ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Fränka  (läst 3348 gånger)

2000-09-27, 12:57
läst 3348 gånger

Lotta Johansson (Lotta)

Hur nära släkt, och på vilket sätt, var en fränka i mitten på 1600-talet?
 
Ett exempel har jag hittat i domboken för Tveta härad 1662:
Claes Rosenholts säljer en gård, Gallarp i Barnarp, på sin sal. frus Märta Bååts vägnar, Assessoren välb Gabriel Gyllengrip protesterar då han anser sig vara närmare i bördsrätt då Märta Bååt var hans närskylte fränka.
 
Hur var Gabriel och Märta släkt? Märta är, enligt Almqvists Frälsegodsen i Sverige, dotter till Lennart Nilsson Bååt, död 1632, och Beata Drake.
 
Mvh//
Lotta

2000-09-29, 20:34
Svar #1

Utloggad Ulf Berggren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3455
  • Senast inloggad: 2021-02-28, 13:51
    • Visa profil
    • www.stacken.kth.se/~ulfb/genealogi.html
Som framgår av citatet säger fränka ingenting om exakt hur nära släkt man var.
Det sägs ju särskilt att hon är närbesläktad (närskylt) för att vara en fränka. Så summan av kardemumman är att det hela i detta fall inte säger mer än att hon var nära släkt.
Ulf Berggren

2000-09-29, 22:59
Svar #2

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Lotta!
 
Så här resonerar jag:
 
1. En fränka tillhör inte kretsen av de närmaste kvinnliga släktingarna. De använder man ju andra släktskapsord om, syster, mor, faster, moster, svägerska, dotter, farmor, mormor
 
2. Sannolikt kallas inte heller kusiner för fränkor, utan just kusiner.
 
3. Fränkan bör rimligen i detta fall tillhöra en äldre generation, närskylt fränka är då fars kusiner och morskusiner (tredje parentelet) sannolikt inte kusiner till ff, fm, mf eller mm (eller andra kvinnliga medlemmar av fjärde parentelet).
 
4. Eftersom man åberopar bördsrätt bör man väl tänka en agnatisk relation, dvs att Gabriel Gyllengrip och Märta Bååt tillhör samma ätt?
 
Min slutsats är att Lennart Nilsson Bååt och Gabriel Gyllengrips farfar bör varit bröder även om jag inser att även andra släktskapsrelationer inte helt är uteslutna.

2000-09-30, 15:14
Svar #3

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej igen Lotta!
 
När det gäller arvsrätten och därmed bördsrätten vid denna tidpunkt så är även kvinnor arvsberättigade sedan ca 1260 (Birger Jarl). De har dock en mycket svarare ställning än männen på flera sätt.
1. För det första är en dotters arvslott bara hälften av en sons.
2. För det andra verkar det som att kvinna inte ärver genom kvinna, dvs dotterdotter, moster, systerdotter, mormor ärver inte.
3. När det gäller just arvejorden så verkar det ha funnits en praxis att en kvinna har en svag ställning när det gäller den. Hon är arvsberättigad men fick nog i första hand sitt arv i form av annan egendom än arvejord.
 
När det gäller Gabriel Gyllengrip så skulle man kunna säga att läget kan vara på tre sätt:
 
1. Alla mellanliggande led mellan honom och Märta Bååt är män, dvs de tillhör samma ätt. Detta är det troliga. Gabriel Gyllengrip har då utan tvekan bördsrätt till arvejorden. Dvs. Claes Rosenholts är skyldig att erbjuda honom och alla andra släktingar med bördsrätt att i tur och ordning köpa jorden. Det är detta jag tycker målet verkar handla om, att någon lägre ner i turordningen har gått före Gabriel Gyllengrip.
 
2. Ett mellanliggande led är kvinna, t.ex. om Märta Bååt är Gabriel Gyllengrips mors kusin på hans morfars sida. I så fall har Gabriel Gyllengrip halv bördsrätt, dvs sannolikt ingen bördsrätt alls så länge det överhuvudtaget finns någon manlig medlem av ätten. Överhuvudtaget är det nog högst osäkert om man kunde hävda bördsrätt via kvinnliga led.
 
3. Fler än ett led är kvinna. Både bördsrätt och arvsrätt saknas definitivt. Dvs. det är uteslutet att Märta Bååt är Gabriel Gyllengrips mors kusin på hans mormors sida.
 
Slutsatsen står nog kvar att det mest sannolika förhållandet är att Lennart Nilsson Bååt och Gabriel Gyllegrips farfar är bröder, men som sagt teoretiskt sett kan det ha förhållit sig på annorlunda sätt.

2000-09-30, 21:26
Svar #4

Lotta Johansson (Lotta)

Hej Åke och Ulf!
 
Åke!
Tack för dina båda utredningar om släktskap och bördsrätt! Verkligen intressant! Jag ska spara det och ha det nära till hands i fortsättningen. :-)  
 
Ulf!  
Anledningen till att jag skrev exemplet med namngivna personer (ev förekommande i Elgenstierna) ur ett faktiskt rättsprotokoll vid en viss tidpunkt var att någon möjligen skulle kunna tala om hur just dessa personer var släkt. Och möjligen på det viset kunna få reda på hur ett par andra personer som nämns vid samma tid i samma område är släkt då ordet fränka och närskyld förekommer i båda fallen. Åtminstone skulle man väl på det sättet kunna få en liten aning om hur ordet fränka användes.
 
Mvh//
Lotta

2000-09-30, 22:20
Svar #5

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Lotta!
 
Ett litet tillägg till. Läget jag försökt beskriva så gott jag kan när det gäller bördsrätten är det som gäller före 1720 års bördsrättsförordning. Viktiga förändringar sker då, t.ex. begränsas bördsrätten så att den då inte sträcker sig längre än till kusiner, men även andra väsentliga förändringar sker i och med 1720 års förordning, vilket kan vara bra att ha i minnet just i släktforskningssammanhang.

2000-09-30, 23:26
Svar #6

Lotta Johansson (Lotta)

Åke!
Tack så mycket, igen! :-)
 
Mvh//
Lotta

2000-10-01, 12:00
Svar #7

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9207
  • Senast inloggad: 2021-02-22, 19:38
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Enligt Elgen var förhållandet detta:
 
Märta Bååt tillhörde en släkt som kallas Lennart Nilssons släkt Bååt (nr 169) som dog ut i mitten av 1600-talet. Elgen anger att den troligen har samband med den mer kända släkten Bååt/Snakenborg, men vet inte hur. Märta finns med i Elgen, men utan uppgift om när hon levde eller vem hon var gift med.
 
Gabriel Gyllengrips farmor var Gertrud Ulfsdotter Snakenborg (Bååt). Troligen är det detta han bygger sina släktskapsanspråk på, när han kallar Märta sin närskylta fränka. Genom att ange bördsanspråk kunde han försöka komma över en attraktiv gård på ett lättvindigt sätt.
 
Framgår det inte i domboken om rätten gick på detta eller ej?
 
Några andra släktkopplingar finns i alla fall inte  i de närmsta generationerna, efter vad som framgår av en hastig titt i Elgen.

2000-10-01, 18:09
Svar #8

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4268
  • Senast inloggad: 2021-02-28, 23:00
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2000-10-01, 21:24
Svar #9

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2021-02-13, 15:54
    • Visa profil
Frågor om börds- och arvsrätt är intressanta men ofta svåra. Eftersom jag tycker att Åke Tilanders uttalanden är alltför kategoriska och dessutom helt saknar källhänvisningar vill jag justera ett par uppgifter. Jag utnyttjar tillfället att dessutom ge ett kort sammandrag över bördsrätten och dess praktiska betydelse för släktforskare. Kanske kan det intressera någon.
 
Vad är en frände?
Åke Tilander hävdar att en fränka inte tillhör kretsen av de närmast kvinnliga släktingarna och sannolikt inte kunde användas ens om syskonbarn (kusiner). Det enda jag har hittat om ordet i de källor jag har tillgängliga är detta:
 
Frände – och dess femininform fränka – betecknar en släkting: “Person med vilken någon räknar sig i släkt (på grund av blodsband eller giftermålsförbindelse), anförvant, anhörig, skyldeman”. Frände kunde därför användas i vid betydelse om släktingar i allmänhet utan någon uttalad avgränsning. Det utvecklades emellertid på sina håll en tendens att reservera frände för mer avlägsna släktingar, särskilt släktingar i sidoled från och med syskonbarn (kusiner). I en kommentar från 1765 sägs också att ordet “fordom (brukades) i synnerhet för syskonbarn”. På 1800-talet kom uttrycken frände och fränka åtminstone inom vissa kretsar att i första hand användas om ingifta personer.[color=0000ff][1][/color]
 
Eftersom den ursprungliga allmänna betydelsen levde kvar i bibel- och lagtexter måste man emellertid räkna med att den fortfarande användes, åtminstone i mer officiella sammanhang som i religiösa eller juridiska ärenden. När hovrättsledamöterna 1640 uttalar sig om arvejord måste erbjudas bördemännen genom hembud av säljaren och inte som nu ofta skett först av köparen efter försäljningen förklarar de att hembud till “nästa fränder”, till och med syskonbarn (observera avgränsningen!), var förenligt med lagstiftarens uppsåt.[color=0000ff][2][/color]
 
Vad är skillnaden mellan arvinge och bördeman?
Tilander talar om arvsrätten och bördsrätten som om de vore ett. Arvsrätt och börderätt är emellertid inte alltid synonyma begrepp, liksom inte heller arvinge alltid är detsamma som bördeman. Det beror på det så kallade bördsrättsinstitutet.
 
Vad är bördsrätt?
Bördsrätten innebar att en enskild person med ärvd jord aldrig hade obetingad förfoganderätt över denna. Släkten hade alltid medbestämmanderätt. Man fick inte sälja eller utan vidare skänka bort arvejord utan släktens tillstånd. Redan i landskapslagarna finns bestämmelser om bördsrätten och rester av detta rättsinstitut levde kvar in på 1800-talet. Ett viktigt inslag i bördsrätten var att från och med Magnus Erikssons landslag kunde fädernejord bara förköpas av fädernefränder och mödernejord av mödernefränder.
 
Bördsrätten omfattade däremot inte avlingejord i Magnus Erikssons landslag och senare Kristoffers landslag (som gällde till och med 1735). Avlingejord var jord som någon själv odlat upp eller köpt eller jord som överlåtits såsom gåva eller giftorätt. Det kunde också vara jord som någon bytt till sig utan att använda arvejord som betalning. Denna jord fick man i princip själv fritt förfoga över. (Stadslagen, som gällde till och med 1745, avvek från landslagen och lät bördsrätten omfatta även annan förvärvad fast egendom.)
 
Vad är en bördeman?
En bördeman är en jordägares släkting med förköps- eller återlösningsrätt vid försäljning av arvejord, jord som tillhör samma släkt. Det var endast under speciella omständigheter det var möjligt att sälja ärvd fast egendom till en utomstående och det förutsatte att bördemännen gett sitt samtycke.[color=0000ff][3][/color]
 
Var tillämpningen av bördsrätten enhetlig?
De medeltida reglerna var kanske tillräckliga för sin tid[color=0000ff][4][/color] men de blev allt svårare att tillämpa. Under 1600-talet blev det uppenbart att bördsrättsbestämmelserna var föråldrade. Landslagen var i vissa avseenden otydlig då det gällde vad som var arvejord och vilka som egentligen skulle räknas som bördemän. Det i sin tur ledde till att bördsrätten kommit att missbrukas.
 
Om en man förvärvade en egendom som avlingegods hade hans bror inte rätt att börda jorden om han ville sälja den vidare. Om mannen däremot dog skulle jorden ärvas av barnen och enligt lagen betraktas som arvejord. Om barnen ville sälja jorden hade faderns bror plötsligt rätt att börda jorden, som nu var arvejord. För många var det stötande och orimligt att farbrodern skulle ha större rätt till egendomen då den ägdes av brorsbarnen än när den var i broderns hand.
 
I landslagen gjordes ingen skillnad då det gällde bördsrätt på tillbytt och inköpt egendom, om betalningen bestått i arvejord eller pengar från försäljning av arvejord. Bördsrätten flyttades då över till den nya egendomen. Lagens otydliga bestämmelser gjorde det möjligt för någons bördemän att efter dennes död kräva att få börda dels den ursprungliga arvejorden men också den nya egendomen.

 
Det första exemplet demonstrerar skillnaden mellan arvinge och bördeman: Mannens arvingar till den köpta jorden var hans barn, och brodern var varken bördeman eller i praktiken arvinge. När mannen dog blev jorden arvejord och brodern blev därmed bördeman utan att fördenskull vara arvinge. Brodern hade däremot hela tiden varit bördeman till den jord mannen ärvt, förutsatt att den ärvts från någon gemensam släkting.
 
1720 infördes därför en ny bördsrättsförordning. Den reglerade tydligare bördsrättens utsträckning och begränsade antalet personer som kunde åberopa bördsrätt vid försäljning eller återlösen.[color=0000ff][5][/color] I 1734 års lag formulerades reglerna för vilka som var bördemän på följande sätt:
 
“Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge the til äro: sedan föräldrar och förfäder, och the som honom å sidone skylde äro til och med syskonebarn [det vill säga kusiner], eller the, som i lika led med them äro. Doch måge ej säljarens fädernes fränder börda säljarens mödernes jord, ej eller mödernes fränder säljarens fädernes jord.”[color=0000ff][6][/color]
 
Kunde inte börd eller arv gå genom kvinnliga led?
Tilander skriver: “För det andra verkar det som att kvinna inte ärver genom kvinna, dvs dotterdotter, moster, systerdotter, mormor ärver inte.”  
 
Bland adeln utvecklades en tendens till att låta bröder få välja arvslott före systrar under 1600-talet, vilket missgynnade kvinnorna. Det är nog detta Tilander syftar på när han skriver om kvinnans arvsrätt, liksom följande: “Hon är arvsberättigad men fick nog i första hand sitt arv i form av annan egendom än arvejord.”
 
Rättshistorikern Christer Winberg ger emellertid ett exempel på släktskap mellan säljare och bördeman i Margretelundsprocessen 1719-1723, som omfattade olika adelspersoner. Tablån visar – vilket Winberg själv uttryckligen påpekar – att släktskapen räknades genom bägge könen, “dvs att det patrilineära systemet [att släktskap till ett gemensamt ursprung går på manssidan, vilket i praktiken kan innebära att arvegods hålls samman på manssidan medan kvinnorna löses ut] inte hade slagit igenom i detta fall.” Winberg konstaterar också att den medeltida bilaterala uppfattningen [att släktskap räknas genom bägge könen] levde kvar bland adeln på 1600-talet, jämsides med den patrilineära uppfattningen.[color=0000ff][7][/color] Det innebär att Tilanders tre slutsatser i inlägget den 30 september kl. 15:14 inte håller.
 
Uppfattningen att släktskap räknas både på mans- och kvinnosidan är den dominerande och också den som återspeglas i lagtexterna. Det är helt uppenbart så för allmogen.
 
I min analys av Johan Bures släktbok från 1600-talets första år finns fyra uppgifter om innestående arvejord i andras hemman.[color=0000ff][8][/color] Två av dessa rör andelar som ärvts på spinnsidan:
 
Lukas Persson i Teg hade sex skälsland innestående att kräva av sin farmors brorsons måg Olof Björnsson i Bure. Jorden hade efterlämnats i arv efter Lukas’ farmors far Anders Jakobsson i Kåge Jakob Anderssons dotter Karin i Piteå hade fem lotter i Lappmarken. Karins dottersons dotter Anna Andersson på Bondön i Piteå ägde av dessa tre lotter.
 
I själva verket var det vanligt att vänta med att lösa ut sina arvslotter i ett hemman, oavsett hur de ärvts. “De outlösta arvslotterna kunde av allt att döma stå inne i hemmanet under mycket lång tid, ofta i flera generationer. (---) I stället för en ordning där jorden skiftas efter en död person, och där arvingarna sedan sitter säkra på sina lotter, visar målen på ett system där arvsskiftena, i den mån de alls äger rum, är provisoriska och där en död persons ättlingar i tredje, fjärde eller femte led kan ställa krav på jord som förfadern eller –modern innehaft.” [color=0000ff][9][/color]
 
Varför löste man inte alltid ut medarvingar?
Det kan ha funnits olika anledningar till varför man inte löste ut syskon eller andra arvingar:
 
Flera kungliga förordningar utfärdades på senmedeltiden och i början av nyare tid mot klyvningar av skattehemman.[color=0000ff][10][/color] En knapp ekonomi kunde göra det mycket svårt för en bonde att lösa ut medarvingar utan att klyva hemmanet. I ett rättsfall från Norrala socken 1616 berättas om hustru Elin i Åkre, som “äger inthet bötha med, wthan allenesth 3 skattmåll 4 fampnar Jordh och 10 mark I Huuss i ett wttbrukatt Hemman, och then på Hemmanet boor förmår inthet Lossa Henne wth”.[color=0000ff][11][/color] Lagen om bördsrätt hämmade kraftigt möjligheten att sälja jord till utomstående för att få in tillräckligt med medel för att lösa ut arvingarna. I vissa trakter – i Uppland under 1500-talet och i Norrland ännu under 1600-talet – tillämpades fasta jordpriser vid försäljning till arvingar och bördemän enligt medeltida modell. Priserna var låga och stod inte i proportion till det marknadsmässiga värdet och de höga prisstegringarna på andra varor.[color=0000ff][12][/color] De låga jordvärderingarna bör ha avhållit arvingar från att avhända sig jord. (En annan följd av detta var att släktingar som löstes ut från ett hemman missgynnades, medan den som övertagit gården gynnades.) Så länge man ägde en andel i ett hemman, oavsett hur avlägset, kunde det någon gång inträffa att ägandeförhållandena ändrades så att man själv eller ens barn eller barnbarn eller barnbarnsbarn kunde överta hemmanet genom att lösa in andra delägare. Man hade så att säga ena foten inne, utifall att.
För adelssläkter kan den sista punkten ha varit en avgörande faktor.
 
Är en bördeman eller arvinge alltid en släkting?
Medelåldern var inte särskilt hög och folk gifte sig och dog (jag menar inte att det ena behöver vara en följd av det andra). Det var brukligt, för att inte säga nödvändigt, att gifta om sig om ens partner dött. Och om man sedan dog kanske den nya partnern gifte om sig. Detta innebär att arvsrätt och bördsrätt genom sidoarv och bakarv kunde övergå till personer utan några som helst blodsband till den ursprunglige ägaren av en viss jord. Det var också sed att benämna män som bördemän, trots att deras anspråk baserades på sina hustrurs rätt. Det kan därför många gånger vara svårt att säga om en bördeman är en egentlig släkting eller arvinge.
 
Ett faktiskt exempel från Norrala: Bonden Johan Jonsson Rut i Hamre nr 2 får en son, som dör senast 1663. Innan dess har han dock fått en son med sin hustru Gölin. Denne son ärver faderns innestående arvslott i Hamrehemmanet, men dör kort därefter. Arvslotten ärvs därför av Gölin. Gölin gifter därefter om sig med Hans Eriksson i Söderhamn men dör efter att ha fått två barn med honom. Arvslotten ärvs därför av denne Hans Eriksson och när han i sin tur dör övergår den till sönerna Johan Hansson Aborre och Lars Hansson Aborre. Dessa gör så sent som 1695 anspråk på del i hemmanet.[color=0000ff][13][/color]
 
I detta fall var bröderna Aborre på något sätt arvingar till Johan Jonsson Rut, men de har inga som helst blodsband med honom eller hans familj. De var alltså inte släktingar i vår mening. Men vilka var egentligen bördemän om de själva ville sälja jorden – deras fars släktingar, deras mors släktingar eller deras mors förste makes släktingar – och kunde de själva vara bördemän om någon medarvinge i Hamrehemmanet ville sälja jord där? På den första frågan gäller att det under 1600- och 1700-talen rådde stor förvirring och långa debatter om hur man skulle se på jord som ärvts utur släkten. Däremot lär de inte ha kunnat stå själva som bördemän.
 
Bördsrätten och släktforskaren
Uppgifter om bördsrätt kan ge viktiga ledtrådar i släktforskningen. Lagen krävde att den sålda jorden skulle erbjudas bördemännen i hemmet – så kallat hembud – och också uppbjudas på tinget, åtminstone om den köpts av en icke-släkting. Det innebär att domböckerna innehåller många noteringar om sådana uppbud, i synnerhet från 1600-talets andra hälft.[color=0000ff][14][/color] Eftersom egendom trots allt såldes utan att reglerna följts helt och hållet finns där också många fall där bördemän på tinget kräver att få inlösa jord som kunnat vara i annans ägo i många år. För den som vill gå bortom kyrkböckerna i sin forskning är sådana uppgifter guld värda!
 
Noter: Källor och litteratur
1. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, bd 8, Lund 1926, sp. 1703-1706.
2. Christer Winberg: Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier (Stockholm 1985), s. 55.
3. Gerhard Hafström: “Bördsrätt”, Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid, d. 2, 1957, sp. 509-512.
4. För exempel, se A.F. Liljeholm: “Medeltida arvslagar och släktskapsbestämning. Studier i svenskt diplomatarium”, Personhistorisk tidskrift 1950, s. 85ff.
5. J.C. Almquist: “Bördsrättsförordningen 1720 och dess historiska förutsättningar”, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland, 1934, s. 178-217.
6. Jordabalkens sjätte kapitel, “Om then, som rätt til börd äger”, 1§, Sveriges rikes lag: Gillad och antagen på Rikdagen år 1734, faksimilutgåva, 1981, s. 48.
Släktforskarnas årsbok 1996, s. 267.
7. Winberg, a.a., s. 49, 52.
7. Urban Sikeborg: “Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet”,  
9. Winberg, a.a., s. 89f.
10. Gabriel Thulin: Om mantalet (Stockholm 1890), s. 13; Josef Sandström: Markland och bördsrätt. Till frågan om marklandsbeskattningens uppkomst i Svea-landskapen (Uppsala 1927), tryckt som bilaga till Upplands fornminnesförenings tidskrift, bd 10, s. 48f.
11. Strödda domböcker och rättegångsprotokoll, volym 17, Riksarkivet.
12. Jan Myrdal & Johan Söderberg: Kontinuitetens dynamik. Agrar ekonomi i 1500-talets Sverige, 1991, s. 510-512.
13. Urban Sikeborg: “Släkten Rut i Hamre nr 2, Norrala”, ALIR-anor 1992:4, medlemsblad för forskarföreningen ALIR, Söderhamn.
14. Se den pedagogiska beskrivningen i Per Clemensson & Kjell Andersson: Hembygdsforska! Steg för steg, 1990, s. 171.

2000-10-02, 08:42
Svar #10

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10826
  • Senast inloggad: 2021-02-27, 17:15
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Håkan, Urbans inlägg om börds- och arvsrätt ovan är så intressant att det borde få en mer framträdande och lättfunnen plats. Här, under Fränka riskerar det att glömmas bort. Finns det något bra ställe i Rötter kanske?  ;-)
(Jag gladde mig särskilt åt den delen som handlar om De outlösta arvslotterna kunde .... stå inne i hemmanet under mycket lång tid, ofta i flera generationer. Vid egna domboksstudier har detta varit förbluffande, men också lett till oväntade fynd.)
Tack Urban!
Vänligen,
Olle Elm

2000-10-02, 16:16
Svar #11

Lotta Johansson (Lotta)

Hej Elisabeth!
 
Jag håller för tillfället på att undersöka om det framgår mer via rättsprotokollen om släktskapet (men har inte hittat något än). I det första som jag skrev om ovan så godtar rätten att Gabriel Gyllengrip får göra ett inkast och pengarna läggs i häradskistan, så släkt är han säkert.  
 
Urban!
Tack för den långa utläggningen och förklaringen, och jag håller med Olle om att den borde få en mer framträdande plats i Anbytarforum.
 
Mvh//
Lotta

2000-10-03, 15:50
Svar #12

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Urban!
 
Ditt inlägg är intressant och väl värt att läsa. Det är så långt och innehållsrikt att det finns många intressanta punkter och trådar att ta upp. Jag kan bara beröra några.
 
* Först om fränka. Det är helt rätt som Jörgen Tollesson skriver att ordet fränka blott och bart betyder vilken kvinnlig släkting som helst utan att närmare ange släktskapet. Min poäng var dock att man knappast i praktiken använde beteckningen fränka om nära kvinnliga släktingar för vilka man har andra släktskapsord, t.ex. mor, syster osv. Jag håller helt med om att man språkligt sätt skulle kunna göra det, men min fråga är: förekom det i praktiken? Känner någon till något konkret exempel på när någon omnämner sin kusin (eller mor eller syster) som sin fränka vid mitten av 1600-talet?
 
2. Jag är helt på det klara med att arv kan och har kunnat vandra underliga vägar genom olika släkter. Om i tur och ordning följande personer dör: mina barn + min fru + mina syskon; mina föräldrar; mina mor- och farbröder; mina kusiner; mina kusinbarn; deras äkta hälfter, så kommer mina kusinbarns mäns och hustrurs arvingar, t.ex. deras föräldrar att ärva min kvarlåtenskap. Sådana märkliga arvsgångar inträffar då och då.
 
Det var dock inte en sådan situation det handlade om i Lottas fall. Det jag påstod som sannolikt var att en kvinna (vi kan kalla henne Beda) vid denna tidpunkt inte verkar ärva genom kvinna (Anna). Den situation det handlar om är ju när kvinnan som arvet går via (Anna) är död vid arvlåtarens frånfälle. Alltså inte när Anna fortfarande lever. Om Anna fortfarande lever kan naturligtvis arvet gå via henne oberoende av om det skiftas eller ej.
 
De exempel du ger verkar handla om när Anna först ärver men arvet förblir oskiftat och sedan Beda ärver när sedan Anna i sin tur dör. Om kvinnor överhuvudtaget har arvsrätt är det självklart att arv kan vandra den vägen i en släkt.
 
Du frågar om källor. Så här skriver Göran Inger professor emeritus i rättshistoria i sin bok Svensk rättshistoria på sid 31 Dock tycks det ha varit så, att kvinna som var släkt med den döde genom kvinna, t.ex. dotterdotter, mormor, moster och systerdotter saknat arvsrätt.
 
* Du refererar till Margretelundsprocessen 1719-1723. I relation till den tidpunkt vi diskuterar mitten av 1600-talet är den väldigt sen och jag tror inte att man utifrån situationen då kan dra slutsatser om hur det var på mitten av 1600-talet. Just under de första årtiondena på 1700-talet sker stora förändringar i samhället och på lagstiftningsområdet. Viktigt i detta samanhang är ju 1720 års Bördsrättsförordning. Redan innan den har ju redan successivt stora förändringar skett.
 
Det skulle vara intressant om någon kunde ge något exempel på att en kvinna ärver via en (död) kvinna i början eller mitten av 1600-talet. (Helst utaför Småland där läget nog kunde vara lite annorlunda vid denna tid).
 
Det är dock helt riktigt att min slutsats var fel. Det framgår ju om inte annat av Elisabets klarläggande av släktskapsrelationen. Å andra sidan kanske man kan säga att det kanske var just därför som det blev en rättslig tvist av det hela.

2000-10-03, 22:50
Svar #13

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2021-02-13, 15:54
    • Visa profil
Återigen, frågor om arvs- och bördsrätt är ofta komplexa. Jag bemöter dina argument i turordning, Åke:
 
Vad betydde ordet fränka?
Jörgen Tollesson skriver i ett tidigare inlägg: “Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.” Du ansluter dig också till det argumentet. Att fränka betyder kvinnlig släkting, ingift eller inte, är odiskutabelt. Däremot är resonemanget principiellt fel: Det går inte att uttala sig kategoriskt om ett ords senare betydelse och konnotationer genom att utgå från dess äldsta form. Du kan inte läsa en vanlig text från 1800-talet ens utan att hitta ord och uttryck med annan betydelse och tillämpning än vår nutida. När jag var liten på 70-talet fnissade vi barn åt att de äldre i min hemsocken talade om att ‘kalvarna var så kåta’ när de släpptes ut på vårbetet. Så mycket förstod vi att just det ordet för de äldre hade en annan betydelse.
 
Släkt – på vilket sätt?
Just släktskapstermer har förändrats mycket genom historien. Att fader och moder också kunde beteckna styvföräldrar och att en svåger ibland kallas broder är inte så svårt att förstå. Andra termer kan orsaka större problem för släktforskare. Jag ger ett par exempel för att demonstrera detta:
 
Syskonbarn
Nu används syskonbarn i första hand om syskons barn (nevöer och niecer). Förr användes den bara om kusiner.[color=0000ff][1][/color]
 
Syssling[color=0000ff][2][/color]
Sysslingar var ursprungligen kusiner på mödernet, inte tremänningar. Ordet användes i den äldre betydelsen så sent som 1840 i lagspråk.
 
Brylling
Med bryllingar menar vi nu fyrmänningar, men denna betydelse finns bara belagd från 1800-talet. Tidigare avsåg termen kusiner på fädernet. Carl Jonas Love Almquist, däremot, använder bryllingar i betydlesen tremänningar 1838.[color=0000ff][3][/color]
 
Svåger och måg
Svåger användes ännu på 1600-talet också i allmän betydelse, ‘manlig frände genom giftermål’.[color=0000ff][1][/color] Därför kunde till och med en måg kallas svåger.[color=0000ff][5][/color] Å andra sidan kunde ordet måg under medeltiden användas för varje ingift manlig släkting, särskilt svåger![color=0000ff][4][/color]
 
Därför måste man fastställa i vilken betydelse beteckningar som dessa faktiskt användes vid olika tider. När det gäller fränka är ordet belagt många gånger och alla belägg finns tillgängliga på Svenska Akademiens fantastiska samlingar på deras ordboksredaktion för den som är intresserad. Som jag direkt återger ur ordboken i mitt tidigare inlägg är det belagt att fränka kan användas om kusiner.
 
Du har byggt ditt resonemang på ett obestyrkt antagande att man inte skulle använda fränka om någon som man har ett annat släktskapsord för. Det är ett resonemang som bygger på hur du själv resonerar men det har ju inget värde när det gäller att bedöma hur man resonerade förr. Och förr använde man som sagt fränka även om kusiner. I mitt inlägg nämner jag också ett tillfälle 1640 då man officiellt i lagsammanhang talar om ‘nästa fränder’ till och med syskonbarn (kusiner). Det vill säga, frände – och fränka – kunde användas om alla ens närmaste släktingar. Skulle då Gabriel Gyllengrip inte kunna använda uttrycket fränka för en nära släkting i lagsammanhang på tinget 1662? Din fråga om det verkligen förekom i praktiken förstår jag därför inte.
 
Kan kvinna ärva genom död kvinna?
Som förklaring till ditt drastiska påstående att kvinna inte ärver genom kvinna säger du nu att du talade om vad man i äldre juridiskt språk kallade istadarätt (med betoningen på andra stavelsen), det vill säga rätt att ärva i tidigare avliden fars eller mors ställe.
 
Jag har läst dina tidigare inlägg flera gånger men kan inte hitta någon antydan om att du talar om just istadarätten. Din kommentar  “om kvinnor överhuvudtaget hade arvsrätt” i ditt senaste inlägg när du talar om arv av oinlösta arvslotter och det framgår klart att det inte är något fall av istadarätt du avser, gör det inte tydligare.
 
