ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 23 februari, 2009  (läst 2664 gånger)

2006-04-12, 23:20
läst 2664 gånger

Annsofie Svanberg

Fanns det inget som reglerade efternamnsbyten på slutet av 1800-talet? Jag menar inte soldatnamn utan när man bytte från t.ex Svensson till Svanberg, eller som i mitt fall från Svanberg till Sinclair.
Är lite konfunderad över detta namnbyte.

2006-04-13, 00:12
Svar #1

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Detta har redan diskuterats utförligt i andra trådar här i AF, men kan sägas igen - det fanns inga regler. Den första släktnmnsfördningen kom först 1901. Innan dess var det fritt fram att byta namn, bara att anmäla till prästen så gjorde han en notering i hfl.

2006-04-22, 09:12
Svar #2

Ann-Sofie Svanberg


2009-02-18, 12:04
Svar #3

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Hej,
 
Jag är lite skeptisk till ovanstående påstående.
 
Släktnamn som allmogen tar sig under 1600-, 1700- och 1800-talet har förvånansvärt lika karaktär. Det är vanligt att två naturobjekt sammansätts till ett namn, t.ex. Åkerstedt, Edlund, Hammarberg, Bergqvist, Nyberg, etc. Om man helt anarkistiskt bara anmälde namnbyte till prästen utan några regler eller något godkännande så borde väl namnen ha mer varierande karaktär?  
 
Fanns det kanske en lista med tillåtna eller rekommenderade släktnamn eller namndelar (naturobjekt såsom Åker och Ed), som man kunde välja mellan när man ville ta sig ett släktnamn?
 
Kunde inte prästen ha några invändnignar mot en anmälan av nytt efternamn, t.ex. om man tog sig ett efternamn som redan någon hade på samma ort? Man kunde väl knappast ta sig ett adligt namn eller ett kraftuttryck.  
 
Samma släktnamn dykter ofta upp på flera håll i landet under 1500- t.o.m. 1800-talet utan att man är släkt med varandra. I min släkt hittar jag flera Edlund som inte är dirket släkt men kommer från samma ort (Edsåker i Ljustorp). Berodde det på att namnen var en anspelning på byns namn? Eller borde jag kanske leta efter släktskap längre tillbaka?
 
Kan släktnamn använts i släkten trots att de inte står i kyrkboken? Marit Törnberg sa man i släkten om en kvinna född 1834, och kvinnans far hette mycket riktigt Carl Törnberg, men vad jag har hittat så skrev prästen bara att hon hette Marit Carlsdotter. Isåfall skulle det kunna vara så att det kan finnas släktskap på längre håll mellan folk som heter samma sak, man har behållit efternamnet inom släkten utan prästens vetskap.
 
Idag tar man sig ofta kvinnans efternamn när man gifter sig, om hon har ett finare eller mer ovanligt efternamn än mannen. Förekom sådant även förr?
 
Efternamnsbyten och släktnamn tycks följa lokala trender. I Ljustorps socken i Medelpad tar sig väldigt många i min släkt ett släktnamn vid mitten av 1800-talet. I Torps socken i Medelpad tar sig ingen i min släkt något släktnamn, man behåller inte ens faderns son-efternamn, utan barn som är födda på 1930-talet heter Nilsson därför att pappan heter Nils i förnamn. I andra delar av min släktforskning ser jag att faderns sonefternamn (såsom Eriksson) behålles av barn födda kring 1890. Stämmer detta även med er erfarenhet?

2009-02-18, 17:44
Svar #4

Utloggad Sven-Ove Brattström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3276
  • Senast inloggad: 2024-02-09, 14:25
  • Bilden är gammal, mera rynkor nu :)
    • Visa profil
Egentligen hade prästen inte alls med att göra vad man kallade sig. Ingen reglering fanns före 1901.  
En person fick kalla sig vad som helst i släktnamn. Andersson, Persson etc är ju inga efternamn eller släktnamn, utan kallas patronymikon.
Adliga ätters namn var skyddade och fick ej antagas. Men det har skett , kontrollen var väl inte 100% kan jag tro.  
Att så kallade naturnamn är vanligast är inte så konstigt, så är det i de flesta länder. Yrkesnamn är heller inte ovanligt.
Behovet av att hitta på den typ av släktnamn som uppkommer i vår tid fanns helt enkelt inte - i dag blir det ibland rent löjeväckande påhitt, bara för att man ska sticka ut från mängden.
 
(Meddelandet ändrat av brattis den 18 februari, 2009)
Brattis (före 2004 Linewizard) = Sven-Ove Brattström

2009-02-18, 20:41
Svar #5

Utloggad Lena Eriksson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 154
  • Senast inloggad: 2012-10-24, 22:42
    • Visa profil
Har t.o.m sett personer som  saknar efternamn Jag tror att släktnamnen som finns idag väldigt ofta kom från platser där familjen bott. Eller knekt eller gruvnamn.

2009-02-19, 03:52
Svar #6

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Som Sven-Ove påpekar hade man inte behov av att hitta originella eller ens särskiljande släktnamn. I stället ville man gärna anknyta till en släktkrets och där befintliga släktnamn eller till hembygdens ortnamn.

2009-02-19, 04:05
Svar #7

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Själv har jag aldrig stött på att en man antagit kvinnans släktnamn. Däremot förekom det oftare än man tror att barn antog ett släktnamn som modern burit eller bar.

2009-02-19, 04:09
Svar #8

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Listor med rekommenderade släktnamn blev aktuella först efter 1901 års namnlag, då samhället ville uppmuntra till släktnamn i stället för patronymika. Själv känner jag till sådana förteckningar över s a s lediga namn från början av 1920-talet. De blev mer och mer fantasifulla vad tiden led.

2009-02-19, 19:16
Svar #9

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Tack för mång bra svar.  
 
Så ni menar att enda förklaringen till att svenska, finska, engelska och judiska efternamn har sina speciella karaktärer handlar om att samma mode/namnbildningstrend höll i sig i den aktuella landet i många hundra år? Det är klart, vi har ju liknande förnamn i många hundra år, så helt omöjlig förklaring är det ju inte.
 
En f.d. chef till mig berättade att hans pappa bytte stad och ville starta ett nytt liv gick han runt på kyrkogårdar och lästa på gravstenar för att hitta ett bra efternamn. Han fastnade för namnet Lindstein som han tyckte om och valde att ta till sig och sin familj. Det är ett judiskt namn, men familjen var inte judisk.  
 
Gällande min sista fråga: Vad kallas det när man behåller faderns patronymikon som efternamn, istället för att bilda nytt patronymikon av faderns förnamn? Efternamn helt enkelt? Eller släktnamn eller familjenamn snarare än patronymikon?  
 
Och när började införandet av den traditionen och hur sent bildade man patronymikon i Sverige? Wikipedia säger att bruket att använda patronymikon istället för efternamn avskaffades slutgiltigt år 1966. Jag har hittat det så sent som på 1930-talet.

2009-02-19, 21:50
Svar #10

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 852
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:33
    • Visa profil
Om det förekom att män tog sina hustrurs namn har diskuterats förr här. Några exempel kan hittas under:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/1063/7242.html?939939360
12 oktober 1999 - 22:55  
hälsningar Ingrid
 
(Meddelandet ändrat av ibe den 19 februari, 2009)
Olof och Ingrid Bergström

2009-02-19, 22:13
Svar #11

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Magnus,
 
Skulle Lindstein vara ett judiskt namn? Fanns namnet på en judisk begravningsplats? (Jag känner den du nämner i ditt inlägg.)
 
För övrigt borde släktforskning handla om just släkt, genealogi - och inte så mycket om namn.

2009-02-19, 22:17
Svar #12

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Å andra sidan brukar just namn ofta vara ett hjälpmedel när man vill fastställa släktskap mellan individer.

2009-02-21, 00:20
Svar #13

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Kristina: Tänkte att efternamn som slutar på stein brukar vara centraleuropeiska eller judiska namn. Einstin och Goldstein är kända exempel. En Rubenstein och en Feinstein inflyttade till Sverige från Ryssland på 1800-talet, Blåstein och Weinstein från Polen,  Grawenstein, Wadstein, Laugenstein, Dabelstein, Breitenstein och Hagelstein från Tyskland, etc. Allt enligt 1880 års folkräkning. Det namn vi diskuterar fanns det fem som hette i Sverige 1880, samtliga födda i Sverige, och åtminstone i ett fall var namnet taget - som diskuterats i annan tråd här på anbytarforum. Det finns 128 svenskar med det namnet idag. Det verkar även förekomma i Tyskland, USA och Kanada, men inte i Israel. Så jag har förmodligen fel. (Personen ifråga kan knappast minnas mig, han berättade denna anekdot i ett tal för en stor samling människor, men om du diskuterar detta med honom får du gärna hälsa att jag alltid njöt av att lyssna på hans imponerande talekonst.)

2009-02-21, 01:27
Svar #14

Utloggad Ulf Berggren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3747
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 00:15
    • Visa profil
    • www.stacken.kth.se/~ulfb/genealogi.html
När det gäller din fråga 19/2 så kallas patronymikon som blir släktnamn
helt enkelt för sonnamn.
Ulf Berggren

2009-02-21, 10:31
Svar #15

Utloggad Staffan Benedictsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 279
  • Senast inloggad: 2023-04-30, 09:31
    • Visa profil
Angående Magnus två sista stycken i inlägget 18/2: Jag har aldrig stött på att en man tog kvinnans efternamn, däremot som Göran skriver att barnen tog moderns. Jo det verkar vara ganska olika på olika platser, mitt rekord i ärvda patronymikon är en familj där barnen i andra giftet, födda 1739-58, tar faderns efternamn/sonnamn (Benedictsson).

2009-02-21, 19:12
Svar #16

Utloggad Anne-Marie Svensson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2023-02-16, 00:54
    • Visa profil
Hejsan!
 
Jag kan rekommendera ett radioprogram på P1 som heter Släktband. Klicka på länken Program/Tablåer sedan podradio/MP3 så kommer arkiv av tidigare program upp. Radioprogrammet behandlar just anarkin vad gäller namn. Det diskuterades t o m i Riksdagen. Man hade noterat att många brottslingar och andra människor som inte betedde sig som man skulle antog vilka namn som helst, t o m adelsnamn. På så vis fanns adelsnamn i brottsregistren och folk blev upprörda.

2009-02-22, 23:04
Svar #17

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Magnus,  
Namnen du räknar upp slutar alla med -stein (-sten på svenska), och du säger att de brukar vara centraleuropeiska eller judiska. Du kanske menar att det är namn som är vanliga bland centraleuropeiska judar, och det är möjligt att det finns statistik som stödjer det påståendet. Men det betyder självfallet inte att alla med dessa namn är judar. Tyskklingande skulle jag kalla namnen.  
 
Du säger också att det speciella namn vi diskuterar bars av fem personer 1880 och i ett av fallen var namnet taget. Vad menar du med taget? Jag lovar i alla fall att hälsa nästa gång vi ses  
 
Och äkta patronymikon är inte alls utdöda. För övrigt hävdar jag fortfarande att släktforskning handlar om genealogi och inte om namn, även om namn förstås kan vara en ledtråd.

2009-02-22, 23:20
Svar #18

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Patronymika är väl utdöda i så måtta att de numera har status som släktnamn. Ett namn på -son eller -dotter, bildat av någon av föräldrarnas namn, kan väl ärvas av namnbärarens barn och barnbarn liksom en man eller kvinna som gifter sig med en person med ett patronymikonliknande namn kan anta just detta namn.
Ingemar Nilssons son Tomas Ingemarsson kan gifta sig med kvinna som antar namnet Ingemarsson. Kajsa Toresdotter kan gifta sig med en man som antar namnet Toresdotter. Visst är det så det fungerar enl namnrätten?
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 22 februari, 2009)

2009-02-22, 23:33
Svar #19

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil

2009-02-23, 14:10
Svar #20

Utloggad Anne-Marie Svensson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 53
  • Senast inloggad: 2023-02-16, 00:54
    • Visa profil
Namn och dess ursprung ar jätteintressant och hör definitvt hemma på AF!!  Är man intresserad av genealogi som en del av historia så är det helt nödvändigt att lära sig mer.

2009-02-23, 19:30
Svar #21

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Göran du har fel. Mitt barnbarn har ett -son namn baserat på sin fars förnamn.

2009-02-23, 19:58
Svar #22

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Hej Christina! Jag uttryckte mig nog otydligt, men jag tror att detta patronymikonartade namn precis som varje annat släktnamn kan överföras till en maka. På så sätt skiljer det sig från exv 1700-talets patronymika.

2009-02-23, 20:01
Svar #23

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Jag tror inte att det finns en särskild, juridiskt definierad namntyp, benämnd patronymikon. Det är ett efternamn som alla andra.
Så var det väl inte förr. Magnus har nog rätt.

2009-02-23, 20:04
Svar #24

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Att detta efternamn är bildat som ett patronymikon är en annan sak, men det har status som ett släktnamn och kan föras vidare till make, maka och partner samt till barn. Dessutom kan det väl i samtliga fall bäras som mellannamn, dvs motsvarande vad vi förut kallade tilläggsnamn.
Har jag fortfarande fel?

2009-02-23, 20:26
Svar #25

Utloggad Magnus Eriksson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Kristina: Precis så borde jag ha skrivit. Att namn som slutar på -stein klingar centraleuropeiskt, och i många fall härrör därifrån.  
 
Av de som har det aktuella efternamnet i slutet av 1800-talet är som sagt var samtliga födda i Sverige, men det är mycket möjligt att någon eller några har ärvt det av en immigrerad anfader, det vet jag inte. I åtminstone ett fall gick det inte till på det viset, utan Nils Olof Jonsson f 1837 i Hällesjö med familj ska ha tagit sig det namnet någon gång mellan 1881 och 1890, enligt diskussion i följande tråd:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/43417.html?1160568119
 
Samma efternamn verkar intressera fler - det diskuteras i ytterligare två trådar:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/105267.html?1179242729  
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/44/61625.html?1098292711  
 
Vad roligt att få sin hälsning framförd!  
/Magnus E

2009-02-23, 20:57
Svar #26

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Ett helt annan aspekt på nutida s k patronymika och metronymika är om de ingår i en obruten tradition av samma slags namn. Ofta får jag en mer eller mindre vag känsla att individer antagit ett (förment) patronymikon i ett visst skede i livet, dvs att deras föräldrar inte alls ingår i någon urminnes patronymikonkedja.
De mest traditionsrika patronymika är väl i så fall de förnamn av patronymikonkaraktär som ofta används i aristokratisk miljö. Syftet är väl här att skapa ordning på ättens olika grenar eller att hugfästa ett förnamn av arvnamnstyp.
Men min huvudsynpunkt är att jag starkt betvivlar att det finns en namnkategori benämnd patronymikon, exklusivt bundet till en enda person och utan s a s överföringsmöjligheter till ingifta och barn. Det är så äkta patronymika har fungerar och fortfarande fungerar i isländskt namnskick.
Vad säger Kristina och Christina?

2009-02-23, 21:44
Svar #27

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Eftersom jag ingår i en obruten tradition känner jag mig väldigt urminnes

2009-02-23, 21:58
Svar #28

Utloggad Göran Stenberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3170
  • Senast inloggad: 2021-09-03, 16:24
    • Visa profil
Det låter bra. Men jag misstänker att namnets ställning är som jag beskrivit den ovan, dvs att namnet inte exklusivt är knutet till Dig utan kan vidareföras.

2009-02-23, 22:25
Svar #29

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Göran,
 
Med äkta patronymikon menar jag ett efternamn som baseras på faderns förnamn, till skillnad från de som heter t ex Nilsson utan att vara son till en Nils (eller ens son). Om ett patronymikon ingår i en obruten tradition/vana eller inte har ingen betydelse för benämningen av namntypen. Vad menar du med ett förment patronymikon?
 
Jag kan välja ettdera: vidareföra eller inte vidareföra.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna