Kenneth: Det har förekommit fler än två skiftesreformer - bara under 1700- och 1800-talen var de tre. Och det var inte överallt, som alla hus i byn var samlade i en grupp, även om det var vanligt. Du har nog också rätt i antagandet, att uttrycket tillkommit, sedan marken blivit uppdelad i större bitar än tidigare.
Jörgen: Du har troligen förstått frågan bättre än jag.
Kjell: Exakt vilken person, som äger ett visst markstycke vid en viss tidpunkt, kan vara knivigt att reda ut. Men vilken gård marken tillhörde, det brukar gå lättare (utom för samfälld mark). Direktiv hur man borde skriva utfärdades normalt av biskopen i stiftet. Jag har tyckt mig kunna se, att formuleringarna var något så när lika inom samma stift, men kan skilja sig åt betydligt mellan stiften (och även mellan olika tider, troligen då man bytt biskop). Att man skrev på latin var inte för att visa sig viktig, det var helt enkelt normalt att göra så för den som kunde. Och det var rätt många, som kunde lite latin - Jeppe på Bjerget använder en och annan latinsk vändning, fast han bara var en försupen bonde. Det är egentligen inte förrän efter andra världskriget, som latinet har kommit ur bruk.