Men låt gå för det. Diskrimerade då istadarätten kvinnorna? Istadarätten var visserligen begränsad i landslagen (Kristoffers landslag ersattes officiellt med 1734 års lag, även om den då var mycket föråldrad i vissa avseenden) men helt könsneutral. Lagarna innehöll alltså inga begränsningar beroende på om det var en man eller kvinna som skulle ärva.
 
Istadarätten i landskapslagarna skilde sig från den vanliga arvsrätten på så sätt att den inte sträckte sig över två led. Ett exempel: X dör och efterlämnar flera barnbarn och barnbarnsbarn. Y, en dotter till X hade dött tidigare och Y:s dotter Z träder därför in som arvinge i stället. Hade emellertid Z i sin tur avlidit dessförinnan och efterlämnat ett barn hade detta barn inte ärvt utan arvet hade delats mellan arvlåtarens andra ättlingar.
 
Så långt landslagen. Denna begränsning i arvsrätten var emellertid omstridd och på många håll utsträckte man denna rätt ned till fjärde led, alltså till barnbarns barnbarn eller ännu längre. Under 1600-talet ansågs denna förändring ha gällande kraft och nästan alla stora rättsförfattare före 1734 hävdar att istadarätten sträcker sig längre ned än till barnbarnen. Jag har inte sett någon uttalad avgränsning beroende på kön vare sig under medeltid eller 1600-tal.[color=0000ff][6][/color] Göran Ingers uttalande måste begränsas till tid och plats för att det ska ha något värde.
 
Inte heller i detta avseende förstår jag ditt resonemang, bortsett från själva frågan om istadarättens tillämpning. Jag kan inte se något i Lotta Johanssons beskrivning av tvisten 1662 som ens antyder att det här skulle röra sig om arv eller bördsrätt genom istadarätt.  
 
Går inte Margretelundsprocessen 1719-1723 att använda som exempel?
Jag anför den så kallade Margretelundsprocessen som exempel på hur den gamla uppfattningen om att släktskap – och arv – gällde genom bägge könen. Du skriver dock att denna process är för sen för att kunna användas som jämförelse med en process ett sextiotal år tidigare.
 
Processen inleddes före 1720 års bördsrättsförordning. Erik Sparre gör anspråk på att få bördslösa Margretelund. Som skäl anför han att hans hustrus mormors mormors far var bror till säljarens makes farfarsfar. Resonemanget bygger på de gamla principerna om bördsrätt bland annat utifrån landslagens stadganden och har inget med 1720 års förordning att göra.
 
Accepterar du inte mina argument rekommenderar jag dig att läsa Christer Winbergs bok om grenverket (litteraturreferens i mitt tidigare inlägg). Han fastslår att det bland adeln under 1600-talet fanns starkt stöd för den traditionella uppfattningen om släktskap genom bägge könen och att det påverkade frågor om arv och bördsrätt.
 
Men också här handlar det ju om att du har kommit med kategoriska uttalanden om arvsrätt och bördsrätt utan att anföra källor till stöd. Bevisbördan är alltså din.
 
Noter: Källor och litteratur
1. Elof Hellquist: Svenskt etymologiskt lexikon, d. 2, 1948.
2. Otryckt artikel ‘Syssling’ på Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund (uppgiften hämtad 1993).
3. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, d. 5 (1925).
4. A.a., d. 17 (1945). Jämför Bengt Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 195.
5. Jag ger ett exempel från 1632 i min artikel “Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt…”, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 164.
6. Åke Holmbäck: Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar (Uppsala & Stockholm ), s. 179. Om hur lagen praktiskt tillämpades under medeltiden och fram till 1600-talet bland frälset, se professorn i rättshistoria Jan Eric Almquists artikel “Den s.k. mellersta lagens bestämmelser om istadarätt”, Strödda bidrag till civilrättens historia (Stockholm 1953), s. 43-88.

2000-10-03, 22:57
Svar #14

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2021-02-13, 15:54
    • Visa profil
Korrigering av liten detalj: Istadarätten i landskapslagarna ska vara Istadarätten i landslagarna (det vill säga Magnus Erikssons landslag och senare Kristoffers landslag).

2000-10-04, 15:58
Svar #15

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
En del diskussioner hamnar av någon anledning alltid i världsrymden någonstans... Den som av någon anledning vill ha en enkel förklaring på vad ordet fränka betyder göre sig icke besvär...
Jag tycker att det vore logiskt att man helt enkelt kopplade ihop det maskulina ordet FRÄNDE med den feminina motsvarigheten FRÄNKA? Kanske det skulle räta ut ett och annat frågetecken? Att exakt utreda vad frände betyder är en lika stor omöjlighet som att försöka försöka förklara ordet fränka. Att gå in på det slingrande och komplicerade släktskapet var kanske så besvärligt, att den som en gång skrev tingsprotokollet i Tveta helt enkelt valde att förkorta det till fränka?! Vad vet vi? ...och ingen lär få reda på det heller.

2000-10-05, 15:46
Svar #16

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Urban!
 
Riktigt vad du menar med att bevisbördan är din förstår jag inte. Här kommer dock mina resultat:
 
Fränkor
 
När det gäller ordet fränkas ursprung och språkliga innebörd så förefaller samtliga som gjort inlägg vara överens om vilken denna innebörd är. Vi tycks däremot skilja oss när det gäller frågan om hur ordet använts vid mitten av 1600-talet. Jag har hävdat att man inte använde ordet fränka om sina allra närmaste kvinnliga släktingar för vilka man har andra släktskapsord som t.ex. mor, syster, dotter etc.
 
Mina bevis för detta? Jag har sökt i en ytterligt liten del av de relevanta primärkällorna och även i ordböcker och uppslagsböcker, men inte någonstans kunnat finna något enda exempel på att man benämnt sina närmaste kvinnliga släktingar för fränkor. De exempel på användningen av ordet fränka (eller frände) jag funnit gäller alltid mer avlägsna släktingar för vilken man inte vid denna tid har något mer precist släktskapsord, t.ex. fars kusiner, mors kusiner, sysslingar etc. När det gäller kvinnliga kusiner är jag mer osäker. Det skulle kunna vara så att de någon gång benämns fränkor. Jag har dock inte heller kunnat finna något sådan exempel.
 
Om någon har lyckats finna något exempel på att de allra närmaste släktingarna kallades för fränkor eller fränder vore det tacknämligt om ni ville bidra med det.
 
Att bevisa att det inte förekommer skulle kräva att man gick igenom allt relevant historiskt material vilket ju är en omöjligt uppgift. Att bevisa att det förekommer borde vara lättare, om det nu är så.
 
Arv i kvinnliga led
 
När det gäller frågan om en kvinna ärver via en död kvinna, t.ex. om en flicka ärvde sin morfar om mamman dött dessförinnan, kring 1650, gäller ungefär samma situation. I det lilla fåtal primärkällor jag haft möjlighet att ta del av har jag inte kunnat finna något enda sådant exempel. I sekundärlitteraturen har jag bara hittat ett exempel på att denna fråga diskuterats. Göran Inger, professor emeritus i rättshistoria, Uppsala Universitet, hävdar i sin bok Svensk rättshistoria att kvinna inte ärver via död kvinna vid denna tid.
 
Att faktiskt bevisa detta är en monumental uppgift som kräver att man går igenom allt relevant historiskt material. Att motbevisa det borde vara betydligt enklare om Göran Inger har fel. Jag har dock inte lyckats motbevisa att Göran Inger har fel, utan utgår, tills motsatsen bevisats, att han har rätt i sitt förmodande.
 
Om någon har något exempel på att en kvinna ärver via död kvinna vid denna tid vore det mycket intressant att få ta del av.
 
Andra släktskapsord
 
När det gäller andra släktskapsord är det utmärkt att Urban påpekar den utveckling som skett och osäkerhet som funnits och fortfarande finns. Inte heller idag tror jag att man alltid kan utgå ifrån att en kusin är två-männing, en syssling, små-kusin tre-männing, en brylling fyr-männing och en pyssling en fem-männing eller mer avlägset släkt. De dialektala skillnaderna är stora, tror jag. Nog har vi väl alla stött på människor som använder dessa tre ord på ett annat sätt än vi själva?

2000-10-05, 17:18
Svar #17

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4268
  • Senast inloggad: 2021-02-28, 23:00
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Två korta citat ur Urban Sikeborgs inlägg den 3/10 22.50 (min fetstil):
 
Jörgen Tollesson skriver i ett tidigare inlägg: 'Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.' Du ansluter dig också till det argumentet. Att fränka betyder kvinnlig släkting, ingift eller inte, är odiskutabelt. Däremot är resonemanget principiellt fel: Det går inte att uttala sig kategoriskt om ett ords senare betydelse och konnotationer genom att utgå från dess äldsta form.
 
I mitt inlägg nämner jag också ett tillfälle 1640 då man officiellt i lagsammanhang talar om 'nästa fränder' till och med syskonbarn (kusiner). Det vill säga, frände - och fränka - kunde användas om alla ens närmaste släktingar.
 
Mycket väsen för lite ull...
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2000-10-05, 21:54
Svar #18

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Jörgen!
 
Det finns mycket man kanske skulle kommenterat i Urbans inlägg. De var långa och faktaspäckade och som sagt innehöll mycket man kunde fundera vidare kring, ifrågasätta och diskutera. Vilket i sig är positivt och roligt.
 
När det gäller ditt första citat tycker han att du inte skulle använt ordet alltså. Naturligtvis har ett ords ursprung, uppkomsthistoria och senare utveckling sin betydelse för hur vi idag tolkar och uppfattar det och för dess innebörd vid en viss historiskt given tidpunkt. Jag uppfattar det inte på det sättet att du gör anspråk på att genom att påvisa ordet fränkas historiska ursprung därmed slutgiltigt och otvetydigt bevisat dess innebörd. Jag uppfattar Urban däremot som att han missuppfattat och övertolkat det du skriver och därmed dragit slutsatsen att ditt resonemang principiellt är felaktigt.
 
Det andra citatet valde jag att inte ta upp. Jag tror nämligen att vi alla från början till slut varit överens om att uttrycket mina fränkor och fränder är synonymt med mina manliga och kvinnliga släktingar. När vi talar om ett kollektiv av fränkor eller ett kollektiv av fränder så kan även de närmaste släktingarna vara inkluderade. Det har som sagt inte någon invänt emot.
 
Men det var inte det som det konkreta exemplet gällde. Det gällde en viss namngiven kvinna som betecknades som Gabriel Gyllengrips närskylta fränka. Urban tycks mena (med risk för att jag misstolkat honom) att denna person mycket väl även kan vara t.ex. hans mor, syster, dotter. Min uppfattning är att man i det konkreta fallet skulle betecknat kvinnan som t.ex. Gabriel Gyllengrips faster inte fränka. På denna punkt verkar det som att vi inte kan komma till konsensus.

2000-10-05, 21:54
Svar #19

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2021-02-13, 15:54
    • Visa profil
Det jag menar med att bevisbördan är din, Åke, är att du har kommit med ett tiotal kategoriska uttalanden om arvs- och bördsrätt i dina tidigare inlägg. Man brukar säga att det är god forskarsed att ange källor för sina uppgifter, eftersom en uppgift utan källa är oanvändbar. Du har emellertid inte gjort det - förutom en hänvisning i ett fall i efterhand till ett översiktsverk utan att ange vilken tid eller vilket område det handlar om - och därför har du inte bevisat det du hävdar.
 
Jag anser att du har fel i alla dessa uttalanden och jag har också anfört källor av rättshistoriker som specialiserat sig på ämnet till stöd för mina argument. Jag har också gett belägg för att frände och fränka kan användas om ens närmaste släktingar och kusiner i mina två tidigare inlägg. Eftersom du nu för andra gången efterlyser sådana belägg antar jag att du underkänner de källor jag anför. Jag skulle gärna vilja veta varför.
 
I Släktforskarnas årsbok 1995 skrev jag en debattartikel med titeln “När släktforskning blir historieförvanskning”. Jag tog bland annat upp de tendenser till mytbildning jag sett under mina många år som släktforskare och kommenterade:
 
[color=0000ff]“Här florerar närmast axiomatiska påståenden om hur det egentligen varit med en trosvisshet som förbluffar, och släktforskningen, som har till mål att återuppväcka människorna i historien, medverkar därigenom till vår tids historieförvanskning.”[/color]
 
Men ska inte släktforskningen vara rolig? Ska det vara så viktigt att alltid ange källor och reservera sig för osäkra detaljer? Varför inte ta det för vad det är värt - så stor roll spelar det väl ändå inte?
 
Allt handlar om vad släktforskning är. Släktforskning innebär att återskapa historien, att ge det förflutna liv. Om jag skulle låta mina egna hypoteser och spekulationer styra mina slutsatser återskapar jag inte historien. Då skapar jag bara en drömvärld som aldrig har existerat. Vem skulle vinna på det?
 
Var och en gör som han eller hon vill för egen del och det är inte mycket att säga om det. Men går jag ut offentligt och hävdar det ena eller det andra, då har jag ett stort ansvar att se till att jag har ordentligt stöd i källorna för detta. Annars bidrar jag bara till att förvanska historien och att skapa nya myter.
 
Mycket av släktforskningen handlar om metodik, att man grundar sina slutsatser på rätta förhållanden. Jörgen Tollesson må göra sig lustig över att jag kommenterade att hans uppgift om vad fränka betyder visserligen var rätt men byggde på ett felaktigt resonemang. Jag tycker i alla fall att det är självklart att våra slutsatser som släktforskare ska vara grundade på källkritik och kännedom om de källor och den tid de gäller.

2000-10-05, 22:22
Svar #20

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej Urban!
 
Detta är ju ett vanligt enkelt diskussionsforum kanske närmast att likna vid ett kafferums-samtal eller några snabba repliker vid ett hastigt möte. Jag tror du helt missuppfattat min och andras ambitionsnivå med våra inlägg. Inte gör jag anspråk på att presentera några vetenskapliga sanningar eller väl avvägda och finsplipade formuleringar utan snarare att ge id?er, funderingar, tips och framkasta reflektioner kring ett tema med förhoppningen att kanske kunna bidra till en process som kan leda frågeställaren fram till ett svar precis som vi gör vid andra samtal.
 
Strikt vetenskapliga diskussioner lämpar sig bäst i akademiska tidskrifter, knappast i ett diskussionsforum enligt min mening.

2000-10-05, 23:44
Svar #21

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Lotta, låt dig icke nedslås av denna alltmer invecklade diskussion. Låt dinosaurierna dansa själva! Svaret på din fråga (om någon kommer ihåg den) är: Vet ej!  
Svenska Akademien har undersökt saken och skrivit följande i sin ordbok (ej att förväxlas med ordlistan!):
 
FRÄNKA    SPALT:[F1708] [tryckt år 1926]
UTTAL: frä3ka2,  
GENUS: f.; best. -an; pl. -or ( () -er GR 13.114 (1540), M?NCHENBERG Scriver Får. 63 (1725)).  
FORMVARIANTER: (fränd- (frend-) 1639 to=1784>1639-- 1784. -(c)ke c. 1580 to=1651>1580-- 1651 (: Fränken).  
-kia VRP 4/4 1733 (: Blodzfränkia).  
-ckie Visb. 2.48 (c. 1600))  
 
ETYMOLOGI: [fsv. fränka, motsv. d. fr?nke, fnor. fr?nka, nor. frenka; kortform för FRÄND-KONA
(se FRÄNDE, ssgr)]
 
BETYDELSE: (numera bl. arkaiserande l. poet.) kvinnliga anhörig l. släkting; förr möjl. särsk. om avlägsnare kvinnlig släkting (jfr anm. under FRÄNDE ); äv. mer l. mindre bildl. Luk. 1.36 (NT 1526).
Sägh til Wijshetena, Tu äst mijn syster, och kalla klokhetena tina frenko. Ordspr. 7:4 ( Bib. 1541). Twå ..
aff hans närmesta frenkor. PETREIUS Beskr. 5.27 (1615).
 
BETYDELSE: H. K. M:tz närskylte frenkor och lekesystrar. RP 7:458 (1639).
 
WESTE (1807; angivet ss gam(malt) och bibl(iskt)). Drottning Elisabeth af Böhmen, hans fränka --
bette voro barn af .. Kristian IV:s systrar. IllSvH 4.169 (1880).
 
Den lugna glädjen eller .. hennes lika sköna fränka, den lugna sorgen. RYDBERG Dikt. 2:95
(1891).  
 
jfr BLODS-, SJÄLSFRÄNKA.  Anm. DALIN (1851).
 
BETYDELSE: anmärker att ordet nu, fastän föga brukl., användes om genom eget eller annans
äktenskap med någon befryndad kvinna. Jfr anm. under FRÄNDE 1.

2000-10-06, 01:52
Svar #22

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4268
  • Senast inloggad: 2021-02-28, 23:00
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Urban Sikeborg skriver (5/10 21.54):
 
Mycket av släktforskningen handlar om metodik, att man grundar sina slutsatser på rätta förhållanden. Jag tycker i alla fall att det är självklart att våra slutsatser som släktforskare ska vara grundade på källkritik och kännedom om de källor och den tid de gäller.
 
Detta är ju självklarheter som varje seriös släktforskare instämmer i. Men mellan dessa båda meningar var följande instoppat:
 
Jörgen Tollesson må göra sig lustig över att jag kommenterade att hans uppgift om vad fränka betyder visserligen var rätt men byggde på ett felaktigt resonemang.
 
Och då blir det hela genast obegripligt. Det jag ursprungligen skrev var nämligen följande:
 
Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.
 
Detta var allt jag skrev. Som alla kan se sa jag inget alls om vilka personer som ordet fränka har använts om genom tiderna. Men dessa två korta meningar menar alltså herr Sikeborg byggde på ett felaktigt resonemang. Är det någon som kan se något resonemang där över huvud taget - felaktigt eller riktigt?  
 
Eftersom det inte är så lätt att se på ordet fränka att det är en sammandragning av frändkona så upplyste jag om det. Jag gjorde alltså bara ett faktiskt konstaterande av vad ordet fränka betyder rent språkligt. Och det är ett konstaterande som är lika korrekt som att faster och moster är kortformer för fadersyster och modersyster.  
 
I den av Jojje Lintrup ovan citerade Svanska Akademiens Ordbok sägs också att fränka är kortform för frändkona. Vi får innerligt hoppas att Svenska Akademien har grundat sina slutsatser på rätta förhållanden och att man har kännedom om de källor och den tid de gäller, så att man kan få godkänt av herr Sikeborg.
 
Därmed har jag inte mer att säga i denna sak.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2000-10-06, 07:21
Svar #23

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2021-02-13, 15:54
    • Visa profil
Det finns inga genvägar i släktforskningen. Det finns ingen historieforskning light.
 
Det spelar ingen roll om man är amatörsläktforskare eller historiker av facket. Det är ändå en och samma metod att bedöma uppgifternas värde man använder för att återskapa det förflutna. Gör man inte det är det inte historia man ägnar sig åt.
 
Själva forumet är helt betydelselöst - det kan ju inte vara så att jag kan lämna mitt källkritiska tänkande i farstun bara därför att jag deltar i en diskussion på Anbytarforum. Jag tror att släktforskare kommer till Anbytarforum för att få hjälp i forskningen och svar på frågor eller för att hjälpa andra. Men om det som sägs här inte är baserat på fakta och trovärdiga källor kan jag lika gärna skriva in både Tor och Oden i mina antavlor direkt.
 
Källkritik är inte en fråga om ambitionsnivå utan om släktforskning. Det handlar inte alls om notapparater eller akademiskt språk. I grunden handlar källkritik om mycket enkla saker. Professor Bengt Hildebrand har beskrivit den så kallade historiska metoden på ett mycket bra och lättillgängligt sätt i sin Handbok i släkt- och personforskning (1961), kapitel 2. Jag har själv sammanfattat principerna för vad källkritik innebär inom släktforskningen i min artikel Ge historien liv! Om släktforskning och källkritik i Släktforskarnas årsbok 1998, för den som är intresserad.
 
Om källkritiken inte har en plats i den här diskussionen blir resultatet därefter. Till vilken nytta för vem? Du, Jörgen och andra får i alla fall fortsätta att utan dinosaurier som mig diskutera om fränder, fränkor, arvsrätt och bördsrätt, om det nu är så att det var det som var nyckelordet för diskussionen.

2000-10-06, 10:59
Svar #24

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4268
  • Senast inloggad: 2021-02-28, 23:00
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Därmed har jag inte mer att säga i denna sak, avslutade jag mitt förra inlägg med. Men jag kan inte låta bli att ställa några små frågor:
 
Jag är den ende som du namnger i ditt senaste inlägg, Urban. Ska det tolkas som att hela inlägget är en replik till mig? Vad är det i så fall du replikerar på?
 
Det du säger om källkritik är vi helt eniga om - som jag skrev redan i mitt förra inlägg! Och Hildebrands andra kapitel brukar jag själv alltid hänvisa till som en utmärkt beskrivning av forskningsmetod och källkritik.
 
Men det enda jag ursprungligen skrev var att ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Och det är ett lika korrekt konstaterande som att faster och moster är kortformer av fadersyster och modersyster. Detta framgår som sagt också av SAOB. Hur och om vem ordet fränka har använts genom tiderna sa jag däremot ingenting om. Vad är det då för ett resonemang du talar om, och vari består det felaktiga i detta resonemang.
 
För övrigt var det inte jag som talade om dinosaurier!
 
Därmed finns det (förhoppningsvis!) inte mer att tillägga för mig i den här saken.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2000-10-06, 12:36
Svar #25

Lotta Johansson (Lotta)

Hej!
 
Nu har jag ägnat mig åt källforskning. Jag har gått igenom domboksprotokollen från ovanstående exempel (längst upp) 1662 och fram till 1667, för att eventuellt hitta någon utförligare förklaring till hur Gyllengrip var släkt med Märta Bååt. Tyvärr står det inte. Dessutom var det inte Gallarp, det var tydligen felskrivet i det första protokollet, det var Källarp i Barnarps socken.
 
Gyllengrip får konkurrens om gården och får backa när det visar sig att Erland Kafle anser sig vara näste frände till att köpa gården. Och där kommer en förklaring på hur han var näste frände. Kafle var släkt med Mattias Ulf på den senares moders sida. Närmare bestämt så att Mattias Ulfs mor och Erland Kafles far var barn till två köttsliga syskonbarn.
 
Någon förklaring på hur dom betraktade släktskapen när dom använde ordet fränka har jag ännu inte hittat. Däremot har jag upptäckt att orden frände eller fränka endast används om adliga personer. Inte en enda gång när det gäller vanliga bönder. Många, långa och invecklade släktbeskrivningar förekommer men aldrig ordet frände eller fränka när det gäller de senares rätt till arv eller köp av gårdar och gårdsdelar. Dessutom har jag bara sett ordet fränka i det exempel jag skrev ovan, alltså endast en gång. Frände däremot används lite oftare och tydligen på flera olika sätt.
Ett exempel på det:
1666 säljer grevinnan Ebba Brahe flera gårdar som är hennes mödernearv till sin käre broder och frände Per Brahe till Visingsborg.
 
Det var vad jag hittills hittat. Är det ingen som har fått med Gabriel Gyllengrip och Märta Bååt i sin släktforskning som kan säga hur dom är släkt? Det var ju det min ursprungliga fråga gällde. :-)
 
Mvh//
Lotta
 
PS Jojje, jag låter mig absolut inte avskräckas. :-) Jag har däremot inte haft tid att lägga mig i debatten den senaste tiden på grund av källforskning och arbete med Ölands Skördefest.

2000-10-21, 01:33
Svar #26

Torleif Ericson

Hej Lotta, Låt mig ta upp din utmaning rörande Gabriel Gyllengrips bördabud. Det har varit en intressant diskussion om 'fränka' i allmänhet och arv, men ingen tycks fråga sig hur Gabriel Gyllengrips närmaste använder ordet ca 1650-60 i nordvästra Småland. Nu var det så att Gabriels syster Gertrud (Andersdotter) d 1669 gifte sig 1648 med Johan (Pedersson) Ulfsparre af Broxvik (1610-59) och snart därefter gifte sig Gabriel med Johans syster Anna (Pedersdotter) Ulfsparre (d 1653).  Hon omnämns som Gabriels 'fränka', dvs i det här fallet hans svågers syster.  Det är helt i den klassiska betydelsen av fränka som befryndad genom giftermål.  
 
Alla de personer som berörs av den här diskussionen är adliga och det betyder att de är rätt väl dokumenterade och genealogiskt utredda.  Däremot är giftermålspolitiken i dessa kretsar rätt uppseendeväckande och de upprepade omgiftena sker inom mycket snäva kretsar.  Följden är att alla är släkt med alla, direkt eller indirekt och rätt nära så.  Det hjälper knappast vår diskussion.
 
Först låt oss klara ut vilka som stod i arvsföljden efter Märta (Lennartsdotter) Bååt. Föräldrarna var avlidna sedan länge 1662. Av syskona levde 1662 endast systern Anna Bååt d 1666 och inga avkomlingar är kända efter de övriga syskonen. Brodern Erik (Lennartsson) Bååt hade stupat i Polen 1657 och hans änka var året efter omgift med deras kusin Magnus (Knutsson) Drake till Hagelsrum. Nu vet jag inte om den avlidna Märta Bååt hade barn med Claes Rosenholt, när denne vill sälja Källarp på hennes vägnar, men det kan också vara för att klara upp hennes affärer vid dödsfallet.  I första linjen för ett bördabud tycks stå systern Anna som tydligen avböjt, kanske av ekonomiska skäl (se nedan). Deras mor var Beata (Arvidsdotter) Drake af Hagelsrum. På mödernesidan är skyldskapet därför till syskonbarnen. Bland dem finner man barnen till ståthållaren i Jönköping Knut (Arvidsson) Drake (d 1639 ; obs. att Barnarps sn ligger mycket nära Jönköping), bland vilka Magnus ovan och Erik och Carl (Knutsson) Drake till Göberga (det är via min släkts gård Göberga som jag kan en hel del om de här personerna).  Av dessa var Carl Drake (d 1658) gift med Märta (Andersdotter) Oxehufvud  Giftermålet uppges ha varit barnlöst, men möjligheten kan inte helt uteslutas att Märta  haft ett barn som dött mycket ungt och som hon ärvt.   Efter mannens död och av allt att döma före 1662 gifte hon om sig för 3e gången med Gabriel Gyllengrip.  Här har vi ett utmärkt skäl för att Gabriel kallar Märta Bååt fränka.  
Jag har däremot ganska svårt att se hur det skulle motivera ett bördabud om inte Gabriels fru har ärvt sin man Carl Drake eller ett barn med honom.  Dessutom är Märta Bååts kusiner på mödernet många med rätt god ekonomi och kan lätt köpa gården, så man frågar sig varför Carl Drakes änka skulle stå i första ledet.
 
Det finns emellertid en ovanlig omständighet som skulle kunna göra det möjligt och som är direkt kopplat till Carl Drake och hans syskon.  Märta Bååts bror Erik Bååt stod sin kusin Erik Drake, Carls bror, mycket nära.  När han stupade i Polen arrangerade Erik Drake ett fantastiskt gravöl, som blev bittert kritiserat av arvingarna (och alltså även av Märta Bååt) som ett förslösande av arvet.  Det är möjligt att Erik Drake tvingades ersätta arvingarna och att brodern Carl, som dog strax efteråt 1658, hjälpt honom tillfälligt. I så fall kan Källarp ha varit kopplat till hans hustrus rätt på något sätt och hon kan ansett sig ha bördsrätt (t ex om hennes morgongåva är kopplad till Källarp).  Om så är fallet får du gå till handlingarna för att klara ut det. Det finns hyllmetrar av handlingar i det Drakeska arkivet i Carolina i Uppsala och kanske det kan ge ett svar.
 
Vad gäller Erland (Bengtsson) Kafle och Matthias (Eriksson) Ulf är dessas släktskapet så som du säger och de personer som det går tillbaka till är  Lars Mattsson (Kafle ; k 1529, d ca 1570) och Margareta Nilsdotter (Kagg), Matthias Ulfs morfars föräldrar. Om så är fallet bör anspråket på Källarp ha varit genom Märta Bååts fäderne, som är dåligt utrett och andra personer bl a i släkten Kafle bör ha haft samma rätt.  Jag tycker det är konstigt att ett så avlägset skyldskapet skall ha varit avgörande, särskilt som anknytningen till Märta Bååt inte anges.
 
  Det är vidare värt att nämna att Erland (Bengtsson) Kafle och Gabriel Gyllengrip var dubbelt sysslingar, men det tycks inte ha mycket med den här frågan att göra.

2000-10-21, 13:18
Svar #27

Lotta Johansson (Lotta)

Hej Torleif!
 
Tack för din redogörelse för släktskapen! Och du har precis förstått min tanke bakom frågan också, hur ordet fränka användes i just det området vid just den tiden är intressant eftersom jag letar efter en annan släktkoppling egentligen och använde bara Gyllengrip och Märta Bååt som ett exempel eftersom det passade med tid och plats.  
 
Jag rörde väl till det lite grann genom att ta upp Ulf och Kafle i sammanhanget. Att dom kom in som intressenter i gårdsköpet berodde inte på att dom var släkt med Märta utan att Märtas man, Claes Rosenholtz, hade bytt bort gården till Mattias Ulf så bördsrätten hamnade i hans släkt istället. Rörde jag till det ännu mer nu? :-)
 
Jag kan i allafall konstatera att fränka är helt klart en ingift kvinnlig släkting och inte släkt genom blodsband. Och det kan vara ett steg i rätt riktning i den släkt jag egentligen rotar i. Och som jag skrev ovan så används ordet frände inte riktigt på samma sätt, en frände (=manlig släkting) är inte endast ingifta släktingar.
 
Jag ska lägga ut en fråga på min släkt under annan rubrik för att se om jag kan hitta något mer på det viset.  
 
Tack igen!
Mvh//
Lotta

2000-10-21, 18:43
Svar #28

Torleif Ericson

Hej Lotta, Missförstå mig inte. Jag visade bara att fränka i det här fallet har använts som jag sagt, men det kan eventuellt amvändas i en vidare mening. Jag har inte tagit ställning till det. MvH Torleif

2002-05-07, 02:32
Svar #29

Utloggad Dan Rosenberg

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 22
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Ojoj vilka utläggningar om fränka.  
 
Ordet används än idag för kvinlig släkting, vare sig kusin, faster eller moster, på Island (franka). Svårare än så är det inte. Då isländskan är det minst förändrade språket som tillsammans med svenskan har ursprung i fornnordiskan kan man nog dra slutsatsen att betydelsen var den samma i Sverige som på Island under 1500-talet.  
 
Mvh Dan Rosenberg

2002-10-15, 11:19
Svar #30

Sven Nylund

Hej
 
Lägger mig helt kort i diskussionen för att säga att jag är glad för alla utförliga och i många fall kunniga förklaringar.
Att söka sanningar och förklaringar till historia (ord eller händelser) är inte alltid lätt, och den förmodligen bästa lösningen är att ge en utförlig förklaringsgrund att diskutera utifrån, så att var och en kan ta ställning till frågan.
Så den här strängen ser jag som ovanligt lyckad ur den synvinkeln.
MVH

2005-02-26, 09:44
Svar #31

Aino Engdahl

åke tilander,råkade av en händelse läsa om ditt intresse av Wettergrund,är det måhända en frände och hur? undrar en nyfiken också avlägsen släkting Aino

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser






Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna