Grovt tal

[Matti Nieminen]

Hej
 
Hur ska man förstå det som sägs vara ”grovt tal” i följande citat från en dombok av år 1680? Vad är det som är så förolämpande?
 
”--- förseende i dett han [Måns] hafwer fält swåre ord om Kongl: Maij:ts ordningar för ett åhr sedan enär kyrckioheerdens hustro warder och hade låtit citera honom till tingz för åtherstående pastoralier och sagdt han hafwer gifwit dig ordning och den andra dommen, begiärandes att han för sådant groft tahl plichta måtte---”.
 
Mvh
Matti

[Björn Engström]

Grovt tal eller grova ord är ju ett begrepp som jag fortfarande använder. Han har ju varit missnöjd med någon kunglig förordning och uttalat sitt missnöje, vilket är en lindrig form av kronbrott.
 
Hälsningar  
Björn Engström

[Matti Nieminen]

Tack Björn
Man var tydligen mera lättsårad på 1600-talet. Numera kan man väl använda betydligt grövre uttryck om dom som styr landet utan att bli åtalad.  
Mvh Matti

[Rolf Liljhammar]

Grova ord... Hm...
I Claes Krantz' Under Järnkronan skildras en händelse där en båtsman med 'svordom och annan svår utlåtelse förgripit sig på Kungl Maj:ts Höghet.
 
Under ett gille sjöngs en soldatvisa med strofen:  
 
'En hjälte som har mod,  
för kungen och kronan bör våga sitt blod´.
 
Båtsmannen stod just då vid den öppna spisen och tände sin pipa med ett glödande kol, och råkade bränna fingret. I ilskan utbrast han:
 
- Jag ger fanen i både kung och krona.
 
Domen blev döden. Men när den, som alla dödsdomar vid den tiden, remitterades till Högsta Domstolen så insåg Både HD och Kungen själv att det inte låg något argt uppsåt bakom utbrottet.
Därför benådades(!!??) båtsmannen till nio gatlopp, uppenbar kyrkoplikt och livstid på Marstrand.
 
Jag tänker på Hejbaberiba-gänget i TV.
 
Rolf Liljhammar