ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Släktforskningsterminologi  (läst 2172 gånger)

2004-01-03, 10:57
läst 2172 gånger

Utloggad Marianne Elfström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3704
  • Senast inloggad: 2024-02-26, 15:49
    • Visa profil
Hej!
 
Undrar vilken rubrik man använder när man vill skriva en kronologisk redogörelse över en ana. Dvs var hon/han bodde under sin levnad, förflyttningar, giftermål, barns födelse och död, föräldrars död mm.
 
Som arbetsnamn har jag använt levnadsbeskrivning, flyttningsschema eller biografi, men tycker inte det låter bra. Finns det någon fackterm för detta?
 
Jag har inget släktforskningsprogram utan skriver på fri hand.
 
Med vänliga hälsningar
Marianne

2004-01-03, 15:58
Svar #1

Mikael karlsson

Personakt  
är ju något programet min släkt använder
Tycker jag är en bra beskrivning.

2004-01-03, 22:14
Svar #2

Yvonne Korn (Yvonnek)

Ansedel är väl det vanligaste - och kan ju t o m köpas i blockvis här i Rötterbokhandeln om man inte har något registerprogram, eller vill göra ansedlarna själv

2004-01-04, 01:45
Svar #3

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Orden personakt och ansedel syftar snarast på själva blanketten eller papperet där uppgifterna är utskrivna. De har sitt ursprung innan datorerna gjorde sitt intåg i släktforskningen. Ansedel är den traditionella benämningen för en sådan förtryckt blankett, när den används som bilaga till en antavla, och motsvarande blankett i en stamtavla benämndes familjetabell. Dessa termer blev allmänt spridda genom Genealogiska Föreningens gamla blanketter. Men omkring 1980 (vill jag minnas) gjorde Genealogiska Föreningen en ny blankett som skulle kunna användas som både ansedel och familjetabell. Den valde man att kalla personakt (en term som jag tror att de lånade från folkbokföringen).
 
Hursomhelst, dessa termer överfördes till de svenska datorprogrammen. I Holger kan man skriva ut ansedlar och familjeblad(!), medan MinSläkt tydligen valt termen personakt.
 
Men också i datorprogrammen syftar dessa termer i första hand på särskilda sorters utskrifter, alltså en direkt motsvarighet till de blanketter som används vid icke-datoriserad släktforskning och som kan köpas från Rötterbokhandeln.
 
En redogörelse över händelser i en persons liv brukar inom släktforskningen nog för det mesta benämnas just levnadsbeskrivning eller möjligen - i lite mer högtidliga sammanhang - för biografi. På Genealogiska Föreningens gamla blanketter användes levnadsbeskrivning på ansedeln och biografi på familjetabellen och på deras personakt används också ordet levnadsbeskrivning.
 
Den mest inarbetade facktermen inom släktforskningen för en kortare biografi eller en uppradning av serie händelser som inträffat under en människas liv torde alltså vara just levnadsbeskrivning. Den har varit allmänt spridd sedan 1960-talet - och säkert också betydligt tidigare.

2004-01-04, 19:13
Svar #4

Utloggad Marianne Elfström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3704
  • Senast inloggad: 2024-02-26, 15:49
    • Visa profil
Ett hjärtligt tack för era svar!
Den uttömmande informationen från Håkan var speciellt värdefull.
Mvh Marianne

2006-08-08, 12:04
Svar #5

Eivor Andersson (Ema)

Hej,
 
Är det någon som vet vilket som är det rätta att säga enl. nedanstående:
- ett släktskap eller
- en släktskap?
 
Själv säger jag ett släktskap och släktskapet till någon, men jag har träffat på flera som säger en släktskap.
 
Någon som vet?
 
Hälsn. Eivor

2006-08-08, 15:30
Svar #6

Utloggad Gunilla Hjelmquist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 64
  • Senast inloggad: 2024-01-14, 18:20
    • Visa profil
Enligt Svenska Akademiens ordlista 2006 är båda alternativen rätt. I best form kan det heta släktskapet eller släktskapen. I plural släktskap eller släktskaper.
Hälsn. Gunilla

2006-08-08, 21:46
Svar #7

Eivor Andersson (Ema)

Hej Gunilla och tack för Ditt svar.
 
Jag har väldigt svårt för att säga en släktskap.
Man säger ju ett föräldraskap, ett prästerskap och böjer med -et på slutet.
Men jag får väl ge mig  
 
Hälsn. Eivor

2006-08-08, 22:30
Svar #8

Utloggad Gunilla Hjelmquist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 64
  • Senast inloggad: 2024-01-14, 18:20
    • Visa profil
Ja, jag säger också ett släktskap, och jag tror att det är vanligare, för om man googlar på båda formerna, får man ca 3 ggr så många träffar på ett släktskap och släktskapet som på en släktskap och släktskapen.  
Men alla ord på -skap är inte neutrum - det heter ju en kunskap.
Fast nu kanske diskussionen börjar komma utanför ämnet för detta forum...
Hälsn. Gunilla

2006-08-09, 08:32
Svar #9

Utloggad Bertil Magnusson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 575
  • Senast inloggad: 2019-03-21, 03:16
    • Visa profil
    • www.glimten.net
Hej Eivor
Här en liten parallell för dig som bor nära Göteborg.  
Där säger en del: Ett apelsin och jag vill minnas att den formuleringen fick godkänt av språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson i radioprogrammet Språket.
- I mina öron låter det galet.
 
MVH / Bertil Magnusson

2006-08-09, 09:43
Svar #10

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Galet eller ej, men ett apelsin har länge - minst 25 år - varit godkänt i hela landet, inte enbart nära Göteborg. Låter galet även i mina öron.

2006-08-09, 10:38
Svar #11

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Ett apelsin och ett brosch, det var ord jag växte upp med i Umeå. Vi skolbarn fick också en reprimand för att vi sa BRONSCH istället för brons av en lärare, som kom söderut ifrån.
 
Ann-Mari Bäckman
Ann-Mari Bäckman

2007-04-10, 00:18
Svar #12

Utloggad Ingegerd Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1336
  • Senast inloggad: 2016-08-21, 22:21
    • Visa profil
Nyligen hörde jag en person säga min halvmoster om sin mors halvsyster. Vad jag kan minnas så hade jag inte hört ordet förut. Men en sökning på halvmoster, -morbror, -faster och -kusin här på forumet gav en del träffar.  
 
Är det vanligt - och kanske mer korrekt? - att uttrycka sig så för att markera att bara en förälder var gemensam?  
 
På min fars sida har jag massor av sådana fall, då farfar var yngst i en syskonskara på 10 och föräldrarna var änka resp. änkling med två resp. tre barn från tidigare äktenskap. Farfars mors två barn i första äktenskapet fick 8 resp. 6 barn när de hade bildat familj. Är det riktigare att säga min fars 'halvkusin' Johan eftersom Johans far och min farfar var halvbröder?

2007-04-10, 18:20
Svar #13

Marianne Solli

Hei Ingegerd.
 
Jeg har kanskje ikke uttalerett her, men jeg synes at det låter ganske kunstig å bruke halvmoster, for - så vidt jeg har forstått - kan ordet moster også anvendes om svägerska til modern (til en viss person). På den annen side er det jo riktig også, men jeg har heller aldri  h?rt dette f?r.
 
Selv har jeg en halvbror. Da er hans s?nner mine halv-nev?er; dette ble ganske nytt for meg, noe jeg må fundere over.
 
Ha en fin dag!

2007-04-14, 12:37
Svar #14

Utloggad Lena Persson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 648
  • Senast inloggad: 2021-04-15, 20:27
    • Visa profil
Hej!
Jag vet inte om halvmoster är allmänt accepterat, men nog används det. För den ingifta mostern används ofta giftasmoster. Tror att båda uttrycken är talspråk, i skrift brukar man nog utreda vad man menar. (= 1) halvsyster till modern, 2) gift med en köttslig morbror)

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna