Innan 1901 kunde man anta i stort sett vilket namn som helst (undantaget var adliga namn) och bara be prästen skriva in det i Husförhörslängden. Detta inkluderade naturligtvis diverse stavningsvarianter. Kungen hade överhuvudtaget inget med detta att göra. Ibland förstår man dock att man med kungen egentligen menade myndigheter överhuvudtaget - det skulle kunna vara så att namnet använts som soldatnamn och att man från regementet menade att man inte skulle använda just detta namn mer och att familjen då antog namnet som släktnamn (men det låter inte värst troligt). Det är också svårt att tro att två bröder båda bar namnet som soldatnamn eftersom det skulle ha inneburit att de var i olika kompanier (samma namn tilläts bara en gång i varje kompani).
Sedan är frågan vilket krig vi talar om. Sverige har officiellt inte varit i krig sedan 1814, vilket inte är riktigt samma sak som att svenska soldater inte dött i krig sedan dess - men att två bröder dör i samma krig låter som ett långt tidigare krig.
Efter 1901 blev det - precis som idag - PRV (Patent- och RegistreringsVerket) som ansvarade för ordningen när det gäller namn (byte, stavning etc), alldeles utan kunglig inblandning.
Peterzon, Carlzon etc betyder att man såg namnen som efternamn och inte patronymikon; z använde man för att profilera sig lite. Sådana här varianter uppkom främst efter ca 1860, fram emot 1875, då folk vällde in från landsbygden till städerna och prästerna omvandlade patronymikon till efternamn i rask takt för att ha någon som helst möjlighet att hålla reda på horderna av folk. Riktigt i tagen med stavningsvarianter blev folk dock inte förrän runt förra sekelskiftet.
Ingela