ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Förkortade varianter av patronymika  (läst 1030 gånger)

2011-11-25, 20:50
läst 1030 gånger

Johan Lindberg

Då och då stöter man ju på patronymika som kortats ned, som i Olsson (Olofsson), Görsson (Göransson), Ersson (Eriksson) eller Johansson (Jonsson). Var, när och hur uppkom egentligen dessa namnformer och vilka är egentligen korrekt att bruka när man sammanställer en antavla, om båda namnformerna brukas?
 
Undrar också om fenomenet på vissa håll kan vara knutet till specifika platser; formen Görsson exempelvis, istället för Göransson, har jag bara stött på i Dalarna och Västmanland, medan andra nedkortade namnformer verkar finnas utspridda lite här och var i landet. Varför är det egentligen så?  
 
Vänligen  
Johan Lindberg

2011-11-25, 21:25
Svar #1

Utloggad Eivor Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 997
  • Senast inloggad: 2015-05-26, 12:02
    • Visa profil
Hej,
Jag skulle kunna tänka mig att det är dialekter och uttal som gjort detta.
Det kan man se på många gårdsnamn bl.a. i kykoböckerna.
 
Hälsn. Eivor

2011-11-27, 16:16
Svar #2

Johan Lindberg

Hej Eivor!
 
Ja, det är säkert en rimlig förklaring. Innebär det att man bör normalisera Olsson till Olofsson i varje läge om båda namnformerna används, om vederbörandes far heter Olof?
 
Mitt eget exempel är från min morfars farmors farfar, Olof Andersson, som var född 1805. Hans son kom att kalla sig Per Olsson; dottern hette Persdotter och dennes son kom att ta namnet Olsson efter sin morfar, eftersom han inte hade någon pappa. Anfadern hette alltså Olof, men mina anfäder på min mors sida har aldrig kallat sig Olofsson...
 
Vänligen
Johan Lindberg

2011-11-27, 20:07
Svar #3

Utloggad Eivor Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 997
  • Senast inloggad: 2015-05-26, 12:02
    • Visa profil
Hej igen Johan,
 
Jag normerar aldrig själv utan skriver det namn som finns i kyrkoböckerna. Födelse-husförhör och dödböcker.
 
Sedan kallade sig många syskon olika. T.ex min morfar som hade en far som hette Johannes Persson. Han kallade sig Johansson, en bror tog Persson och en ett helt taget namn Kramér.
Flyttade en Johansson till Amerika så blev det ofta Johnsson.
Man får väl ta det som de använde själva.  
 
Hälsn. Eivor

2011-11-27, 20:55
Svar #4

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Jag normerar alltid Olsson till Olofsson och Ersson till Eriksson eftersom det inte finns några män som heter Ol eller Er.

2011-11-27, 21:13
Svar #5

Utloggad Lotta Malmstedt

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 259
  • Senast inloggad: 2023-11-23, 10:23
    • Visa profil
Olsson kan också vara en variation där fadern heter Ola. Det har jag sett exempel på i min släkt och därför kanske man inte bör generalisera till Olofsson?

2011-11-27, 21:36
Svar #6

Utloggad Eivor Andersson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 997
  • Senast inloggad: 2015-05-26, 12:02
    • Visa profil
Tänker då på  Jan Ersa och Per Persa
 
Det är väl värmländska  
 
Eivor

2011-11-27, 21:39
Svar #7

Johan Lindberg

Hej Eivor!
 
Ja, att man skall återgiva det namn som de själva använde är en regel som jag själv brukar söka följa, men jag förmodar att det ändå finns en formalia i sådana här fall. Jag har exempelvis en ana, min farfars morfars mor, som hette Kerstin Bengtsdotter. Så har jag återgivit hennes namn, men tittar man i husförhörslängderna står hon skriven som Kjerstin i de flesta böcker. När hon föds, däremot, står det Kirstin och i längderna vari man skrev under Kerstins uppväxttid står det rentav Cherstin på ett ställe. Kerstin/Kjerstin/Kirstin/Cherstin var född i Småland 1813.
 
Skall man då följa principen om det namn som användes mest och en persons namn fler gånger återgives som Cherstin än Kerstin, som ju är standardformen, så får man ju problem om man skall följa principen om användandet av standardformen...  
 
Till Lotta:
 
Det stämmer; Ola är en annan variant och bekräftar att man kan återfinna många olika varianter på samma namn. Mitt exempel rörde emellertid sådana fall där man vet att fadern verkligen heter Olof och inte Ola. Heter fadern Ola kanske denne skrivs som Olof på vissa platser, men särskilt i Skåne är Ola en dominerande form. En bekants ana hette Olsdotter som ogift och hennes far angives som både Olof och Ola och denne var torpare i nordöstra Skåne.
 
Vänligen
Johan Lindberg

2011-11-27, 23:39
Svar #8

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Det är sällan vi vet vilken namnform våra anmödrar och anfäder använde, och ofta var det nog en skillnad på den muntliga namnformen och den man använde i skrift. Patronymika användes inte heller så ofta till vardags. Farmorsfar Johan Johannesson fick nog heta Johan i Vare mycket oftare än Johan Jonsson, vilket var vad han själv skrev.  
Den stavning eller namnform som användes i kyrkböckerna var ju prästens val och inte den enskilda personens. Att den inte var konsekvent är exemplet ovan med Kerstin ett bra exempel på. Det fanns för övrigt inget krav på konsekvent stavning före 1900, och det var nog inget större problem när det gällde namnen.
Däremot blir det problem med namnens olika stavning i våra dar, när vi söker i databaser. Jag skulle vilja uppmana alla släktforskare att normera namnen i släktforskarprogrammets grunduppgifter men naturligtvis skriva exakt som det står i direkta citat. Dels för din egen skull, men framförallt för att dina efterkommande ska kunna söka i ditt program.
 
Mvh
Ingegärd (som enligt skatteverket borde stavas Ingegerd)

2011-11-28, 06:42
Svar #9

Utloggad Per Sundin

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6941
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 08:26
    • Visa profil
    • Släkter och gårdar
Vad är det för konstiga databaser som används? Jag söker obehindrat i mina databaser trots att jag inte normerar namnen. Jag använder asterisker. T.ex. finns ett otal varianter av mitt eget namn vilket visar sig när jag talar om vad jag heter (skrivs det ned e eller ä?). I databaserna söker jag efter p*r*.

2011-11-28, 08:45
Svar #10

Utloggad Moderator Språk

  • Moderator *****
  • Antal inlägg: 194
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Det finns flera diskussioner om namnnormering. Jag får väl flytta över diverse inlägg till en av dessa så kan den här diskussionen återgå till att diskutera patronymikonens längd.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna