Att ta ett nytt efternamn

[Annette Kosmala]

Till Christer Allström
Hej!
 
Jag har läst ditt inlägg och undrar om din släkting har kommit vidare på Welamsson. I så fall vore jag mycket tacksam om du ville kontakta mig.
 
Med vänlig hälsning
 
Annette Kosmala

[Jan Molin]

Hej!
 
Jag har en följdfråga som jag inte har hittat svar på. Vi har också personer som mitt i livet fann för gott att byta sitt efternamn, jag själv inkluderad..
Min fundering är då hur man skall namnge dem i sitt släktforskningsprogram. Skall de noteras med sitt födelsenamn och en notis om nytt namn eller skall de alltid noteras med det namn de för tillfället hade? Jag har förstått att praxis vad gäller gifta kvinnor är att de noteras med sitt flicknamn, borde kanske vara likadant med efternamnsbyte?

[Janne Högdin]

Jag brukar ange både männens patronymikon och alla tillnamn i tidsordning. Det finns nämligen ett problem med de indelta soldaterna, vilka kunde byta tillnamn ett antal gånger.  
Det släktforskarprogram jag använder har inga problem att lista personerna vid en sökning, oavsett vilket tillnamn jag söker med.
Janne H.
 
(Meddelandet ändrat av jhn 2010-01-28 16:08)

[Jan Molin]

Ok, hur skriver du då? Jag bytte till min mammas flicknamn när vi gifte oss, blir det då Jan Lundqvist (Molin) eller Jan Molin (Lundqvist)?

[Janne Högdin]

Eftersom du hette Lundqvist före namnbytet blir det Jan (Lundqvist) Molin.  
Då bör det vara enkelt att förstå även för en utomstående läsare!
Janne H.

[Jan Molin]

Ah, förstås. Då gör man samma sak för dem som byter namn vid giftermål?
 
Tack för hjälpen!

[Håkan Johansson]

Vilket efternamn var vanligast att oäkta barn fick? Moderns, eller faderns om han nu var känd och erkänt barnet?

[Ingela Martenius]

Oavsett om modern hade patronymikon eller släktnamn var det särskilt vanligt att hennes illegitima barn fick hennes namn; det förekom.
Oavsett om fadern erkänt eller inte var det vanligare att barnet använde faderns namn, eller kanske oftare namnet på den man som rätt eller orätt ansågs vara far. Detta oavsett om fadern använde patronymikon eller släktnamn. Detta var fullt lagligt, i alla fall innan 1901, för fram tills dess kunde man kalla sig vad som helst (undantaget adliga namn).
 
Nu skall man komma ihåg att barn under 15 år inte sågs som egna personer och därför benämndes de sällan med något alls. T.ex. Pigan Anna Svensdotters oäkta dotter Brita.
 
Vad som var relativt vanligt - det blev allt vanligare ju längre 1800-talet led, särskilt för pojkar - var att de, när de var 15 eller något äldre, tog sig ett helt eget namn, och då naturligtvis ett släktnamn. Eftersom det inte var ovanligt - under vissa omständigheter närmast obligatoriskt - att lägga sig till med ett släktnamn så väckte ett sådant efternamn mycket lite uppmärksamhet, särskilt om man flyttade ifrån den egna socknen.
 
Vad som var mycket vanligt var att modern så småningom gifte sig och hennes barn då använde styvfaderns namn. Detta får många idag att tro att den äkte mannen också var den egentlige barnafadern, men så var det inte alls i den överväldigande majoriteten av fall. Var det så att modern och fadern gifte sig, så blev ju barnet/barnen legitima, och det antecknades noga.
 
Allt detta gällde fram till ca 1917, då två ting hände: dels fick vi barnavårdsnämnder som med förvånansvärt stor effektivitet såg till att ta reda på vem fadern var, dels fick vi en lag om vilket namn barnet skulle ha - och det var moderns familjenamn (de flesta, men inte alla, hade ju tagit efternamn runt 1901 - men det blev faktiskt inte obligatoriskt att ha ett efternamn förrän 1963).
 
Ingela

[Ulf Berggren]

Nu blev det lite fel där.
 
Som jag påpekat på annat ställe i forumet stämmer det inte att barn under 15 år
inte sågs som egna personer.
De förekommer som vittnen (motsv.) i domböckerna, och där om någonstans ses ju
deltagarna som personer.
Barnen anges då även ofta med patronymikon.

[Gunnar Håkansson]

I kyrkböckerna fick barn inte egna efternamn, förrän de flyttade hemifrån. På vissa håll gällde detta flera år efter 1901. Däremot kunde t.ex. barnhusbarn få egna efternamn vid mycket låg ålder. Och så snart ett barn fått efternamn, hängde detta med även när de flyttade hem igen för längre eller kortare tid. Mina iakttagelser gäller praktiskt taget uteslutande familjer med patronymikon - antalet personer med andra efternamn, som jag har haft anledning att studera, har varit mycket litet.

[Torsten Berglund]

Att barn inte angavs med efternamn i kyrkböckerna förrän de flyttade hemmifrån är en allt för grov generalisering. Det finns gott om exempel på kyrkböcker där barn anges med patronymikon eller släktnamn även innan de flyttade hemifrån första gången. Variationer geografiskt och över tiden förekommer givetvis, liksom det finns skillnader mellan olika slags kyrkböcker, t ex konfirmationslängder där det vanligen anges efternamn för barnen oavsett om de bor hemma eller inte.   
 
Se t ex detta exempel med nattvardsungdom 1724 ur Ovansjö AI:1, s. 264 (utsnitt från digitalfoto i Arkiv Digital Online)
 

 
Också i Ovansjös husförhörslängder på 1700-talet anges barnen med efternamn i samband med att de skrivs in i längden första gången, t ex här i AI:3 husförhörslängd 1746-63, s. 35 (utsnitt från digitalfoto i Arkiv Digital Online)


 

[Anna Tiderman]

Hej!
Jag är särskilt intresserad av ditt svar här, Ingela Martenius, men all svar är förstås välkomna. Ingela skriver att man fick kalla sig vilket efternamn man ville, före 1901 ! Men var man inte tvungen att registrera/ anmäla namnbyte till någon myndighet ? Jag undrar eftersom jag har förbryllats av flera märkliga namnbyten i släkten. Det vanliga är att ett patronymikon, t ex Persson, byts ut mot Lundgren, vid urbanisering, flytt till städerna. Fadern i familjen lägger till Lundgren medan barnen endast använder det nya namnet. Men en prostituerad kvinna som får barn med en officer, bror till en hofpredikant, och antar mannens namn (1880-tal) - kunde hon göra det utan protester från fina-familjen? Och en helt annan man som försnillar pengar från sin arbetsgivare och byter frisk mellan sina tre förnamn och tre efternamn - fick han göra så? Frågan är var, om, namnbyten registrerades ?

[Maud Svensson]

Nej, man behövde inte anmäla namnbyte till/söka tillstånd om namnbyte hos någon myndighet före 1901. Namnet registrerades inte på annat sätt än att det noterades i husförhörslängd/flyttningslängd. Man talade bara om för prästen vad man ville kalla sig,  och man fick kalla sig vad som helst med undantag av adliga namn, alltså även anta namn som andra redan hade. Det är därför det finns så många olika släkter med de populära naturnamnen: Almkvist, Björklund, Ekström, Lindberg etc etc.
 
Obs! När man hade ett patronymikon och valde att lägga ett släktnamn till det, var det inget namnbyte eftersom äkta patronymikon inte är släktnamn.

[Lars-Åke Johansson]

Här finns en intressant publikation i ämnet.   http://riksarkivet.se/Sve/Arkivhistorier/dokbilder/2003/surnames.pdf

[Siv Schéele]

År 1841 föddes Johan August i Kalmar stadsförsamling som oäkta barn till Gustafva Charlotta Eschenberg. Han har efternamnet Eschenberg till år 1854, men år 1855 har han efternamnet Schéele. Han konfirmeras först år 1858 men där finns ingen anteckning om namnändring. Man fick ju på 1800-talet ta vilket namn som helst, om det inte var adligt. Kunde man det med Schéele, det finns ju både adliga och icke-adliga släkter?

[Markus Gunshaga]

Tillfällighetsfynd ur Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), N:o 14, 1810 4/4 - man kan ju undra vilka författningar det var som stadgade att ett namnbyte anno 1810 skulle förkunnas i tidningarna?:


»Enligt Författningarne får jag tillkännagifwa att jag nu mera kallar mig för Jacob Westerberg i stället för Jacob Ericsson, som första gången kungöres. Ystad den 28 Martii 1810. Jacob Westerberg, Skräddare-Gesäll.»

[Susanne Karlsson]

Hej!
Vet inte om detta är rätta forumet.....
Jag har en person i mitt träd som bytte namn Andersson till Almmark. Är intresserad av när detta byte ägde rum och ev varför?

Mvh
Susanne

[Leif Lundkvist]

Ofta syns det i husförhörslängderna åtminstone ungefär när namnbytet skedde och orsaken var nog att han ville heta Almmark. Men var det verkligen Alm-mark, måste vara ovanligt?

[Maud Svensson]

Susanne, eftersom du inte lämnat några närmare uppgifter om personen du frågar om, gör inte jag det heller:

Han var född 1900 och hette Andersson ännu när han gifte sig 1930. Han och hustrun/familjen antog namnet Almmark senast 1938, eftersom de hette så när en dotter föddes detta år.

I dag är ingen Almmark folkbokförd i Sverige.

För personer med vanliga -sonnamn var och är väl det vanligaste skälet till namnbyte att man inte vill heta som "alla andra" utan ha ett särskiljande namn. Så kallade naturnamn har alltid varit populära.

[Åke Carlsson]

Vill man få exakta tidsuppgifter om ett namnbyte kan man vända sig till PRV:
https://www.prv.se/sv/vara-tjanster/kundsupport/

De brukar vara snabba på att svara.

[Susanne Karlsson]

Hej Maud!
Här kommer lite mer info som jag har ang denna person:

(Uppsala domkyrkoförsamling Allaa:33 sid 340 nr:3) där står Almmark över Andersson. Jag tolkar det som att han heter Almmark innan han gifter sig med Elsa Teresia Karlsson (Uppsala domkyrkoförsamling El:10 sid 48 nr:106).....har kanske fel!
Går man tillbaka till Allaa:33 s.340 står det något under anteckning om Almmark. Kan du ev hjälpa mig att tyda detta!
Vet ej heller vad a'0285 betyder som finns under "Inflyttad eller överförd" på samma uppslag.

Hälsningar Susanne

[Maud Svensson]

Ja, du har rätt – där står att han fått rätt att anta namnet Almmark enligt kunglig resolution 30/5 1930. Jag kollade bara lysnings- och vigselboken (första lysning 1/6 1930, vigsel 22/6) och där finns ingen anteckning om namnbyte.

0 285 hänvisar till föregående församlingsbok:
AIIaa:15 sid 285 (AID: v187067.b2890.s285)

[Susanne Karlsson]

Tack Maud!
Hälsningar Susanne

[Magnus Möller]

Hej,


Jag har en klurig fråga, det fanns en dam som hette Ella Elisabet Fockner född 1908-09-05 i Haurida, Jönköping. Hon föddes Fransson och var aldrig gift och var till sin död den enda med efternamnet Fockner, efter hon dog tog en av hennes bröder efternamnet.
Var kommer namnet in? Hur gick man till väga för att byta till ett helt annat och kan man få fram detta någonstans? I Sveriges befolkning 1950 heter hon Fockner så jag vet inte när bytet kan ha skett.
Har ni några förslag?

[Åke Carlsson]

Namnet godkändes av regeringen i mars 1945:
https://tidningar.kb.se/?q=fockner%20namn&from=1945-01-01&to=1950-01-01&newspaper=AFTONBLADET

Tidigare var det PRV man vände sig till för att få fram uppgifter om äldre namnbyten. Jag vet inte om deras arkivmaterial har överförts till Skatteverket, som ju hanterar namnfrågorna nu, eller om det återfinns t.ex. hos Riksarkivet.

[Magnus Möller]

Spännande, eftersom det rörde sig om 1 person fram till 80-talet så blir man nyfiken på upplägget..
Tack för hjälpen!

[Ulf Berggren]

PRV:s handlingar är kvar i deras arkiv, som lär ligga i Söderhamn.