SAOB skriver att höns (bl.a.) används i uttr. som beteckna spårlöst försvinnande, i uttr. flyga bort, försvinna, gå o. d. med kung Davids höns (under isen) o. d., förr äv. med riddar S:t Görans höns. SAOB har ett exempel på just gick med Davids höns under isen daterat 1843, exemplet rijder szancte Jörens höns är daterat 1544. Där står även att den här användningen av ordet höns är av okänt ursprung.
I SVD:s språkspalt 040926 och 041017 skriver Siv Strömqvist om uttrycket, hon ger diverse möjliga pusselbitar men har inte något säkert svar. Hon nämner dock att läsarbrev visade att det var vanligare än hon trodde, och att det mest förekommer i centrala Sverige, med enstaka belägg även från Jämtland i norr till Öster- och Västergötland i söder. (Obs: de sidorna finns egentligen inte uppe längre, men söker man efter davids höns med Google så kan man klicka på Cached intill länken till sidan så får man upp en tidigare version av sidan. Bra knep när man gjort en sökning och klickar på en länk och får veta att sidan inte finns tillgänglig längre.)