Ägor

[Kenneth Eriksson]

Här och var i böckerna förekommer beteckningen ägor för en plats där hemmet är beläget. Vad är ägorna? Tillhör de någon särskild gård, eller är det tvärtom så att hus på ägorna står på någon slags allmänning/kronans mark?
Vad kan vara viktigt att ta reda på om enskilda ägor sett ur en släktforskares perspektiv?

[Gunnar Håkansson]

Ägor är helt enkelt den mark man äger. De indelas i inägor (inom stängsel) och utägor (utom stängsel, fast det kan förekomma instängslade bitar där också). I varje fall ligger inägorna närmare husen.
Vad som är viktigt beror på vad man är intresserad av. Jag brukar titta på alla gamla kartor jag kan hitta, särskilt skifteskartor, men det beror nog mest på att jag är intresserad av kartor i allmänhet.

[Kenneth Eriksson]

Tror jag förstår. Ägor är alltså en benämning som kommit till efter de två jordskiftesreformer som genomförts i landet? Tidigare var ju husen samlade i en grupp och alla hade sina åkerlappar utspridda här och var.

[Jörgen Tollesson]

Menar du när man i t.ex. en födelsebok kan se att föräldrarna bor på Nordgårdens ägor (eller mark)?
 
Det visar då att man inte bodde på den egentliga gården, utan på ett torp eller i en backstuga som låg på mark som tillhörde Nordgården. Man sade också att torpet/backstugan låg under Nordgården.

[Kjell Arvidsson]

Ägor är helt enkelt den mark man äger
 
Nja, fullt så enkelt tolkar inte jag det. Ibland kan det vara ganska svårt att veta VEM som äger ägorna som någon bor på.  
T.ex. den som bor i en backstuga på någons ägor.
 
Jag tycker ofta att prästernas beskrivningar är minst sagt luddiga. Det fanns tydligen inga klara direktiv om HUR man skulle formulera sig. Flera använde på 1700-talet latin, kanske för att visa sin betydelse i samhället.

[Gunnar Håkansson]

Kenneth: Det har förekommit fler än två skiftesreformer - bara under 1700- och 1800-talen var de tre. Och det var inte överallt, som alla hus i byn var samlade i en grupp, även om det var vanligt. Du har nog också rätt i antagandet, att uttrycket tillkommit, sedan marken blivit uppdelad i större bitar än tidigare.
Jörgen: Du har troligen förstått frågan bättre än jag.
Kjell: Exakt vilken person, som äger ett visst markstycke vid en viss tidpunkt, kan vara knivigt att reda ut. Men vilken gård marken tillhörde, det brukar gå lättare (utom för samfälld mark). Direktiv hur man borde skriva utfärdades normalt av biskopen i stiftet. Jag har tyckt mig kunna se, att formuleringarna var något så när lika inom samma stift, men kan skilja sig åt betydligt mellan stiften (och även mellan olika tider, troligen då man bytt biskop). Att man skrev på latin var inte för att visa sig viktig, det var helt enkelt normalt att göra så för den som kunde. Och det var rätt många, som kunde lite latin - Jeppe på Bjerget använder en och annan latinsk vändning, fast han bara var en försupen bonde. Det är egentligen inte förrän efter andra världskriget, som latinet har kommit ur bruk.

[Björn Engström]

Jag använder fortfarande uttrycket ägor eller ägorna och då menar jag mina utskiften. Här i Dalarna har uttrycket ägor används före skiftesreformerna och används också där inga skiften genomförts. (Inte helt klartlagt om det har skett något medeltida skifte i vissa delar av Dalarna.)
Ganska säkert har ägor lite olika betydelse i olika delar av landet, men används oftast om egna ägor.