Stångfällning

[Göran Johansson]

Måns fick stångfällning på Killingevid. Vilken betydelse har ordet stångfällning. Gården torde ha överlåtits till Måns men det handlar knappast om lagfart (fasta). Se också under disk. släkten Retzius

[Ingela Martenius]

SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )
 
STÅNG-FALL-FALL.  
FORMVARIANTER: ( stång- 1555 osv. stånga- 1528--1881. stånge- 1555-1772 )  
 
ETYMOLOGI: [fsv. stang(a)fal ]
 
2)  
BRUK: (förr)
till 2: mätning av jordareal med stång l. stänger; jfr -fälle o. stånge-mälning.  
Stongaffall effter halfft byamål, fult lika moth södre gården. BtFinlH 6: 39 (1528).
Stång-fall, (dvs.) Åkrens mätning och utdelning genom refstång. SCHULTZE Ordb. 979 ( c. 1755).
Rig 1938, s.
91.  
 
3)  
BETYDELSE: (numera bl. om ä. förh.) byamål (se d. o.
1 ) enl. stångfall (i bet. 2 ); äv. i uttr. ligga i stångfall till (gård), ha byamål samman med (gård); jfr -mål 3.  
TEITT Klag. 249 (1555).
En Torpestad nemligh Wästre Hageby, then . . ligger j stångafall til alle Hageby gårderne. BjörkekDomb. 14/10 1602.
Både i Viby och Mörby var . . (byamålet) fixerat i stångfall, stänger eller alnar. EtnolKällskr. 2: XXVII (1944; om förh. på 1700-talet ).  
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (till 2; förr): stångfalls-åker.  
BETYDELSE: åker fördelad medelst stångfall.
 
Om (ett hammarskifte i Ivar Flemings jordebok från 1500-talet) . . uppges . . att där jämte stångfallsåkrarna fanns en hammarskiftesåker. Rig 1938, s.
78. -äng.  
BETYDELSE: äng fördelad medelst stångfall.
 
ByordnMäl. 189 (1761).
-  
 
STÅNG-FÄLL-FÄLL, n.  
 
ETYMOLOGI: [senare leden bildad till fälla, v.]
 
BRUK: (?)
om jordstycke uppmätt medelst stångfall (se d. o. 2 ).  
(Vi) hafve . . effterlåtit . . Jakob Hendersson och hans effterkommande barn . . frelsse på . . twå skattemarcker i Boolstadh i Siundo sochn med alt det stångfäll eller vthjordh Inessby . . (dvs. Näsby) bor äge innan Engessby ägor. BtFinlH 4: 4 (1561).
--  
STÅNG-FÄLLA-FÄLLA, -ing (  
ÖstraHdDomb. 9 (1602) ), -ning ( GullbgDomb. 2/1 1625 osv.
).  
BETYDELSE: (förr) mäta (jordareal) med stångfall (se d. o.
2 ); särsk. dels i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), om jordareal: mätt med stångfall, dels ss. vbalsbst. -ning  
BETYDELSE: (förr äv.
-ing ), dels: stångfall (se d. o. 2 ), dels om laga bekräftelse l. stadsfästelse på tinget av fastighetsköp, varvid en stång l., urspr., ett spjut fälldes mot tingsbordet; jfr -lägga.  
(Åt vissa bönder) är efft (er) latit stongefall, och all deel är stongfelt, så när som en eng. TEITT Klag. 220 (1555).
Befaltes häredz höffdingenn och nempndenn ij wår och thå bar Jordh Bliffuer att stångfelle sam (m) e by. UpplDomb. 2: 66 (1579).
Then store skatte gården i Alzeda sochn . . på huilcken gård Linnert gått lagefångh och stångfellingh bekommit haffuer. ÖstraHdDomb. 9 (1602).
SkrInstRättshForskn. II. 2: 232 ( i handl. fr. 1661; ss. vbalsbst. -ning, om laga bekräftelse på fastighetsköp ).  
Den siste stånghfällningen, som iagh förnimmer wara skedt effter en ny stångh, som myckit längre ähr än den gamble. STIERNHIELM (SVS) III. 1: 224 (1662).
SkrInstRättshForskn. II. 2: 220 (1957).
--  
STÅNG-FÄLLE-FÄLLE, n.  
 
ETYMOLOGI: [senare leden bildad till fälla, v.]
 
BRUK: (?)
stångfällning.  
SkrInstRättshForskn. II. 2: 233 ( i handl. fr. 1663).
Håakan Larsson i Snuggarp igenom sitt kiöpebref af den 18 septemb. 1666 bekiänner sigh hafva såldt till sin systerman Joen Månsson -- dömbde tingzrätten detta kiöp krafftigt och fast och gaf stångfälle och fastebref å. Därs. ( i handl. fr. 1668).
 
 
Ingela

[Olle Elm]

I uppgifterna från SAOB finns det här stycket:
BETYDELSE: (förr äv.
-ing ), dels: stångfall (se d. o. 2 ), dels om laga bekräftelse l. stadsfästelse på tinget av fastighetsköp, varvid en stång l., urspr., ett spjut fälldes mot tingsbordet; jfr -lägga.
 
Har i en annan diskussion nämnt att jag, dock med osäkerhet, funnit ordet stångfällning synonymt med det symboliska skaftandet:  
Jmfr SAOB ETYMOLOGI: [ fsv. halda a skapte l. skapteno]
BRUK: (numera bl. rättshist.)
BETYDELSE: i uttr. som ange att vittnen (vanl. nämndemän) vid köp l. överlåtelse av fast egendom till stadfästelse vidrörde ett spjut(skaft) l. (i utvidgad anv., delvis övergående i I.2) ett svärd(sfäste) l. dyl. (l. en stav); särsk. i uttr. hålla (up)på l. å (ngn gg äv. om) skaftet, äv. skaft;
 
Lägger också här in en uppgift från Kinda härads dombok 15/2 1627 där det framgår att någon hölt stången.

Har nu undersökt diverse uppgifter ur domboksavskrifter och funnit att bruket av ordet är sällsynt och förekommer endast hos enstaka skrivare. I Tveta härads dombok finner jag 1619 följande: desse alle förenämnde tingskötte och stångfällde ifrån sig och sine arvingar .... Från samma härad 1623: och icke för sine utlagde penningar kan bekomma någon stångfällning .... I Norra Vedbo har jag bara funnit ordet en gång: som och Brodde själv tillstår sig samme Skattejord sålt Ao 1654 för 6 Riksdaler men förebrå sig ej stångfällt bort jorden ... (1673).
Har inte gått igenom avskrifterna för Kinda härads dombok igen, men som kan ses ovan återfinns begreppet. Finner det också i Lysings härad 1625: Nils Jespersson i Sandvik bekom stångfällning å Glänåsa gård i Svanshals, ...
 
Vore intressant att få veta om ordet behandlats i någon vetenskaplig avhandling.
Vänligen,
Olle Elm