Äldre inlägg (arkiv) till 1999-02-16

[Bodil Westberg]

I min och min dotters forskning har vi stött på ett fenomen som ställt till en hel del trubbel, nämligen att personer som kommit flyttande söderifrån och upp till norrland hel enkelt fått sitt förnamn utbytt när de sedan också i något fall på vägen bytt efternamn är det nöstan omöjligt att gå vidare. Ett exempel min dotters farmors morfar hette här uppe Johan Söderberg och en anteckning fanns att han kom från västmanland, hon kom såsmåningen fram till att hans tidigare namn var Jan Matsson. Eftersom Jan inte var i bruk i Medelpad/Ångermanland på denna tid är det väl troligt att det är därför namnet blev utbytt? Ett annat exempel är min mormors farmor som var döpt till Maja-Lisa i Ramsberg (T) men blevv inskriven som Maria Elisabeth i Hässjö (Y) när de flyttade dit i mitten av 1800-talet.Skulle vara intressant att höra om fler stött på detta problem.
Hälsningar Bodil

[Pehr Hedenqvist]

När det gäller förnamnen kan det knappast kallas namnbyte när en person som på ett ställe kallas Jan, på ett annat ställe kallas Johan (Johannes=Johan=Jan=Jaen). Maria är likaså samma namn som Maja och Marja och Elisabet=Lisa=Lisbet=Lisken. Det förekommer nog i alla församlingar olika namnformer för samma person, i många fall användes den finare grundformen i dopböckerna, och den vardagligare i hfl, men motsatsen förekommer naturligtvis också.

[Carl Szabad]

Bodil: Du skriver inte vilken period det gäller men av texten i övrigt att döma tolkar jag att Johan/Jan var född storleksordningen 1800-1850. Då hade Jan varit i bruk i Ångermanland från andra halvan av 1700-talet, med förutom de varianter som Pehr Hedenqvist omnämner även Jean.

[Swen Stockhaus]

Carl: Jag har ett inlägg under Bunden namngivning, där jag kommer in på stavningsvarianterna av namnet Johan.
Jean (*1708) föddes i Västmanland, men flyttade med föräldrarna till norra Hälsingland. Dennes son Johan (*1737) bodde även i Ångermanland och  Medelpad. Jan (*1764) föddes i Ångermanland och Johannes (*1794) föddes i Medelpad.
 
Pehr: Är Jaen en felskrivning, menar du inte Jean?

[Pehr Hedenqvist]

Nej Jaen är ingen felskrivning, jag har en släkting som är född Johan i Västra Husby (se efterlysning Måns Olofsson), som sedan han flyttat därifrån alltid kallas Jaen eller rättare Jaën. Jean är naturligtvis också en variant av namnet som jag glömde ta med ovan.

[Bodil Westberg]

Hej Carl
Den Johan vi stött på flyttade till Viksjö någon gång kring 1866. Vi har inte hittat honom i flyttboken så vi vet inte exakt år.Om det är som du säger funderar man av vilken anledning han skrevs som Johan när han kom dit? Ska kolla inflyttning igen är inte säker på att vi letat efter Jan där.
Hälsningar Bodil

[Elisabeth Thorsell]

Att Maja Lisa ibland står som Maria Elisabeth är inte ovanligt, finns många exempel på sådant: Cajsa Lotta = Catharina Charlotta, Brita Nora = Brigitta Eleonora etc, så man får ju alltid använda sin fantasi och en namnbok för att få upp spåret.

[Jan Söderström]

Om Jan.
Mina erfarenheter är att många namn blir vanligare i vissa socknar än i andra. I Medelpad (jag är född i Torp) förekommer formen Jon och nästan aldrig formen Jan. Jon verkar få representera både Johan och Jonas. I mitt rotande i Värmland hittar jag däremot flera Jan och Jean. Den senare formen kan kanske förklaras av ett visst franskt inflytande i Sverige på 1700-talet, men kanske också av vallonernas invandring med åtföljande kulturspridning.
Om byte av efternamn: Min FF FF F ställde till problem när han var färdig garvargesäll 1803 och flyttar från Värmland till Hälsingland. Helt plötsligt har den unge mannen (f. 1774) tagit sig namnet Söderström, vilket möjligen kan förklaras med hans yrkesutbildning, men det märkliga är att även bröder och farbröder till honom tar samma namn. Det skälet är jag verkligen intresserad av! För övrigt var han besvärlig för mig genom att han hette gossen Lars Svensson, senare lärlingen Lars Sundbom (far och farfar var soldater) och sedan alltså Söderström. (Se f ö mitt inlägg i Anbytarforum/Värmland/Efterlysningar).

