Fosforförgiftning

[Barbro Persson]

Har sett att många kvinnor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tog sitt liv med fosfor, var fick de tag på det? Någon som vet?
Nyårshälsningar/Barbro

[Chris Bingefors]

De skrapade tändstickor som då innehöll fosfor. Det fanns också som råttgift tror jag. Det användes för at framkalla abort, därför dog de

[Barbro Persson]

Hej Chris, det behövdes nog ganska många tändstickor kan man tro, men de var nog mycket giftiga.
Hälsningar Barbro

[Jonas Magnusson]

En ana till mig använde tillsammans med en kvinnlig bekant fosfortändstickor för att fördriva ett foster, men det slutade med en katastrof och kvinnan dog. Han dömdes till 4 års fängelse för dråp. Det står så här i biografirullan från fängelset:
 
En överenskommelse skall ha skett och [Han] skaffar fram kvicksilver och fosfortändstickor, sju buntar. Detta är en då förekommande ”huskur” för att i hemlighet abortera foster. [Han] är angelägen om att fördrivningen skall ske och förmanar [hennen] ”strängt” att genomföra det. [Hon] är tydligen tveksam och försöker få tillstånd möten med [honom], men [han] vill inte. [Hon] bestämmer sig dock för att göra det [han] vill, men är rädd för kvicksilvret och väljer därför att använda sig av fosfortändstickorna. Den 7:e maj intar [hon] den första dosen om tre och en halv bunt tändtsticksfosfor upplöst i varmt vatten. Dagen efter intar hon en andra lika stor dos. [Hon] insjuknar och avlider tidigt på morgonen den 12:e maj efter att först ha fött fram ett dött ofullgånget foster.
 
Jag har bytt ut namnen i texten.
 
(Meddelandet ändrat av Jonas_Magnusson 2011-01-03 20:36)

[Ingela Martenius]

Jag tror man snarare använde arsenik som råttgift, men båda ämnena fungerar säkert.  
Både arsenik och fosfor fanns i vit/gul och färgad version. Den ursrpungliga vita fosforn var farlig även för dem som arbetade med den (tillverkning av tändstickor t.ex.) och när den mindre farliga röda fosforn kom förbjöds så småningom den vita (men inte förrän 1906 - då hade Frälsningsarmén i London sedan 1891 haft en fabrik som tillverkade tändstickor med den dyrare röda fosforn). I alla fall i England färgade man också kommersiellt tillgängligt arsenik.
I båda fallen sägs dödsfall ha skett i misshugg när man tog fel på fosfor/arsenik och socker till morgongröten (det var kanske i vissa fall tveksamt om olyckan verkligen var en olycka...).
 
Ingela

[Markus Gunshaga]

Tack Ingela för den intressanta redogörelsen! Jag hittade nyligen en notis i Löddeköpinge kyrkobok i Skåne (C:2, s 363) där prosten Severin Schlüter beskriver alla klockare i Borgeby och Löddeköpinge pastorat. En av dessa var den tydligen alkoholiserade och olämplige Canutus Borgquist (död 1744), och om honom noterar prosten Schlüter att i fÿlleri kunde han icke giöra skilnad på socker och arsenicum album, utan åt upp et stÿcke och dödde.  
 
Arsenicum album skall vara det latinska namnet på vit arsenik, men det jag funderade över var ett stycke. Jag inbillade mig att socker och arsenik vid den tiden hade samma pulverform som de har idag, men utifrån denna beskrivning verkar den (även?) ha funnits i fast form?
 
Mvh, Markus

[Gunnar Håkansson]

Hej, Markus!
Socker var vid denna tid troligen toppsocker. Strösocker är en modern uppfinning. Arsenik är ett vitt pulver, men kan förstås ha tagit åt sig fukt och bakat ihop sig till klumpar. Vit fosfor, som talats mera om längre upp, är inte lämpligt att förvara i luften. Det förekom knappast annat än i tändstickor på 1800-talet och användes inte som råttgift. Råttor är klokare än så. Det är inte lätt att lura dem att äta arsenik heller. Och jo, vid fosforförgiftning sker spontan abort. Det är dock sällsynt, att modern överlever, så medlet kan inte rekommenderas.

[Ingela Martenius]

Det var kul att få en så omedelbar bekräftelse på vilka olyckor som kunde ske med arsenik - socker, Markus!
 
Nu har jag ju ingen närmare, personlig bekantskap med arsenik - men socker kom förr i fast form som sockertopp. Sådana sockertoppar kan man ibland idag köpa på marknader/lanthandlar med gammaldags tema etc. Sockertoppen bröt eller högg man sig just ett stycke av, eller om man var lite fin i kanten så fanns det särskilda sockertoppsknipsare.
 
Eftersom socker kom i fast form så kan väl även arsenik ha gjort det. Fast form var ju mycket enklare att hantera vid en tid då det inte fanns plastpåsar - eller ens papperspåsar.
 
Ingela

[Anna-Carin Betzén]

Ett fall från 1866 där fosfor användes som råttgift, vilket slutade med tre personers död, finns relaterat hos Tjörns släktforskare utifrån domboksprotokoll.
 
(Meddelandet ändrat av acb 2011-01-05 23:48)

[Gunnar Håkansson]

Tydligen försökte man använda fosfor som råttgift, men som jag skrev förut, var råttorna kloka nog att inte äta det - redan människor såg ju röken, så länge bullen var torr. Både fosfor- och arsenikförgiftning är mycket plågsam. Inte bra för självmord. Dessutom är båda lätta att påvisa efteråt. Inte bra för mord heller.

[Stefan Zylberstein]

Att arsenik och socker förväxlades ibland antyder väl att man brukade förvara dem på samma ställe, och i dåligt märkta kärl??  Klart, på den tiden var lägenheterna små, det var inte gott om förvaringsutrymmen heller. Kanske bara en hylla.   Men iaf, att man hade socker resp gift strax bredvid varandra??
Och VAD använde man arsenik till hemma, så mycket att man hade en hel påse av den hemma - så stor att den gick att förväxla med socker påsen??  
Alltså klart mer än till medicinskt bruk, eller gift för råttor.
Kanske gift mot vägglöss??
 
I några fall kan det ha varit olyckshändelse, som redan Ingela är inne på. Jag kan t.ex. tänka mig att den nämnde olycklige och olämplige(?) klockaren hjälpte sig vidare. Öppet självmord var ju otänkbart, så hellre en tafflig olyckshändelse än självmord...

[Chris Bingefors]

Arsenik används mot flugor och andra insekter. Eller rättare sagt arseniktrioxid (vit arsenik), som kallas arsenik i dagligt tal.

[Markus Gunshaga]

Jag googlade på white arsenic lump, och utifrån de bilder jag hittade på vit arsenik i fast form kan jag verkligen förstå att man tog fel på det och socker. Som Ingela även skriver, när man kanske skulle ta socker till morgongröten på morgonen i en dessutom dåligt upplyst stuga eller torp, då kunde det nog gå dödligt fel om man hade otur. Som Stefan dock skriver, det låter märkligt att man skulle förvara dödligt gift och sött socker på ungefär samma ställe när man var medveten om risken.
 
Den nämnde klockaren efterträdde sin far (som varit församlingarnas klockare i nästan femtio år, och beskrivs som en underbar person i dödboken). Sonen beskrivs däremot som en alkoholiserad och omoralisk bråkstake, som dessutom blev suspenderad från tjänsten några månader före sin död, kanske han levde i skuggan av sin aktade far och kände att han inte hade så mycket att leva för (eller så var det helt enkelt som prosten skriver, en olyckshändelse i fyllan).
 
När det gäller användningsområden för arsenik hittade jag förresten en artikel ur tidningen Folkets röst den 27 oktober 1860, Något för apotekare. Min ana Johan Carlberg (1794-1882), vid denna tid förvaltare på Engeltofta gård i nordvästra Skåne, var inblandad i en utredning om missbruk av arsenik. Sundhetskollegium hade det året granskat protokollet för en visitation av Ängelholms apotek 1857, och upptäckt att skvadronshästläkaren E. O. Kullberg sålt fyra drachmer arsenik till förvaltaren Carlberg. Det noteras i artikeln att detta skett utan att affordra reqvirenten en med vederbörandes tillstånd styrkt reqvisition, oaktadt qvantiteten befanns större än som rimligen kunde ifrågakomma att begagnas såsom medicin för tillfället.
 
Sundhetskollegium anmälde missförhållandet till justitiekanslern, som förordnade stadsfiskalen Gyllensvärd i Ängelholm att yrka ansvar å apotekaren Norén som sålt arseniken till Kullberg. Norén visade inför rätten upp bland annat ett intyg av Carlberg, som meddelade att den ifrågavarande arseniken som debiterats på Engeltofta gårds ...blifvit af honom använd vid gården för sjuka kreatur. Norén lade även fram att han enligt kunglig kungörelse 1830 2/9 haft rättighet att för kurativt ändamål ordinera arsenik.
 
Arsenik kunde alltså även användas i mindre doser för att bota kreatur från sjukdomar? Men det var kanske samma situation som med kvicksilver, som man ju senare upptäckte var dåligt för kroppen, men som användes i farligt stora mängder för behandling av sjukdomar och liknande.

[Gunnar Håkansson]

Arsenik i små doser lär vara uppiggande. Vid regelbundet bruk ökar det kroppens fettansättning.  
Kvicksilver påstås ha god effekt mot syfilis i långt framskridet stadium. Det har även använts (i metallisk form, decilitervis) mot tarmvred. Någon gifteffekt av den senare användningen är inte trolig.

[Chris Bingefors]

Jovisst, arsenik i veterinärmedicinen är väl känt och ofta använt i äldre tider. Men det fanns också, i små mängder, i uppiggande tonica för människor, ofta tillsammans med stryknin. Detta så sent som på 70-talet.

[Kristina Gunnarsdotter]

Prästen i Silbodal blandade arsenik i nattvardsvinet.
 
http://www.vf.se/nyheter/arjang/den-giftmordande-prasten-i-silbodal-fortsatter-f ascinera

[Chris Bingefors]

Intressant om arsenik, den viktigaste förgiftningen på 1800-talet. Här står också om de berömda arsenikätarna i Steiermark
http://runeberg.org/nfaa/1137.html

[Ingela Martenius]

Hästhandlare lär förr i världen ha gett hästarna mindre doser arsenik för att de skulle få bättre hull (som Gunnar skriver), blank och fin hårrem, och verka allmänt pigga och livliga (bönderna tyckte inte om alltför lugna hästar, det skulle vara lite tag i dem).
 
En intressant mordhistoria med arsenik som mordvapen skrev ju f.ö. deckardrottningen Dorothy Sayers, Strong Poison.
 
Ingela
PS. Jag funderar inte över att människor i trånga miljöer och med begränsade resurser förr begick misstag med dödliga gifter, jag är mycket mer upprörd över människor idag som inte kan se till att hålla diverse giftiga medel ifrån sina barn!

[Björn Engström]

Arsenik var ett allmänt brukat medel för att döda flugor. I olika planerade förgiftningsfall så köptes arsenik som flugmedel.