med godzet / Jtem Prästerne med det godz de hade, Män de haf- / ua alle försuttet Stemninghen.
 
Västbo dombok 1628 den 7 januari
Sammadagh kommo andre gångh för retta denne / efterschrifne dansche Män, Bengt Mårtenson i Bößhult, och Biörn / Nilson i Röskebo, klagandes at de hade Mist en Stor hop godz, en /
[ny sida]
en hoop tatare der i da[…….? mörk exponering på film]   och de mena skal / Wara komne öfuer grentzen in Wthi wndarydz Sochn. / biörn Nilson hafuer Mist vngersk kåpa och kiortell, med ett / stort huit spenne och et särke spenne, Spirekneppe skedar / Medh ringar wthi Nogeet str, N: 5 Föruthan et Lärufz Lakan / och en Skiorta.
Bengt Mårtenson hafuer Mist Sölfuer belte__3 förgyle, och / 4 huÿt, Lefrutz Bunckar 3 stycke, wthi huart__20 alnar / hampe wäff__2 Bunkar__20 alnar i huar tåpeter och / sengekleder__9 str , handkläder__4 st.  Skeder nogre öfuer / __20, alla ringar wthi k(ara)p(e)perna, wndantagandes__2 / Sölfuerkiädier__2  både förgylta, sedan et Stort Sölfuer- / bandh, för uthan en heel hop Spenne och Brutet Sölfuer / en B(enini)ka eller hufuudhSöllfuer, Med Steenar uthi Lefutz / Lakan 4 srr . Om detta godzet är tilförne Ransakat på / tinget i Weßbo, den 17 och 18 Septemb. Anno 1627.
Detta godzet hafuer Laße i Anderseboa funnet i Skogen / Sölfuerbelte 5 str  et förgylt, Jtem hafuer Erich i Bå- / keboa funnet i skogen kåpa__1 str , hampewäff__11 alnar, noch / et ßÿthe hampewäff__12 1/2 alnar. Detta ährandet bleff / wpsat till Widare Ransachning, och dom När Ståthålla-  ren kommer tilstädes.
 
Västbo härads dombok (VaLA) 1629 den 21 september
Sammadagh kommo tredie gångh förrätta eff- / terschrifne danske Män Biörn Nilson och Bengt / Mårtenson, och Nu som tilförene talade rätten / till om det tatare godzet Laße i Andersebodha, / funnet hafuer, och i rätten inlagt, och hafuer Nu ståt / Natt och åhr. Och efter de hafua gode skel at godzet / ähr deras rätta godz, och dem tiuffstulet ifrån aff / Tatarna, och efter denne danske män, Strax  godzet / wp(…?) klandrade, och dett retteligen wederkiende / och Tiufwerne woro hächtade och iche annat än 3 poiker, / huilka woro i Selschap Medh Tatarne, och weste dhe / Stulet hade, huilka iche heller war retta Tiufuar. / Derföre blef afdömt efter det__23 cap och__32 / i Tiuff Balk at Målzäganderna skulle hafua sit / godz igen, Män den som hitte Nogot för sit Omach / Effther godzet genast wederkiendes och iche Stodh Natt / och åhr, och Cronan der aff iche får sin Loth, så får / iche heller hittaren sin fulla Tridingh.

[Niclas Rosenbalck]

Konga härads dombok (VaLA) 1639 den 11 juni, f 18v-20r:
Sammadagh tinghfördeß en Vptagen fånge her ij Konunga h-[ärad]
hindrich Larßon, säger sig barnfödh Wara ij danmarck Vtanför Chri-
stienstadh Vthi  fro häredt ij Rörums Sochn, och by, är till sit handtuerk
en Pinkare och reeka Suerffuare, hafuer Wijstes her ij häradet ij 2(…?)
och säger han tilförenne haffuer hafft tillhåll ij Weßbo häradt ij Burs(itz?)
Sochn, der säger han sig fått haffua sin hustru Karin ij Granhult, (..?)
Bursitz Sochn, och her Jöns der fordom Pastor haffuer them wigt. Nu (fram)
kom Måns ij frostensmåle, ij longasiö Sochn een frelßes bonde, honom
klagade, at forde Hindrich Pinckare, Rasmuß Hanßon en Pinkare och
Suerffuare, och Suen Larßon, Huilcken säger sig födh Wara ij Ångerman-
neland, och är Pinkare och Mester at göra Vp Mäßingztrå ij hecter (och?)
bondebelte. Dhenne tre Companer och lösa seller hade senket sig tillhop
och ginge till en Nembdeman Måns ij Runemåle, sade sig wara Soldater
och Nyß komna ifrån Tyßlandh, begärandeß han wille giffua them Mat
han gaff them Matt och öll, der ifrån gångo dhe samma dagh till Måns ij fro-
stensmåle, sade sig Wara Suenske Soldater, och Nyß komna ifrån Tyßlandh
Hindrich sade sig wara Mönsterskriffuare, Suen sade sigh wara Corporal
och begärade at bonden wille giffua them en Almosa, bonden gaff dhem en (ka-)
ka och skar en Ost ij tu, och gaff dhem halffparten på kakan, thet togo dhe Först
och tackade, sedan begynte dhe kreffia öll, klagandes dhe ij Siu åhr hade warit
f 19r:
J Fiendeland och förmåtte ingen Miölck förtära, bonden bleff halff
förfördt, och hustrunn som äro blygsen sade kiere man gifuer them en skåle
öll, det han och giordhe. När dhen war Vtdrucken, wille dhe  haffua mehr, dhe fin-
ge äntå 2 skåler öll dhertill, sedan kastade the Vp tuå öra, och wille haffua
mehr öll, thz dhe opfinge, när dhe bleffuo druckna begynte dhe skäntta ij stuffuan
der medh lop bonden och hustrun Vt och ij een Annor stuffua, der dhe stengde sig Jnne.
När dhe lenge hade hållet skick ij stugan, söchte the Vth och wille in dher hustrun och
bonden wåro, sporne både på fönstugodören och en bakkammer och endtligen
wille slå Vp dörerna, tå sade hustrun kiere man görer för gudz skulldh och
kiöpen oß frijdh, och löser oß lijff; Omsider lät bonden sig öffuertala, och begyn-
te tala medh Hindrich, och accordera medh honum, och fick honum Vth (ena?)
RDr, och han loffuade han wille taga dhe andre medh sigh och gåå sin kooß
och bonden lät sin drängh föllia them aff gårdhen. Tå mente bonden och hu-  
strun dhe wåro säker, och drängen som hade wijst them Wägen kom igen ij
stuffuan, och aldrigh wiste ordh aff för än denne tre Comparer kommo ful-
lo och galne tilbakers ij gårdhen igen, whtfunne hustrun och bonden och drängen
ij stugan, Rasmuß hade kniffuen ij ena handen och bößen ij Andre handen,
Suen hade dragen Werian, tå lop drängen först ådt dören effter honum
stak Suen medh Verijan egönum byxan Wijdh gior(en) tree holl, och han
lop till näste gårdh yxnanäß, Skiersehult, och fösingzmåle, och söchte om
hielp, sedan slogo dhe om kull bonden, men hustrun och en Piga hollo
Vthi skolckerna, at dhe icke fingo giöra dhem skada på lijffuet, Ner bon-
den kom emot döretröskeler, gick han omkull på buken, tå högh Suen
effter honum, och Veria enden togh ij stugo bol(en) öffwan dö(ren) der Nå-
gra hugh syntes, och et hogh ij stolpen, medh thet samma kom bonden Vth
och till skogen löpandeß fast, och Rasmuß kom Vt effterfölgandeß till
Skogen wedertogh; Sedan kom åter tilbakers igen : Medan Rasmuß
förfolgde bonden, War Suen ij stugan slett och drogh hustrun, och hade We-
lat henne förmörda, tå kom hindrich och Vplät stugo dören och icke gick
in wijdh han lät dören Vp, kom hustrun Vth, och ij et gammalt skra-
pelhuß, ther gömde hon sig Vndan nästan halffdödh, tå kom Rasmuß igen
ij gårdhen gick in till Suen, Sedan bruto dhe Vp en skåpdör, der togo
dhe Vth halfftridie ost, kunno Wäga 1 lispund werderat för Sölffuermynt
Sex marker blått kläde halff alen, werderat för Sölffuermynt 2 marker
halff alen blaggarn om et runstycke, 2. kalker 4. öra godt mynt en i
gammall kiotell Wogh 4 marker werderat för 4 marker godt mynt. Och
bekienner bonden offentligen her för retten, at huar icke hindrich hadhe
Vplätit dören och hulpet hustrun th, hade hon bleffuit förmördat ij stugan,
dÿ Suen war möcket Tÿrannisk, detta bekennde dhe goduilligen
Ther näst framfördes Rasmuß Pinkare, och bleff för samma sak ankla-
gat, tå bekienner Rasmus, at bonden drack medh, och eblandh annat sielff
sade bonden sigh haffua fell på boskapen, tå gaff hindrich sigh Vt för klok
och sade han kunne bota bodskapen, och bodh bonden flÿ sig mull aff fähußet
tå gick bonden effter mull ij Fähußet och hindrich beddeß 4 RDr at han
skulle läsa öffuer mullen och bota bodskapen, och tå gaff bonden hindrich
en RikzDr på handen medh godhe. Men bondhen Nekar på thz högsta, om
     Omsidher
     bekiendhe
f 19v:
Omsidher bekiende hindrich at när dhe sporne på och wille in till bonden
gick hindrich till och togh dhem ifrån dören, och bondhen gick Vth, och fick hin-
drich Rikzdaleren, på gårdhen, them han behölt sin tridingh Vthi, och gaff dhe
Andre små mynt och wåro alle lijka om rådet. Men ij stugan deer dhe
drucko tilhopa och wåro Vänner sade hindrich, tu haffuer then som Nähr
medh tigh ij bohaget, och serdeles bodskapen, will tu giffua migh 4. RDr
så will iagh bota tigh och will tu iche troat, så will Jagh låta tigh see hu-
ru thet ähr, och så en Penna och soott miölck och skriff på paper och Målta
en Trulbacka och en kjërna, och satan ther på, hölt så till elden, och  (…?)
han togh paperet ifrån elden, war thz Suart som han målt hadhe, thet
lät han bonden see, tå bleff han tuehogse, och hindrich sade tagh salt och
malt ij et fatt, och kanske mull medh och fick hindrich, tå bekende
Första hindrich han kunde inthz Vidskepelße göra, Vtan bonden war
fixerat, detta bestå Parterna.
  Nw framkom Suen boson i
holstörp, och klagade, at förde Rasmuß Hanßon, haffuer lopet ifrån sin
hustru, Susanna boßdotter, och togh en skiöka ij högxby Sochn, ij Asbo-
landz häradt Elin bdh, medh Huilken skiöka han bekienner godh-
willigen haffua afflat tu barn, När Rasmuß bleff fången lop skiökan
bort, och ingen wet huart. Rasmußes Hustru Susanna haffuer stådt
her för retten, och anklagat sin man för gudh och Menniskior, och will
aldrigh komma till honom, för hans okyskheett skuldh.
Sidst fördeß för retta en hecte Makare Suen Larßon, och bekien(ne)
han haffuer lärt sin handtwerk ij Stockholm, och sedan Vandrat
ij finlandh och hela Lifflandh öffuer sedan op medh östre Siösidan (ogö-)
(munen?) östergötland, och smålandh till Calmar, och haffuer fåt sin hu-
stru ij förlößa Sochn ij Giößbeck, der hon är effter som han bekien-
ner. Denne tree Companer bleffuo fångna å ferske gerningh,
och thet dje bleffuo fångade giorde Rasmuß; Niels Anderßon ij Skiel-
lastånga illa skadhe ij tuå fingrer, en på huar handh, deres  redskap
är Quarsat ij häradet; Alt detta bekienner samptlige Parterna
goduilligen, men Målzäganden bekienner at hindrich haffuer minst
skuldh. Nw war Målzäganden oppå denne Wåldzuerkare de
begärandes derföre bleff saken stelt till Nembdennes betänkiande, och
för them Vpläßt thenn Siundhe artikelen, aff Konungz Balckens
4. cap. som Jemt håller om dhe 4. freder. Konungh, Swergh, eller
Almogen, Nemligen kiörkofrijdh, tingzfrijdh, Quinnefrijdh, och huß-
frijdh, och Nembden förelagdt Ransakat, om deße icke haffua bru-
tet emot hemfrijdhen. Sedan bleff dhem föreläset det 8. Cap. ij Edzöre
Balcken, ther som står Nu hijttes man ij gårdhen sålle och skillias (…?)
re medh mindre dhe gå aff gårdhen Waredhe, och komna igen medh V(..?)
och Verior, hugga, slå, blå(..?)t (..?) blåuite, tå haffua dhe brutet edzöret
     Sedan om
     Rånet blef
f 20r:
Sedan om Rånet, bleff dhem föreläst det 40 Cap ij Edzöres Balcken om löß-
öra Rån, om liusa dagen begånget. Och Nembden tillfrågat, om dhe kunne
deße tree Wåldzwerkare för förde Capitell befrija. Och När dhe hade
omrustat, gåffuo dhe ordet: at all derstundh denne tre kompaner Wåro
Vnge frijske karlar, som well förmåtte tiena, och ingenstädz Willia sigh
Nedersettia, eller göra Cronan någon tienst medh arbete eller quarne-
tulß Vtleggande, Vtan som nu Ransaket ähr, löpa landh och härader Emellan,
och Sochn ifrån Sochn, och stundom föllias ådt, och Vnderstundom skillias ådt,
och Lekewell grant Weta tijdh och rum huer, dhe skola mötas ådt, altijdh haff-
ua dhe Peninger och fult Vp Leffua icke såsom några genum fattige
folck, Vtan Omseliga: Haffua och falskeligen giffuit sig an för Suenske
Soldater och officerere, och luget sig till öll och matt, huilket är emot
Skiutzfridz ordinantian, och effter Målzäganden står flux på sine rett
Kunne Nembden effter förskreffne Capitell icke befrija deras liff, Men
Rasmus bleff serdeles her förutan, för horet effter gudz lagh sagd ifrån lijffuet,
Thenn som hor bedriffuer medh någon mans hustru han skall dödhen döö, både
horkarlen och horkånan, derföre at han medh sins Nästas hustru hoor bedriff-
uit haffuer. Huadh belongande hindrich, han haffuer ömsom ij 4 åhr Wijstas
Här ij Häradet, och haffuer ingen klagomåll på sigh litet eller stoort V-
tan detta allena, och säger sigh aff dhee andre wara bedragen, them här och
aldrigh tilförenne kient haffuer:   Swen säger sigh kunna slåå
Tegell, och Mura tillbiuder arbete för saken, men hela häradet tigger ådt
medh rop och bön, at dhe måga bliffua sådana bogar quitt, och sijttia ij Roo
och hemfrijdh för deres skatt och skulld, helst nu hoo annan tillstundan
och dhe måste gåå ifrån deras huß dijt dhehaffua deras änger, och hu(ßenga?).
Dÿ huar sådane slippa lösa, som kienna Wägen och stigen, her ij bygden,
haffuer almogen aff dhem stoor fara, dy thz är et farligit och ogudhachtigit
Partij.
 
 
Hindrich Larsson, pinkare o räckesvarvare, född i Rörum sn (Norra eller Södra) utanför Kristianstad, Frosta härad i Skåne (då Danmark); blev gift med Karin i ”Granhult”, Burseryd sn, Västbo härad, Småland
Rasmus Hansson, pinkare och svarvare, gift med Susanna Bosdtr, trol. syster till Sven Bosson i Holstorp, Växjö sn, Konga härad (Kronobergs län) (bofast allmogesläkt!).
Sven Larsson, född i Ångermanland;   pinkare, häktemakare, lärt detta sitt hantvärk i Stockholm, vandrat omkring i Finland, Livland och runt Östersjön; blev gift m. NN i Gösbäck, Förlösa sn, Kalmar län.

[Niclas Rosenbalck]

I Rullor 1676:5 nämns följande svenska 15 stycken zigenare (zianer) under överstelöjtnant Gerhard Skantzenstiernas dragonskvadron (ingermanländske lantdragoner) och hans eget kompani (f 644v):
Axell Hindrichsson
Johan Andersson Caräll
Knut Andersson
Hindrich Oloffsson
Linnerdt Danielsson
Frantz Christersson
Petter Zachriesson
Christopher Johansson
Hans Christophersson
Michell Hindrichsson
Hindrich Larsson
Niels Jahansson
Jacob Jahansson
Mattz Hindrichsson
Hindrich Andersson
 
Rullan är daterad Narva den 30 juli 1676 och dragonerna låg i garnison för fortifikationsarbete. Märk att alla bär typiskt svenska namn.

[Keneth Olsson]

Ja och det stærker min øvertygelse att mycket av stamfedrerna och mødrarna till dagens resandeslækter ær avkomlingar av dom den førsta Romanifolken som innvandra hit redan på tidigt 1500-tal.
Dessa soldater med deras Familjer har kanske redan levat och verkat i sverige i ca 100-150 år.
Det skall væl redan 1512 kommit ett 30-talet familjer till stockholm som ær nedskrivet i tænkeboken.Kallades før Egypter(romanifolk) som fara till det ena landet till det andra.
Synd att man inte skulle kunna finna direkt samband med dssa soldater och barn och till dagens resande.
Ha det från Kenneth Olsson.

[Anders Berg]

Hej! 30 förnamn på zigenare 1676 kan vara intressant för en liten namnstudie. Jag tvivlar på att det finns ett större material än så i källorna, vid ett enstaka tillfälle.
 
Visst är det svenska namn, men det som ger dem ett svenskt utseende är inte själva namnen i första hand utan att de skrivs med patronymika.  
 
Vanligast är Henrik med 6 förekomster och Johan med 4. De och de flesta andra är internationella namn, vanliga i t ex tysktalande områden. Det enda rent nordiska namnet tycks vara Olof, som förekommer en gång. Knut och Axel för tankarna åt danskt håll. I övrigt alltså mycket internationellt.

[Niclas Rosenbalck]

En domboksnotis ifrån Hjo stad, en plats som angetts tidigt ha hyst resandefolk (se resande i Hjo), är följande:    
 
Hjo stads dombok (Hjo stadsarkiv AI:1; GLA) 1681:
den 30 Martij höltz Rådstugu uthi Borgemästarens
Nills Mauritßons och undertechnadhe Rådmäns nährwahro
som ähr.
 Bengt Arfwedßons          Anders Erichson
 Peer Nillßon              Lars Bengtson
 Andor Jönson              Oluf Anderson
 
 
Samma dagh blef för Rätten framkallat häcktemaka
ren Elias Knutson gift perßon som efter egen bekännel
se tillstodh sigh hafwa haft Lägerßmåhl medh ogift per-
son och häcktemackare dotter i Askersundz stadh, Sophia
Nillßdotter. Bekänner han sigh kommit i sällskaph medh
henne uthi wastena då hans hustru wahr rest till Nor-
kiöpingh efter Spetzerij wedh måremäße tijdh om hösten.
Då hon Luppitt ifrån sin fadher och fölgt honom efter
till Linneß åhs bergzlagh, hwaräst hon gånget till
honom i Sängan då han Elias wedh godt Ruß wahrit
det hans hustru h: Anna efter bondens berättellße
wittnadhe, hafwer och hon Sophia födt Barn midsom-
mars tijd der efter i Smålandh och barckare sochn
då de reste till Breksta [= Vrigstad!] marcknadt, ähr och denne
Elias Knutßon medh siuckdom belagdh at han sitt brå(tt)
medh gatulåph ey kunne påläggas; dy resolverar Rå-
stugurätten dätta måhl at bem:te Elias för sitt bråt(t)
plichtar efter straffordningens 1 puncht åttatijo
Daler Silfwer m:t och hwadh han medh penningeböte ey
hinner tillfyllest göra plichte Arbitraliter medh
fängellse, har han strax wedh Råstugubordhet i närm(are?) Conte(n-)
terat tertialen af samma böte, och hans hustru medh
stoor afböön ähr förskont största dehlen stadzens sacköre

[Niclas Rosenbalck]

Hjo dombok 1681:
Extracht på Stadzens Enskyllte sacköre pro Anno 1681
Den 30 Martij blef häcktemakaren Elias
Knutson Sackfällt för begånget läger?måhl
med Zophia Nil?dotter i Askersundh, doch
blef stadzens Sacköre till största dhelen efter
gifwen för medhellösheet Skull  6 [daler] 21 2/6 [öre]
 
 
Hjo rådhusrätt den 26 juli 1682:
Samma dag bekom och Elias Knut?on sitt afskiedh
ifrån stadhen, hälst han Skattadt medh stadhen i åtta
åhrs tijdh, blef och honom tillsagt dett att bekomma
 
 
Hjo rådhusrätt (Hjo stadsarkiv AI:1; GLA)  den 23 september 1684:
hustru Zofia Nil?dotter ifrån Askersundh hafuer här
för Rätten godh willigit Jn funett, och plichtat för Sitt
begångna lägers måhl medh Ellias Knut?on för en
[ny sida:]
En 4 åhr sedhan, plichtar 40 Dr Silfuermyntt till Treskifftes
målzägaren konungen och staden, uthi Caution ähr Gabriell
Gabriel?on och Jöns Andor?on

[Niclas Rosenbalck]

Hjo stads dombok (GLA) 1678, rådstuga den 2 januari, opag.:
Lars hindrikson[/b] wardt af borgemästare och Rådh o(p-)
kallatt, på Rådstugan, hwar på blef honom tillfråg(at)
om han neka kunde dett han förledett år gaf Casper
Larson i gränna een kinpust, som angifwitt war,
hwillkett han eÿ neka kunde, blef altså af Rådstug(u)
rätten Sakfällt efter dett 12 Cap: Såramåla balken
till 6 marker Sillfuermynt till treskiftes för pust som Jn(ge-)
mar Månßon belofwadhe för honom Clarera.


- Casper Larsson tillhörde tartarerna i Gränna och var troligen släkt med häktmakaren i Vimmerby Johan Hindrichsson (Swartzhaupt/Wimmercrantz-släkten), se här.


Hjo stads dombok (GLA) 1678, rådstuga den 11 mars, opag.:
Samma dagh blef och hindrik hindrichson sak-
fällt för oqwäms ordh han föröfwatt hafwer på
hustru britta pärßdotter, hwarföre honom pålä-
ges att plikta efter dett 31 Cap: Rdstuguball-
ken till 6 marker Sillfuermynt till treskiftes.
hustru britta pärßdotter i lijka måtto på lägges
att plichta för kinpust hon föröfwat hafwer på
hindrichz hustru, hustru Maria efter dett
12 Capit: i såramålab: till 6 marker Sillfuermynt
till treskiftes.

Rådstugu rätten låtter ähn wijdare sättia ett
wijte emällan Anders Andorßon och hindrich
hindrichson att hwillken den andre öfwer-
löper medh ordh eller gärningar, skall uthan
giensäijellße plichta 10 Daler Sillfuermynt till staden

Hjo stads dombok (GLA) 1678, rådstuga den 26 juni, opag.:
den 26 Junij wardt hindrich hindrichson till stadhen
hemkommen, men emädhan ssom bem:te hindrich
ähr angifwen för wahra wärfwader, Ty blef han af
Borgemästare och Rådh till förhör kallader, föregifuer
sigh först wahra grijpen och wålldsammeligen tagen emot
hans willia uthi Salebärgz staadh som skedde 4de
dagh pingesdagh 1677 måste på sin egen medhell
lefwa allt till emoot Marcharydh, der han ifrån dem
borttgick, lebnandes sin egen häst efter sigh om 30
Dr kopparmynt werde, men bekener han allenast sigh
wara twången att Jämpte sin son att låta påkläda
2 st: Råckar Jämpte 2 par stöhlar och 1 str hallfsleeten
hatt hwillka kläder han medh sigh till stadhen hijt fört
hafwer och dem till Andor Jönson lefwereratt uthi
förwahr, men allenast igen bekommitt 6 alnar wallman
och högre intett, men han gifwer och wijdare tillkena
att han nu uthi pingeß dagz hällgen Rålkade moot
samma Ryttmästare som honom först lätt grijpa uthi
kiöpingh hwaräst han strax blef af bemte Ryttmästare
tilltallt å nyo, att han medh sin sohn skall föllia honom
till lägrett, eller och der bemte hindrik wille gifwa ho-
nom 100 Dr kopparmynt skulle både han och hans Sohn
Slippa, men hindrik berättar för bemte Ryttmästare
sigh inga penningar hafwa uthan allenast 2 st:r hästar hwillka
blifwe
Blefwo strax ifrån hindrich tagne, och Ryttmästaren
medh dee ordh till hindrik säger, om iagh intett får i
stället för kläderne, tager iagh hästarne som hindrik medh
Axell i gränna bekänna wara godha för 100 Dr kopparmynt
nödgas alltså wijdare ifrn samma Ryttmästare medh
ominne gå, säger att samma Ryttemäsatre ähr föddh
wedh Åhwerstafors medh nampn Oluf Erlanson en dom-
mareßon.

- Axel i Gränna bör vara tartaren Axel Olofsson i Gränna som blev ihjälskjuten 1680 (se här).


Hjo rådhusrätt den 20 september 1687:
Före kom Jöns Andorßon från Mariastadh opwiste en Attest oppå
sin Brodherz Relation eller wittnesmåhl angåandhe hindrick
hindrickßon tattere som skullat för honom Sagdt dätt Jöns
Andorßon igenom wanskiöttzell wara skyldigh till sin yngste
broders hans Andorßons dödh i dett hans Andorßon fölgdt med
sin Brodher här ifrån stadhen och till hofua Marknadh, huar
uthinan förmähles Jöns Andorßon medh sin brodher och flera
af hans medh fölgie hafua legat om natten uthi Lilla göd-
denäs, skulle och hans Andorßon kommett ditt om afftonen
frisk och Sundh, men om natten tarfuat gå uth, då han
intett Råkat dören, uthan Jöns Andorßon måst honom föllia
då han klagat sigh fått ondt, om Morgonen wille dhe gifua
honom matt, då han Suoret iagh orkar intett ätta uthan
töfua till på stan, altså hielpte hans medh föllie honom
sijna kledher opå, men icke dungadhes emott hans willie
uthur hußet, såßom Peer Olufßons Attest uthi Lilla giöddenäs
af den 21 7br Sistledne uthwißar. Jnkom och Anders Andorßon
wätterman beRättadhe dett hindrik sådana ordh i hans huus
fält uthi sin och sin h: nähr wahro, men hindrik der emott
aldeles neekar sigh sådana ordh aldrigh hördt eller fält,
men wätterman påstodh sådantt medh Siälfz siz edhe full
tyga, hadhe häller inga andhra skiähl, uthan lembnadhes saken
uthi Rättens ompröfuandhe. Resolutio. Råstugu Rätten kundhe
intett blått oppå Anders Wättermans beRätelße eller gifua
Attest någott witzordh till saken gifua, hälst dhem emellan
finnes för några åhr sedhan gammall afundh och strijdighet
wara förlupen, uthan lembnas så ledhes och så lenge till
bättre skiähl inkomma ledaß och frija å bägge Sijdor
hälst och Jöns Andorßon igenom Peer Olufßons Attest
i Lilla göddenäs ifrån öfuan taldhe tillwitelße eller beskyll-
ningh

Hjo rådhusrätt den 9 augusti 1688:
Samma dagh Jnstälte Sigh Rådmanen Erick Anderßon kiähradhe
till hindrich hindrikson angåendhe een Skulldh som Rådmanen
hade hoos honom sedhan Anno 1676 för 1 Böva 15 Dr Jtem för
1 st geet och 1 Skippa Rugh á 3 (samma som ovan!) att Summan blifuer Jn alles 18 Dr
här emott hade hindrik hindrikßon oppå samma skulldh betalt
till Rådmanen 1 str Silfuerskedh á 3 1/2 lodh á 6 marker lodhet giör
5 Dr 8 öre Jtem Peningar 1 Dr 16 1/2 öre blifuer alt så kostan oppå
samma skulldh som hindrick äger till Rådmanen betahla 11 Dr
8 öre kopparmynt dhem hindrich nu betallar eller medh Caution
till en behagligh tijdh ställer Rådman till fredz.

Hjo rådhusrätt den 26 oktober 1691:
Ingemar Månßon hade låtet instämma Torparen Måns
Torllßon i uddebo, angåande ett skiorttebyte som för 15
åhrs tijdh sedhan skall wara giordt emillan dhenne Måns
Torllßon och hindrich tarter, då Måns skulle uthfäst sigh
att gifwa 5 Dr. kåppermynt i millangift som Ingemar
Månßons hustru påstodh sigh hafwa betallt till hin-
drich tarter, men Måns neckadhe sigh dher af intet
kunna minnas, uthan bekänner wäll at han emot een ny
[ny sida:]
ny blaggarns skiortta, bekom något sleten läroftz skiortta
dher på skulle och Ingemar afhonom åttniutet 2:ne slåtte-
dagar á 24 öre blefwe altså sins emillan således för-
lijckte att Måns torllßon betalar till Ingemar Månßon
2 Dr: 20 öre kåppermynt, och ware sedhan för alt wij-
dare åtahl befrijatt.

[Anders Berg]

Henrik Henriksson kan vara den Henrik tartare som nämns som skyldig till dödsskjutningen av Axel Olofsson 1680. Vi har tre belägg för tartarer vid namn Henrik och Axel som kamperar ihop:
 
1672: Axel tartare och Henrik tartare lämnar samtidigt brudpengar till Vireda kyrka, enligt uppgift funnen av Olle Elm.
 