[Carl Szabad]

I grannlandskapet Ångermanland är Jon (Jonas) och Johan (Jan, Jean, Jaen, Johannes) helt olika namn.
 
Jag tycker det verkar märkligt om man så geografiskt nära skulle betrakta namnen som synonyma och rekommenderar att du kollar böckerna en gång till så du inte läst fel.
 
Byte av efternamn har vi nog drabbats av de flesta, men tänk då på att ett patronymikon inte är att betrakta som efternamn i dagens mening, utan enbart information om faderns förnamn.

[Jan Söderström]

Kommentar till Carl.
Jo, det är märkligt att traditionerna kan vara olika. Just nu kan jag naturligtvis inte peka på enskilda fall, men helt klart är att jag höjt på ögonbrynen vid något eller några tillfällen då Johan och Jon kommit att bli något annat än det man tänkt sig. Nu ska man kanske vara försiktig med att kalla det för traditioner; det kan ju faktiskt vara så att någon präst, medvetet eller omedvetet, rationaliserat namngivningen i skrift.
Ang. patronymikon: Jo, det är helt rätt det du säger. Att ta sig ett efternamn blev ju mer och mer vanligt över tiden. Det synes ju som bl a just hantverkare många gånger valde att ta sig ett efternamn. Var det en tidig form av marknadsföring?

[Swen Stockhaus]

Jan: Min mm f Jonas Petter (Mikaelsson) Wiklander (Attmar, f 1854.11.05) hade fyra bröder, däribland Johan. Denna gren bör ha funnits i Medelpad, flera generationer tillbaka. (Mitt framtida projekt).  
 
Kan du säga mig om det dialektala God´ Jonke betyder Jonas Goude? När jag nu inte har födelsedatumet, så måste jag veta det rätta namnet för att komma vidare.(Attmars sn).
 
Carl: Vet du när stavningsvarianten John började användas i Sverige?

[Carl Szabad]

Swen: Din anfader bekräftar min misstanke att det även i Medelpad skiljs på namnen, dock kanske inte alltid som det tycks.
 
Det låter inte orimligt med ett sådant smeknamn på en Goude. Det tyder också på att du är släkt med mina barn, deras mormor är från Torp och har Goude i släkten.
 
John är en engelsk variant som jag skulle gissa blev vanlig först under andra halvan av 1800-talet. Otterbjörk nämner visserligen 1729 som första år det är känt i Sverige, men han konstaterar också att de första namnbärarna hade engelskt påbrå.
 
Enligt Otterbjörk är Jon en variant av Johan, men det tror jag inte gäller i Norrland, åtminstone inte i Ångermanland.

[Swen Stockhaus]

Jan: Det vore intressant att få en källhänvisning, när du kontrollerat om namnen Jon och Johan använts av samme person. Två av mina släktgrenar vimlar ju av dessa namn, men som jag skrev tidigare kommer den ena från Västmanland.
 
Carl: Beträffande God´ Jonke, så bar han efternamnet Bergström. Om hans mors flicknamn var Goude, låter jag vara osagt. Sonen fick ialla fall namnet John, så det är nog lättast att börja forskningen i den generationen.  
 
Anm: En kvinna i byn kallades Goders´ Lotta.

[Carl Szabad]

Swen: Hette han Bergström så kan han inte ha hetat Goude. Vad står det i kyrkböckerna? Och vad hette byn? Det kan ha varit själva gården där de bodde som kallades något på God...

[Swen Stockhaus]

Carl: Jag ber att få återkomma, när jag kontrollerat detta.
 
Vänligen / Swen

[Jan Söderström]

Swen: Tyvärr har jag inte dokumenterat något av de fall där Johan blivit Jon. Det är bara minnesbilder från alla dessa nätter man suttit och läst födelse- och Hf-längder. Det är tänkbart att det är prästen/erna som rationaliserat sitt skrivande i böckerna. Jag ska dock hålla detta i minnet när jag rotar vidare.
'God´ Jonke' känner jag tyvärr inte till.
Wiklander: Här får man se upp: det finns Wiklander i östra Medelpad, men det finns även med rötter i Torp. Min MMF tog sig namnet under värnplikten. Han var född 1854 i Rombäck, Torp. Hans far och FF var födda i Torp. Hans FFF kom från Njurunda, f. 1777. De var alla smeder och även längre bakåt kan de spåras som sockensmeder i Njurunda.
Jag har inte hittat någon förklaring till varför min MMF och alla hans barn tog namnet Wiklander. Enda tänkbara logiska skäl för en Torpsbo hade varit att han bott i Viken, men det gjorde han definitivt inte.

[Lotta Johansson]

Jonas, Jon, Jean, Johan och Johannes kunde alla resultera i ett och samma patronymikon - antingen Jonasson, Jonsson, Jansson, Johansson eller Johannesson -, åtminstone i Lekåsa (numera Essunga) pastorat i Skaraborgs län på 1700- och 1800-talet! Även på andra ställen som jag sett men inte kan säkert säga källan till, eftersom det gällt kursdeltagares släktingar.
 
Om man litar på tryckta källor, så tyder Sundins böcker om Nordingrå i Ångermanland på ungefär samma sak. Johan, Jan och Jonas kunde bli Johansson! Detta har jag inte kontrollerat själv i kyrkböcker. Men boken tyder på att det var så.

[Karl Göran Eriksson]

I en undersökning som grundar sig på över 50 000 belägg av Johannes-namnen (Johan, Jonas, Jöns, Hans m fl) konstaterar Anita Eldblad, arkivarie vid Sveriges Medeltida Personnamn, att en och samma person redan under medeltiden inte omväxlande kunde benämnas med dessa varianter. Åtminstone beträffande namnen Johan, Jöns och Hans. Hon påpekar att den motsatta uppfattningen varit utbredd, bl.a. hos historiker. Namnet Jon(as) förefaller emellertid inte vara helt självständigt vid nämnda tid. Förflyttar vi oss däremot fram till tiden för kyrkoböckernas införande vågar jag påstå att så är fallet, i alla fall inom mitt eget forskningsområde Jämtland/Härjedalen.
Angående John är jag ense med Carl S. att det som variant av Johan påträffas vanligast under andra hälften av 1800-talet. Visserligen har jag tidigare belägg av stavningen, men då avses Jon. Inskotts-h:et anger då uppenbarligen ett uttal med lång vokal.
Att läsa för intresserade: Eldblad, Anita - Johan, Jöns och Hans - populära medeltida namn (Upsala Nya Tidning 1/12 1992) och Johan, Jöns och Hans - tre medeltida namn med gemensamt ursprung (Studia Anthroponymica Scandinavica 1994).

[Håkan Skogsjö]

Nu börjar diskussionen visserligen glida iväg från det ursprungliga ämnet, men det som diskuteras här på slutet - det komplicerade namnkomplexet som namnet Johannes har gett upphov till - är mycket intressant (och vore kanske värt en egen diskussion). Jag ska här bara kort konstatera att jag helt delar Carls och Karl Görans åsikt när det gäller Johan-Jonas som två skilda namn. Jag har gjort samma iakttagelse i Jämtland och Ångermanland, där jag forskat mycket, och här på Åland. Under 1700-talet kan en Johan aldrig kallas Jonas eller vice versa. Inte heller kan ett barn till en Jonas kallas Jansson, utan fadersnamnet blir alltid Jonsson eller Jonasson. Det vore intressant med konkreta exempel på personer med namnet Johan(nes) vars barn kallas Jonsson eller vice versa (och då menar jag inte exempelvis Amerikaemigranter som bytt ett Johansson mot det mer engelska Johnson).  
 
För övrigt verkar vi ofta tro att namnskicket i äldre tider var rörigare än vad det egentligen var. När jag gjorde en enkel undersökning av dopnamnet Kerstin/Stina/Kristina (publicerad häromåret i Släkthistoriskt forum), visade det sig att vissa personer ganska konsekvent kallades Stina, andra Kerstin. Namnen föreföll inte att användes om vartannat som vi i dag kan göra med exempelvis Lars/Lasse och Bo/Bosse.

[Urban Sikeborg]

Håkans iakttagelser rörande Johan kontra Jonas stämmer med mina för de socknar i södra Hälsingland jag arbetat med.
 
Jag känner bara till ett enda större undantag. 1542 års jordebok för Hälsingland [Hälsinglands handlingar 1542, Kammararkivet, RA] verkar konsekvent kalla alla Jon/Joen för Iogan, dvs. Johan. Den bevarade längden verkar dock vara en avskrift av underlag från respektive socken - handstilen, av oskön och medeltida typ, är genomgående densamma och vissa ortnamn är förvanskade. Den är nog därför inte representativ.

[Carl Szabad]

Håkan har redan tidigare konstaterat att vi glidit från ämnet men Urbans konstaterande om 1542 års jordebok är intressant som undantag. Frågan är hur Johan återgavs i boken. Om Jon skrevs Iogan där, vilken namnform återgavs Johan med? Var det exakt densamma? Eller kan vi fortfarande se en namnskillnad?

[Swen Stockhaus]

Carl: Jag har nu fått intressanta uppgifter om God´ Jonke och Goders´ Lotta.  
 
Föräldrarna till God´ Jonke Jonas Petter Högerberg (*1870 i Attmar): God´ Per Olof Per Olof Högerberg (*1841 i Torp) och God´ Sigrid Segrin Brita Gode (*1839 i Attmar).
Bergström var antingen fel eller också bytte han namn senare, men smeknamnet gav en viktig ledtråd. God tycks mycket riktigt vara ett slags gårdsnamn - hämtat av moderns flicknamn Gode.  
Sonen God´ John,  döptes till Johan (*1903).
 
Goders´ Lotta Hilda Charlotta Gode (*1868 i Attmar) gifte sig med Lars Johan Viklander (*1863).
 
Om någon är intresserad av anbyten - ta gärna upp diskussionen i Landskap: Medelpad: Socknar: Attmar.  
 
Jan Söderström: Menar du, i sina inlägg den 24 januari, att prästen i inflyttningssocknen hade viss inverkan på namnvalet - att förnamnet kunde anpassas till vad som var gångbart i landskapet?  
 
Jag ser fram emot den fortsatta diskussionen!

[Victoria Westberg]

Hej! Instämmer till fullo med Jan Söderström, och vill svara Swen; angående prästernas inverkan så tycks det vara precis så att de skriver den namnformen som är vanligast förekommande. Vi har ytterligare ett exempel, denna gång ett efternamn.När en av medlemmarna i familjen Stärkman flyttade från Medelpad till Jämtland skrevs hans namn som Starkman, detta har resulterat i att nutida släktningar fått betala en avgift så att hela släkten till slut fått samma släktnamn.MVH Vicky & Bodil W

[Marita Fagerlund]

Hej! Läste er diskussion om namn byten och vill bara instämma med att prästerna hade ett stort inflyttande. Det kan ett lite sentidare ex visa på, då min farmor var född till Älva (hon var 11:e barnet) men då prästen inte ansåg detta var ett riktigt namn, skrev han in henne i kyrkboken som Elsa. En annan anleddning till namn byte kan varit från personen i fråga själv, han kan på så vis dölja sin identitet. Det var ju mer fritt att byta namn förr i tiden. Där har jag också ett Ex min farmors far skall enligt farmor vara född Karl Adam Fredrik Severine (har tyvärr inte hunnit kolla det ännu) men efter att han slog husbonden på käften och rymde kallade han sig sedan Anders Karlsson.

[Gun Sundberg]

Hur vanligt var det med namnbyten på fosterbarn. Jag har ett fall med en sex år gammal flicka som blir helt ensam efter att föräldrar och syskon dött.
Hennes efternamn var då Nordin, i hfl står vart hon flyttar och hon kommer in i familjen med namnet Nordin men det tar inte lång tid innan hon har fosterfaderns namn Westin.
Enligt hennes barnbarnsbarn var hennes namn Westin och det väckte en del föundran då jag upptäckte att hon var född Nordin.
 
Var det för att det var enklare, som hon fick namnet Westin, samma namn som fosterfamiljens barn eller berodde det på att hon blev adopterad?
Fanns adoption 1857?, det var då hon blev föräldralös och kom till fosterfamiljen.
 
