ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-25  (läst 2394 gånger)

2004-05-20, 16:18
läst 2394 gånger

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Det ges ofta omdömen om personer i kyrkböckerna, sett ur ett kyrkligt perspektiv. Jag tycker att många av dessa är väldigt likartade och har problem med att rangordna dem från ett gott till ett dåligt betyg. Det mesta ligger mitt emellan!
 
I Dalby och Bonderups dödböcker i början av 1800-talet har prästen en egen kolumn Vandel där han ger betyg åt den döde. Jag räknar nu upp alla de omdömen han ger, och undrar i vilken ordning man bör placera dem? Jag skriver dem i vad jag uppfattar som en ordning från dåligt till bra:
 
skrupelaktig, ostadig, opåtalad, oklandrad, anständig, stilla, beskedlig, klanderfri, hederlig, ärlig, sedig, dygdig, oförvitelig, ärbar
 
Dessutom används fånig, men det det är väl snarast en sjukdom.  
 
Har jag rankat rätt?  Det är främst orden opåtalad, oklandrad, anständig, stilla, beskedlig och klanderfri som jag är osäker på nyanserna.

2004-05-21, 10:11
Svar #1

Magdalena Larsson

Att hierarkiskt inordna i gott och ont finns det exempel på sedan urminnes tider. Det bästa exempel på när det onda och goda rangordnats nummeriskt som jag kan påminna mig om, är Dantes Divina Commedia från ca 1320-talet. Detta är visserligen ett diktverk, men har ju lästs framförallt för dess id?er. Där sätter Dante i ptolemaioskt tankesätt det jordiska lägst och det paradisiska högst i tio sfärer - hans tankevärld var ju ganska konkret med våra ögon. Att redogöra för Dantes tankesätt, moralhierarkier och övriga idéer kräver  emellertid åtskilligt utrymme, så jag skulle rekommendera egna studier, då detta diktverk faktiskt utövat stort inflytande på många direkt eller indirekt. Det var dessutom länge sedan jag läste honom.
 
I detta fall tror jag inte att det är fråga om en strikt skapad betygskala, utan jag tror att det ska tolkas i begreppen ont eller gott (plusord och minusord), och möjligen neutralt. Jag håller i princip med dig om rangordningen, men jag tror inte att det var så noga. I så fall borde betygskalan kommit uppifrån, från ärkebiskopen, och du bör nog finna en källa för antagandet att det är fråga om omdömen som kan översättas till ett nummeriskt betyg i den betydelse vi ger det begreppet, för mig veterligen kommer detta fenomen från skolans värld. Det kan kanske tänkas att prästen eller prästerna själva utformat ett medvetet system för att beskriva vandel då det är 1800-talet det gäller, men jag finner det mer troligt att prästerna använde de begrepp och de moralomdömen som fanns i deras trakt, i deras samhällsklass, och i deras tid, på ett mer omedvetet sätt. D v s att även om orden återkommer, så är de inte rangordnade, bara betecknande ont eller gott.
 
Varför tror du att det är en strikt rangordning?

2004-05-21, 11:38
Svar #2

Magdalena Larsson

Beskedlig, klanderfri, stilla, och anständig är odelat positiva omdömen. Jag skulle skriva dem i den här ordningen, men är lite osäker på omdömet stilla. Jag upplever det som ett omdöme om kvinnor och detsamma gäller anständig, medan beskedlig och klanderfri gäller män. Man skilde strikt mellan mäns och kvinnors roll, och därför får de ofta olika omdömen. Jag tror heller inte att ordet opåtalad gäller en kvinna, eller dygdig en man. Det är även viktigt att ta hänsyn till personens socialklass.

2004-05-21, 11:59
Svar #3

Utloggad Gudrun Wallengren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1094
  • Senast inloggad: 2018-04-29, 22:23
    • Visa profil
Hvis man skal kunne opstille sådan en rangorden tror jeg, at man bliver nød til at skelne mellem udtalelser om mænd og om kvinder. 
Måske bør finere folk heller ikke medtages - i forbindelse med disse er der jo somme tider ingen grænser for præstens rosende ord.
Eksempel: I Helsingør på Sjælland og i Fredericia i Jylland er jeg stødt på udtalelser i forbindelse med trolovelse og vielse, i 1600-1700 tallet.
Når de er bedst er bruden en dydig og gudsfrygtig m?. 
Brudgommen er ærlig, somme tider også arbejdsom.
 
Mvh Gudrun

2004-05-21, 14:08
Svar #4

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Jag tror inte heller att det går att rangordna de här orden helt och hållet. Det skiljer mellan män och kvinnor och mellan sociala skikt. I mitt material var det dock inga högreståndspersoner. Jag noterade (tyvärr) inte fördelningen mellan könen, men minns att en av de opåtalade faktiskt var en kvinna.
 
En del omdömen handlar om personens pålitlighet (i juridisk mening) och andra om personens sedlighet, och dessa är förstås egentligen omöjliga att placera i någon ordning sinsemellan.
 
Orden på o- bedömde jag som negativa. Även om en person är oklandrad (av andra), så får jag intrycket att prästen inte gillade något med personen. I så fall hade han skrivit klanderfri. Även i opåtalad ligger en sådan underton. Håller ni med om det?

2004-05-21, 18:02
Svar #5

Magdalena Larsson

Om en kvinna är opåtalad upplever jag det som om prästen hade förväntat sig mera av henne, men jag är inte säker. Gäller det en man däremot upplever jag det som om han var en osynlig person, någon som det inte fanns mycket att säga om oavsett förväntningar. Men det kanske inte alltid var så olika som vi tror idag?
 
Jag tycker att o-orden markerar mer, förstärker att det icke var så att personen faktiskt var klandrad t ex. Varför ska man markera det? Kanske för att personen en gång varit oskyldigt klandrad? Så tänker jag. På Grubbe användes ofta o-ord när jag var liten. Obra betyder inte riktigt dålig i en slags polemik.

2004-05-21, 18:08
Svar #6

Magdalena Larsson

Klanderfri kan ju också betyda testad och godkänd medan oklandrad aldrig testad.

2004-05-21, 19:59
Svar #7

Nicklas Kvist

När det gäller dessa omdömen som prästen gjort och deras inbördes rangordning kan man tänka sig att hans åsikter om en person skiljer sig från den gängse uppfattningen. Omdömet beskedlig kan vara liktydigt med att det var en medgörlig och foglig person som inte sade emot. Detta var givetvis väldigt positivt i prästens ögon men kanske inte lika väl ansett av personens omgivning. Ja-sägande nickedockor på dagens arbetsplatser brukar bara vara populära hos chefen och inte bland kollegorna.  
Detta gav nog inget svar på frågan men visar att ett omdöme kan vara positivt och negativt på samma gång, beroende vem som läser/skriver det.

2004-05-22, 09:38
Svar #8

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Något man måste ta med i beräkningen är också språkets ständiga betydelseförskjutningar. Svenska Akademiens Ordbok (som finns tillgänglig på nätet: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) ger många exempel på detta.
 
Om ordet beskedlig, exempelvis, ges följande betydelser:
 
1. Tydlig, klar.
 
2. Som har urskillning, förståndig [Det senare är också ett vanligt epitet åtminstone på 1700-talet.]
 
3. Sansad, måttlig.
 
4. Som anstår en; hövisk; ärbar.
 
5. Städad, hygglig.
 
6. Blygsam, anspråkslös.
 
7. Oansenlig, anspråkslös (om sak).
 
8. Vänlig, snäll, god; särskilt i hövlighetsformen: var beskedlig.
 
9. Hovsam, saktmodig, oförarglig, som ej bråkar.
 
10. Alltför foglig, flat, som ej har någon ruter i sig.
 
11. Tillbörlig, skälig, lämplig.
 
12. Som det är något besked med, duktig.
 
Därefter följer kommentaren:
 
