Äldre inlägg (arkiv) till 1999-maj-13

[Jill Raneryd]

Finns det någon bra litteratur just för att kunna få veta ursprunget av orters namn? Som Gudö där jag bor tros ha uppkommit av att det var en offerplats till gudarna. Jag tycker det här är minst lika spännande som personnamn och hoppas att fler tycker det.

[Swen Stockhaus]

Jill: Bra med en särskild diskussion kring orts- & gårdsnamn! Anbytarforum har flera avdelningar där detta kommer på tal - nu kan vi fördjupa oss i namnen.
 
De gårdsnamn jag känner till hör ofta samman med tidigare ägare till fastigheten.
 
(Många ortsnamn tycks bygga på asagudarna).
 
Jag vore för min del intresserad att ta del av gamla gårdsnamn i Attmars sn, Medelpad. I första hand byarna Långskog, Gryttjen och Harv.

[Karl Göran Eriksson]

Det heter ortnamn (utan s) och inget annat. Forskare av facket skiljer också på gårdnamn resp. gårdsnamn. Med det förra avses namn på gårdar och det senare är personnamn som härrör från gårdnamn. I Dalarna vanligt förekommande som bekant. Dessa begreppsskillnader är väl emellertid ännu långtifrån allmänt vedertagna.
På 80-talet utkom en serie flera populärt skrivna böcker om de olika landskapens ortnamn, betitlade Ortnamn i  (landskapets namn). De går säkert att få tag på vid de flesta bibliotek. En lättläst mer generell översikt, som kommit ut i flera upplagor sedan 1974, är Bengt Pamps Ortnamnen i Sverige (ISBN 91-44-01535-6).

[Jill Raneryd]

Swen: Kul att det finns fler som vill fördjupa sig i ortnamn. Är det inte oftast så att personerna i fråga fått sitt namn efter en gård eller ort och inte tvärtom? Jag tycker dessutom att det är spännande att få veta en del bakom själva upphovet till namnet oavsett om jag har haft släkt boende där eller inte.
 
Karl Göran: Jag var faktiskt tveksam till om jag skulle skriva ortnamn eller ortsnamn, trots att jag får betrakta mig som nybörjare i släktforskning så misstänkte jag att det kunde ha en viss skillnad. Tack för tipsen på böcker.

[Swen Stockhaus]

Karl Göran: Tack för ditt inlägg! Det är utmärkt att vi, i denna diskussion, kan göra uppdelningen gårdnamn resp. gårdsnamn.  
Kan du, som en inledning, ge ett exempel på gårdnamn resp. gårdsnamn i Dalarna?  
 
I boken Bygd och Kyrka (Attmars sn, 1963) finns ett avsnitt: Vad betyda våra byanamn?
Harv, tidigare Härf, jämförs med det isländska verbet huerfa (vända sig i krets). Husen i Harv är grupperade i en krets, med en öppen gårdsplan i mitten.  
Nämnas kan, att många av dessa hus förstördes i en storbrand, vid tiden för bokutgivningen.

[Pehr Hedenqvist]

I SAOL 1986 11 upplagan står det: ortnamn även ortsnamn. Har dessa båda ord också olika betydelse, eller är ortsnamn bara en förvanskning som har skett under årens lopp och som nu även accepteras av Svenska Akademien?

[Jill Raneryd]

Här kommer lite om Norrländska orter.
Härse Falesson var den man som enligt traditionen ska ha grundat Bure kloster. Han var bördig från Birsta i Medelpad. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man, som i sin dräkt bar såväl silverspänne som silverskenor. Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo
med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats.
Bureå, har sannolikt fått sitt namn efter Buran, som är en gammal benämning på Bureälven. Ortsnamnsforskare har tolkat namnet som
ljudmålande och det betyder sålunda den brusande ån.
 
Falmark, är bildat av det medeltida mansnamnet Fale, ett kortnamn för Fardiäkn. Alltså Fales mark.
 
Hjoggböle, stavas 1500 Hiaggböle, efter mansnamnet Hjagge. Böle betyder boställe. Alltså Hjagges boställe.
 
Sjöbotten, betyder inte vad det låter som, utan botten betecknar den innersta delen av en vik, exempelvis Bottenviken.
 
Yttervik, är idag ingen vik, men det har en gång legat vid havet, invid den yttre delen av en stor fjärd.
 
Istermyrliden, är ett naturbeskrivande ortnamn, där ister är lika med yster, som betyder blånor. Alltså har något på myren liknats vid blånor.
Ur Bureå, en historisk guide.

[Sam Blixt]

Redan i 1987 års upplaga av SAOL (Svenska Akademiens ordlista över svenska språket) används både ortnamn och ortsnamn, ortnamn är dock mest korrekt.
 
I sammansatta substantiv får man inte använda dubbla genitiv-s, därför är det förbjudet att skriva ortsnamnsforskning, här godkänner man endast ortnamnsforskning.
 
Sam Blixt

[Urban Sikeborg]

Kommentar till Jills inlägg: Det första exemplet, med Härse Falesson, är mindre lyckat, eftersom det helt och hållet saknar historiskt värde. Den version som här presenteras är dessutom en  förvanskning av den ursprungliga berättelsen, som ingår i Johan Bures släktbok från 1600-talets första år. Se närmare Släktforskarnas årsbok 1996, s. 259 f.

[Jill Raneryd]

Som sagt så är jag nybörjare, så det är ju alltid välkommet med kommentarer från mer erfarna forskare och jag tycker det ibland är svårt att skilja på trovärdigheten i vissa berättelser. Men att namnet Falmark kommer från Fale borde väl iallafall stämma? Har du Urban tillgång till Släktforskarnas årsbok 1996 så du lite kort kan återge den riktiga versionen? Jag är nyfiken på den. /Jill

[Urban Sikeborg]

Johan Bure var inte bara en mycket lärd man utan också ett barn av sin tid. I den dåtida historieforskningen kunde ortnamn användas för att måla upp hela scenerier och rekonstruktioner av det förflutna. Johan Bure ger sin släktbok flera exempel på hur han med hjälp av hemsnickrade etymologier av ortnamn konstruerar släktskap på de mest ohämmade sätt. Det mest kända är väl hur han utifrån bynamnet Birsta (av honom uttytt Bure-stad, det vill säga Burarnas Säte = Säte för de hälsingska kungarna etc) i Sköns socken, Medelpad, lyckas förbinda den Härse som släkttraditionen kände som den äldste stamfadern med en frälseman Fardiakn Unge på 1300-talet i Skön. Detta oaktat att avståndet mellan orterna är rejält. Denna hisnande slutledning underlättades antagligen av att namnet Fale (Fardiakn) också tycks ha funnits bland Johan Bures mer avlägsna släktingar och att han - felaktigt - utgått från att det var unikt för släkten. Hans förklaring till ortnamnet Falmark måste placeras in i detta sammanhang.
 
Den exakta texten om Falmark i Johan Bures släktbok finns återgiven i diskussionen Bure (Zebråzynthius) under Släkter - Övriga släkter. Där sägs endast att Härse skulle ha haft en son Fale, som fick sin fars fäbodar, byggde där och kallade det Falmark. Johan Bures uppgifter nedtecknades väl åtminstone 150 år efter att detta skulle ha ägt rum. Också här kan man misstänka att det är amatöretymologen som varit i farten (liksom i fallet med Björn på Burön i Arnäs).
 
Jag vet föga om norrländska ortnamn och eventuella medeltida belägg, men man bör nog inte låsa sig vid Johan Bures tolkning av namnet Falmark utan ytterligare granskning. Om ortnamnsforskning är jag emellertid inte kompetent att uttala mig ytterligare.

[Swen Stockhaus]

Sven Hammarström redogör, i Sundsvalls Tidning 1981-01-26, för de tolkningsförsök som gjorts om sockennamnet Attmar och ortnamnet Attmarby (Medelpad). Jag vågar mig inte på att dra någon slutsats, utan rekommenderar den intresserade att läsa artikeln (ca 1800 spaltmillimeter).

[Jill Raneryd]

Tack Urban för den historielektionen )Även om vi egentligen inte är kompetenta att uttala oss i ortnamn så tycker jag att det här är en intressant diskussion där vi förhoppningsvis kan hjälpas åt att komma i närheten av ursprunget till vissa namn. Jag bor i Haninge som ligger ett par mil söder om Stockholm och hittade en intressant text om Södertörn. Kanske finns någon som har intressanta kommentarer till den också.Texten är skriven av Sören G. Lindgren och lyder så här: Namnet Taure! Stockholm kallades under yngre järnåldern också för Agnefit (=Agnes fuktiga plats), om man får tro Yngligasagan, som är en av de få, om än dubiösa, källorna till en del forntida namn. Stockholmarna har intresserat sig för detta namn och en kåsör skrev i en av dagstidningarna att han var mycket tacksam över att namnet Agnefit slogs ut av Stockholm, ty han skulle inte gärna ha kallat sig”agnefittare”.Agnefit var benämningen på den plats där Uppsala-kungen Agne hade jordats efter att ha blivit mördad vid Stocksund, som troligen var det gamla namnet för infarten till Mälaren. I samma berättelse omtalas också Taure: kung Agnes gravhög låg öster om Taure.Nu är det märkliga att ytterst få tycks veta Södertörns äldsta kända namn var Taure. Det kan ha att göra med att de flesta som översatt den gamla isländska texten också har översatt Taure till Tören.Taure är den svenska formen av grekiskans tauros och latinets taurus. Det betydde alltså tjur. Uttalandet av Taure kan ha utvecklats på så sätt att diftongen ”au” smälte samman till ett o: tor. T:et mjukade sedan upp till ett tj och vi fick tjor (som fanns i fornnorskan). Det ligger ljudmässigt nära dagens tjur.Men hur blev Taure Tör? Det kan ha att göra med Hanveden. Tjur betyder ju också ”kådig ved på krokiga tallar”, vanligen omtalad som tjurved. I bl a Västsverige fick tjur i denna bemärkelse formen tjör. Tjur och tjör är i sin tur besläktade med ”tyre”, ”töre” och ”tjära”. Man kan således misstänka att namnet Tyresta (nationalpark) kunde betyda platsen med kådig ved Kanske var det den kådiga veden från Hanvedens hällmarker så pass
anmärkningsvärd i Mälardalen att den kom att ge ön dess namn. En annan möjlighet är att Taure kommer av att man hade stora boskapsjordar på Södertörn under ett skede, då man deltog i östgötarnas läderhandel med romerska riket på 100- och 200-talen. I varje fall har man på Åva gravfält från äldre järnåldern (500 f Kr-500 e Kr) i Västerhaninge funnit sådana speciella knivar som användes vid läderberedning. Med tanke på att Hanveden lämnat många spår i namnen på Södertörn, är det dock högst troligt att den märkliga skogen också kom att ge namn åt hela ön.Närledungssystemet infördes i början av vikingatid delades Tören upp i Yttra Tör (Tyresö, Haninge, Nynäshamn) och Övra Tör (Huddinge, Botkyrka och Salem) med var sin eskader. Under medeltiden bytte de namn till Sotholms och Svartlösa härader. Bara Taure åter blir mera känt kommer det kanske att användas i vissa fall istället för Södertörn. Ty detta namn är dubbeltydigt. Å ena sidan används det som geografisk benämning på hela halvön Södertörn. Å den andra brukas det i den gamla betydelsen av Södertörn: området som låg söder om Ovantör, dvs
den area som under medeltiden och en bit in i nya tiden låg närmast Stockholm. Ovantör förvanskades småningom till Vantör och blev nästan bortglömt. Med Södertörn i denna gamla historiska betydelsen avses ofta då kommunerna Salem, Botkyrka, Huddinge och Haninge. Ibland räknas också Tyresö och Nynäshamn in i Södertörn. Taure vore användbart som ett sätt att överbrygga oklarheten i ordet Södertörn. Låt Taure beteckna allt land från Hammarby kanal till och med Södertälje i väster och Nynäshman i söder! Hur som helst är Taure ett namn som är minst 2000 år gammalt, vid sidan om
Hanveden ett av östra Mellansveriges äldsta namn. Om inte annat så är det därför värt att blir ihågkommet och allmänt känt.

[Jill Raneryd]

Swen: Fakta om Attmar låter intressant. Finns texten på nätet eller ska jag engagera min kontakt på Sundsvalls tidning? )

[Karl Göran Eriksson]

Swen: I en uppsats om Dalarnas gårdsnamn skriver namnforskaren Harry Ståhl: »Gårdsnamn» är inget entydigt begrepp. Dels användes det i ofta i samma betydelse som det i facklitteraturen vanliga gårdnamn, d.v.s. namn på enstaka gård, dels också i betydelsen framförställd bestämning, som anger från vilken gård vederbörande är, t.ex. Backa Erik Eriksson, Baggbo Elis Johansson. Det är i denna senare, dalska, betydelse jag nedan använder ordet gårdsnamn, detta i brist på annan, mera tillfredsställande term för begreppet. (Sjungar Jonas och Kronsgårds Per av densamme i Ortnamnssällskapets i Uppsala årskrift 1956 s. s. 17ff). Jag vill påpeka att det är endast i facksammanhang jag har påträffat denna begreppsåtskillnad.

[Swen Stockhaus]

Jill: Kontakta arkivet på Sundsvalls Tidning - den aktuella utgåvan (sidan 2) finns säkert på mikrokort eller liknande, så att du kan få ut en kopia av texten.
 
Karl Göran: Tack för inlägget - jag återkommer med fler ort- och gårdsnamn, framöver.

[Jan Söderström]

Till Jill.
Angående vik. Det slår mig att det fortfarande i Norge sägs fjordbottner till vardags. Faktum är att norrmännens envisa inställning till att behålla det gamla och inhemska språket och ordvalen ibland kan vara till nytta för oss som är historieintresserade.

[Mikael Wikman]

Angående funderingarna kring hur Taure blev Tör kanske det kan finnas anledning att jämföra med uttalet i isländskan, som ju är det mest arkaiska av de nordiska språken, men även med uttalet i norskan.
 
Diftongen au uttalas i isländskan öj. En jämförelse med norskan ger ett liknande resultat - au uttalas öu. Jfr ordet pause som uttalas pöuse. Flera exempel finnes, där en ursprunglig diftong au kontraherats till ö i svenskan.

[Swen Stockhaus]

Känner någon till samhället och bruket Godegård, Motala? Hur ska namnet tolkas? Något samband med smedsläkten Goude, finns väl inte?
 
I boken Järnet och människorna berättas att drygt 500 spiksmeder arbetade där 1784. Totalt hade då samhället Godegård då 2000 invånare.

[Jill Raneryd]

Swen: Jag hittade något som kanske intresserar dig. Bynamn och bebyggelse i Attmar. Utgivet av Medelpads folkhögskolas elevförbunds årsskrift, Sundsvall s.45.
Angående Godegård så står det så här i Ortnamn i Östergötland av Gösta Franzén s.23. Godegård, efter gårdnamnet, som skrivs Godhagardhum 1345 och troligen innehåller mansnamnet Godhe, bildat till adjektivet god, och gård i dess gamla betydelse, inhägnad plats, gårdsplats.
Jan: Ja, det har du rätt i )

[Swen Stockhaus]

Jill: Tack för tipset om Attmar! Jag hittar inte skriften i LIBRIS, vet du utgivningsåret?

[Jill Raneryd]

Swen:Såg nu att författaren heter David Palm och det står också i Ålsta 1937, så det bör väl vara utgivningsåret antar jag.

[Lotta Johansson]

Jill!
Kontakten är engagerad! Svar kommer snarast möjligt! :-)

[Jan Söderström]

Kort kommentar till Jill och Swen.
David Palm avled 1985-07-26 i Göteborg. Han var filosofie hedersdoktor. Han kom till Ålsta folkhögskola (Torps socken, Medelpad) 1923 och blev 1925 fast anställd ämneslärare. Åren 1941-49 var han rektor för skolan. På hans initiativ började elevförbundets årsskrift Ålsta utges. Han skrev flera artiklar rörande Nedre Norrlands ortnamn, personnamn och bebyggelsehistoria. Efter avslutad karrriär som lärare fortsatte han sin forskning, då främst gällande hemtrakterna i Bohuslän. Han utnämndes 1968 till hedersdoktor och 1983 fick han Kungl. Patriotiska Sällskapets hedersgåva i guld. Ett skrev ett antal artiklar i Torps sockens hembygdsbok åren 1928-1970.
Jan

[Swen Stockhaus]

Jill och Jan:
Jag hittade i LIBRIS denna bok av bl a David Palm:
Medelpads folkhögskola i Älsta 1873-1948.
Jag börjar med detta boklån.

[Jill Raneryd]

Lotta: Tack ska du ha min vän )
 
Jan: Det var intressant. Jag såg i boken Svenska Ortnamn av Bengt Pamp som Karl Göran rekommenderade att han skrivit en hel del.
Swen: Vill du ha mer litteratur om Medelpad så hojta till.

[Lars Nylander]

Jill! Jag kan tipsa dig om det i mina ögon guldkantade bokverket Diplomatarium Suecanum - Svenskt diplomatarium, som innehåller alla medeltida diplom rörande Sverige från äldsta tid  till 1372. Här ser man originaltexterna med utlösta abbreviaturer, och i dessa originaltexter ingår även de äldsta kända skrivningarna av våra ortnamn (om man undantar runstensmaterialet). Fornsvenskan och framförallt latinet kan vålla vissa problem, men det finns utförliga register. Välkommen in i diplomatikens spännande värld!

[Nils-Olov Freij]

En gård i södra Hallan heter ömsom Hästhult ömsom Hästilt. Är betydelsen av namnelementen hult-ilt det samma? Kan ilt vara danskt?
Något som vet?

[Anna Johnson]

I kyrkböckerna står ju på varje sida (oftast) dels namnet på roten och dels ett ytterligare namn. Det verkar variera mellan socknar vad detta namn betecknar. I vissa fall verkar det vara namnet på en gård och dess tillhörande torp etc och i vissa fall en by. Säkert finns även andra varianter. Med detta i åtanke undrar jag om alla menar samma sak med ortnamn. Finns det en bra definition?

[Christina Blanck]

När en gård betecknas t.ex. Hille nr 6 så är det förstås gård nr 6 i byn Hille. Men vad innebär beteckningen Hille sub 6 o.dyl.? Ibland står det t.o.m. s.s.s.6 (sub sub sub?). Hur vet man vilken typ av gård, torp eller annat det är? Jag vet inte hur jag ska registrera dessa gårdsnamn i Disgen. Tacksam för en förklaring eller tips om var man kan läsa om sådant.