Hennes mors efternamn var Wiklander och hennes fostermors efternamn var Dahlberg, så jag har ännu inte upptäckt någon direkt knytning mellan den biologiska familjen och fosterfamiljen.

[Fredrik Derefeldt]

Att byta släktnamn vid en flytt vet jag inte hur vanligt det är. Men jag tycker det borde finnas någon anledning.
 
Den som jag i mitt fall har i åtanke är rättaren Karl Gustaf Broms (Bröms) (f 1810 15/8 i Vårdinge (B)), tillhörande smedsläkten Broms. Han var son till smeden och stataren Gustav Broms (1779-1837) och hans 1:a hustru Brita Katarina Rundblad (1780-1823). När Karl Gustaf Broms flyttar 1843 från Ekehof säteri, Björnlunda (D) heter han Broms, men dit han flyttar, dvs Taxinge säteri, Lid (D) står han som Rundblad. Detta heter han sedemera utan undantag. Varför han bytt efternamn vet jag ej, men varifrån efternamnet kommer är inte svårt att lista ut. Karl Gustaf och hans familj har vissa tidperioder en fosterson som heter Gustav Wilhelm Rundblad (f 1841). Denne är Karl Gustafs oäkta systerson, son till pigan Catharina Elisabeth Broms, i Ekehof säteri, Björnlunda (D).
 
När det gäller namnet Lisa tidigare i diskussion är detta en variant av Elisabet, där man även kan införa smeknamnet Lisken.
 
Mvh
Fredrik Derefeldt

[Carl Szabad]

Fredrik: Namnet Rundblad kommer med största sannolikhet från Runtuna. Jag har tidigare hittat namnet Rundström på folk som kommit därifrån. Varför han tagit moderns namn är svårt att säga, han kanske var sur på sin far eller också hade det namnet högre status av någon anledning.

[Johanna Berg]

Gun! Adoption i juridisk mening infördes inte i Sverige förrän 1917 då hela familjerätten skrevs om, men naturligtvis har det förekommit (och till och med varit vanligt) att människor tagit andras barn till sig som sina egna. Just detta, att många barn växte upp hos vuxna som inte var deras föräldrar, var ett av huvudargumenten för den nya lagstiftningen. Med namnskicket var det väl ännu under 1800-talets sista hälft lite som det föll sig, det vet alla som försökt spåra barnhusbarn hos deras fosterfamiljer.

[Bibi Gustafson]

Hej! När jag läste Swen Stockhaus' och Carl Szabads inlägg om God' Jonke kom jag att tänka på att min ff f lär ha kallats Jon Pers Oskar. Förklaringen jag fick som barn var att Jon var Oskars far och Per hans farfar. Från en annan släktforskare i släkten har jag fått detta förtydligat: min ff f hette Jonas Oskar Wallin, föddes i Sättna, Medelpad, och levde 1862-1931. Hans far hette Jonas Persson, tog sig namnet Wallin vid mitten av 1800-talet och namnet Persson tappades så småningom bort. Jonas Persson föddes i Liden och levde 1825-1874. Namnbytet skedde i samband med att han flyttade till Sättna. Hans far hette Per Jonsson Lidbom och levde 1797-1827. Hur vanliga var sådana släktskapsförklarande namn och hur länge levde de kvar?

[Swen Stockhaus]

Bibi: I Attmars socken, Medelpad, finns det motsvarande gårdsnamn som Jon Pers i Sättna, Medelpad.  
Jag håller just på att gå igenom några auktionsprotokoll (1881-1909) och alla som köpt jordbruksredskap bör ju vara fastighetsägare. Jag vågar gissa att dessa fastigheter hade gårdsnamn, liknande Jon Pers. Problemet är att finna dem nedtecknade. Kanske fanns de bara i folkmun.
Jag föreslår att vi fortsätter denna diskussion under rubriken Ort & Gårdsnamn (avdelning: Ordet är fritt).  
 
Jan: Min mm f Jonas Petter (Mikaelsson) Wiklander (Attmar, f 1854.11.05) och dennes bror Lars Johan använde namnet Wiklander. Övriga tre bröder (Erik Olof, Jacob Mikael och Nils Andreas), som utvandrade till Amerika, använde namnet Nansen. (Källa: bou 1909).
Bytte de kanske till namnet Nansen inför emigrationen?  
Faderns namn var Mikael Jonsson Wiklander (f 1822-08-12).