Det var meningen att soldater skulle återgå till sitt patronymikon när de slutade soldattjänsten. Soldatnamnet var inte ett familjenamn utan ett tjänstenamn, dvs. det hörde till torpet - näste soldat på torpet fick samma soldatnamn.
I praktiken blev det dock tidigt så att soldaterna gärna behöll sitt soldatnamn, särskilt om de erhållit ett hedersamt avsked. Soldatnamnet gav ju besked om att den här torparen inte var en vanlig torpare utan en f.d. soldat. Att vara/ha varit soldat var lite bättre eftersom de fick extra undervisning. Alla svenskar kunde läsa (vilket ju husförhörslängderna visar), men soldaterna fick dessutom lära sig skriva och räkna och fick också lite grundläggande geografi och annat de kunde behöva för sin tjänst. Avdankade soldater blev därför ofta lärare för de minsta barnen. Soldater, pensionerade eller inte, gjorde också ofta en extraförtjänst genom att skriva brev (och läsa dem - alla kunde som sagt läsa, men många hade svårt att läsa annat än tryckt...som släktforskare vet vi ju hur besvärliga handstilarna kunde vara...).
Så en f.d. soldat med patronymikon är inte ägnat att förvåna, särskilt inte en soldat som tog avsked så tidigt som 1788. F.ö. var han ju bara 30 år då, så frågan är varför han tog avsked? Var det något problem så behöll soldaten vanligen inte sitt soldatnamn när han slutade.
Ingela
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy