Äldre inlägg (arkiv) till 2003-09-07

[Gudrun Hagström]

Har stött på uttrycket moderspassion som dödsorsak, och undrar vad det kan innebära?  
Är det psykos i samband med barnafödande?

[Kristina Fransson]

Hej Gudrun Hagström!
Enligt Gunnar Lagerkrantz: Svenska sjukdomsnamn i gångna tider, betyder moderpassion: Psykiska och nervösa symptom hos kvinnor.
Mvh / Kristina Fransson

[Victor Alin]

Detta var angett som dödsorsak. Är det någon som vet vad detta innebär?
 
Tacksam för upplysningar.

[Susanne Svernhagen]

Enligt DataDux var moderpassion lika med psykiska och nervösa symptom,
Hälsningar  
Susanne

[Carin Widén]

Moderpassion torde vara detsamma som hysteri. Det grekiska ordet hyst?ra betyder livmoder
Carin

[Irma Ridbäck]

Tolkningen, hysteri, används om moderpassion, och jag antar att moderpassion kunde vara detsamma som modersjuka. Min fråga är om inte bägge orden är en omskrivning av det som idag är livmodercancer?
haft någorlunda hälsa men på några år warit plågad af modersiukan heter det om bondhustrun och riksdagsmannahustrun Kerstin Andersdotter, 1675-1739, när hon har dött. Hon var gift i 47 år, med sin man hade hon kärligen sammanlefwat och aflat 11 barn. (Västerlövsta döda 1739). Varför skulle hon drabbas av psykiska och nervösa symtom? För mig är det rimligare att såväl moderpassion som modersjuka i stället är del i en konkret kroppslig sjukdom. Det är för det mesta äldre eller gamla kvinnor som drabbas av modersjuka eller moderpassion.   Om det inte var livmodercancer fanns andra underlivsbesvär som t ex framfall. Man talade troligen inte om sådant, men sjukdomen måste ha ett namn.  
 
Irma Ridbäck

[Anders Ryberg]

Moderpassion och modersjuka behöver inte vara samma sak. Att man använder passion i en sjukdomsbeskrivning antyder definitivt att det är något psykiskt problem, sjukdomar däremot satt mer konkret i kroppen. För övrigt så förekommer det tyvärr att människor drabbas av psykiska problem i vuxen ålder, och dessutom så leder en del åldersrelaterade neurologiska sjukdomar tidvis till psykiska besvär. Sådana kan uppträda redan vid 50. Att moderpassion bara drabbar äldre kvinnor kan även höra samman med att de som led av psykiska problem redan i unga år blev sällan gifta, och blev därför inte mödrar lika ofta. Sedan måste vi vara medvetna om att 1700-talets präster saknade någon större medicinsk kompetens och att det inte fanns någon enhetlig terminologi i alla fall.
Anders Ryberg

[Rune Edström (Rune)]

Om moderpassion ska vara psysisk sjukdom undrar jag hur ?stenpassion? kan vara njursten. Då borde ju även den röra sej om psyket. Tror dej inte riktigt Anders.
mvh
rune

[Carin Widén]

Återkommer till moderpassion. I boken Medicinsk terminolog, som jag använde mig av när jag var läkarsekreterare, står för moderpassion = hysteri. Det kan naturligtvis betyda något annat, vad visste väl prästerna om sjukdomar?
Carin

[Bengt Liliequist]

Passion i moderpassion och stenpassion kommer från latin där det finns ett substantiv passio,passionis, som betyder lidande och ett verb patior, passus sum (deponens) som betyder uthärda,lida mm.
Det är således fullt korrekt att tala om stenpassion som t.ex. njursten och moderpassion som någon form av livmodersjukdom (Se Hysteri i C.M.Ekbohrn: 100 000 främmande ord som inte sällan härrör av lidanden i livmodern [moderpassion]).
Bengt

[Lotta Nordin (Lotta)]

Hej!
Nu har jag konsulterat mina gamla läkarböcker från 1760 och 1840. Det blir lite mycket text, men det är spännande, kul, intressant och lite läskigt att läsa.  
 
Socken-Apothek och någre Hus-Curer  utgivne under Kongl. Colligii Medici öfwerseende och besörjande.
Tryckt 1760.
Modersjuka
Är nästan av lika beskaffenhet som näst förut beskrifne mjältsjukan. Den yttrar sig med oro i sinnet, sorg, ängslan med qwaf, rapningar, stinnhet, stopp i halsen, band öfwer bröstet, dåningar, krypningar i kroppen, rädhåga, brånader, blodskölgningar, eller hetta up åt ansigtet. Desse sjuka kaga sig ofta, och beskrifwa sin sjukdom widlöftigt och underligen. När denne sjukdom kommit efter en barnsäng, plägar den gå bort genom en annan barnsäng.
Moderplågor lindras med:
Moderpiller, osterskalspulver, dyfwelsträck, krampmos, kamferpulfwer, moderdroppar, bäfwergäll, libbestickerot, bärnstensolja, surbrunnskurer, åderlåtningar, kallmus, aloes extrakt, johannisknoppar, kamferspiritus, kylande pulfwer, kamferolja, krusmynta, prinsens gula droppar, klistirer, jernpulfwer, flädermos, anis, flädermos med theriak, Hjernes testamente, kardbenedikt win, reningsmos, kryddwin, kardbenedikt, kräftstenar, kummin och allahada magstyrkande medel.
Under swår anstöt äro klistirer, åderlåtning och moderpiller de medel som böra genast anwändas, sedan kan en dosis theriak ingifwas med fördel, eller reseptet N:o 54.
Desse bägge sjukdomar, mjältsjuka och moderpassion, äro ej så farlige som de ofta se ut; Dock böra de i görligaste måtto förekommas i deras begynnelse, och sådane sjuka med mycken lämpa skötas, annars kunna desse sjukdomar gå til någon ursinnighet.
Recept no 54:
Korn
Rent och twättat korn twå goda näfwar, eller et halft skålpund, kokas med tre stop watten, til dess halfparten är bortkokadt, sila det sedan. Det kan blandas med hwarjehanda syrliga saker, och brukas ömsom med bördwatten, i hetsiga sjukdomar. Kornwatten blifwer smakeligare, om det första wattnet bortslås, sedan det kokat en liten stund, och warmt watten tre stop sedan påslås, och inkokas til hälften.
Mandelmjölk
Kan man göra, af skalad sötmandel tre lod, til hwarje stop eller halfstop kornwatten eller hafregrynswatten, efter behag. Sila och drick deraf mot nätterna, i hetsiga sjukdomar, för ombyte skull. Man lägger såcker til efter smak.
 
Läkarbok för hemmabruk (text på ryggen och försättsbladen borta), från 1840:
Moderpassion, hysteri eller nervsjuka
Moderpassion, eller så kallade hysteriska krämpor, är en nervsjukdom som egentligen tillhör könet, och yttrar sig med plågor av mångfaldigt olika slag, så att den sjuka den ena dagen har ondt här, den andra dagen där, och ofta dagligen klagar öfwer nya krämpor, utan att den egentliga lifsprocessen likwäl synes särdeles lida deraf. Sjukdomen är, i anseende till krämpornas mångfaldighet, swår att rätt beskrifwa. Den yttrar sig dock för det mesta än med pinsam hufwudwärk på den liten fläck, än med buller i tarmarne, bröstbeklämning och hotande qwäfning, liksom af en klump, som tyckes stiga upåt strupen, och än med häftiga och tätt omwäxlande skof af gråt och skratt utan egentlig anledning. Den förenar sig också med många andra kroppens och sinnets lidanden, eller gifwer åt dem ett skenbart utseende af fara.
När sjukdomen förekomer någorlunda enkel, wisar den sig med oordningar i matsmältningsorganerna, ojemn aptit, illamående, äckel, wäderspänningar, rapningar, förstoppning eller diarr? samt ett nervöst, retligt och känsligt tillstånd, som påkommer i förwärrade anfall och af de minsta anledningar. Då klagar den sjuka öfwer en plågsam känsla af tryckning i bröstet, hwilken hon beskrifwer såsom en klump (hysteriska nystanet), som ifrån magen känes upstiga emot halsen, och der åstadkomma en känsla af sammandragning, som i någon mån hindrar både swäljande och andedrägt, hwaraf upkomma trångbröstighet, suckningar, hosta, gäspningar, hjertklappning, swimningar, känsla af qwäfning o s w. Den sjuka är ofta beswärad af hufwudwärk, hwilken stundom kännes blott på någon liten fläck af hjessan (hysteriska spken) och hon tyckes häraf wara plågad ända till wanmakt, och ligger orörlig och till utseendet sanslös, ehuru hon har fullt medwetande. En wärk, än flyttande, som angriper flere kroppsdelar, än fixerad i en arm, ben eller sida åtföljer ofta. Stundom får hon också anfall af kramp, spasmer och konvuljioner, hwarunderh on omedwetet skrattar och gråter, eller lider hon af inwärtes kramp, yrsel, sinesförvirring och långa dåningar. Lindriga anfall sluta ofta med wäderupstigningar, eller sömn, men stundom, ochi swårare anfall, fortfara plågorna omväxlande, ända till dess konvulsioner eller en lång dåning gör slut derpå, hwarefter den sjuka åter förblir frisk några dagar. Dylika anfal åtföljas merändels af en ymnig uttömning af en wattenklar urin. Ofta är det långt emelan sjukdomsanfallen; ibland återkomma de på bestämda tider. Stundom och i synnerhet när sjukdomen warat länge, tillstöta förändringar i de yttre sinnena: ökad eller minskad hörsel och syn, förlorad talförmåga, lukt eller smak, känslolöshet, lamhet i någon kroppsdel, o s w.  
Hysteriska fruntimmer lida gemenligen af stor retlighet i lynnet, och hwarje inflytande, så wäl af sorg som glädje, inwerkar på dem dubbelt häftigare än hos andra personer. De kunna ibland wara ytterligt glada, men straxt efteråt förfalla i nedslagenhet och gråt. Wid hwarje wäderleksförändring klaga de öfwer plågor. Hufwudwärk, swindel, susning för öronen och dåningar höra till ordningen för dagen, äfwensom deras lynne alltid är lättrördt, gråtmildt, egensinnigt och ofördragsamt.
Sjukdomen grundlägges ofta genom weklig uppfostran, förtidigt deltagande i sällskapslifwet, läsning af kärleksromaner m m.,  hwarigenom känsligheten företrädeswis utbildas. Oftast äro äldre ogifta qwinnor, enkor eller hustrur, somicke få barn eller äro gifta med swage, gamle männer, derföre utsatta. Äfwen wisar sig ofta sjukdomen wid den tid då reningen uphör. I början är den i det hela icke farlig, men förbittrar lifwet. Efter lång waraktighet undergräfwer den helsan och ger anledning till obotliga eftersjukdomar.
Seda sjukdomen hunnit riktigt utbildas, är den ganska swår att öfwerwinna, och behandlingen går endast ut på att lindra anfallen och skaffa hjelp för tillfället.
Under anfallen af de hysteriska krämporna begagnar man nervmedel enligt nedanstående anvisningar. Stundom hafwa wissa bestämda tillfällighetsorsaker upwäckt anfallet, hwilket man då kan häfwa genom dessa orskers aflägnande. Så t ex upkomma ofta hysteriska anfall af långwarig förstoppning, och lindras då wanligen lätt genom ett afförande medel och, straxt derefter, ett lavement med en matsked moderdroppar.
Följa hysteriska anfall efter magens öfwerlastning med mat och dryck, så gifwer man ett lindrigt kräkmedel af 1/2 kräkrotspulver med 20-30 droppar bäfwergällsdroppar /tinctura castorei) hwarje timme, till dess kräkning följer. Samma behandling widtages då förargelse warit orsaken till anfallet. Upkomma krämporna efter förkylning, särdeles om fötterne, så drickes warmt kamomillth? (sötblomster), och man anwänder warma fotbad, senapsdegar på wadorna, frottering på lemmarna. Mot hysteriska krämpor och stor kraftlöshet, som upkommit efter någon häftig ansträngning, är nödwändigt att den sjuka iakttager stillhet, samt får några Hoffmans droppar med valerianatinktur, 1/2 thesked då och då. Har man skäl att anse maskar wara orsak till sjukdomen, så bör den sjuka genomgå en ordentlig maskkur.
Emellan anfallen bör den egentliga kuren företagas, hwilken hufwudsakligen beror af ett wäl ordnadt lefnadssätt, och läkare bör derwid med förtroende anlitas. Alla kända orsaker till sjukdomen måste undwikas och aflägsnas. den sjuka bör beständit war i werksamhet med passande sysselsättning; walet af mat bör afpassas efter matsmältningnens tillstånd. I allmänhet böra brukas lättsmälta, dock födande, näringsmedel i små portioner. Deremot bör den sjuka undfly all öfwerlastning af magen, samt alla hård, wädergifwande, feta och lätt surnade ämnen: kålsaker, rötter, skidfrukter, meloner, gurkor samt hetsiga drycker, äfwensom kaffe och th?. Öpningen bör wisserligen underhållas; men endast i nödfall bör man tillgripa riktiga laxermedel, utan endast underhålla den med lindrigt lösande medel, t ex lösande piller, 2 hwarje afton wid behof, eller lavementer endas af watten. Alla sysselsättningar, som öka känsligheten, all kärlekspjunkig lektyr och samtal undwikes, i synnerhet straxt före tillsängsgåendet. Förströelse werkar alltid wälgörande, men bör ej påtrugas den sjuka, utan lämpas helt och hållet efter sinnestillståndet. Sedan diet och lefnadssätt sålunda blifwit ordnade, öfwergår man till den medicinska behandlingen, och härwid brukas lösande och stärkande medel, omväxlade med nervmedel: man börjar t ex med piller af rhabarber, oxgalla och twål, af de båda förstnämnda 50 korn (2 gram) af hwardera, med 100 korn /4 gram) twål, hwaraf göras piller af tre korns wigt, och häraf tages i stigande från 5 till 15 /10 centigram) piller om dagen. Sedan detta är brukadt ger man bäska, magstärkande medel: th? på quassia eller trifolium aquaticum, samt kina i infusiou eller pulver; slutligen lindiga jernmedel.
Vid stor fallenhet för wäderspänningar kan gifwas swafwelsyradt jern med aloe och pulvis aromaticus, enligt här ofwan lemnad föreskrift.
Derjemte anwändas salta bad, i början ljumma samt, efter någon tids bruk deraf, småningom öfwergående till kalla. Dessutom frotteras underlifwet och ryggen dagligen med torr flanell. Den sjuka bör så mycket möjligt är lemnas fri ifrån bekymmer, samt förses med angenäm förströelse och sällskap. Den som har råd, bör resa under sommartiden, begagna brunnskurer med Ronneby, Pyrmouter eller Spaawatten, besöka saltsjöbad eller undergå kallwattenkur.
 
Mvh//
Lotta

[benlil]

Tillägg och förtydligande till ovanstående inlägg:
Hysteri var och är naturligtvis ett psykiskt sjukdomstillstånd som förr bara ansågs drabba kvinnor och bero på rubbningar i livmodern. Därav namnet moderpassion.
Stenpassion användes sannolikt främst för sten i urinblåsan (blåssten).
Bengt

[Anders Ryberg]

Rune!
Du har helt rätt, jag tänkte i hastigheten bara på passion i den betydelse som det har i passionerad inte att det även betyder lidande. Jag tänkt lite mer.
 
Anders Ryberg

[Kerstin Malm]

I den utmärkta boken Svenska Sjukdomsnamn i gångna tider, av Gunnar Lagerkrantz kan man läsa följande:
Modersjuka: Detsamma som blåskatarr
Moderpassion: Detsamma som hysteri (av grekiskans hystera dvs livmoder). Yttrar sig med varierande psykiska och nervösa symtom såsom känsloutbrott, kramper, förlamningar, okänslighet, svårighet att andas och att svälja. Kan även innebära dålig mage i allmänhet och aptitlöshet.
Kallas även mjältsjuka, modersjuka, mosjuka, mora, modra, odöjden, vaperus, vapörer.
 
Boken Den mörka kontinenten, av Karin Johannisson handlar om kvinnors sjukdomar och hur kvinnor ansågs svaga och klena. I den står följande om Hysteri: Angriper fruntimmer, som setat stilla och lefwat väl, almännast efter 30 års ålder, eller ock vid den tiden , då reglerne upphör.
Hysteri ansågs starkt förbunden med kvinnans kön och sexualitet. Sjukdomen kunde inte drabba män. En behandlingmetod var hysterektomi, det vill säga kirurgiskt avlägsnande av livmodern, som ansågs vara roten till det onda. Därav namnet hysteri.

[Kerstin Malm]

Hej igen!
 
Det här hittade jag efter en sökning på Google:
http://w1.248.telia.com/~u24802071/moderpassion.htm
 
Där står den del om Moderpassion

[Maud Svensson]

Genom diverse litteratur har jag fått uppfattningen att hysteri - enligt den definition som Lotta Nordin ovan citerar ur sina gamla läkarböcker - i huvudsak drabbade kvinnor ur de högre samhällsklasserna. Det vill säga kvinnor som från barnaår tvingats leva ett högst begränsat och instängt och sysslolöst liv, utan möjlighet till högre studier eller utveckling av personliga talanger och intressen. Broderi, pianoklink och konversationsfranska ansågs i dessa kretsar som tillräckliga färdigheter för att uppnå målet: ett ståndsmässigt giftermål.
 
Sexuellt totalt oupplyst giftes den unga kvinnan sedan bort med en av föräldrarna utvald eller åtminstone godkänd man, ofta betydligt äldre än bruden. Hennes liv som hustru innebar förutom barnafödande i stort sett samma brist på meningsfull sysselsättning som tidigare.
 
Hon var livet igenom omyndig, ägde inte ens rätt att förfoga över sin egen ärvda förmögenhet. Hennes enda uppgifter var älskarinnans, barnaföderskans/moderns och den representativa hustruns.
 
Blotta tanken på att drabbas av detta öde kan göra mig smått hysterisk. Jag finner det alltså inte det minsta konstigt att kvinnor i denna situation av totalt beroende och maktlöshet uppvisade symptom som till exempel ”bröstbeklämning och hotande qwäfning, liksom af en klump, som tyckes stiga upåt strupen”. Det är väl en bra beskrivning av ångest?
 
Bond- och torparhustrur liksom arbetarkvinnor hade en helt annan ställning, även om också de formellt var underställda mannen. De utförde ett arbete som var helt nödvändigt för familjens överlevnad, därmed fick de och kände sitt värde. Trots sitt hårda slit är det inte troligt att de ens kom på tanken att bli sängliggande på grund av huvudvärk eller diffusa smärtor lite här och var.    
 
Fredrika Bremer hade en barn- och ungdom som den ovan beskrivna och klippte sönder gardinerna i föräldrahemmet i vanmäktig protest innan hon sent omsider slog sig fri.
Agnes von Krusenstjerna ger en god bild av villkoren för sin tids unga överklasskvinnor i ”Fröknarna von Pahlen”.
Olof Lagercrantz berättar om de många ”hysterikorna” i sin släkt i biografin över Krusenstjerna och i självbiografin ”Min första krets”. Hans mor var en av dem - under hela hans barndom låg hon mest i sängen och grät - och hans förklaring till hennes attacker är just att hon var ett offer för sin ”fina” men personlighetskvävande uppfostran.
 
Mvh/Maud

[Kerstin Malm]

Hej Maud!
 
Du har helt rätt angående vilka kvinnor som drabbades av hysteri. Om detta kan man läsa en hel del i boken Den Mörka Kontinenten av Karin Johannisson. En mycket läsvärd bok!

[Monica Persson]

En intressant diskussion. Det jag är nyfiken på är vad en läkare, eller barnmorska skulle ställa för diagnos i dag på alla de här diffusa symptomen om någon kom och räknade upp dem. Eller är den helt utrotad nu för tiden?  
Mvh
Monica

[Maud Svensson]

Enligt NE 1992 används numera inte termen hysteri inom medicinen. I dag talar man istället om konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning och dissociation - samtliga kan drabba båda könen.
 
Somatiseringssyndrom skulle väl främst bli diagnosen i dag om en man eller kvinna uppvisar samma symtom och av samma orsak som forna tiders hysterikor, d v s en fysisk reaktion på en outhärdlig livssituation.  
 
”Sannolikt till följd av allmänt höjd kunskapsnivå hos befolkningen är hysteriska symtom numera mindre vanliga än förr och mindre dramatiska när de uppträder.”, enligt NE. Annorlunda uttryckt: kvinnors situation har förbättrats.
 
Vidare:
”Gemensamt för de hysteriska symtomen är att de med olika former av kroppsspråk uttrycker konfliktladdade livssituationer, samtidigt som dessa genom symtomen får en form av lösning. (---) Genom att gå in i en sjukroll med ett flertal subjektiva symtom som man hårdnackat håller fast vid (hysteri av multisymtomatisk typ, somatiseringssyndrom) visar man att man inte står ut och får samtidigt medlidande och omsorger och frihet från krav och ansvar. (---) Det handlar dock inte om medveten simulation eller patomimi (avsiktligt framkallade symtom, min anm) utan om omedvetna mekanismer som styr symtombildningen.”
 
Mvh/Maud

[Monica Persson]

Hej igen,
Tack för ditt svar Maud. Men känner mig inte riktigt nöjd. Inte kunde man väl dö av det? En av mina anor dog 1775 i Vånga, Kristianstads län. Hon hade 8 barn och var 57 år gammal. Så här skriver prästen:
Warit siuk mäst 3 månaders tid, dock icke sängliggande. War af häftig Moder-Passion angripen när hon sistl. Lördagsaftonen häftigt angripen wid pass kl 12 samma natt, saligen slutade hennes dagar.
Det får jag till att hon dör i ett slags anfall... Har jag alldeles fel? Vad kan det ha varit? Förlaming av andningsorganen, kvävning eller vad?  
Mvh
Monica

[Maud Svensson]

Hej Monica, jag har inte någonstans hittat uppgift om att man kan dö av vad vi i dag menar med hysteri,  
d v s fysiska sjukdomssymtom med psykiska orsaker.  
 
Inte heller Lottas läkarbok från 1840 nämner moderpassion som dödlig - tvärtom, även efter svårare attacker med konvulsioner och dåning blir patienten sedan ”frisk några dagar”.
 
Eftersom hysteri kan yttra sig i så många och högst olika symtom och diagnostiken inte var särskilt utvecklad förr, så är min gissning att en kvinna som på 1700-talet ansågs avliden i moderpassion (som inom parentes då väl fortfarande ansågs vara en sjukdom som förorsakades av livmodern) egentligen dog av en rent kroppslig sjukdom. En del av de symtom som räknas upp ovan kan ju även vara tecken på sådan sjukdom, t ex hjärntumör som vanligen medför huvudvärk, rubbningar i synförmågan, konvulsioner, förlamningar och psykiska förändringar.
 
Mvh/Maud

[Rolf Liljhammar]

Min mffm avled 29 juni 1853 och som  
dödsorsak  
står otvetydigt hysteri.
Frågan är om inte vi i vår tidsålder med Sigge  
Freud och grabbarna har fastnat för det  
psykiska  
i diagnosen hysteri?
För mig är det inte otänkbart att prästen som  
gjorde anteckningen syftade på själva  
livmodern  
varifrån uttrycket hysteri härstammar.
Helt enkelt, min mffm kanske avled av någon  
inflammation el dyl i livmodern, exvis cancer  
och  
prästen diagnosticerade det hela med  
livmodern  
= hysteri.
 
Otänkbart, eller....
 
Rolf L

[Monica Persson]

Ett jättestort tack till Maud
Troligen har du rätt. Synd man inte kan göra en obduktion och se vad det var. Vem vet, hon kanske dog av all konstig medicin hon skulle sätta i sig... Skämt åsido, du ska ha ett stort tack som rett ut det här till mig.
Mvh
Monica

[Kerstin Malm]

Dagens kvinnor har en helt annan situation än dåtidens. Vare sig vi är välbärgare eller fattiga, har vi möjlighet till ett eget liv, ett arbete, att tycka saker, att styra vår situation. Ej längre beroende av en mans tyckanden och göranden. Det är säkert detta som raderat bort uttrycket hysteri.  
Tänk er själva dåtidens överklasskvinnor, som inte ens fick ta hand om sina egna barn, det skulle en amma/barnsköterska göra. Rena döden att tillbringa sitt liv i sysslolöshet. Klart att de blev hysteriska.

[Maud Svensson]

Monica,  
inte har jag precis rett ut något - jag är sannerligen ingen medicinsk expert. Notera att jag skriver ”min gissning”, den grundar sig på lite allmän historiekunskap och på vad jag kunnat hitta i uppslagsböckerna om hysteri/moderpassion samt källor som redovisats av andra deltagare i denna diskussion.    
 
Rolf,  
jag försöker mig ändå på ett svar på din fundering:  
 
Enligt vad jag kunnat finna så har hysteri/moderpassion alltid avsett ett psykiskt sjukdomstillstånd även om meningarna om orsak och verkan har svängt. Förr ansåg man att de psykiska och fysiska symtomen berodde på rubbningar i livmodern (grek. hystera, därav benämningen hysteri), nu anser vi oss veta att de fysiska symtomen utlöses av psykiska faktorer.      
 
Det var Hippokrates (grekisk läkare, ”läkekonstens fader”, död ca 370 f Kr) som gav sjukdomen dess namn, som alltså bygger på uppfattningen att endast kvinnor kunde drabbas p g a sin livmoder. Enligt gammal egyptisk medicin ansågs hysteri härröra från livmodern - man trodde att den vandrade runt i kroppen och gav upphov till olika symtom.  
När läkarvetenskapen kommit lite längre i anatomiska insikter och kunde utesluta en kringvandrande livmoder trodde man istället att det var ångor som steg upp från livmodern och omtöcknade hjärnan (behandlingen bestod då i att applicera illaluktande ångor mot underlivet och vällukt mot näsan, t ex luktsalt).  
Mot slutet av 1700-talet gav den tyske läkaren Mesmer seanser som genom sin suggestiva verkan faktiskt hade en botande effekt på hysteriska symtom.  
Vid slutet av 1800-talet visade den franske neurologen Charcot (hos vilken bl a Freud studerade hypnos) att hysteriska symtom kunde fås att försvinna och även åter framkallas under hypnos.
Freud (och Breuer) visade i sina första fall av psykoanalys att ett medvetandegörande av dittills omedvetna eller bortträngda upplevelser och avreagering av de tillhörande känslorna kunde få symtomen att försvinna. 1895 publicerade Freud tillsammans med Breuer ”Studien ?ber Hysterie” där de hävdar att den sexuella faktorn genomgående är av betydelse för neurosens uppkomst. Tilläggas bör att Freuds fallstudier omfattade båda könen.  
 
Det kan väl åtminstone på ett ungefär preciseras när de olika uppfattningarna om hysterins orsaker/behandling gjorde entr? - svårare är kanske att fastställa när de vann insteg inom den praktiserande läkarkåren i Sverige. Ännu svårare är det nog att ange hur länge ålderdomliga föreställningar om hysterins orsaker/botande levde kvar bland allmänheten, till vilken även får räknas prästerna.
 
Hua, det blev långt, det här.  
 
Men jag ville ge en bakgrund till mitt antagande:  
Rolf, jag tror att din morfars farmor år 1853 faktiskt ansågs ha avlidit av den psykosomatiska åkomman hysteri, inte av livmodercancer eller -inflammation. Vilket inte utesluter att någon av dessa två sjukdomar var den rätta dödsorsaken. Men hon kan även ha dött av någon annan sjukdom som inte har ett dugg med livmodern att göra.  
Hysteri är såvitt jag kunnat finna inte dödligt i sig (se mitt tidigare inlägg). Däremot kan det väl tänkas att exempelvis en av andra orsaker försvagad hjärtmuskel utsattes för så stora påfrestningar under anfallen med konvulsioner etc att patienten avled.  
 
Jag vet ju inte vilken samhällsklass din morfars farmor tillhörde - d v s om en läkare överhuvudtaget tillkallades som eventuellt kunde ställa en riktig diagnos. Men om en läkare undersökte henne och då faktiskt kunde konstatera en allvarlig livmoderåkomma så skulle han enligt min mening inte ha sagt ”hysteri”, eftersom detta begrepp vid denna tid avsåg just psykiskt betingade allehanda symtom. Han skulle dessutom i sin diagnos ha angett VILKEN sjukdom som han ansåg ha drabbat livmodern. Och han skulle nog ha gett diagnosen på latin där livmoder heter uterus.  
 
Jag håller alltså för troligt att ingen läkare undersökte din morfars farmor alternativt att den läkare som gjorde det var dåligt upplyst om sin tids senaste rön inom den medicinska vetenskapen. Och om läkare aldrig tillkallades kan ju prästen ha dragit sina egna och förmodligen felaktiga slutsatser.
 
Observera än en gång, detta är antaganden från min sida utifrån högst begränsad kunskap - jag kan mycket väl vara ute och cykla.  
 
Finns det ingen läkare här?
 
Mvh/Maud

[Rolf Liljhammar]

Tack Maud!
Din förklaring ser jag som heltäckande för min  
del.
Mim mffm var bondmora visserligen  
välbeställd,  
men någon läkare tror jag ändå inte var aktuell  
utan det var väl i vanlig ordning prästen som  
ställde diagnosen.
 
Än en gång, Tack för klargörandet
 
Rolf L

[Anita Berglund Eriksson]

En mycket intressant diskussion om moderpassion/hysteri som jag visste ganska lite om. Jag är ingen läkare men sjuksköterska med lång erfarenhet bla med gynekologi. I historielitteraturen hittar man ibland denna beskrivning av hysteriska kvinnor och intressant är att kvinnans livmoder ansågs vara  orsak till hennes hysteri i gamla tider. Det visar väl hur intimt förknippat man ansåg kvinnans livmoder var med hennes psyke.
 
Jag tycker Maud och andra mycket väl beskriver i vilken ringa betydelse livmodern egentligen har för kvinnans hysteri i gångna tider, mer än att livmodern är så intimt förknippat med henne som könsvarelse. Kvinnornas svåra livssituation (i det här fallet kanske oftare kvinnor ur överklassen) var troligen mer orsak till deras hysteri än diffusa sjukdomar i livmodern. Dagens medicinska vetenskap skulle strikt hålla isär fysiska besvär från livmodern och de psykiska symtom som dessa kvinnor med all säkerhet var drabbade av. Därmed inte sagt att gynekologiska besvär kan ge psykiska besvär! Men detta nära samband mellan livmoder/psyke som diagnostiserades som hysteri i gångna tider får man nog beteckna dåtidens okunniga läkarvetenskap.
 
Dina slutsatser, Maud, om hysterins orsaker tror jag är helt riktiga.
 
Mvh Anita

[Rune Edström (Rune)]

Hej Anita
Utan att vilja fortsätta diskussionen, håller jag inte med dej helt och hållet, om läkarnas kunnighet nuförtin. Dom vet betydligt mer än för några hundra år sen, men dom har nog ganska många vita fläckar fortfarande, även om dom är och pillrar på genetiken.
hälsningar
rune

[ingegärd eknor]

En av mina anfäder är av prästen beskriven som sinnessjuk under några år i de sena tonåren. Han gifte sig senare och köpte en gård. Fick flera barn, och jag har inget hört om vidare psykisk ohälsa hos hans efterkommande.
 
Notering i husförhörslängd 1882-1890 är; har såsom sinnessjuk varit i Konberga(undertecknad är tveksam om namnet) 1888-1889. Något förbättrad.
 
Notering i husförhörslängd 1891-1899, Fri från värnplikt. Sinnessjukdom frenesia bättre.  
 
Vilken diagnos skulle ställas idag? Frenesia får mig att tänka på frenetisk, kanske manisk.  
 
Ytterligare fråga som dyker upp är vad Konberga var för ställe (han levde i Kronobergs län)? Men denna ska kanske ställas på annan plats i forumet?

[Anita Berglund Eriksson]

Hej Ingegärd!
I min medicinska ordbok hittar jag bara ordet fren eller phren som betyder själ eller mellangärde. Jag skulle gissa, utan att vara säker, att man kan översätta sinnessjukdom frenesia med själslig sinnessjukdom. Dock med förbehållet att det möjligen även kan betyda det du säger frenetisk dvs maniska symtom.
 
I svenska sjukdomsnamn i gångna tider av G. Lagerkranz står ingenting om frenesia tyvärr.
 
Mvh Anita