Beskedlig / Beskedelig / Beskiedelig

[Ulf Löfgren]

Jag har i en dödsnotis läst att personen i fråga varit beskindelig. Vad kan det då handla om med ett modernt ord?

[Rune Johansson]

Här avses säkert ordet beskedelig - som skall betyda - ordentlig, noggrann.
 
Källa: Dahlgrens glossarium

[Elisabeth Thorsell]

Det bör stå beskiedelig = beskedlig

[Ulf Löfgren]

Tack, Rune och Elisabeth!

[Maud Svensson]

Här SAOB:s öfversikt öfver betydelserna av beskedlig:
[BESKEDLIG 1]
1) tydlig, klar.
[BESKEDLIG 2]
2) som har urskillning, förståndig.
[BESKEDLIG 3]
3) sansad, måttlig.
[BESKEDLIG 4]
4) som anstår en; höfvisk; ärbar.
[BESKEDLIG 5]
5) städad, hygglig.
[BESKEDLIG 6]
6) blygsam, anspråkslös.
[BESKEDLIG 7]
7) oansenlig, anspråkslös (om sak).
[BESKEDLIG 8]
vänlig, snäll, god; särsk. i höflighetsformeln: var beskedlig.
[BESKEDLIG 9]
9) hofsam, saktmodig, oförarglig, som ej bråkar.
[BESKEDLIG 10]
10) allför foglig, flat, som ej har någon ruter i sig.
[BESKEDLIG 11]
11) tillbörlig, skälig, lämplig.
[BESKEDLIG 12]
12) som det är ngt besked med, duktig. Bet. 5, 6, 8 o. 9 äro emellanåt ej strängt skilda från hvarandra, i det att ordet ofta i sig förenar alla de nämnda bet., stundom utan att man ens kan afgöra, om någon af dem är förhärskande. Den numera vanligaste bet. är 10, o. äfv. när någon af bet. 5, 8 l. 9 föreligger, har den nu i allm. en dragning åt 10. Numera har ordet således vanl. en något nedsättande bet.; jfr: Beskedlig kan visserligen ännu hafva en fullkomligt god bemärkelse, men nyttjas oftast i något spefull mening om den viljesvage, om den hvars hufvudsakliga förtjenst är att icke göra menniskor för när, som låter behandla sig hur som helst eller som vill göra alla till lags. SÖDERWALL Sedl. begrepp 23 (1892, 1895); jfr äfv. anm. under 8 slutet. Ordet tillhör numera ej den högre stilen; jfr: Beskedlig .. Tillhör talspråket. DALIN Synon. 115 (1870).
http://g3.spraakdata.gu.se/saob

[Ulf Löfgren]

Tack, Maud, det var ett svar med besked!