Bet. 5, 6, 8 o. 9 äro emellanåt ej strängt skilda från hvarandra, i det att ordet ofta i sig förenar alla de nämnda bet., stundom utan att man ens kan afgöra, om någon af dem är förhärskande. Den numera vanligaste bet. är 10, o. äfv. när någon af bet. 5, 8 l. 9 föreligger, har den nu i allm. en dragning åt 10. Numera har ordet således vanl. en något nedsättande bet.; jfr: Beskedlig kan visserligen ännu hafva en fullkomligt god bemärkelse, men nyttjas oftast i något spefull mening om den viljesvage, om den hvars hufvudsakliga förtjenst är att icke göra menniskor för när, som låter behandla sig hur som helst eller som vill göra alla till lags.
 
Den nuvarande nedsättande betydelsen av beskedlig är alltså inte den ursprungliga.
 
Om epitetet oklandrad anges för person betydelsen:
 
* Icke åtalad eller dragen inför rätta
* Som icke tadlats, kritiserats, påtalats.
 
Med tanke på att Anders' exempel är från början av 1800-talet är den avslutande kommentaren särskilt intressant:
 
särsk. (förr) ss. beteckning för (innebörden av) det tredje (huvud)betyget för uppförande: mindre god; jfr c 2 b. Skolordn. 1817, s. 88.

2004-05-22, 17:27
Svar #9

Magdalena Larsson

Jag tänkte betydelsen av oklandrad från prästens synvinkel. Han hade nog inte särskilt höga förväntningar på de personer han skrev om, men ville kanske visa att personerna trots allt inte var några syndare.

2004-05-24, 09:46
Svar #10

Utloggad Monica Svedberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 724
  • Senast inloggad: 2022-02-10, 13:08
    • Visa profil
I anmärkningskolmnen för Förlösa hfl AI:8 (1861-1870) s 98, står om en rad personer som byter tjänst: god, ledig. Men om min farfars mor står det ledig, borg. förtroende. Hon hade alltså inte kyrkans förtroende, eller...?

2004-05-24, 11:02
Svar #11

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Ledig bör betyda ledig till äktenskap, och god god fräjd eller liknande.  
 
borg. förtroende ser ut som en kortare variant av medborgerligt förtroende, men jag tycker det är förbryllande eftersom jag endast sett det användas när en person saknat medborgerligt förtroende. Man kunde dömas att förlora sitt medborgerliga förtroende på en bestämd tid, som ett delstraff vid brott.
 
Om man speciellt anger att en person har medborgerligt förtroende, kan det då betyda att personen tidigare förlorat det och sedan återfått det? Det verkar märkligt att ange det annars.
 
Kanske betyder det något helt annat i Monicas exempel.

2004-05-24, 11:32
Svar #12

Magdalena Larsson

I Tidens lexikon (Sthlm 1937) står om borgare att de ingick i riksdagen ända till representationsreformen 1866. Då Monica Svedbergs hfl är från tiden före och efter, tolkar jag det som om farfars mordern hade borgerskapets förtroende, d v s att det var något positivt eller helt enkel angav hennes sociala status och tillhörighet.

2004-05-24, 12:50
Svar #13

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Kollade källan, och det handlar om en piga Helena Johannesdotter född 1842 i Algutsboda, som 1868 flyttar till bonden Jonas Persson i Mosebo i Förlösa, och 1869 flyttar vidare till Ljungby socken. Det står mycket riktigt ledig, borg. förtroende vid utflyttningen. Flyttningsattester saknas tyvärr både i Förlösa och Ljungby aktuell tid. Det hade varit intressant att se vad som står i klartext där.
 
Inget tyder alltså på att borgerskapet någonstans skulle vara inblandat. Socknarna är landsortssocknar.

2004-05-24, 14:38
Svar #14

Magdalena Larsson


2004-05-24, 14:38
Svar #15

Magdalena Larsson


2004-05-24, 16:36
Svar #16

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Hon kallades piga, alltså var hon inte gift och hade med 99% sannolikhet inte varit det tidigare heller.

2004-05-24, 16:54
Svar #17

Magdalena Larsson

Angående Urban Sikeborgs inlägg vill jag tillflika att man på susnings webbsite om betyg uppger andra betygsgrader för 1820-talet. Artikeln i SAOB är skriven en bit in på 1900-talet. (Det anges ju också i SAOB att man ska jämföra med denna tid, se ovan, fast jag kan inte uttala mig om susnings tillförlitlighet)
 
Var det vanligt att pigor flyttade för att bli gifta om de kommit upp i en viss ålder?

2004-05-24, 17:57
Svar #18

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma med den sista frågan. Har det betydelse för frågan om hennes vandel?
 
Betygsskalan som nämns på susning uppges ha införts i början på 1820-talet. Urbans citat från SAOB gällde 1817. Mitt material från Dalby och Bonderup gäller också tiden före 1820.
 
Hur sajten susning.nu ska värderas kräver nog en egen diskussion! Du anar nog vad jag tycker.

2004-05-24, 18:34
Svar #19

Magdalena Larsson

Ja, jag tänkte att prästen kanske skrev något mystiskt som lät fint för att hjälpa henne. Jag har ett intryck att ogifta pigor flyttade ofta. Hon flyttar ju igen efter kort tid, och så vitt jag förstår blir hon så småning om gift. Jag tänkte att det var för att finna en man som drev iväg henne. Det var svårt för ogifta medelålders kvinnor, tror jag, för de hamnade i fattighuset när de blev för gamla för att arbeta. Och för en ogift kvinna i hennes ålder var det väl extra viktigt att poängtera att hon var sedesam, och att civilståndet inte berodde på att det var något fel på henne, att hon inte flydde från några lik i garderoben.  
 
Om Urbans inlägg (min fetstil): särsk. (förr) ss. beteckning för (innebörden av) det tredje (huvud)betyget för uppförande: mindre god; jfr c 2 b. Skolordn. 1817, s. 88.  
 
Jag håller med om susning, men just den här artikeln ger ett trovärdigt intryck tycker jag. Och 1900-talets betygsgrader stämmer i alla fall. Referenserna är förtroendeingivande. Men, vem vet...

2004-05-24, 19:01
Svar #20

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Ogifta flickor (och pojkar) flyttade ofta, för att kunna försörja sig. De var inte ute och jagade äktenskapspartners i första hand, även om det ofta blev resultatet. Barnen lämnar föräldrarhemmet i 15-16-årsåldern för att tjäna som dräng eller piga på andra gårdar, i början ofta i samma socken men efter några år också längre bort. En normal anställningsperiod var ett år, om jag minns rätt var det vid Mikaelitid på hösten som många bytte tjänst. Om du  tittar i en husförhörslängd på 1800-talet så ser du att på de flesta gårdar finns många tjänstedrängar och -pigor som kommer ett år och flyttar nästa. Det var så det gick till för de allra flesta, som inte hade så välbärgade föräldrar att de kunde bo kvar hemma tills de gifte sig.  
 
Vad Urbans citat säger är att 1817 var oklandrad innebörden av den tredje  betygsgraden för uppförande, alltså mindre god, vilket stämmer ganska bra med vad jag antog i min första rangordning. SAOB säger ju också att oklandrad och opåtalad är närmast synonymer.

2004-05-24, 23:24
Svar #21

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Efter att ha läst uppåt tusen flyttsedlar på Tjörn så får jag nog säga att jag aldrig stött på en präst som agerat som Magdalena tänker sig. De var oftast kortfattade och rakt på sak. Jag har visserligen stött på något enstaka flyttbetyg, som jag tyvärr inte skrev av i sin helhet där prästen beklagade sig över den nya tidens syndiga ungdom som inte bad aftonbön och så vidare, men i övrigt intet speciellt.

2004-05-25, 09:44
Svar #22

Utloggad Monica Svedberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 724
  • Senast inloggad: 2022-02-10, 13:08
    • Visa profil
Jag är också inne på att prästens ord är negativa, annars skulle det väl ha stått god för Helena Johannisdotter, precis som för de andra.  
Några år senare fick hon en oäkta son, min farfar. Hon hade då nyligen fått arbete hos en gammal änka och stannade hos henne i sju år.
Antingen hade Helena levt ett otuktigt liv eller också blev hon övergiven. Har inte hittat något i domboken.
När sonen var 7 år gifte Helena sig med en änkling och fick ytterligare tre barn. När det yngsta var tre år dog hon i lunginflammation, 44 år gammal.

2004-05-25, 09:50
Svar #23

Magdalena Larsson

Jag har ofta stött på det där att de efter några år flyttar lite längre bort just under 1800-talet, och jag har undrat över orsaken. Då det så vitt jag har sett inte varit brist på arbete på första gården, eller första socknen, har jag funderat på om det fanns andra skäl. Det enda jag hade kunnat tänka mig var äktenskap, men jag vet inte. Det kanske bara var en trend. Det var dock tillräckligt viktigt att bli gift för att det skulle vara värt att flytta. Fast kanske var det svårt att få anställning. Det var politiska och religiösa motsättningar under denna tid, men det kan väl inte berört en piga?
 
Jag tror att du ska ta fasta på det Urban skriver om betydelseförskjutning. Artikeln i SAOB är skriven en bit in på 1900-talet och anger nödvändigtvis inte betydelsen under tidiga 1800-talet. Jfr brukar väl ange källan för vidare studier, så det blir bara spekulationer om vi inte går vidare till skolordningen 1817 där ordet förmodligen får någon definition.
 
Anders Ryberg, ja, jag håller med, men jag tror att borg. förtroende ska tolkas rätt positivt. Jag tror att Monica Svedbergs upplevelse var rätt, pigan var inte god nog åt prästerskapet, men att prästen ändå inte tyckte att hon var syndig och ville framhålla det. En kvinnas rykte var mycket viktigt, både var gäller sedlighet och i juridiskt avseende. Hade prästen skrivit ner henne hade hon dåliga chanser att klara sig, men han skulle givetvis samvetsgrant ge ett korrekt omdöme. Jag har svårt att köpa medborgerligt förtroende då det gäller en egendomslös piga utan rösträtt på 1800-talet.
 
Oj, det här blev långt...

2004-05-25, 09:55
Svar #24

Magdalena Larsson

Jag hade inte läst Monica Svedbergs inlägg då jag skrev. Vilken intressant berättelse!

2004-05-25, 10:06
Svar #25

Magdalena Larsson

Var det några motsättningar mellan prästerskapet och borgerskapet? Borgerskapet var väl mer liberala?

2004-05-25, 14:21
Svar #26

Magdalena Larsson

Anders Berg, det är semikolon före jfr, alltså är skolordningen 1817 semantiskt skild från det föregående påståendet. Det hade blivit din tolkning om det var ett komma-tecken eller punkt, då det hade kunnat vara en konsensus.

2004-05-25, 15:20
Svar #27

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Varför ska du alltid driva dina id?er in absurdum? Semikolon eller ej, meningen är självfallet att den omedelbart föregående texten, den om oklandrad i betydelsen mindre god, skall jämföras med vad som står i Skolordningen 1817. Om du vill föra vidare diskussion om det, skaffa fram texten i Skolordningen och analysera den. Alltså skaffa något litet underlag för ditt fabulerande. Detsamma gäller att du bör skaffa något enda indicium för att borg. i borg. förtroende skulle stå för borgerskapet. Det räcker faktiskt inte att fyra bokstäver överensstämmer. Jag har givit en tolkning utifrån min erfarenhet av begreppet medborgerligt förtroende, men jag har också klart deklarerat att den förbryllar något i detta sammanhang. Jag väntar på att någon kan komma med bättre underbyggda teorier för att förklara vad som är angivet om pigan Helena Johannesdotters frejd.

2004-05-25, 17:23
Svar #28

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Magdalena m fl!
 
Även en fattig bonddräng eller arbetare saknade rösträtt på 1800-talet, inte bara den egendomslösa pigan i exemplet ovan. Trots det kunde de åtnjuta respektive förlora medborgerligt förtroende.  
 
Förklaringen är att begreppet medborgerligt förtroende inte primärt har med rösträtt (allmän rösträtt för män infördes först 1909 i Sverige) och medborgerliga rättigheter att göra.  
 
Förlust av medborgerligt förtroende var en påföljd enligt dåvarande strafflagen som kunde ådömas en person (oavsett kön!) som dömdes till straffarbete. Den kunde vara tidsbegränsad 1-10 år efter avtjänat straffarbete eller gälla för alltid.  
 
Förlust av medborgerligt förtroende medförde att den dömde miste ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, och anses såsom vanfrejdad under den tid som förlusten varar. Han/hon kunde inte uppträda som rättegångsombud, vittna eller gå ed i egen sak och inte heller idka handelsrörelse eller annan näringsverksamhet i större omfång.
 
Uppgift om förlust av medborgerligt förtroende skulle skrivas in i prästbetyget.
 
Se vidare Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan, band 10 (1886), sp. 1187-8.

2004-05-25, 17:35
Svar #29

Magdalena Larsson

Ur Pedagogikens historia III:2. Utvecklingen i Sverige 1809-1920, av Willhelm Sjöstrand (Lund 1960):
 
1817 års skolordningsförslag samt diskussionen i anslutning därtill /.../ Över huvud taget siktar man mindre till förvärvande av kunskaper än till harmonisk utbildning av lärljungens olika förmögenheter. /.../ Understrykandet av den moraliska fostran går delvis i samma anda [återgående till förfädernas anda]. Något av återvändande till en äldre tids tänkta ideal återklingar sålunda i en målsättning som varm och oskrymtad gudsfruktan, sedlighet, lydnad och ordning, självverksamhet, flit och ihärdighet samt naturkrafternas regelbundna utveckling till förvärvande av redbara egenskaper (s. 66-70) Skolordningen är dagtecknad 8 april 1817.
 
Kritik och reformförslag fram till 1825 /.../ Graderingen av elevernas kunskaper sker enligt en femdelad betygskala. (s. 71-83)
 
Alltså: 1825 konstateras att det finns en betygskala, men detta nämns inte 1817 och verkar strida emot uppfostringskommitt?ns pedagogiska id?er. susning verkar alltså ha rätt i att vagt ange 1820-talet. Ordet oklandrad nämns inte i denna bok, men idealen och bedömningsgrunderna för tiden framgår tydligt i det första citatet (som innehåller ett citat från skolordningen såvitt jag förstår). Att vara oklandrad är alltså inte jämförbart med ett Godkänt om de fanns ett betyg i uppförande i dagens skola - väl? (Fast tankegångarna finns ju i PBL...)
 
Som kuriosa kan nämnas att ärkebiskop J.A. Lindblom ingick i 1812 års uppfostringskommitt?, samt att 1825 års skolordningsreform är starkt influerad av bl a  historieskrivaren Axel Fryxell, filosofilektorn L.M. Enberg, samt löjtnanten (sedemera generalmajoren) J.A. Hazelius, översten och generalmajoren J.P Lefr?n, majoren sedemera landshövdingen Gustaf Montgomery, filosofiprofessorn Samuel Grubbe. F ö en bokserie jag rekommenderar.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna