Tack Ingela!
När jag sökte på ordet ´förlossningspsykos´ här på Rötter idag hittade jag följande intressanta inlägg av Eva Berglund Eriksson från 2003-12-14 under rubriken Moderpassion:
...... En annan faktor till psykisk ohälsa i samband med graviditet och förlossning är förlossningspsykos, tidigare nämnd amningspsykos. (Antikens läkare trodde att mjölken steg till hjärnan och förgiftade mamman...)
Förlossningspsykos är en relativt ovanlig form av psykogen psykos (psykotrauma) hos kvinnor som fött barn. Psykosen utvecklas som en reaktion på en psykisk påfrestning som i det här fallet en förlossning utgör. Den ger symtom som depressionstillstånd, svår ångest och paranoida idéer (vanföreställningar) tex. Mamman blir djupt deprimerad eller psykotisk och kan t.o.m skada sitt barn i svåra fall. Psykoser är dock, till skillnad från de mentala sjukdomarna i allmänhet, av övergående natur. Obehandlade psykoser, som det i allmänhet var tal om förr, kan utvecklas till långvariga depressioner och annan psykisk ohälsa.
Jag borde förstås ha sökt på detta ord tidigare. Men nu har jag iallafall fått svar på de flesta frågor kring detta tillstånd.
Utom möjligen hur lång tid efter förlossningen detta kan inträffa. Kvinnan ifråga var alltså så sjuk att hon skulle ta livet av sina barn. Kan detta inträffa 15 månader efter förlossningen?
I husförhörslängden/församlingsboken hänvisas det hela tiden till arbets(inrättningen?) respektive obefintlighetsboken. Jag har ännu inte fått riktigt klart för mig om hon var intagen på något sjukhus. Hon dog 1926.
Mvh
Marianne