Varför byta efternamn?

[Lina Ljunggren]

En av mina anfäder föddes som Jean Petter Andersson 1853, någon gång mellan 1861 och 1875 så har prästen skrivit in Engman som efternamn i husförhörslängden medan han fortfarande bodde hemma, men har sedan strukit över det efternamnet. Men efter det att han flyttade till en ny socken 1875 så står det Jean Petter Engman i alla böcker och det är även det efternamnet som hans barn får. Men ingen annan i hans familj har tagit det efternamnet. Var detta vanligt och varför?

[Mats Johansson]

Har du undersökt om din anfader blivit soldat? Både indelta och värvade soldater bytte ut sina patronymikon.

[Wei Öhlund]

Det var ganska vanligt att man tog ett nytt familjenamn under 1800-talet. Det var enkelt att göra och det var kanske ett sätt att skilja sig från mängden och få en egen identitet. Det vimlade ju av Jönsson o Persson. Jag har i min släkt en familj där nästan alla barnen tog sig helt olika efternamn när de flyttade hemifrån. Såsom Mats påpekar ovan så var det regel att inkallade fick lov att byta efternamn när man ryckte in. Det var väl ett sätt för befälet att skilja mannarna åt bl.a.

[Mats Sundqvist]

Namnen inom det militära var också ofta korta för att förenkla/snabba på ordergivningen. Min farfars far hette Carl August Pettersson när han och en kompis stegade in till prästen (tror jag det var) och berättade att han ville byta namn. Vad ska Ni heta, frågade handläggaren? Jag ska heta Sundqvist svarade Carl August. Och vad ska Ni heta, fick hans kompis till fråga? Jag ska också heta Sundqvist, svarade han. Så lätt kunde det vara på 1800-talet, på gränsen till 1900-talet.
 
Mvh/Mats i Örebro