Att den latiniserade efternamnsändelsen -ius kunde övergå till –sén, zén, finns sannolikt många exempel på. Ett tidigt exempel torde vara den under år 1680 i Uppsala inskrivne, Benedictus Olavi Trysén [Trysenius], född i Tryserum 1659 och son till kh O. Vigius (Källa: Odén). Ändelsen –sén, zén finns dock även i kombination med ett förnamn, ex vis Franzén, Janzén, Nilzén o s v, sannolikt alltid som en förändring av ett patronymikon. Under Personnamn, Efternamn, Franzén, har jag redovisat en Zackris Franzén född 1744 i Finland. Vore intressant att ta del av andras erfarenheter om hur gammal denna efternamnstradition är, och vilka varianter som har påträffats fram till 1900 c:a