Kyrkrot

[Anita Berglund Eriksson]

Klarapoeten och arbetardiktaren Emil Hagström 1907-1970 föddes i Nyland
Ångermanland. I gästboken på Emil Hagströms-sällskapet hemsida  
http://www.emilhagstrom-sallskapet.se/ pågår en diskussion vilken blomma som avses med kyrkrot i den här dikten av E.H.
 
Flickan med kyrkroten
 
Med en kyrkrot i min sko
gick jag vid din sida
medan tornets klocka slog
manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
kyrkroten kunde ej råda.
Vilse gingo vi båda.
 
Gömd i rians svarta mull
sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
grå som min morgongåva:
en vrå att äntligen sova.
 
Eftersom Emil Hagström kom från Ångermanland så kan man tänka sig att kyrkrot är ett ångermanländskt dialektalt ord av en specifik blomma? I diskussionen talas det bland annat om att det eventuellt kan vara salvia. Är det någon av Anbytarforums läsare som hört talas om kyrkrot?
 
Med vänlig hälsning
Anita

[Rune Johansson]

Vad blir det om man avstavar ordet så här: kyr-krot?
 
Joffe

[Göran Stenberg]

Anita! Ordet låter nog mer regionalt än rent dialektalt. Man borde söka i olika dialektordböcker, exv i den över Multrå-målet, och även i Sigurd Fries produktion eller i Ulla Ekvalls avhandling om växtnamn. Den viktigaste egenskapen hos den här blomman är nog att den doftar, dvs gott eller starkt. Det skulle t o m kunna vara renfana.
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 02 september, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 02 september, 2008)

[Göran Stenberg]

Växten verkar så central för hela händelseutvecklingen i dikten. Är inte kyrkrot en övergripande allmän benämning på den växt man tar med sig till kyrkan och är inte saken den att flickan i det här fallet valt något nästan bolmörtsliknande eller i alla fall djupt olycksbådande?
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 02 september, 2008)

[Anita Berglund Eriksson]

Rune och Göran!
 
Jag rådfrågade vår ångermanländske ord-virituos Nicke Sjödin, men han hade inte en susning vad ordet eller blomman stod för.  
 
För övrigt kan jag bara hänvisa till de svar som de duktiga skribenterna gett i E.H.-sällskapets hemsidas gästbok (länk ovan) eftersom jag heller aldrig hört ordet förut - så ångermanländska jag är..  
 
Jag funderar om kyrkrot ö.h.t. avser en blomma/ört...? Kan det möjligen stå för något annat?  
 
Anita
 
(Meddelandet ändrat av anbe den 02 september, 2008)

[Göran Stenberg]

Nej, jag tror verkligen att skalden menar den växt man tar med sig till kyrkan för att hålla sig pigg och vaken.
 
Göran

[Bo Nordberg]

Hej,
 
Kan det ha något att göra med att socknarna varit indelade i rotar....?
 
Orustarn/Bosse

[Anita Berglund Eriksson]

Berith Jakobsson svarar så här i diskussionen på Emil Hagström-sällskapet hemsidas gästbok http://www.emilhagstrom-sallskapet.se//:
 
Jag ställde frågan till folkminesarkivet i Gbg och fick veta att det finns ett flertal växter som är möjliga. Kvinnorna hade förr en kyrkogångbukett för att lukta på under predikan. Den kunde, när den var som allra finast innehålla luktsalvia, timjan, hjärtansfröjd, isop, åbrodd, lavendel och krusmynta. Någon av dessa örter kan motsvara kyrkrot. Något blad eller någon kvist av dessa växter kunde också användas som bokmärke i psalmboken. Åbrodd och salvia finns tydligen i flera av arkivets upptecknigar som vanliga i dessa sammahang. Skälet till att man medförde kryddväxter var att ma ville hålla sig vaken genom kryddoften eller möjligen var orsaken ibland att slippa stanken från männens snus och brännvinslukt. Enligt andra källor har Salvia ord om sig att vara någon form av kärleksört också. Detta gör att jag själv gissar på salvia. Förmodligen skulle man kunna få veta säkert vad kyrkrot är om man frågar någon 90-årig ångermanlänning. Detta med tanke på att begreppet kan vara dialektalt.
 
Är ordet kyrkrot helt borta ur folkminnet...?
 
undrar Anita

[Göran Stenberg]

Anita, om Du vill gå vidare med hur det var kyrkrötter i Ångermanland, så skall Du ta kontakt med DAUM på Teg i Umeå. Gå in på www.sofi.se och kryssa Dig fram till Umeå.

[Anita Berglund Eriksson]

Tack Göran för tipset! Men i diskussionen på Emil Hagström-sällskapets hemsida så verkar DAUM redan ha tillfrågats. Så här svarar Berith Jakobsson i den diskussionen:
 
Jag ställde frågan till folkminesarkivet i Gbg och fick veta att det finns ett flertal växter som är möjliga. Kvinnorna hade förr en kyrkogångbukett för att lukta på under predikan. Den kunde, när den var som allra finast innehålla luktsalvia, timjan, hjärtansfröjd, isop, åbrodd, lavendel och krusmynta. Någon av dessa örter kan motsvara kyrkrot. Något blad eller någon kvist av dessa växter kunde också användas som bokmärke i psalmboken. Åbrodd och salvia finns tydligen i flera av arkivets upptecknigar som vanliga i dessa sammahang. Skälet till att man medförde kryddväxter var att ma ville hålla sig vaken genom kryddoften eller möjligen var orsaken ibland att slippa stanken från männens snus och brännvinslukt. Enligt andra källor har Salvia ord om sig att vara någon form av kärleksört också.  
 
Hälsningar Anita

[Göran Stenberg]

DAG är DAG och DAUM är DAUM. DAG samlar på folkminnen från västra Sverige, medan DAUM intresserar sig för övre Norrland. Så i Umeå har man helt andra uppteckningar.

[Anita Berglund Eriksson]

OK Göran!  
Tack för tipset!
Hälsningar Anita

[Ulla Bagge]

Det första jag tänker på är skohö - flaskstarr eller annat starrgräs.
Tycker också att det kan syfta på kyrkans värderingar.
Hälsningar Ulla

[Ann-Mari Bäckman]

Synd att man inte hunnit längre med dialektala ord här i Ordskatten, som finns på vänster sida. Fast snart är man väl på bokstaven K!
 
ordskatten

[Anita Berglund Eriksson]

Ulla! Det där med starrgräs i skorna förr har jag också hört talas om. Mest för att hålla värmen och mot fukt skulle jag tänka mig..
 
Men kallades det kyrkrot....?
 
För övrigt har jag ställt frågan om kyrkrot till DAUM i Umeå. Få se om jag får något svar!
 
Hälsningar
Anita

[Ulla Bagge]

Anita!
 
Njae, inte vet jag om starr kallades kyrkrot.
 
Tror mer texten handlar om sviken kärlek, inställt bröllop och oä barn och tidens syn på utomäktenskapliga förbindelser med rot i kyrkans värdegrund.
 
Hälsningar Ulla

[Anita Berglund Eriksson]

Ulla!  
 
Visst handlar texten i dikten om det du beskriver!
 
Men frågan är ju vad kyrkrot egentligen betyder i texten: är det en blomma/växt, som de flesta verkar vara eniga om (och där skulle jag även kunna tänka mig att det kan röra sig om en starrväxt), eller betyder det något annat?
 
Hälsningar Anita

[Ulla Bagge]

Anita!
Ajdå, jag uttrycker mig visst krångligt - jag menar att kyrkrot inte är en växt. Det betyder något annat. Jag tror att ordet beskriver den tidens värderingar som har sin rot i kyrkans tankevärld.  
Hälsningar Ulla

[Anita Berglund Eriksson]

Ulla! En intressant och rimlig teori, tycker jag! Jag känner ju också en tveksamhet till att ordet kyrkrot i Emil Hagströms dikt rör sig om en blomma (som många vill tro), men i brist på andra alternativ så vet jag inte vad man ska tro..

[Helene Jorsell]

Det känns som att Ulla är inne på rätt spår. Kan det vara en metafor för något? Att det skulle kunna liknas vid att tvingas gå omkring med ett vass sten i skon som skaver och gör ont eller en krans av tistlar runt huvudet...!
 
Mv Helene
 
(Meddelandet ändrat av hjor den 03 september, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av hjor den 03 september, 2008)

[Anita Berglund Eriksson]

Det här svaret har jag fått från DAUM i Umeå:
 
Detta verkar svårt. Vi har inte ordet i våra samlingar. Att det är en magisk växt som åsyftas torde vara säkert. Diktens innehåll antyder att kyrkroten skulle ha samma egenskaper som prästkragen har ansetts besitta. Om dess egenskaper kan man läsa på sidan 387 (även andra sidor) i den utmärkta boken Människan och floran (i serien Etnobiologi i Sverige 2). En möjlighet vore att fråga radioprogrammet Språket eller avdelningen Språkrådet inom vår myndighet Institutet för språk och folkminnen eller tidskriften Språktidningen.
                                                                                             
Med vänlig hälsning
                                                                                                     Claes Börje Hagervall, fil dr, förste forskningsarkivarie
Institutet för språk- och folkminnen
Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå
 
Hälsningar  
Anita
 
(Meddelandet ändrat av anbe den 16 september, 2008)

[Göran Stenberg]

Anita! Då föreslår jag att Du lämnar det språkliga spåret - men titta i Ulla Ekvalls avhandling Gotländska växtnamn  (1990) - och att Du i stället frågar etnologerna. Ibland kan man få hjälp av Nordiska museet i sådana här spörsmål.
 
Språkrådet sysslar inte med sådana här språkhistoriska frågor. Där arbetar man normativt, dvs ger råd om hur man skall skriva och tala och fr a hur man skall kunna bevara det hotade svenska språket.
 
Själv har jag, rätt eller fel, någon gång haft kontakt med Nordiska museet på adressen fatburen@nordiskamuseet.se

[Anita Berglund Eriksson]

Göran!
 
Det är egentligen Emil Hagström-sällskapet http://www.emilhagstrom-sallskapet.se/ som har initierat den här diskussionen från början. Jag har agerat som en mellanhand i det här forumet. Jag vet att Emil Hagström-sällskapets medlemmar skulle bli mycket tacksamma för hjälp och tips på deras hemsidas gästbok!
 
Hälsningar Anita
 
(Meddelandet ändrat av anbe den 16 september, 2008)