Bunden enl. ledighetsbevis

[Erika Lindqvist]

Hej
Är det någon som vet vad bunden enl. ledighetsbevis 18/6-1866 skulle kunna betyda?
Och kan man och i så fall var kan man finna ledighetsbevisen?
Tack på förhand
Erika

[Samppa Asunta]

Hej!
En gissning som kanske går totalt åt skogen:
 
Personen ifråga kan ha haft ett äktenskapshinder pga en tidigare lysning eller förlovning,  vilket har framgått av ledighetsbeviset.  Ledig har i så fall betytt ledig till äktenskap som i tyskan alltjämt.
 
Om sådana papper har arkiverats och finns kvar fortfarande, vet jag inte - de hade ju en benägenhet att föråldras jämförelsevis snabbt...

[Erika Lindqvist]

Hej
Jag har också misstänkt detta, vet du om lysning eller förlovning finns antecknat i vigselboken även om man aldrig blivit vigd? i husförhörslängden står det även hänvisat till flyttattesterna, vet någon om dessa går att få tag på?
Med vänlig hälsning
Erika

[Ingela Martenius]

Inte förlovning - det var en privat tillställning. Trolovning hade däremot - till 1973 (jo!) - en legal mening; det var en officiell deklaration inför vittnen med liknande rättsliga verkningar som äktenskap (till 1734 var det äktenskapet; vigsel hade ingen juridisk betydelse).
Till äktenskap ledig angavs på flyttbetygen; en mycket viktig upplysning. Trolovad - men däremot inte förlovad - var äktenskapshinder.
Ledighetsbevis långtidsarkiverades inte; de ställdes ut på anmodan från kvinnans församling och var underlag för lysning.
 
Lysning antecknades, däremot inte trolovning. Däremot kunde man inte (1866) bli löst från trolovningen annat än genom skilsmässa i domkapitlet.
 
Ingela

[Erika Lindqvist]

Hej Ingela,
Tack så hemskt mycket för ditt svar.
Med vänlig hälsning
Erika

[Samppa Asunta]

Ja, ursäkta mig, det var egentligen just trolovning som jag tänkte på,  men åkte dit ganska snöpligt.  Finskan har bara ett ord (kihlaus) för både den officiella trolovningen och den privata och inofficiella förlovningen.  Man borde väl inte blanda sig i diskussioner på språk som man inte behärskar...
 
Vad långtidsarkiveringen beträffar så tycks det ha varit just som jag misstänkte.  Och lysningarna har ju (eller borde ha) antecknats i böckerna åtminstone under senare tid;  under äldre tider kan det ha hänt att alla präster inte alltid har varit så petnoga med papperarbetena.  Jag har hört om ett fall på 1960-talet, att en nybliven präst förordnades till t.f. kyrkoherde i en församling där ingen dopbok hade förts sedan 1920-talet...

[Ingela Martenius]

Samppa,
 
Det är verkligen inte bara Du som blandar ihop trolovning och förlovning... Lustigt att man på finska bara har ett institut när man skiljer på det på svenska. Jag menar, administrationen var ju väldigt likartad.
 
Tja, min erfarenhet av lysning/vigsel är att det i äldre vigselböcker ibland kan vara svårt att se vigseldatumet - däremot står alla tre lysningsdagarna prydligt antecknade! Vigseldatumet verkar för många präster sedan vara närmast en bisak...
 
Ingela

[Marianne Solli]

Hei alle her. Her er alltid mye nytt å l?re, og mye man kan forundre seg over. Jeg har alltid trodd at forlovelse og trolovelse var akkurat det samme (f?r som nå).  
 
Slo opp i en norsk synonymordbok, og der står det: trolove; -else (arkais. el. hist) forlove (gno. trulofa love h?ytidelig)
 
Slo så opp i en svensk synonymordbok, og der står det: trolovning överenskommelse mellan en man och en kvinna att senare ingå äktenskap, vanlig bekräftad genom ngn ceremoni, bl.a. ringväxling; ej jur. bindande men i ngn mån mer förpliktande än förlovning (mest hist.)
 
Ja ha ja! Takk for at dette temaet ble tatt opp!

[Samppa Asunta]

I själva verket misstänker jag att förlovning aldrig har varit någon officiell term utan en inofficiell synonym till den något ålderdomliga och högtidliga trolovningen och att den sedan har sas börjat leva sitt eget liv.  I finskan har man inte känt ett behov av en skild benämning.  Trolovningen har man nog känt till som en officiell och i viss mån juridiskt bindande term också i Finland (alltså i den svenskspråkiga lagtexten).  
 
I Anders v. Koskulls artikel Rätt, familj och ekonomi  
http://www.shh.fi/depts/handelsr/courses/ratfamek/index.htm#2.1%20Trolovning
står det bl.a.:
Trolovning, förlovning (kihlaus), är ett avtal mellan man och kvinna om att i framtiden ingå äktenskap. Trolovning har tidigare varit en rättsligt viktig institution med flera betydande rättsverkningar. Genom reformer i olika skeden har trolovningens praktiska betydelse minskat kraftigt och trolovning har numera egentligen ingen direkt äktenskapsrättslig betydelse. Äktenskapsrättsligt lever förlovning alltså vidare 'enbart' som en sedvana.
 
Detta gäller sedan 1987 (i Finland alltså),  men fortfarande finns termen trolovning kvar i lagtexten som en definition på överenskommelse om äktenskap. De som har kommit överens om att de ska gifta sig är alltså trolovade (eller förlovade) oberoende om de kallar sig så eller inte - senast efter den sk hindersprövningen.  Att vara tro-/förlovad heter på finska olla kihlautunut eller olla kihloissa (vara i förlovningarna eller ngt ditåt) och att köpa ringar kan heta ostaa kihlat. Svenskan torde sakna ett substantiv som motsvarar det finska  -  som  f.ö. härstammar från gisslan...

[Ingela Martenius]

I Sverige hade alltså fram till 1973 trolovningen mycket speciella rättsverkningar; det var ju egentligen samma som det varit innan 1734, dvs ett äktenskap.
Förlovningen var däremot egentligen bara ett bevis för att parterna ämnade ingå äktenskap; bröts förlovningen ensidigt kunde den part som inte bröt förlovningen instämma för brutet äktenskapslöfte och få skadestånd och ersättning för utlagda kostnader (t.ex. inköp av en brudklänning). Termen förlovning hade alltså ingen egen juridisk mening, utan var en i en rad bevis för att äktenskapslöfte givits.
 
Från slutet av 1700-talet förlorade förlovningen i viss mån sin privata karaktär i o m att den började annonseras i tidningar etc. Juridiskt var det skillnad på förlovning och trolovning (fram till 1973 då), men i det vanliga medborgerliga rättsmedvetandet försvann distinktionen och termerna användes blandat. Många uppfattade det just som att trolovning bara var ett äldre, högtidligare namn för förlovning.
Men skillnaden blev oerhört tydlig för barnen: så sent som 1970 fick ett trolovningsbarn ärva sin far automatiskt, men inte ett förlovningsbarn!
 
Etnologiskt är glidningen från trolovning till förlovning-äktenskap ett uttryck för en individualisering av samhället. Trolovningen var ett avtal mellan släkter, mannen och kvinnan hade mycket litet att säga till om i sammanhanget. Den privata förlovningen som följdes av (kyrklig) vigsel betonade däremot det individuella samtycket och öppnade för det som började komma från mitten av 1700-talet: man skulle gifta sig av kärlek. Det var naturligtvis detta som bondeståndet befarade, och det var därför de kämpade emot 1734 års lagändring (då kyrklig vigsel krävdes för äktenskap) och fick igenom att trolovningen trots allt fick behålla sina gamla rättsverkningar. Lagändringen 1686 som innebar att vigsel rekommenderades och ansågs vara det normala, men inte krävdes, var alldeles tillräckligt ansåg man.
 
I Sverige är man inte trolovad/förlovad/bortlovad om man inte själv säger det. Även om man säger det så har det idag ingen som helst juridisk mening. Man kan gifta sig med y även om man är förlovad med x, utan att ens bryta förlovningen. Meningen med trolovningen försvann ju när utomäktenskapliga barn helt jämställdes med inomäktenskapliga, och meningen med förlovningen försvann när man tog bort möjligheten till skadestånd/ersättning för äktenskapslöftesbrott. Det senare har ju naturligtvis att göra med att underhåll till frånskild maka togs bort - äktenskapet anses av lagstiftaren inte längre som ett försörjningsmedel.
I Sverige är alltså avsikt att ingå äktenskap borttaget som juridiskt institut; bara själva äktenskapet är kvar.
 
En rolig detalj i sammanhanget kan vara att den urgamla svenska folkliga uppfattningen att förlovning/trolovning är nästan samma som äktenskap starkt bidrog till ryktet ute i världen om Sverige som syndens näste. Ryktet uppkom ju under 1960-talet när man i Sverige öppet började flytta ihop utan att gifta sig - men undersöker man saken så erkänner minst 80-90% att de faktiskt var förlovade (det tystade släkten), dvs man följde egentligen den urgamla, ursvenska seden att så snart man var trolovad så flyttade man ihop!
 
Det är kul att jämföra mellan länderna, för trots att vi uppfattar oss som väldigt lika så finns det ju skillnader!
 
Marianne, den där svenska synonymordboken var inte juridiskt korrekt varken före eller efter 1973. Däremot speglar den en folklig uppfattning - och det kanske det som är avsikten med en sådan ordbok.
 
Ingela