ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Sui sexus denis, matrona pietate, ingenio, facilitate, diligentia dicendique vi haud vulgari praedita  (läst 2389 gånger)

2003-11-10, 00:00
läst 2389 gånger

Christina Norén-Svensson

”sui sexus denis, matrona pietate, ingenio, facilitate, diligentia dicendique vi haud vulgari praedita. Jag har slagit i ordböcker (ord för ord), men kunskaperna i latin räcker inte för att översätta och fullt ut förstå hela meningen.  
 
År 1737 dog en av mina anmödrar  Maria Börck, kyrkoherdefru, 61 år gammal. Hon har i kyrkboken fått det ovan citerade eftermälet skrivet på latin. Jag begriper att eftermälet är positivt och inte klandervärt!  
 
Vad är det man framhåller som berömvärt? Hur ska meningen som helhet förstås?  
Vill någon hjälpa mig med en översättning?
Mvh Christina

2003-11-10, 20:53
Svar #1

Lotte Berge

Hej Christina,
 
Det får bli en gissning för min del. Matrona pietate = en from, gudfruktig kvinna, ingenio = klok, diligentia = flitig. Har du provat följande ordböcker: Christian Cavallin, sv-latinsk ordbok, 1905, Axel W. Ahlberg, Nils Lundqvist och Gunnar Sörbom; Latinsk-svensk ordbok, 1987, samt det senaste tillskottet Ebbe Vilborg, sv-latinsk ordbok, 2001?

2003-11-10, 23:29
Svar #2

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Med reservation för bristfälliga latinkunskaper skulle jag vilja föreslå följande översättning: En husmor med fromhet, klokhet, vänlighet, omtänksamhet och må kallas begåvad med 'icke det vanliga' (=utöver det vanliga). 'Sui sexus denis' går jag bet på, men sexus betyder kön. 'vi' har jag inte en aning om vad det betyder.
Mvh!
Håkan

2003-11-11, 12:24
Svar #3

Utloggad Heikki Särkkä

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2200
  • Senast inloggad: 2019-09-02, 15:00
    • Visa profil
dicendi vi haud vulgari praedita
 
Hon hade en kvick, men inte folklig tunga
 
Mvh
 
Heikki

2003-11-11, 18:03
Svar #4

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Heikki! Jag har svårt att förstå, hur Du kommit fram till Din översättning, skulle Du kunna förklara detta närmare?
Mvh!
Håkan

2003-11-11, 21:15
Svar #5

Jenny Söderström

Matrona hör ihop med praedita, d.v.s. en husmor/hustru utrustad med...
Mellan dessa två ord finns en rad ord böjda i ablativ, vilka hör till praedita. Alltså: En husmor utrustad med fromhet, förstånd, vänlighet, noggrannhet och en inte allmän/vanlig förmåga att tala.
Jag vet heller inte vad denis betyder, men sexus gissar jag är genitiv i detta fall, och hör ihop med sui, d.v.s. sitt köns denis.

2003-11-11, 22:55
Svar #6

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Jenny! Sambandet mellan matrona och praedita tycker jag också är klart och även i övrigt tycks vi väsentligen vara överens.Våra översättningar skiljer sig endast från ordet 'dicendique'. Vilken verbform anser Du detta vara? Vad betyder 'vi' och vilket ord översätter Du med förmåga? Denis för ju tanken till 'tio' eller, något långsökt, Denis el Saint-Denis, Frankrikes skyddshelgon, som dog martyrdöden och har minnesdagen 9. okt. 'sui sexus denis' är tydligen slutet på en mening, hur lyder hela meningen?
Undrar en gammal ringrostig latinare, som dessutom blivit av med sin latinska grammatik.

2003-11-12, 07:24
Svar #7

Jenny Söderström

Hej Håkan! Dicendi kan jag inte tänka mig är annat än gerundium, som ska hänföras till vi. Vi är i sin tur ablativ av vis, som förutom kraft/våld även kan betyda kraft/makt/andlig kraft/förmåga. Alltså: förmåga att tala. (Kombinationen vis+gerundium i betydelsen förmåga att göra något har jag stött på tidigare i latinsk text, så det är inte något som jag hittar på nu. [color=ffff00][/color])

2003-11-12, 08:03
Svar #8

Christina Norén-Svensson

Tack Ni alla, som engagerat bidragit med förslag till hur texten kan förstås/ tolkas.  Av diskussionen förstår jag att inledningsorden ”sui sexus denis” inte är helt lätta att översätta.  
 
Du undrar, Håkan, hur texten lyder före ”sui sexus denis”. Jag ska ta mig ner till bibl. och kolla avskriften jag har mot dödboken. Förhoppningsvis kan texten bli tydligare. Jag återkommer därom.
 
Det var spännande att igår kväll läsa och följa hur textöversättningen tagit form. Vid Jennys tolkning ”en inte allmän/vanlig förmåga att tala.” så associerar jag den informationen till uppgiften jag har att min anmoder Maria föddes i Sverige av holländsk mor, Maria Haak och svensk pappa, Anders Börck. Detta kan möjligen positivt ha bidragit till att utveckla hennes verbala förmåga. Maria B. är min ff fm ff mormor.
 
Lotte! Tack för Dina ordbokstips. Vårt bibliotek var, till min förvåning, inte särskilt välförsett vad gäller latin-svenska lexika och de ordböcker som fanns gav mig inte stort mera hjälp än vad jag funnit hemma i Tore Janssons bok ”Latin - kulturen, historien, språket”, W&W 2003, som innehåller en drygt 40- sidig ordlista med fraser och uttryck. Därför behövde jag hjälp.  
 
Stort tack! Jag fortsätter söka betydelsen av ”sui sexus denis” eller vad där egentligen står.
 
Mvh Christina

2003-11-12, 12:44
Svar #9

Utloggad Heikki Särkkä

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2200
  • Senast inloggad: 2019-09-02, 15:00
    • Visa profil
Håller fullt med Jennys förklaring. Tunga är här förstås en metafor för talförmåga.
 
Mvh
 
Heikki

2003-11-12, 21:39
Svar #10

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Och tack Jenny! Ordet 'vis' kom jag inte alls ihåg. Man lär sig varje dag!
Mvh!
Håkan

2003-11-13, 08:09
Svar #11

Utloggad Heikki Särkkä

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2200
  • Senast inloggad: 2019-09-02, 15:00
    • Visa profil
Ordet denis verkar gåtfullt, om man vill yttra sig lite gammalmodigt. Kunde det vara fråga om förkortning av något slag? Kan vi se texten där?
 
Mvh
 
Heikki

2003-11-14, 08:00
Svar #12

Christina Norén-Svensson

Hej! Såhär lyder texten från dödboken, C:1 på mikrofilmen – det gäller Tillberga församling (U):
 
– begr.1737-03-13. Kyrkoherde (?) Hedmans efterlevande änka Maria Börck ”sui sexus decus, erat enim Matrona, pietate, ingenio, facilitate, diligentia,  dicendique vi haud vulgari praedita.  
 
Med Er hjälp förstår jag texten såhär: Maria ”var sitt köns prydnad, nämligen en husmor utrustad med fromhet, intelligens, skicklighet, noggrannhet och en inte allmän/vanlig förmåga att tala.” På lite ledigare svenska skulle det kunna bli att Maria ”var en prydnad för sitt kön, en husmor utrustad med …. och en vältalighet utöver det vanliga.”
Avskriften ovan d. 10 nov. gjordes längre tillbaka och har blivit något felaktig. Jag beklagar att det blev så, samtidigt så resulterade det i ett intressant samtal här. Tack för alla generösa bidrag, som nu gör att vi alla  förstår texten!
 
Mitt ?-tecken ovan har med den oläsliga titeln att göra. Jag vet att Maria B:s make Christopher Simonsson Hedman var kyrkoherde i Tillberga 1718- 31, men på denhär tiden skrev man ju som regel pastor som titel, eller hur? därav ?-tecknet. Kan det stå ett släktskapsuttryck? Måg på latin? Eller ett annat uttryck för präst på latin?
 
En följdfråga!  
Jag undrar varför skrevs eftermälet på latin?  
När jag igår läste av mikrofilmen fann jag att alla anteckningar på sidan före och sidan efter över döda/begravda med uppgifter om persondata och dödsorsaker var skrivna på svenska. Det är samma präst/handstil, men just vid Maria B. (löpnr.18 i dödboken) finns inte dödsorsaken noterad och allt utom hennes namn och identifierbara data är skrivet på latin! (med ?-tecknet ovan) Hur ska man förstå detta?
 
Prästen som skrev eftermälet var hennes måg Pehr M. Borg, som 30 år gammal, år 1732 tillträtt som kh och samma år gift sig med prästhusets yngsta dotter Maria Hedman. Kan det vara så att Pehr Borg skrev på latin för att hedra sin svärmor? Kunde hon möjligen latin? Eller skrev han på latin för att inte väcka avund och få kritik? Samtidigt vet jag att den nämnde kh Borg, så ung han var, åtnjöt stor respekt. Jag är inte säker på att han var så kritikkänslig. Han blev, kommen direkt från Uppsala akademi, uppsatt på förslag till kh-tjänsten i Tillberga och tillträdde året efter, 1732. I Gunnar Redelius´ presentationsskrift över Tillberga kyrka står att ”redan 1697 hade man klagat hos Consistorium över att kyrkan var ”ofärdig” och att gudstjänsten måste hållas ”under bar himmel”. På 1730-talet inträffade en ny period av reparationer och nybyggnad. År 1734 avsändes brev till biskopen. Kyrkan betecknades som helt nedgången, murarna rämnade m.m. - In summa vår kyrkas kost- och bofällighet är så stor att vi den ej utan blygsel för resande och bekymmer av farligt äventyr kunna anse och lida.
 
”1732 tillträdde en ny kyrkoherde, Per Borg. Det var en man med energi och sinne för praktiska göromål. 1733 byggdes en helt ny klockstapel. Under följande år skedde en hel rad förbättringar. Nya fönster insattes i koret och på södra sidan. Murarna rappades och  
vitlimmades, nya dörrar anskaffades för tornportalen. 1740 närmade man sig verkets fullbordan. Just då blev murmästaren sjuk i frossa och murargesällen begrep sig inte på vad som borde göras. Pastor måste själv inrätta röda och vita avdelningar, blommor och zirater till kyrkans och tornets prydnad.  Så följer en uppräkning av målade utsmyckningar och bibelverser i kyrkorummet, där pastorn aktivt medverkade. Tacksägelsegudstjänst och invigning hölls Midsommardagen 1740, drygt 3 år efter svärmoderns död. Under åren 1734- 39 hade 4 barn fötts i familjen, som alla levde till vuxen ålder.
 
Med vilket syfte skrevs eftermälet på latin tror ni andra?

2003-11-14, 12:12
Svar #13

Magdalena Larsson

Hej!
Är inte sui sexus decus upphovet till frasen det täcka könet d v s kvinnan? Jag hade tolkat det som  
I egenskap av det täcka könet, en kvinna sannerligen förnäm, pliktrogen, naturbegåvad, medgörlig, noggrann, född utan den makt/våldsamhet som pöbeln är utrustad med.
 
Jag har slagit upp or för ord i Latinsk-svensk ordbok (Bonniers 1966), och fått härleda vissa ord med hjälp av diskussionen ovan. Dicendique fann jag dock inte, men borde vara besläktat med eng descendance, haud (haut) är negerande.
 
Jag skulle tolka det som att Maria Börck snarare var en skör älva än valkyria, om man får uttrycka sig bildligt.
 
MVH
Magdalena Larsson

2003-11-14, 12:16
Svar #14

Magdalena Larsson

Eller tydligare:
 
I egenskap av det täcka könet och en kvinna sannerligen förnäm: pliktrogen, naturbegåvad, medgörlig, noggrann, född utan den makt/våldsamhet som pöbeln är utrustad med.

2003-11-14, 13:59
Svar #15

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
-que betyder och och dicendi bör väl ha med dicere att tala att göra, en böjningsform som jag glömt vad den heter, men uttydes väl ungefär den som talar, den talande. Vi betyder kraft, styrka, men jag bör nog gräva fram mitt lexikon för att få ut resten.

2003-11-14, 14:16
Svar #16

Michaël Lehman (Philippos)

Dicendi är mycket riktigt en form av dico, men inte presens particip, som Elisabeth föreslår (i pres. part. heter dico dicens, dicentis), utan snarare - som Jenny Söderström också har påpekat - ett gerundium i genitiv (gerundia är kasusböjda former av verbens infinitiver).

2003-11-14, 14:33
Svar #17

Magdalena Larsson

Det är svårt med Bonniers Latinsk-svensk ordbok: dicere finns mycket riktigt som presensform, men under dico (dixi, dictum)att säga. Vanligen anges presensformer som uppslagsord med hänvisning till infinitivformen, men så inte här.  
 
Jag tror dock fortfarande att orden etymologiskt hör samman.

2003-11-14, 14:46
Svar #18

Michaël Lehman (Philippos)

Dicere är inte presens, utan infinitiv, och som du mycket riktigt skriver, så brukar verb i latinska lexika återfinnas under presensformen. Självklart är det ju också, att de olika verbformerna hör samman med varandra.

2003-11-14, 14:51
Svar #19

Magdalena Larsson

Jag menade eng. descendance och lat. dicendi. Jag tror att de har samma förhållande som hävd och hävda.

2003-11-14, 15:16
Svar #20

Michaël Lehman (Philippos)

Men det tror inte jag. Dicendi är som sagt i detta fall gerundium gen. av dico, säga (men om man isolerar ordet och bara ser till formen, skulle det även kunna vara gerundivum mask. gen. sing. eller mask. nom. pl.). Descendance, däremot, härledes ur lat. descendens, descendentis, vilket är pres. part. av descendo (de, scando), stiga ned.
 
-que är en enklitisk partikel och betyder, som Elisabeth riktigt har påpekat, och.

2003-11-14, 15:40
Svar #21

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Beträffande frågan om prästnotiser på latin, har jag noterat detsamma i Husby-Rekarne (D) i början av 1700-talet. Kyrkoherden Jonas Hjortsberg sätter inte ens ut sitt eget namn i födelsenotiserna för några av sina barn, utan kallar sig pastor loci och hustrun uxor pastoris.  
 
Även han skriver allt om både hogreståndspersoner och allmoge på svenska. Det var nog litet lärdomssnobberi att nyttja latin för det andliga frälset.
 
Per Thorsell.

2003-11-14, 18:04
Svar #22

Magdalena Larsson

Scando har sekundärt betydelsen skandera, descendo kan därför ha densamma bibetydelsen som dico om än mkt mer högtidligt. I latinarnas begreppsvärld måste det ha funnits ett symboliskt samband mellan att klättra/sjunka och uttala sig/yttra. Dico är besläktat med dicio som betyder myndighet, och till detta subst läggs ofta tradere (-> tradera) i bet lägga ngn under ngns välde, göra anspråk på. Vi har också kvar det symboliska uttrycket tala flytande, flyta är en mindre vanlig betydelse av descendo. Jag tror att dico är yngre än descendo och skapat av det.
 
Infinitivformen (eller vilken dico nu är) är sällan den ursprungliga och därför är det oftare mer intressant att studera andra verbformer för att härleda ord.  
 
Tack för att du förklarar så bra, Micha?l,jag hade glömt bort ordet enklitisk. Jag får fräscha upp min grammatik rejält.

2003-11-15, 13:16
Svar #23

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Madeleine! För min del framstår det klart att Jenny och Micha?l har kompetens att göra översättningar av latinsk text, och det förefaller mig helt klart att man i detta fall har kommit fram till korrekt översättning. Christina översätter 'enim' med 'nämligen', jag skulle snarare välja betydelsen 'i sanning'.
Mvh!  
Håkan

2003-11-15, 22:01
Svar #24

Christina Norén-Svensson

Tack för alla värdefulla synpunkter!
 
Fortfarande bryr jag mitt huvud med frågan: Varför skriva notisen på latin?  
Per, Du är inne på tanken om snobberi. OK - men i förhållande till vem? Andra präster? Snobberi förutsätter någon att snobba inför eller imponera på. Vem läste en dödbok vid mitten av 1700-talet? Läste man kollegors noteringar i dödböckerna? Hur tänkte 1700-talsmänniskan? Jag vet för lite om detta. Någon infallsvinkel till detta eller kanske kunskap därom?
 
mvh
Christina

2003-11-16, 09:23
Svar #25

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Uttrycket snobberi var förstås litet lättvindigt, men jag tror att man ville piffa upp det litet. Jämför t. ex. med den utbredda (o)vanan att kalla sig själv undertecknad i stället för jag i olika skrivelser. Det tjänar inget vettigt syfte, utan är ett stilgrepp.
 
Nog lästes böckerna av kolleger. Det skedde regelmässigt vid prost- och biskopsvisitationer. Man ser ofta synpunkter på hur böckerna fördes i visitationsprotokollen, dock inte på latinet.
 
Jag har råkat på ett annat sammanhang, där användandet av latin tycks ha ett medvetet syfte. Det gäller noteringar i husförhörslängder (långt fram i tiden) om brott och straff. När sådana notiser är skrivna på latin, tror jag att det är ett försök att hindra nyfikna obehöriga från att uppfatta innehållet.
 
Per Thorsell.

2003-11-16, 17:25
Svar #26

Christina Norén-Svensson

Tack Per Thorsell!
Du har hjälpt mig vidga tanken. Visitationerna, javisst! Så kom jag att tänka på företeelsen att konservera änkorna. Man skrev sannolikt också för efterkommande. En tillträdande präst kollade väl företrädarens eftermälen och hans familjeförhållanden. Människor är nyfikna!
 
Att man skrev på latin i frågor som gällde klander och skamfyllda ting har jag själv stött på.
 
Mvh
Christina

2003-11-16, 20:04
Svar #27

Utloggad Håkan Widell

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 504
  • Senast inloggad: 2017-06-17, 22:07
    • Visa profil
Jag tror som Per, förmodligen ville Pehr Borg skriva så att det lät mer högtidligt. Detta var väl också en tid då man fortfarande höll högtidliga s k likpredikningar, som man ibland träffar på i skrift.
Mvh!
Håkan

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna