Bokstaven æ i svenskan

[Anders Berg]

Bokstaven æ är som bekant motsvarigheten till vårt ä i dagens danska och norska. Jag har dock sett bokstaven användas i personnamn i Sverige under 1700-talet, och undrar hur man ska tolka det?
 
Ett exempel finns här.  Det kommer visserligen från ett gammalt danskt landskap (Skåne), men det är från sent 1700-tal och någon anknytning till Danmark är inte känd för personen (eller namnet).
 
Varför används denna bokstav omväxlande med e och ä i vissa personnamn. Kan man utläsa något av det...? Jag tror inte jag sett det i löpande text i vanliga svenska ord, utan det förekommer i personnamn.

[Anders Berg]

Ett annat exempel är att det förekommer i vissa latiniserade namn, så att man t ex skrev Linnæus. Uttalades det Linnäus?

[Christer Kalin]

Jag har hittat Bæckström i Hälsingland vid mitten av 1700-talet.
Nu är vi alltså på kärnsvensk mark. Någon orsak till stavningssättet har jag inte funnit.

[Stig-Ove Wisberg]

Har även sett Piteå stavas med samma tecken. Hur blir uttalet då?

[Anders Berg]

Engelska Wikipedia har en bra artikel om Æ. Det är en latinsk diftong (ai) som också finns i Old English. Ännu används det i modern engelska i ord som archæology och encyclopædia.

Där finns även en hel om æ i de nordiska språken.

Här får man väl en förklaring till användningen i latiniserade namn, men varför den används i namn som Bæckström och Bræckenberg är fortfarande en gåta. De är inte lärda personer utan vanliga enkla svenskar som begåvas med denna stavning av skrivkunniga präster och andra.

[Marianne Solli]

Morsomt!

Jeg har aldri tenkt over at det er noe spesielt ved bokstaven æ. På norsk skriver vi jo æ på denne måten ennå.

Setningen "Jeg er norsk" vil f.eks. bli uttalt "Æ e nårsk" på min dialekt ("sæll om æ faktisk e mæst svænsk").

[Ann-Mari Bäckman]

Stig-Ove! Vet du hur Piteå stavades i övrigt på gamla kartor.

Umeå t ex hette Ume. Kanske Piteå hette Pite, som då lika gärna kunde bli Pitæ (Pitä).

Ann-Mari

[Stig-Ove Wisberg]

Kanske därför man fortfarande säger Pitä lokalt, som jag uppfattat som en dialektal variant. Piteå kanske är ett nyare påfund. Någon som vet?

[Marianne Solli]

Er der ikke en å (älv) i nærheten av disse byene?

[Erik Kuoksu]

"Å" i Torneå, Luleå, Piteå, Umeå et:c har knappast något med "å" = vattendrag att göra. Alla dessa sockennamn, möjligen med undantag för Torneå (vars mest korrekta namn ju är Tornio -- älven heter Tornionväylä), är samiska från början.

Jag kan tillägga att de tornedalsfinska namnformerna är: Tornio, Luulaja, Piitin, Uumaja. I de lokala dialekterna (med undantag för tornedalsfinskan, naturligtvis) uteblir ået i ordsluten nästan alltid.

Luleå bör väl betyda "Österbyn", eller något liknande, på någon samisk dialekt.

Ganska mycket finns skrivet om detta.

MVH

Erik Kuoksu

[Gunilla Boström]

Enligt Wikipedia: Namnet Umeå är ursprungligen en böjningsform av älvnamnet Uma, som troligen betyder den dånande.

[Marianne Solli]

http://www.suonttavaara.se/dokument/Anteckningar%20om%20Kemi-Lappmark.html

På denne adressen står det under "Andra kapitlet, om Lapparnas Utsprung" noe ganske interessant om opprinnelsen til Ume-å, Torne-å osv. Jeg kan imidlertid ikke "gå god for" det som står der).

[Anders Berg]

Ett förnamn där æ ibland ses är Elias ("Eliæ").

[Åke Tilander]

Anders jag funderar på om det kan vara en genetivform? En del grekiska / latinska / hebreiska bibliska namn får speciella genetivformer. I nominativ kan man ju prata om Kristus, men i genetiv blir det Kristi himmelsfärd. På samma sätt blir Elias i nominativ, Elie himmelsfärd i genetiv, som väl är, tror jag, en latiniserad genetivform av Elias.

[Anders Berg]

Det tror jag också. Eliæson och Eliædotter ser bekant ut!

[Anders Berg]

Ett annat hebreiskt namn i grekisk form [Otterbjörk, Svenska förnamn] skrevs ibland i genitiv som Tobiæson och Tobiædotter.

[Bengt Bengtsson]

En latinkunnig person, har för mig att det var en på Institutionen för klassiska språk vid Lunds universitet, berättade att sammanskrivningen æ i latin icke tillhör det latinska språket utan det ska särskrivas ae. Alltså inte Linnæus utan Linnaeus. Kan någon bekräfta det?

[Göran Stenberg]

Ligaturen tillhör inte det klassiska latinet, men efterhand utbildades viss praxis i olika länder och i exempelvis Sverige vill vi skriva samman i latiniserade namn som blomsterfurstens och många fler.
GS