1678: Axel i Gränna intygar värdet av Henrik Henrikssons hästar, som ryttmästaren Olof Erlandsson beslagtagit/stulit i Köping.
 
1680: Henrik tartare hamnar i bråk med Axel Olofsson i Gränna, vilket slutar så illa att Axel blir skjuten i huvudet och avlider.
 
Medskyldig 1680 är Henriks styvson Lars. Även 1678 nämns en son, som var gammal nog att kunna gå i krigstjänst, tillsammans med Henrik Henriksson.
 
Axel Olofssons hustru hette för övrigt Anna Henriksdotter.

[Niclas Rosenbalck]

Vadstena stads äldsta tänkeböcker (*domboken*) 1577-1610 utg. av Georg J.V. Ericsson (Uppsala 1952):
s 361 (häfte 3):   1604 den 6 oktober  Item klagede Arwedh Håkensson till Jacob och Frantz tartarehöfuidzmän, att dee hade stulet vthur hans gatubodh grant lerft twebredt 13 alnar, och lerftet war sit hos Carll Styrgesson. Blef vpsat till bettre ransakning.
 
s 378 (häfte 4): 1605 den 9 september    Item Anderz Erickzsonn benembt lätt vpläse Kungl. Maj:ts fulmacht, han hade bekommedt på taterne. Item ändå en fulmacht der vdi högbemälde Kungl. Maj:t befalte, att fogterne skulle leferere honom alla dee penninger och siölf dee af tarterne hade vpburedt, sedan dee woro komne ij fengzle. …     (etc, står mer! framgår att tattarna ifjor varit fångna och att de givit pengar ifrån sig, en del sa att det rörde sig om 1500 daler; den som levererat penningarna var tarterhöfedzmannen Jacob Holst som kom inför rätten och vittnade att det var inte mer än 8 daler och 2 werkheste)
 
 
Anno 1646 dhen 20 april laga ting i Norrvidinge härad
Sammedagh Inlefrerades ett bref Skrefwet af Stothollaren Edle och Welb. Per Månsson Loodh till Hielmsengia till Kyrkioherden uthi Tolgh Hederligh och Wällärdh herr Pedher Joannis och LensMannen i samma giäldh, förmählandes hurusåsom een Tartara och löeskona Karin Andersdotter be.dh skall hafwa födt ett pÿgebarn i Kiöpingh dher sammastädes Kristnats af Mester (Mats), När dhet skeet war kom hennes broder Daniel Andersson (tråandes) henne med sigh (att) reesa åth Smålandh i dhen Meeningh och Upsået att Mörda hennes barn, Tillfrågades hwem barnafader är så will hon intet bekenna, Uthan påwÿter på een löes Fransoes Johan de Buss be.dh Under tiden berettar hon att een okiändh löes person skall dhet bedrifwet hafwa intet weet hwadh för een dhet skall wara. Hennes Broer hafwer waret medh henne alltidh på een tidh / Som intet wist kan presenteras / Uthi selskaph och dherföre grundas een stoor Suspicion. Samma Daniell Andersson är fångat af H. Stothollarens egna böndher, och fördhes till Westre häradh Tings och fångeplats Säfsiö, dädan han Uthur fängelse rymbdhe emellan dhen - 18 och 19 Aprilis. Dhen 12 Eiusdem skall han Daniell med gewalt hafwa Mördt barnet på Tolgh och Asa byaMåhl moth Moderens willia som föregifwes. Dhenne Kona segher att mädan broderen bedref Mordet på barnet skall hans (häst) Briga taget dhenne (..?) hollet henne med gewalt (...?) om een skogsbacke, så (lenge) gerningen giordes. Medh dhenne berettelse, som hon nu giör fins Allsingen stadigheet eller sådana presumptantier, som (trowerdige) äre, dherföre togs dhetta af Retten till (..?), fans Nödigt att hon föres till Wexiö i beholl och sökes efter hennes brodher att han kan beträdas att henne till swars stundha.
 
Anno 1646 den 5 Octobris laga ting i Norrvidinge härad
Sammedagh hadhes åther för Retta een LöesKona Karin Andersdotter som een tidh fängsligh suttet hafwer uthi Wexiö och troligen förmantes sanningen bekenna huru dhet förwitter medh dhet barnaMördande hon godhwilligen bekent hafwer på sin egen Kiötslige brodher Daniell Andersson som skall wara begånget Uppå Skogen emellan Asa och Tolgh. Att dhet skall sant wara hafwer man Nogra goda och trowerdige Männ förordhnat som platsen skulle i Konans Närwaru Upleeta och Recoenscera, kan likwäll intet Upspanas doch bewÿsses offenteligen af dhe Nährboendhe boelfaste och trowerdige Männ, Att dhet på skogen hwar Natt spöker så att dhe kunna höra dhess Anskrÿ, dherföre fölier, Att Mordet är begånget, Men föregifwes twert emot hennes willie, dhet till bewÿssa, (..?) att hon godhwilligen framgich gerningen be(..?)ndhe. Huru man her på arbetar kan ingen annor bekennelse uthbringas. Konan förskrecheligen förswär sigh och skiuter på sin oskyldigheet. Hennes brodher som fängsligh war är på frÿ foet och ingen weet hwar han är wäghtagen. Dherföre ståer her dhenne sach uthi een Mörk handell. När her efterfrågades hwem barnets fadher war, och hwy hennes brodher iche skulle Unna dhet lefwa. Swaras att dhes fader waer en Fransoes wedh Kopparberget. Och efter dhem föll Något beswärligit barnet med sigh föra i dheras företagne reesa åth Danmarch wille han Enteligen dhet förgiöra. Konan bekenner att hon Någorleedes förstodh honom dhen Meeningen (..?)fwa. Likwäll inte kunnat dhet hindra, mädan hennes (...?) dhenne förhölt så bach om een Skogsbache så länge gerningen bedrefs. Dhenne afberörde Kona är wedh (sitt) fulla förnuft och framherdeligen i samma och lÿka bekennelse på sin brodher Continuerar. Dhetta ährendet (..?) af Retten till betenkiande. Fans först att efter som dhet bewÿsses hon hafwer tillbudet, att gifwa bort barnet till dhen som dhet begich för hennes broders haat skull. 2: sielf godhwilligen gerningen Uppenbahrat. 3: Låtet sin brodher fengsla dher Uhr han är förrymbt. 4: Kan man dhenne Mörke handell på annan bekennelse iche Upkomma och för(kl)arligare wara henne till fria för ofwantalde skiäll änn fella, Dhet sidsta kan hon iche längre på Cronones förwaringh Uppehollas, efter hon i een godh tidh fengsligh suttet hafwer, Blef dherföre af Retten frÿkendt bådhe till (..?) Gudh teckes saken i liuset komma låtha och dhen Kongl. Maj:ts widare Resolution.

[Niclas Rosenbalck]

Här kommer en intressant notis som framkommit på annat håll i Anbytarforum (se här). Ett stort tack riktas till den duktige Tony Jonsson.
 
En doom ifrå Hernösand, öffuer een Tattarehöfuitzman be:dh Sven Isaksson, som är bliffuin medh sitt medhföllie och partij fången och fördh till rätta, huilka haffua stulit ifrån några fattige Cronones skälskyllige Undhersåtar i Ångermanlandh och uthij Westerbottenn, Sölffuer penning:r och Cledhe, det denn ij handom tagit är, och aff Rätten wärderat till 25 d[aler] och 3 m[arker] koppar penning:r, Hwarföre deras anförere Sven Isaksson är dömbdh effter thet 6 Capit: i Tiuffua B:  
RESOLUTIO: Tiuffwen Sven Isaksson, kann icke benådas utan skall andhrom till warnagel ophängias, Och flijtigt förmanas att bekiänna hwadh missgierning:r han wart medh der andhra, huilka skola ståå honom till muns, Och de som dödhen förtiennt haffua skola dömas och domen till dänn Kongelige Hoffret försändas, der andhra som mindher ondt giort haffua, skole förwijsas Konungarijket.  
Den 6 maij blef han ophengdh i Hernösand.  
 
 
Aff Stocholm then 10 Aprilis åhr 1635.  
Gävleborgs landskansli DIIa:1 sid. 2.  
 
Om denne tattarehövidsman Sven Isaksson uppges även följande notis (refererad här):
 
Den 10 April 1635 Härnösand Den anklagade Tattarahövidsmann Sven Isachsson från Uppland i Bärlinge socken saman med sitt följe fången och förd till rätta  
Brott: Stulit ifrån några fattige Crononf skattskyldiga undersåtar uti Västerbotten penningar och kläder värde 25 D 3M Kmt Harför är deras anförare Sven Isachsson efter der 6cap i tjuvnad -blk  
CL5351 [detta sistnämnda torde vara mikrofilmsnumret på den rullfilm uppgifterna hämtats ifrån]  
 
Det bör finnas mer uppgifter om Sven Isacksson i domböckerna och likaså vilka som ingick i hans följe.

[Anders Berg]

I Alf Åbergs Kampen om Skåne under försvenskningstiden (Stockholm 1994, med uruselt personregister, ortregister saknas helt) behandlas självfallet den motståndsrörelse som uppstod, framförallt i norra Skåne, mot svenskarna. Dessa skaror av bönder som tog till vapen är ju kända som friskyttar eller snapphanar.  
 
Inte alls lika känt är att detta maktvacuum även lockade fredlösa och andra att göra skogsbygderna osäkra, såväl för den bofasta befolkningen som för svenskarna. Åberg har funnit mycket material om dessa lösdrivare i Östra Göinge dombok år 1675. Jag saxar (s. 89-90):
 
De fredlösa rekryterades inte bara från utfattiga bönder och förrymda soldater. Bland dem befann sig också lösdrivare och människor som var efterlysta för allehanda brott. Många av dem föredrog att söka skogen framför att ställas inför häradsrätten. [...]
 
1675 gjorde befallningsmännen energiska efterspaningar efter alla lösdrivare. Resultatet av denna undersökning kan man studera i Östra Göinge dombok.
 
I juli 1675 förhörde häradsrätten i Östra Göinge lösdriverskan Anna Trulsdotter, född i Legeved i Villands härad. Hon hade tre barn med pottaskebrännaren Jörgen Nilsson som skrivits till dragon, och ett med lösdrivaren Korrepellen. Han tycks ha varit en känd person bland alla dem som levde utanför samhället, en förslagen tjuv och oemotståndlig för kvinnor. Anna hade begått stölder tillsammans med en annan kvinna som också hon hade barn med Korrepellen och som följt honom runt landet i nio års tid. Anna hade tidigare straffats för stöld och fått sina öron avhuggna, det ena i Albo och det andra i Helsingör och dömdes nu till döden för tredje resan stöld. Hur det gick för hennes barn upplyser inte protokollet.
 
Veckan därefter framfördes fången Måns Månsson för tinget. Måns var smålänning och hade under sexton år tjänat under ett regemente men tröttnat på militärtjänsten och slagit följe med ett löst parti. I Osby hade han tillhandlat sig en kniv och sedan tillsammans med lösdrivarna Jörgen, Jöns, Mats och Jon stulit och tvingat folk att lämna Pengar, saker och brännvin.
 
Det är ett myller av namn vi möter i domböckerna vid förhören med lösdrivarna. De hade alla olika skäl till att ha sökt skogen. Många både äventyrliga och romantiska öden skymtar förbi i protokollen. Bonden Sten i Hallaröds socken hade övergivit sin hustru och rymt med en annan bondhustru, men den äkta mannen och hennes bröder hade hunnit upp dem och tagit kvinnan tillbaka. Sten hade inte återvänt till sitt hem utan fäst sig vid två lösa kvinnfolk efter varandra.
 
De kringvandrande hästgillarna åtnjöt sedan gammalt dåligt anseende. Bland dem nämns hästgillaren Severin flera gånger i protokollen. Han hade bland annat varit samman med Korrepellen och andra lösdrivare i Halland och rånat resande. Också han hade vandrat kring i landet och varit omgiven av flera kvinnor. Boel Larsdotter hade följt honom i Göinge och Halland tillsammans med Kirstine Persdotter och Lisbet Larsdotter, som var av bödelssläkt och född i Norrköping.
 
Bland de infångade lösdrivarna var flera som kom från uppsverige. En av dem, Amund Germundsson från Närke, hade i sexton års tid strukit omkring i landet med ett löst parti och ont sällskap och hade inte någon varaktig bostad. Också han hade hållit ihop med två kvinnor. Han hade försörjt sig på att tigga pengar som fallandesjuk fast han var fullt frisk.
 
De straff som häradsrätten utdömde varierade från fall till fall. Ofta dömdes de vandrande kvinnorna till spöslitning och förvisning från häradet. Hade de begått upprepade stölder blev straffet hårdare: avskärande av ena örat eller inbränning av tjuvamärket i pannan. Också männen kunde för enklare brott dömas till spöslitning och landsförvisning, men vid grövre brott blev straffet obönhörligen halshuggning. De dömda kunde aldrig åberopa några intyg från präster eller bönder. De hade för alltid brutit förbindelserna med samhället, och vid häradstinget dömdes de av sina fiender, de bofasta bönderna.
 
Häradsprotokollen ger oss bönderna syn på de människor som levde ett rotlöst och oroligt liv utanför lagen. Naturligtvis ger de en mycket partisk framställning. De fredlösa hade inte någon förbindelse med kyrkan och prästerskapet. De växlade sina kvinnor inbördes och de barn som föddes blev ofta varken döpta eller införda i socknarnas kyrkböcker. Sällan stannade de fredlösa på en plats utan vankade oftast upp och nedföre åt Sverige och här i Skåne, Halland och Blekinge. De saknade bostad och egendom.
 
Jag ska vid tillfälle försöka att ta en titt på detta protokoll mer i detalj.

[Anders Berg]

Har nu fått möjlighet att läsa denna rannsakning i original, med hjälp av Mikael Perssons bilder (se exempel här). Den är så omfattande och delvis jobbig att tyda att jag inte ger mig på en ordagrann avskrift, utan bygger vidare på Åbergs referat med nya uppgifter och vissa rättelser. Jag koncentrerar mig på uppgifter om personerna, deras släktskap, var de är födda osv, och hoppar över detaljer om var och hur stölderna har begåtts. Målet var uppe den 8 och 29 juli 1675. Eventuellt finns mer vid senare tidpunkter.
 
* Anna (kallas även Hanna) Trylsdotter, barnfödd i Legeved i Fjälkinge socken, berättar var hennes barn är döpta. Med pottaskebrännaren Jörren Nilsson, som skrevs till dragon ca 1672, har hon fått ett dödfött barn och två levande. Dessa två döptes i Höörs kyrka och i Borje-stadh i Finland, vilket eventuellt kan vara Borgå. I relationen med Korrepellen (även Korrepällen, Kåhre Pehlen, Korjepällen) har hon ett barn som döptes i Farrelt kyrka, troligen nuvarande Skånes Fagerhult, sannolikt omkring 1674. Anna blev avhuggen sitt första öra efter en dom i Albo härad för 12 år sedan (ca 1663), och det andra i Helsingör någon gång före 1666.
 
* Den kvinna som Anna begick stölder tillsammans med, och som inte namnges av Åberg, heter Kirstine Persdotter. Åberg har missförstått texten om henne. Hon har inte barn med Korrepellen, utan är mor till Korrepellen. Kirstine Persdotter berättar att hon för 20 år sedan, då hon var äkta gift, träffade en man vid namn Gumme i Sanbsiöe Sn (Norra Sandsjö?) och med honom avlade ett barn i hor, som nu är en lösdrivare och kallas Kåhre Pehlen. Därefter kom hon i sällskap med en lösdrivare som kallades Johan i Blegind (Blekinge) och med honom födde hon en son som nu är 15 år gammal och kallas Krugalock(?)-Anders. De senaste nio åren har hon följt en kassemakare (korgmakare) vid namn Johan, och med honom fött ytterligare två oäkta barn. Denne Johan påstås vara gift på annat håll, och att den hustrun wahr besat. Varken Anna eller Kirstine har stått kyrkoplikt eller fått något straff för sina barn utom äktenskap. Anna döms till döden, medan Kirstine kommer undan med att få tjuvmärket i pannan och förvisas från landet (häradet?). Tyvärr anges inte var Kirstine är barnfödd.
 
* Förhöret med Måns Månsson är omfattande, och han lämnar många uppgifter om sina Camrater och agerar som angivare. Måns Dragon, som han ofta kallas, är barnfödd i Kalsööe Sn i Kinnewals Herredt (Kalvsvik socken?) i Småland, och har tjänat som dragon i 16 års tid under överste Sperlings regemente och kapten Bagges kompani. Han återvänder inte till regementet efter en permission utan slår följe med ett löst parti. De andra tjuvarna nämns endast med förnamn och heter Jörgen, Jöns, Mats, Steen och Jon (senare framgår att Steen heter Andersson och att Jörgen är hans bror). Efter att ha lämnat detta följe reste Måns till sin fader i Karlshamn, och där träffade han en häktmakare (eventuellt nedan nämnde David Månsson). Måns är sedan involverad tillsammans med Aske-Hans i stölder, och blir slutligen gripen i Glimåkra socken.
 
* Åbergs beskrivning av bonden Sten är till stor del felaktig. Steen Andersson är barnfödd i Snöarp i Östra Broby socken, där hans fader Giödthe-Anders var svarvare. Sten har i 10-12 års tid gått omkring i landet med råcke- och annat svarveriarbete. För ca 10 år sedan blev han gift i Nykyrka eller Nykyrke socken och har tre barn med sin hustru där. Enligt Måns Dragons angivelse skall Sten sedan ha rymt med föraren Sven Johanssons hustru i Kornberga i Hallaryd socken (ej Hallaröd!), men maken och hennes bröder skall ha hämtat hem henne i Verums socken. Denna episod nämner Sten ingenting själv om! Däremot nämner han att han slagit sig ihop med lösa vandringskvinnfolket Ingeborg Månsdotter för 2 år sedan, och med henne avlat två oäkta barn. Ingeborg är syster till Måns Månsson Dragon. Nu senast 1675 har Sten Andersson så gjort lösa kvinnfolket Behrite Carlsdotter gravid, när hon var i tjänst hos bonden Jon i Nybygget (Osby).
 
* Hästagillaren Söfren Persson (som Åberg av någon outgrundlig anledning latiniserar namnet på till Severin) är barnfödd i Rosdahll ofuan Stockholmb och anges av Måns Dragon ha utfört diverse stölder och övergrepp i Halland. Detta förnekar Sören och inga bevis verkar finnas om detta. Sören berättar att han försörjer sig med att gilla hästar i Halland, Örkeneds socken, Jämshögs socken och Villands härad. Han är i sällskap med sin hora Boel Larsdotter som försörjer sig med att knyppla. Boel är barnfödd i Söndraby i Oppmanna socken och säger sig ha blivit lovad äktenskap med Sören. Hon är änka efter en man som her wed tinget tilforne war justificeret och forbrent, alltså tydligen avrättad. Sören ber att få vigas med Boel och sedan träda i mästermannens tjänst (effter Mestermandens begier at gifue sig i dess tienst).
 
* Tillsammans med Sören och Boel reser också sedan 3 veckor Lisbet Larsdotter, barnfödd i Norrköping, som sålt lister, hårband, häktor och annat. Hon är inte speciellt talför inför tinget, och rätten konstaterat bara mens såsom hun er aff böddelsslegt, hahr hun hollt sig til sådahnt löst Kieltring Pack och ströget ohmkring landet. Lisbet är inblandad i ett svartsjukedrama i Göteryd socken, när Sörens följe övernattar på en loge där i juni 1675. Ett par andra vandringskvinnfolk råkar befinna sig samtidigt på gården, och Lisbet går handgripligen till väga mot en av dem, som tydligen druckit jaöl med Jörgen, som Lisbet anser är hennes fästman! Lisbet tar hennes tillhörigheter och slänger ut på marken.
 
* En annan kvinna i Sören Hästagillares omgivning är Kirstine Persdotter, som inte är samma som den tidigare nämnda. Hon är barnfödd i Putsered i Knäred socken, och har sin hemvist i Spången i Riseberga socken hos sin farbroder. Hon går omkring och tigger, och verkar inte vara någon brottsling utan endast en mycket fattig människa. Hon har haft följe med en ung dräng vid namn Jöns, som är född i hoor i Hofve Sn.
 
* Amund Giördmansson (även kallad Jordansson) är barnfödd i Sönderby Sn i Nerke wed Örbroo (som jag inte kan identifiera), är nu 24 år gammal, och varit ifrån sin fader i 16 års tid och strukit omkring landet op och udföre, ådh Suerig och her i Skåhne, Hallan och Blekingh. För fyra år sedan började han simulera fallandesjuk, och har bl a suttit och tiggt utanför Glimåkra kyrka. Han har inte varit delaktig nattvarden på två års tid. Trots att han inte kan beslås med tjuveri döms han att mista örat och bli förvisad. Han har haft relationer med två lösa kvinnor, den första i 7 veckor och den andra sedan två års tid, med vilken han har ett oäkta barn. Kvinnornas namn nämns inte.
 
* Häktemakaren och pinkaren David Månsson wed Engesiöe i Frjsboe Sn i Haresbye (Frisbo i Östra Harg socken?), med sin hustru på väg till Sankt Hans-marknaden i Sölvesborg, fick följe med Måns Månsson Dragon under 14 dagar. Måns skvallrar om honom, att han skall ha berättat om en häststöld oppe i Swerrig som David och hans bror utfört. Detta förnekar David, och anklagar i stället Måns för att ha stulit pengar och rymt från honom i Vånga socken. David verkar vara starkt bidragande till att Måns Dragon slutligen blir gripen.
 
* Om Aske-Hans framgår att han är dragon och att han tillsammans med Måns Dragon stulit en häst av korpralen i Loshult. Aske-Hans har också ihop med dragonen Axel stulit från glasmästaren Rasmus i Hjärsås och sålt tjuvgodset till sin egen bonde Tue Trulsson.
 
Ingen av dessa personer kan säkert identifieras av mig från andra källor. En häktmakare David Månsson gifter sig dock 1675 3/1 i Skänninge med Anna Matsdotter, och kan vara den här nämnde.

[Anders Berg]

Bjäre dombok 1696 ST 8/7
(inbunden i Norra Åsbo häradsrätt AIa:6)
 
Cronones Befallningszman Wälbetrodde Hans Stub hade genom länsmannen Gabriel Erichsson framför rätten trenne stycken Tartare eller Zigener, som hafwa emillan den 15 och 16 May tagit een bååt ifrån Oluff Jönsson i Strandgården i Magnerop [Magnarp i Barkåkra sn], hwar medh dhe wehlat dragit öffwer åht Seelandh, warandes samma pershoners nambn först Johan Peterss: som säger sig wara född i Holland utj Deventer, warit här i Swerige 5 åhr, men intet pass eller bewijs kan der på upwijsa, eij heller at han under H: Gen: Maijor Petter Mackliers Regemente tient för regementztrumslagare, som han föregifwer, den andra personen kallar sig Christian Larsson född i Norje utj Christianiastadh, och den triddie som är ett qwinfolk Zara Lorentzdotter berätter wara född i Fredrikzhall, gifft något för Juhl med denne Christian Larsson, hwilket dhe allt intet kund bewijsa betygandes att dhe denne båten som war een lijten och dock eij, hafwa tagit, och aldrahögst nu så af bonden sielff, som nämndhen war dheras för 5 D Smtt. Comparerades Oluff Jönsson sielff, och berättar fått sin båht igien, och för den skull intet det ringaste prætenderar på skadeståndh eller refution för omkostnadh, uthan tillgifwer sin saak. Samma trenne personer biddia om förlåtelse, och begära at kunna öffwer åht Dannemark, hafwandes intet lembnat det ringaste effter sig meer än een uthgammal heel onyttig hwijt hoppa med een odugelig Zadel, som allt kan wara 3 D Smtt tillhopa wäärdh, som bonden Oluff Jönsson och Cronones lensman för anwänd bekostnadh på desse personer förmehna få behålla. Bonden Nills Påhlsson i Barkagra by som och war för rätten bekände han desse personer hysat 2 nätter, och effter Johan Pederss: hade tillförne warit här i landet, gått till hwars[?] helige nattwardh, och för några åhr sedan wistat der i sochnen Barkagra så mente han sig intet dermedh hafwa för seedt at ha dem hysade i twå nätter. Hustru Swenborg Knudz i Magnerop war äfwen wäll tillstädes som betygade att hon ingen bååt hafwer såldh eller gifwit anledning på, uthan neekat desse anklagade sin bååt i hennes mans frånwaro, fast henne strax penninger tillbödz af Johan Pettersson, hwilket Johan och dhe twå andre eij neekade. Denne Johan sade sig willia reesa öfwer till sich tagit[?]. Lensmannen begärer dom och bleff altså Resolverat.
Aldenstundh det befinnes att desse trenne personer Johan Petersson ifrån Deventer, Christian Larsson af Christiania och qwinfolket Sara Lorentzdotter från Fredrichzhall sielffwa bekänna sig wara födde aff Tartare eller Zigene slächte, och alle tree ifrån främmande rijken hijt inkombne, haffwandes intet pass eller någon tillåtelseskrifft at framwijsa, det dhe här i rijket blifwa må, mycket mindre sig något wist boställe antagit, ländandes sådan deras egenwilligheet, icke allenast emot lag, Tiggare ordhningen, Kongl. May=tz allernådigste kyrkiolag 3 Cap: 9 uthan och sträfteer[?] alldeles emoth Tienste och Leijehions fördningen [sic] aff Ao 1686. Hafwandes dhe oloffwandes med Oluff Jönssons bååt i Magnerop wehlat practicera sig öfwer åth Dannemark sedan de hoos Nills Påhlss: i Barkagra uphollet sigh twenne dygn - altså i anledning aff åfwan anförde skiähl, kan häradzrätten oförgrijpeligen eij annat afsäija, än dhe bööra sig strax uthur rijket begifwa, hwilket dock till hans Excell=ce H: General Lieutenantens och Gouverneurens wijdare gåttfinnande ödmiukeligen remitteras. Och för det dhe tagit Oluff Jönss bååt som för 5 D Smt är wärderat, skohla dhe effter straffordningen af Ao 1653 plichta med 15 D Smt effter som Oluff Jönsson bekommit sin bååt igen och sin måhlsägandherätt och åhthalan begifwit. Men Nills Påhlss: i Barkagra som båcke[?] emoth åhtskillige uthgångne publicerade förordninger, så wähl som föreskrefne leijehions stadgas 1 punct, har twenne nätter, uthan at gifwa någon derom tillkiänna hysat och herrbergerat desse landtstrykare böör bööta 4 D Smtt, andra till skyg och warnagell.
 
Jag har inte sett till dessa tre Tartare eller Zigener i våra diskussioner. En reflektion har jag. Enligt uppgift i Håkan Skogsjös gamla databas, så ska vid något tillfälle Per Hellbom Lindgrens hustru Anna Maria Christiansdotters eller Lorentzdotters föräldrar vara nämnda som Christian Larsson och Christina Henriksdotter (exakt källa och formulering?). Anna Maria ska också vara nämnd som född i Kristiania. Vissa anknytningspunkter finns alltså.
 
Tack till Niklas Hertzman som skickat foton av detta mål till mig.

[Roger Rydberg]

En komplettering till Anders Bergs inlägg 040820 ovan:
 
Steen Andersson för ca 10 år sedan blev han gift i Nykyrka eller Nykyrke socken och har tre barn med sin hustru där. Bör vara Almundsryd sn (G), kallades Nykyrke på 1600-1700-talet, den gränsar till Skåne och Blekinge. Tyvärr börjar inte födda, vigda och döda i Almundsryd förrän på 1720-talet.
 
mvh Roger Rydberg, Konga

[Niclas Rosenbalck]

Gränna rådhusrätt 1671 3 april (AI:3, s 29-30, VaLA):
Samma dagh Fram kom för rätten Corporalen
och Tattare Axel Olufßon, hafuandeß
hanß högGrefliga Excell:z wår aldra nådi-
gaste Grefue och herreß högborne her
Rikz drotzenß Paß, Jempte Krigz Col-
leij Paß, at han och några fleere,
af Tattarna Skulle få wistaß i Swerigeß
provintzier, hwarföre hafuer han begerat
at få blifua en borgare och förswarßman
här i Grenna Stadh, det h. N:d honom efterlåtet
hafuer, blifuer honom altså, och af rätten
efterlåtet, allenaste på ett åhr förste gången
och Lofuaß honom der på ett wandringz Paß
här af rätten medelaß, doch på den conditi-
on och rättenß Stränga förmaning, at han
inga Tattara, eller någon af sina Landzmän
skall medh sig hijt draga, widh sin för swarß
mißtande, och högsta Straf tilgiörande.
 
Jfr att en tattarkorpral nämns i Delsbo (X) 1664-65 (se här).

[Niclas Rosenbalck]

Gränna rådhusrätt 1676 2 augusti (AI:3, 1676 s 91-92, VaLA):
Samma dag kommo för Rätten denne effterskrefne
Personer och Tattara och begiära få winna burskap
och giöra sin borgare Eed, och såsom denne tuänne
män hafwa på några åhr med hanß Hoggrefliga
Nådeß herr Rikzdråtzenß Coneens haft sitt försuar
här under staden och emedlertijdh innan Stadz
eller Vtan icke annat af dem befunnit eller
förnummit än det som Christeliget och godt kan
wara altså rillåteß denne tuänne Tattara
nembligen Axel Olufßon och Casper Larson, at sin
begiäran ehrnås och effter komma, hwar på dee nu afläg-
ga sin borgare Eed, effter det 15 Cap konungz B.Stl.
Löfteßmän för Axel Olufßon Larß bärg och Håkan Larson
Löfteßmän för Casper Larßon ähr Larß Jönson
Snickare, och Per öfwärskiärare.

[Olle Elm]

Enligt Gränna Visingsö Historia, sid 187 skall denne Axel Olofsson en novemberdag år 1681 blivit beskjuten av två förbiridande tattere. Ett skott träffade honom i huvudet och han avled efter några dygn. Änkan gav två män ersättning för att efterspana mördaren och hans kumpan. Men dessa lyckades undkomma .. Vidare framgår att hans änka hade bostad på orten. (I stort sett hela sid 187 upptar ett kapitel Zigenare i Gränna).
Vänligen,
Olle Elm
PS Ser nu att Niclas redan noterat mordet här. DS

[Niclas Rosenbalck]

Hjo rådhusrätt (GHA), rådstuga 1697 4/5: 
Förekom Michel Anderson blom som sigh i förstone kallade Johan
kohlare, wara Anthone von Boijs tienare, då han ahnkom till
staden den 13 hujus emot afftonen och söckte herberge uthj Råd-
mannen Carll håkenßons huus dherest han Lagh om natten
wijdh samma tillfälle ähr och Landz Gevallierens betiente wedh
nampn Pär Larson och 2:ne häradsrättare Nilß Johanson och
Oluf Mårtenson, Logerade i samma huus om natten han
sade sigh i förstone wara född i Finnmarken wedh nyja Koppar-
bergh men nu bekiänner sigh wara född i finnlandh emellan
Nystadh och Wekelax, han blef uth munterat för prästeRyttare
i ofreden och blef fångat wedh uddewalla under dhe Danske
hwarest han sedan måst tiena först hooß een öfwerLeutnant
rysterflächt i fyra åhr och sedan under Danska Cronan i
Ellfwa åhr uthan dhen tijdh han gick omkringh i landet, han
kom ifrån Norje förledit åhr 1696 den 15 Maij igenom wärme-
landh åth Carlstadh, hwarest han sutet i Arest intill Britte-
meße förmedelst wärfningh, sedan hållet sigh i Bergzlagen
något hwarstans sidst i Christinehambn, han sedan gådt om
kringh och söckt sin näringh och warit på Skiämningzfert
dherest han wändt och gångit tillbaka åth hioo, men uthj sine
berättelser han i förstone hafft bekiänner han sielf sigh farit
medh lögn och osanningh, her och Jntet paß, uthan bekiänner
sigh rymbdt ifrån Norje, han begick een stöldh här i staden
uthj Carll håkons huß om natten emellan den 13 och 14 hujus
ifrån LandzGevallierens betiente Pär Larson 1 Råck wärderades
för 2 D Silfuermyntt 1 st Skinntröja medh ett par strumpor för
1 D SMtt ifrån Rådmannen Carll håkenson een ny skinn
tröja och ett par skoor á 3 D SMtt så att tiufnaden in allo
bestijger sigh till 6 D S:Mtt Ty fann Magistraten skiäligt
honom at sakfälla effter strafordningens 3:die punct att
löpa een gångh gatelop af och till, som sedan äfwen sändes medh
Landz Gevallierens betiente Pär Larson till hans N:e
höghwälb:ne herr Baron och Landzhöfdingens wijdare förhör
och godtfinnande Jnnan han släppes å frij dott igen.
 
Om denne Michel Andersson se även här.

[Stefan Jernberg]

Notis i Säters rr och mag AIA:9 25 nov 1723. Om detta är frågan om en resande är jag lite osäker på. Att jag lägger detta här beror på att jag inte fann något bättre ställe !
 
” Angafs at gamla man och Borgaren Hans Pärsson några och 80 åhr gammal, har intagit en för afskiedat Soldat wid namn Bernt Tollesson Ollegren som skall föra et oskickeligit lefwerne med swordom och dryckenskap, såsom och skall hafwa olofligit sängelag med hans Piga Margeta Johansdotter, hwarföre de til förhör stälte äro. .... Soldaten Bernt Ollengren blef inkallad, som upwiste sit afskieds pass ifrån Gardie, och at han sedan dess utom warit förpassad ifrån åtskilliga orter hwaräst han warit och betient en och annan såsom hofslagare at curera och bota siukl. hästar ... ”
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg

[Niclas Rosenbalck]

Upphittat i Adelöv sn födelsebok 1697 (C:1, s 106):

Genlineid: 971.18.58900
 
Dom: Qvinq: [döptes] Tattarens barn Christentia föddes i Kalfshult den 11 Feb: ....

[ola larsson]

Fryksdals häradsrätt
 
1691 16/11 Extra ting:
 
Flickan Lisbeta Mickelsdotter från Bastvålen i Östmark står åtalad för att ha dödat sitt oäkta barn, som hon fött i ensamhet...
Fader till barnet uppges vara finnen Mickel Andersson Blom. Denne är född två mil norr om Åbo, har varit ryttare i Bohuslän, blivit fången i Norge men återkommit till Sverige  och då uppehållit sig hos Mats Möller i Solberga i Ekshärad. De två senaste åren har han vistats i Gransjön. Lisbeta har lovats äktenskap med honom,...  
Mickel Blom, som häktats för utredning om eventuell delaktighet, har rymt från fjärdingsmannen Sven i Borgeby. Lisbeta döms att mista livet, men domen hänskjutes till hovrättens prövning.
 
1695 Ht 14:
 
Finnen Mickel Blom, som åtalats vid Älvdalstinget för stöld, skall höras även här. Han har 1691 begått lönskaläge med Lisbeta Mickelsdotter, vilken mördat sitt barn och därför lidit dödsstraff. Mickel har hållit sig undan, tills han gripits i Multtjärn hos Abraham och hans fader Sigfrid...
Mårten Persson i Mången uppger att Mickel anmodat hans måg Erik Eriksson i Rögden, el. Vålberget, i Norge om sällskap in på svenska sidan. Karfve-Erik på Ny sockens skog lär ha sett Mickel med en kittel som antas ha tillhört Per Håkansson i Björby. Mårten Persson i Mången berättar vidare att Mickel varit i lag med Lars Larsson och lösdrivaren Per Henriksson i Rattsjöberg. Mickel skall tills vidare förvaras i fängelse.
 
1695 16/12 Extra ting:
 
Finnen Mickel Blom, född i Karelen, Finland, rannsakas ånyo för misstanke om delaktighet i Lisbeta Mickelsdotters barnamord. Han uppger sig ha för fyra år sedan värvats av föraren Lars Pihlträ under kapten Posses kompani och kommit till Amsterdam och Spanska Nederländerna, varifrån han dock rymt. Han fälles nu blott för lägersmålet med Lisbeta och för att han försummat gudstjänst. För misstänkt stöld skall han dock rannsakas vid Älvdals härads extra ting tillsammans med lösdrivaren Per Henriksson vid Rattsjöberg.
 
1696 Ht 17:
 
Finnen Lars Larsson från Rattsjöberg och finndrängen Per Henriksson ib inställer sig frivilligt och bekänner att de varit delaktiga med finndrängen Mickel Blom i det rån som förra året förövats hos Håkan Engelbrektsson i Hallen (Ekshärad). Profossen beordras att föra dem till Älvdalstinget.
 
1704 20/6 Extra ting:
 
Lösfinnen Lars Larsson i Rattsjöberg, som för 8 år sedan jämte finndrängen Per Henriksson ibidem rymt från Karlstads torn, dit de sänts efter att vid Älvdalstinget ha dömts från livet för rån, har fasttagits...
Finndrängen Mickel Blom, som varit med om nämnda rån, uppges ha blivit ihjälslagen i Norge för några år sedan.
 
(Sammandrag av Fryksdals härads domböcker av Gunnar Almqvist)

[Ralf Palmgren]

Då jag sökte på Google på ordet halfftridie kom jag hit. Därför frågar jag nu vad halfftridie betyder i 1500-tals uttrycket Halfftridie Lest Rågh?

[Lars-Erik Gustavsson]

halfftridie = halvtredje = två och en halv = 2?

[Olle Elm]

I Haurida kyräk 1674-1676 finner jag Tartaren Axell och hans ? . Direkt under står Hu Kirstin Svensd[otte]r i Gränna. GID 1090.13.55600  
Har tidigare rapporterat om Axel tartare och hans gåva till Vireda kyrka 1672, vilket Bo Lindwall observerat i den omfattande artikeln Hund-Fias härstamning Om de resandes ursprung, SlfÅb?05, sid 61 och 62. Möjligen finns han också nämnd i Lommaryd kyräk vid den här tiden, vilket jag ber att få återkoma till.
Både i Haurida (Kungsbro) och Lommaryd fanns väl marknadsplatser, vilken kan vara av intresse.
Vänligen,
Olle Elm

[Niclas Rosenbalck]

Olle, i Haurida C:1, s 90 (kyrkoräkenskaper; givna penninggåvor mellan 1674 25/11 och 1676 Die Martinj) nämns:
Tartaren Axell och Han? följe    6 öre
H: Kirstin Swen?d: i gränna        24 öre
 
Denne Axel bör vara den tartar Axel Olofsson i Gränna som 1680 d. 6 nov. blev skjuten av tartaren Henrik och dennes styvson tartaren Lars i ett stort bråk i Gränna. Axel Olofsson i Gränna blev skjuten igenom huvudet av de andra två, som avvek, och avled några dagar därefter. Axels änka hette Anna Henriksdotter. År 1681 nämns en tattare Elias Axelsson i Gränna, möjligen en son till förenämnde Axel Olofsson. Denne är troligen far till tartaren Israel Eliasson Wimmerstedt som diskuterats på annat håll.

[Niclas Rosenbalck]

Lenhovda CI:1, s 20, år 1695:
29) d. 1 October föddes ett barn i wägershult, deß fader heter
Barptolomeus Ludwijk, Modren Anna Jedrut, resandes
fremmande folck foro åth Stockholm, hade respaß ifrån
högwälb:ne hr Baron och landzhöfdingen i Carlscrona, barnet
döptes d. 3 october och kallades Anna Maria, wittne
niels Skräddare, och niels Jonßon, och Pehr anderßon i wä-
gershult

Har denne Bartolomeus Ludvig nämnts tidigare? Har ett svagt minne av det, men var?

[Gabriel Wallgren]

Hej Niclas!
 
Jag har också för mig det, men vet inte var just nu.
 
Däremot har jag några anteckningar om Bartholomeus Ludvigsson och hans hustru Anna Maria Adamsdotter hämtade från Håkan Skogsjös samling om resandesläkter, privatarkiv A 543, volym 12, GLA:
 
Göteborgs kämnärsrätt dombok 1711 15/8:
Anna Maria Adamsdotter, född i Francfurt. Ingen fast hemvist. Gift.
 
Göteborgs stadsarkiv E II a:23 (akter och suppliker):
Exh. d. 19/10 1711 uti C: R:
Bartholomei Ludevigs hustru Anna Maria Adamsdotter af Tartarisk herkomst
 
Göteborgs stadsarkiv A I a:48
Rådhusrättens protokoll 1711 12/9:
Anna Maria Adamsdotter har varit 4 år i Sverige, hennes föräldrar hade bott i Gränna, sedan hon rest över Helsingborg till Danmark, sedan givit sig utrikes, och kommit till Sverige igen.
 
Anna Maria Adamsdotters man kallas Bartholomaeus Ludwigsson (han har tydligen gett en Ludwig Didricksson en örfil).
 
Tilläggas kan (utan att själv studerat själva originalkällorna) att flera andra resande (flera av dem tidigare behandlade här på forumet under olika rubriker) nämns i samma eller anslutande mål, varför det förefaller att de rest tillsammans, nämligen:
 
1) Borgaren i Alingsås Peter Håkansson Hult, hustru Ingeborg Larsdotter, svärmoder och fyra små barn.
 
2) Axel Caspersson Franssman.
 
3) Borgaren i Falkenberg Petter Frantzveegen
 
4) Didrick Didricksson Meldau.
 
5) Jonas Lund, boende i Bogesund.
 
6) Christian Mårtensson [sannolikt identisk med Christian Mårtensson Broberg, Gabriels anm.].
 
Mvh
 
Gabriel

[Sebastian Casinge]

Citat ur Johan Nordlanders Drag ur livet i Ångermanland på 1500- och 1600-talen (1934):
 
Tattare omtalas år 1505 första gången i Danmark och sju år senare i Sverige. Redan år 1559 hade de utsträckt sina vandringar ända till Junsele, där sjön Tattare-sjön, d.v.s. Tarasjön, detta år visade sig vara uppkallad efter dem. Vad som givit anledning till namnet, känna vi ej, men det kan vara någon händelse av samma slag som den batalj, man en gång under 1600-talets förra hälft finner levererad mellan tattare och bönder i Gästrikland. På ting i Hedesunda socken i nämnda landskap blev i november 1638 en ung man, Erik, Jöns Pederssons son i Landa, av befallningsmannen tilltalad för att hava skjutit en tattare till döds några veckor därförut. Då berättade Kågeborna, huru därvid tillgått. När tattarne kommo till byn, begärde de hus av en gammal man, Anders Eriksson. Då svarade denne: 'I skalkar vore här för någon tid sedan, och jag for väl med Idher, men I stolen (bestulen) mig.' Då slog en av tattarne gubben på armen. då sade gubbens son: 'Hvi slår tu (du) min fader?' emellertid hade de i byn samlat sig att driva tattarne dädan. Men dessa ämnade ej giva sig därifrån godvilligt. Beväpnade med vässade humblestörar och engies-häflar [fotnot: Stänger varpå hö inbäres i ladorna från slåtterängar.] begynte de att slå emot. Seende, att byamännen hade bössor, drogo de sig emellertid tillbaka. När tattarna så kommo ut på 'et engie' (en äng), sköto de neder byxorna och bådo byamännen, för att reta dem, att skjuta. Då sköt den anklagade ned en tattare. Den över armen slagne mannens son Per och en annan vid namn Per Michelsson sköto ock, men de drabbade (råkade) ej. Emedan ingen fanns, som förde tattarens talan, blev målet uppskjutet. (RDÖ 6 f. 281 r.)
 
Tattarne omtalas ej ofta i våra bygder. När det en gång sker, är det ej därför att de gjort något ont; tvärtom hade Anders i Gottne år 1629 för en sådan undandolt 12 alnar lybesk[kt] gråå, d.v.s. ett kläde.
 
Nordlander tillägger i en fotnot: Enligt 1634 års räkenskap upphängdes den 6 maj vid Hudiksvall en tattare vid namn Sven Isaksson. Varför denna dom verkställdes är oss dock ej bekant.
 
Är något känt om den fortsatta rättegången i Hedesunda 1638?

[Sebastian Casinge]

I Bertil Lundmans suspekta Dala-allmogens antropologi (1945) återfinns en notis om att en 'tatare mikell' redan 1610 nämnes i Dalarnes domböcker (i Riksarkivet) i Hedens by i Lima. Mikael var (enl. lic. Matsson) socknens gamla skyddshelgon och förr ett karaktäristiskt förnamn där, varför denne tattare torde varit bofast i socknen. Lundman drar sedan ut i spekulationer om det arv tattaren lämnat efter sig i socknen i form av svart hår och en sotsvart hårnyans...
 
Är det någon som vet något mer om det mål det här är fråga om?

[Stefan Jernberg]

Sebastian !
 
Vid tinget i Lima 15 jan 1610 (KLHA Serie I AI:9 f 4v) kan man läsa kom magnill knuts doter under hamaren, gaf och skickra(?) sinn syster son tatare mickell all denn afling som hoon åtte och henne skall kleda och föda hena föra sama gåfua till döda dagh sk gi  
 
Den renoverade domboken (f 418r) nämner honom som satar mikill , det framgår inte var han var bosatt någonstans.  
 
I restlängden för Älvsborgs lösen 1613 (Del 50) upptas i Under hammaren Björn Pedersson terminerna 1-2, Peder Eriksson alla sex terminerna, Lasse Östensson alla sex terminerna samt Erik Östensson (hos Lasse Östensson) 2 terminen. Den ende Mickel i Lima var änklingen Mickel Halvardsson i Mon som är nämnd alla 6 terminerna, utöver denna finns heller ingen  Mickelsson i Lima.
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Stefan Jernberg]

I födelseboken i Romfartuna i Västmanland finnar man  1646 (C:1, GID 2363.24.37700) följande notis:
 

 
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Anders Berg]

Hej Stefan,
 
Läser jag rätt när jag tycker det står Tartarekongens barn Elisabeth? Spännande i så fall!

[Stefan Jernberg]

Anders !
 
Jag läser samma som du och blev givetvis mycket intresserad av denna notis, tyvärr är Romfartuna C:1 mycket kluddig och skulle behöva en omfilmning, men jag har inte funnit någnting liknande och hade en förhoppning att någon annan hade något spår.
 
Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Lena Eriksson (Lena)]

Heymowski skriver om denna notis på sid 90 i sin avhandling Swedish travellers and their ancestry,  
Romfartuna födelse och dopbok 1646 22/11;
Elisabeth, daugther of a Gypsy king (tattare kongens barn)
 
Han skriver vidare att två tattarebarn (Gypsy children) återfinns i dödboken för Kristinehamn 1652.

[Sebastian Casinge]

Något om resrutter i Norrland på 1600-talet. I Karl Fahlgrens Skellefte sockens historia (1956) omtalas en händelse från 1663:  
 
Då blev nämligen fjärdingsmannen Anders Eriksson i Kusmark avsatt och fick böta 40 mark för att han mot mutor ledsagat en hop tartare ifrån Byske och till fjällen, varigenom de hava rest över i bygden till Umeå och mångenstädes opp i bygden gjort skada. (s. 50)

[Niclas Rosenbalck]

Bräkne-Hoby C:1, s 174, 1687:
Domca Esto mihi den 6 Februarj
döpt Timothei Ludvigs En af de Reeßande tatareß
Barn som Blef föet her uthj hooby Nom: Florentina Regina
Olwe Åcka Matzons i hooby Bar dett
Man faddar Qvinofadder
Tattaren Larß Christopher
Tattaren hinrich Erich
[kommentar: nämns inga kvinnofaddrar]


Namnet Timothei och dessutom namnkombinationen "Timothei Ludvig" är ovanligt och möjligen har fler observerta dessa namn i någon källa?

[Olle Elm]

I Haurida kyräk anges 1674 25 9bris:
Tartaren Axel och hans följe
och därunder
Hu Kerstin Svensdotter i Gränna
(Haurida C:1, sid 91)
 
Vänligen,
Olle Elm

[Joakim Jönsson]

I eksjö CI:2 hittade en lång anteckning av prästen som kan vara av intresse.
Själv förstår jag inte mycket av den med där nämns zigenare / tattare från Christiania i Norge och en socken i Finland.
 
Eksjö kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker. Huvudserien, SE/VALA/00075/C I/2 (1673-1695)
C0021318_00229, sida 430
 
//Joakim

[Olle Elm]

I själva anteckningen nämns vad jag kan se inga namn. Dock finns i kanten i en text på latin där möjligen ett par namn nämns - om de nu har med de nnämnda zigenarna att göra:
Georgio Adamo Struvio
Jo. Georg. Godelmano - med texten: Zigeuni vero...
Är det någon som klarar den latinska texten?
Vänligen,
Olle Elm

[Chris Bingefors]

Mitt latin är extremt ringrostigt, men texten till vänster verkar vara en beskrivning av zigenare eller tartarer som folk. Den är vad jag kan se mycket nedsättande och det hänvisas till en bok av Jo. Georg Godelmans. Texten beskriver något i stil med impositores, dvs bedragare, deformerade specimen (exemplar), habituellt kringresande mm enl Georgio Adamo Struvo (tydligen en bok). Man trodde tydligen de kom från Afrika.
 
Det verkar som man inte varit i kontakt med resande/zigenare förut utan prästen läste på och skrev ner en förklaring.