ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Byte av patronymikon i vuxen ålder  (läst 3789 gånger)

2011-05-03, 18:34
läst 3789 gånger

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Jag har stött på en person som i vuxen ålder helt plötsligt byter patronymikon (runt mitten av 1870-talet).
När han föds har han patronymikonet Pettersson och hans far hette Per Nilsson, sedan börjar han använda namnet Johansson någon gång runt 1860-1870. Hans fru har namnet Karlsdotter/Karlsson så det är ju inte hennes namn han tar, hon tar sedemera också namnet Johansson..
 
Hade det inte varit för det faktum att en präst skrivit en notering förut kallade sig Pettersson så hade jag garanterat trott att jag börjat följa fel person..
 
Hur vanligt är det att någon byter patronymikon, och varför skulle man vilja göra detta?

2011-05-03, 20:38
Svar #1

Utloggad Nils Hård af Segerstad

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1678
  • Senast inloggad: 2024-10-15, 16:14
    • Visa profil
Rättaren i Vigle, Skuttunge sn (Upps) Erik Larsson (son till Lars Larsson och Maja Nilsdtr), 1837-1928,kallar sig Eriksson står det plötsligt i hfl 1871-75.
Man undrar förstås varför....

2011-05-03, 21:14
Svar #2

Utloggad Vincent Eldefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2578
  • Senast inloggad: 2024-10-16, 01:08
    • Visa profil
    • Släktingar.se
Jag har inte träffat på det själv i egen forskning men däremot så vill jag minnas att det förekommer då och då bland resandesläkter. Möjliga orsaker finns det flera - man vill försvåra myndigheternas arbete och helt enkelt förfalskar namnet, fadern har två namn som man kan använda, man använder en styvfars namn etc.
 
Finns det ingen sådan uppenbar anledning så ligger det nära till hands att misstänka att den angivna fadern inte är den biologiska fadern. Vi kan, innan DNA-provernas intåg, givetvis inte vara helt säkra på annat än moderns identitet i kyrkböckerna. Jag såg siffror från en amerikanska studie i samband med organtransplantationer någon gång där det visade sig att ungefär 10% av individerna hade en felaktigt angiven biologisk far. Nu är studiens resultat visserligen inte direkt applicerbart på alla kulturer, alla platser och alla tidsåldrar men det är ändå värt en tanke.
 
(Meddelandet ändrat av vineld 2011-05-03 21:15)
Sveriges största genealogiska databas med verifierad information:
https://www.slaktingar.se/

2011-05-03, 21:49
Svar #3

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Jag kaninte hitta någon vettig förklaring alls.. Finns inga anteckningar om att han skulle vara i klammeri med rättvisan, han är skräddare och torpare och relativt stationär, i.a.f. i senare skede av livet. Han växte upp hos sina föräldrar som också var torpare.
 
Ja tanken slog mig också, att det var så att han i vuxen ålder fått reda på att hans far egentligen inte var hans far.. Men något sådant är ju omöjligt att bevisa kan jag tro..

2011-05-03, 22:23
Svar #4

Utloggad Karl Göran Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2729
  • Senast inloggad: 2024-10-15, 17:05
    • Visa profil
Rubriceringen är inte helt korrekt eftersom Johansson i det här fallet inte är något patronymikon (=farsnamn) - fadern hette ju så vitt är känt Per (se t.ex. äldre diskussion om ).
 
Fenomenet att anta ett son-namn, som inte är relaterat till faderns förnamn, torde vara väldigt sällsynt. Ett halvdussin soldater inom mitt forskningsområde antog/försågs emellertid under första halvan av 1800-talet med sådana namn. Materialet förefaller något tunt för hypoteser och slutsatser. I sammanhanget undantar jag naturligtvis dels namn av typen Edmansson och dels den nyare trenden med s.k. stelnade patronymika. D.v.s. att faderns patronymikon av barnen antas som familjenamn, vilket vanligen förekom i stadsmiljöer.

2011-05-04, 14:43
Svar #5

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Kan inte någon moderator, eller motsvarande makthavare, ändra rubriken för denna diskussionstråd? I rubriken står det pantonymikon.

2011-05-04, 14:57
Svar #6

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Äsch, jag tror nog man förstår vad som avses i.a.f..
 
Karl Göran, jag misstänker att det just är en ändring av patronymikon som det är frågan om, d.v.s. att han kanske fått reda på att hans far inte var biologisk fader.. Men hur det nu är med den saken lär väl bli svår att avgöra..

2011-05-04, 15:05
Svar #7

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Tro eller inte tro, nog bör man väl rätta till ett uppenbart slarvfel.

2011-05-04, 15:27
Svar #8

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Ja visst får någon rätta till det om man känner sig manad.. Men jag tycker nog inte att det spelar någon roll alls, det är ju bara ett litet stavfel.

2011-05-04, 15:51
Svar #9

Utloggad Moderator Språk

  • Moderator *****
  • Antal inlägg: 194
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Nu råkar moderatorn vara en avdankad språklärare som rättat oräkneliga små stavfel genom åren. Tydligen sitter takterna fortfarande i...

2011-05-04, 16:08
Svar #10

Utloggad Mårten Swärd

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 876
  • Senast inloggad: 2020-03-08, 18:06
    • Visa profil
    • mygen.atavus.se
Mjo..  Jag ser det..
Fast nu var det ju ingen svenskauppsats jag postade på forumet.. Men men, hellre rätt än fel.

2011-05-04, 16:32
Svar #11

Utloggad Camilla Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3135
  • Senast inloggad: 2016-05-28, 10:43
    • Visa profil
Därmed kanske vi kan återvända till ursprungsfrågan?
 
Jag har ingen större erfarenhet av att någon byter patronymikon, men har noterat en brödraskara som på 1850-talet upptar styvfaderns patronymikon, Eriksson, i stället för faderns efternamn Elg. Barnen var födda inom äktenskapet. Det här var så pass sent att Eriksson troligen uppfattades mer som ett efternamn (släktnamn) än ett patronymikon. En ytterligare förklaring kan också vara att faderns båda förnamn (Martin Konrad) upplevdes som för otympliga att göra patronymikon av. Fadern var för övrigt den ende i den brödraskaran som behöll släktnamnet. Hans far var gift tre gånger och det skiljer över 30 år mellan bröderna, där de två äldsta dessutom växte upp i fosterhem. En bror kallade sig Andersson, en bror upptog moderns släktnamn Lithander och minstingen Martin Konrad behöll alltså faderns släktnamn Elg. Inte lätt att lista ut att dessa tre var bröder, särskilt som födelseorterna varierade med tiotalet mil!  
 
 
Mvh
Camilla (som nu plockat av sig moderatorhatten )

2011-05-04, 16:59
Svar #12

Utloggad Markus Gunshaga

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5083
  • Senast inloggad: 2024-09-24, 00:32
    • Visa profil
Hej!
 
Jag upptäckte ett liknande fall i Malmö runt 1813 nyligen, när jag hjälpte en forskare att tyda en . Det handlade om en Olaus Jacobsson (född 1793), son till en Jacob Larsson och Petronella Grönbeck i Malmö. Av någon anledning väljer Olaus att ta sitt riktiga patronymikon (Jacobsson), och förkorta det till ett mellannamn, Jacob. Av någon ännu märkligare anledning tar han dessutom ett helt nytt (ursprungligt) patronymikon, Pettersson (det står antecknat att han Står äfven skrifv. för Pettersson i Herrevadskloster). Min gissning är att han har tagit namnet Pettersson från en mästare inom sitt yrke, när han arbetade hos honom som gesäll (han lärde till timmerman, som fadern).  
 
Jag har på två ställen i min egen släkt sett att personer med patronymikon har varit gesäller hos en mästare med ett visst släktnamn, och sedan har de själva tagit denne mästares släktnamn som sitt eget när de själva blev mästare. Som Camilla säger, om en viss persons patronymikon alltså i princip hade blivit/sågs som ett släktnamn kan det lättare förklara att en person som redan hade ett eget riktigt patronymikon antog ett helt annat patronymikon som släktnamn - ungefär som i fallet med Olaus Jacobsson som blev Olaus Jacob Pettersson.  
 
Mvh, Markus
Med vänlig hälsning
Markus Gunshaga

2011-10-07, 14:34
Svar #13

Utloggad Andreas Jansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 92
  • Senast inloggad: 2024-01-10, 09:57
    • Visa profil
    • notiser.tärby.se
Camilla: Du skriver att 1850-talet var så pass sent att Eriksson troligen uppfattades mer som ett efternamn (släktnamn) än ett patronymikon.  
Det är kanske olika på olika ställen och landsbygd/stad - det känner jag inte till - men jag tycker att det låter som för tidigt med patronymikon som släktnamn redan på 1850-talet.
Kan det inte vara som så att de helt enkelt kände sig som barn i den nya familjen och ville visa det med styvfaderns namn, eller att styvfadern ville att de skulle känna sig som hans barn? (För de adopterades aldrig?)
 
Jag har försökt att undersöka när patronymikonseden upphörde i min egen hemsocken, Tärby i Västergötland, och här tycks man ha övergått till att med automatik ge faderns efternamn till barnen (som vore det ett släktnamn) år 1875. Det har jag kommit fram till genom sökningar i Födda i Sjuhärad - Ås härad (där uppgifterna från födelseböckerna finns inmatade, inklusive föräldrarnas namn) och jämfört vilka av männen som i Sveriges dödbok 1901-2009 vid sin död anges med ett efternamn bildat på faderns förnamn. En stark skiljelinje för min socken går just vid 1875: 1874 fick pojkarna ännu sina fäders förnamn+son som efternamn, men 1875 blev det faderns efternamn som fördes över rakt av.
 
Man kan göra på ett enklare sätt också (utan födelsebok), genom att leta efter kvinnor i dödboken på CD (t.ex. Sveriges dödbok 1901-2009), och där söka på efternamn som slutar på *dotter. På så vis hittar man de gifta kvinnor som matats in med uppgift om född xxx-dotter eller som dött ogifta, alltjämt med -dotternamnet. För min hemsocken synes skiljelinjen gå vid samma tidpunkt som för männen (dock finns tre undantag med *dotter för tre kvinnor som är födda efter 1874).
 
Gustafsson, Johanson, Johnson, Jansson
Angående originalfrågan är den mycket intressant för mig också, eftersom min farfars far och hans bror bytte namn från Gustafsson till Johansson. Min fff var född 1856 och namnbytet verkar ha skett i samband med deras respektive emigrationsresor till Amerika, då de innan dess hetat Gustafsson. Deras far hette Gustaf Johansson, så vi har gissat det det varit hans efternamn som bröderna av okänd anledning bytt till när de emigrerade (vid olika årtal). På passagerarlistan ut från Sverige 1882 står det för min fff Johanson (med ett s). Väl i USA blev det till Johnson, vilket låter som en naturlig förändring. När han kom tillbaka till Sverige och uttalade det som Jannson så fick det en försvenskad stavning i namnet Jansson (vilket jag ännu heter). Min farfar och farmor uttalade dock fortfarande efternamnet som Jannson (alltså närmare det amerikanska Johnson), vilket är litet kul.
 
Den släkt som blivit kvar i USA efter min fff:s bror hade hört att deras förfader emigrerade för att slippa från värnplikten/krigstjänsten (som tycks ha blivit alltmer omfattande under 1880-talet). Så ett tag tänkte jag att det var för att svenska myndigheter inte skulle hitta dem lika lätt, men jag har senare hittat en anteckning om frikallad från beväringstjänst för deras anfader (så stod det i samma husförhör som notisen om utflyttning till Amerika var införd, så nu funderar jag på om man blev officiellt frikallad med anledning av just emigration).

2011-10-10, 07:01
Svar #14

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
När barnen får två förnamn försvinner oftast patronymikon. Men vi komma ihåg att vi väldigt lite hur de själva kallade sig, utan bara hur prästen skrev deras namn.

2011-10-10, 23:15
Svar #15

Utloggad Gunnar Håkansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 528
  • Senast inloggad: 2016-01-13, 08:55
    • Visa profil
Hej, Andreas!
Sveriges dödbok kan inte användas för detta ändamål, eftersom efternamn för gifta kvinnor och änkor skall vara makens efternamn, medan i de socknar jag har bidragit med det helt övervägande antalet sådana kvinnor i verkligheten behållit sina patronymika hela livet. I flera socknar har barnen envisats med att anta riktiga patronymika som efternamn långt in på 1900-talet. Vissa präster har skrivit om Petersdotter till Petersson omkring 1910, men att låta gifta kvinnor byta till makens efternamn dröjer betydligt längre.

2011-10-10, 23:30
Svar #16

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6218
  • Senast inloggad: 2024-09-28, 12:28
    • Visa profil
Men hallå Gunnar!
 
Vad menar du med att kvinnors efternamn i Sveriges dödbok skall vara makens efternamn?  
 
Om jag dött för ett par år sedan skulle jag då redovisats under min mans efternamn fast jag inte heter så??

2011-10-11, 00:38
Svar #17

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
I projektet Namn åt de döda (NÅDD) uppmanas man att ange gifta kvinnors flicknamn, vilket sedan redovisas i den färdiga produkten Sveriges dödbok. Har inte Gunnar H noterat detta?

2011-10-11, 19:34
Svar #18

Utloggad Gunnar Håkansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 528
  • Senast inloggad: 2016-01-13, 08:55
    • Visa profil
Hej, Tord!  
Jo, visst finns det en kolumn för flicknamn. Min poäng är att kolumnen för efternamn enligt nu gällande anvisningar skall fyllas i med makens efternamn, inte det efternamn som kvinnan själv använde. Nu är det inte alltid så lätt att hitta makens efternamn (han kan ju ha avlidit många år tidigare och uppgifter om honom har då oftast inte förts vidare i nästa bok, exempelvis), så det finns en hel del fall, där kvinnans verkliga efternamn faktiskt står i efternamnskolumnen.
Och Kristina!
För åren efter 1946 används nästan bara vad som redan finns i allehanda dataregister, så du skulle inte bli namnändrad. (Hade du levat 100 år tidigare, så vore risken avsevärt större.) Det lär ha blivit obligatoriskt för gifta kvinnor att anta makens efternamn genom lagstiftning 1920.

2011-10-11, 21:35
Svar #19

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6218
  • Senast inloggad: 2024-09-28, 12:28
    • Visa profil
Då undrar jag: vad är poängen med att registrera en individ med ett annat namn än hennes eget? Som ibland inte ens är lätt att hitta? Det låter helt sanslöst och jag kan knappast tro det är sant!  
 
Och vad menar du med kvinnans verkliga efternamn? Borde inte alla individer registreras under sina verkliga namn?
 
(F.ö. borde termen flicknamn reserveras för namn som Eva, Lisa, Greta etc.)

2011-10-11, 22:12
Svar #20

Utloggad Vincent Eldefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2578
  • Senast inloggad: 2024-10-16, 01:08
    • Visa profil
    • Släktingar.se
Kristina, Tord, Gunnar - den där diskussionen hör inte hemma i den här tråden.
Sveriges största genealogiska databas med verifierad information:
https://www.slaktingar.se/

2011-10-12, 00:08
Svar #21

Utloggad Elsy Stenberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 205
  • Senast inloggad: 2015-11-19, 13:50
    • Visa profil
Vincent, jag tycker som du.
Kristina: I mitt län, på mitt arbete frågade vi ofta efter flicknamnet och det var då kvinnans efternman som flicka. Så int' vet ja'
Tack för ordet

2011-10-12, 01:07
Svar #22

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Pekpinnar, tillrättavisningar och självvalda moderatorer hör knappast hemma i någon tråd.
 
(Meddelandet ändrat av tord 2011-10-12 01:11)

2011-10-12, 22:54
Svar #23

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Innan 1901 kunde kvinnor - likaväl som män - använda vilket familjenamn och/eller fadersnamn de ville. Socialt kunde de använda vilket namn som helst, men i officiella dokument var det namnet de var födda med - om de inte var änkor, då användes i de allra flesta fall makens namn (eftersom hon ärvde hans myndighet).
 
1901 kom anvisningar om vilka rutiner som måste följas för att byta namn, men det var inget tvång att anta ett efternamn och överge sitt fadersnamn, och kvinnor bytte inte automatiskt namn när de gifte sig.
 
1917 kom en lag om vilket efternamn barn skulle använda.
 
1921 blev kvinnor tvungna att vid giftermål anta makens efternamn. Det fanns naturligtvis kvinnor - t.ex. artister - som socialt använde ett annat efternamn, t.ex. då namnet de hade innan giftermålet. Men i officiella, lagliga sammanhang var det makens namn som gällde.
 
1963, med första namnlagen, blev det lag på att alla måste ha ett familjenamn. Eftersom det fanns motståndsfickor reste en man runt i ett par år och förmådde de konservativaste att anta familjenamn. Det var nu de här listorna med för-godkända namn dök upp, de som PRV fortfarande erbjuder.
(Min mors skånska släkt, styvnackade bönder till siste man, tillhörde de envsaste motståndarna.)
1963 blev det också tillåtet för kvinnor att behålla sitt eget ursprungliga familjenamn efter giftermål - men det var en hel del administrativt trassel.
 
1982 - med senaste namnlagen byter vi namn som aldrig förr. Nu också förnamn! Det är lika enkelt att behålla sitt efternamn som att byta till makens eller att båda byter till ett gemensamt nytt namn.
 
Flicknamn och namn som ogift har väl numera alltmer ersatts av tidigare efternamn efterom namnbyte verkligen inte är förbehållet kvinnor som gifter sig.
 
Beträffande byte av patronymikon: förr var det vanligast att man bytte namn till vad styvfadern/fosterfadern hette. Oftast gällde det barn under 15 år, men det kunde också gälla vuxna, men oftast bara om de inte bodde kvar hemma.
 
När det gäller emigranter bytte många, många till faderns patronymikon. Patronymikon-systemet var okänt i Amerika, och när det skulle fyllas i olika officiella papper var det mycket vanligt att faderns namn skulle stå också - och hade man då inte samma efternamn som fadern så antogs man vara illegitim, ett allvarligt socialt handikapp också i USA. Då var det enklare att byta till faderna patronymikon - och mot slutet av 1800-talet blev det ju så också i de svenska (stor)städerna.
 
Ingela

2011-10-13, 01:11
Svar #24

Utloggad Karl Göran Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2729
  • Senast inloggad: 2024-10-15, 17:05
    • Visa profil
Om 'Svenska personnamnsregler i ett historiskt perspektiv' har Sonja Entzenberg skrivit i en liten intressant skrift (82 sidor) utgiven av SOFI 2006. Bland rubrikerna återfinns bl.a. 'De första bestämmelserna beträffande personnamn', 'Namnlagarnas framväxt och mottagande' och 'Gifta kvinnors släktnamn/efternamn'.
Hon använder sig av det könsneutrala ogiftnamn som beteckning för vad personer hette innan giftermålet.
I skriften omtalas att Karin Kock (Sveriges första kvinnliga statsråd, 1891-1976) aldrig använde .. sitt giftasnamn Lindberg i offentliga sammanhang, men på CD:n Sveriges dödbok ser jag nu att makens efternamn helt lyser med sin frånvaro.

2011-10-17, 14:59
Svar #25

Utloggad Moderator Språk

  • Moderator *****
  • Antal inlägg: 194
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Jag har varit konvalescent utan tillgång till internet en period.
Även om moderatorn inte är aktiv ett par dagar så borde en diskussion kunna fortgå utan pekpinnar och en mindre positiv attityd. Jag städar upp i de föregående inläggen de kommande dagarna när jag förhoppningsvis återfått en aning energi.

2014-02-17, 19:52
Svar #26

Utloggad Elov Larsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 549
  • Senast inloggad: 2024-07-26, 12:07
    • Visa profil
Varför fel patronymikon?
Jag har en ana Jacob Kärling, vars son Anders (1812-1890) till en början kallar sig Kärling men senare i livet kombinerar med patronymikon för att slutligen använda enbart det senare. Detta vore inte konstigt om han inte använde ett till synes helt ologiskt patronymikon Andersson. Det  logiska och rätta borde ju vara Jacobsson, vilket också hans bröder kallar sig.  
Jag vet att det fanns stor frihet att kalla sig nästan vad som helst före 1901, men det bör ju ha funnits en rimlig anledning till att inte ta patronymikon efter fadern. Jag har en teori jag gärna vill få bedömd av forskare med större sakkunskap på området: Det finns ett och annat som kan leda till misstanken att förhållandet mellan son och far inte var det bästa. Sonen flyttar hemifrån tidigt och blir så småningom rättare på godset där fadern är torpare men också ökänd hembrännare, mm. Han kanske vill distansera sig från fadern, upplever att det rätta namnet är en belastning och tar sig därför ett helt nytt.  
Kan det vara en förklaring eller finns det andra mera troliga?
Tacksam för synpunkter
Elov

2014-10-01, 00:09
Svar #27

Utloggad Christina Tuvesson Lindaryd

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 368
  • Senast inloggad: 2024-05-11, 17:19
    • Visa profil
Jan Peter, född 1849, emigrerar ca 1870 från Munka-Ljungby utanför Ängelholm. Hans far heter Jöns Andersson, men då han några år senare meddelar familjen sin adress i USA är det Mr J P Nelson. Denne Jan/Janne tycks ha brutit med familjen när han gav sig iväg, så att han skulle byta namn känns inte omöjligt, man frågar sig dock varför han tog ett helt annat patronymikon?
 
Ännu märkligare är det med hans bror Nils Petter, född 1862, som emigrerar 1882. Det är en studerad yngling, som kan engelska vid avresan och som så småningom skaffar sig en position i USA. Han bor sina första år hos brodern i Minnesota. N P kallar sig före emigrationen Nils Petter Jönsson - i första Census-räkningen där han förekommer (1885) står han som Nils Peter Nelson. Om Janne hade strulat till det och av någon anledning fått byta namn av den anledningen, förstår jag inte varför hans ordentlige broder skulle behöva göra samma sak?
 
Det finns ytterligare tre barn i familjen. Dessa stannar i Sverige och kallar sig Jönsson/Jönsdotter.

2015-04-07, 09:09
Svar #28

Utloggad Christina Tuvesson Lindaryd

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 368
  • Senast inloggad: 2024-05-11, 17:19
    • Visa profil
Jag tar upp min tråd från i höstas. Jag har nämligen nyligen träffat på en annan emigrant från Skåne, som vid emigrationen bytte från sitt patronymikon Johannesson till Erickson. Den enda Erik som finns på nära håll är hans morfar, modern kallade sig med andra ord för Eriksdotter. Jag insåg då att det är samma sak för Jan Peter här ovan: Hans morfar hette Nils och hans mor kallade sig Nilsdotter.  
 
Eftersom båda var skåningar kan man ju fråga sig om det var vanligt i Skåne att man tog sin morfars namn när man lämnade hemmet? Det kan ju ha varit så att man inte kom överens med sin far... Är det någon mer som har träffat på detta märkliga namnfenomen eller är det en ren slump att båda var skåningar?

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna