ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Änkors namnangivelse - regel eller godtycke?!  (läst 716 gånger)

2006-08-21, 20:37
läst 716 gånger

Utloggad Leif Tennare

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1810
  • Senast inloggad: 2020-04-10, 13:22
    • Visa profil
Fanns det ngn regel (på 1600-1700 talet) för hur en änkas namn angavs?
Om det står Åkerbergs Enckia Catharina Salenia, är det naturligtvis helt uppenbart att hon var född Salenia, och gift Åkerberg. Men, när det bara står Enckian Catharina Salenia, var hon då född Salenia, eller gift Salenia?

2006-08-21, 21:53
Svar #1

Eva Leksell

Salenia och den typen av feminina namnformer är inte något man kan gifta sig till. Hon bör vara dotter till en Salenius. (Eller räckte det kanske att vara syster till en Salenius?)

2006-08-21, 22:24
Svar #2

Utloggad Leif Tennare

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1810
  • Senast inloggad: 2020-04-10, 13:22
    • Visa profil
Jag skall öka svårighetsgraden på frågan, genom att diskutera modern p.s.s. änkan,  med ett reellt exempel från en Död-bok:
Åkerbergs Enckias moder Catharina Salenia. Till saken hör att Åkerbergs änka också hette just Catharina Salenia.. och dog ca 25 år senare.  
Den enda förklaring jag kan tänka mig är att modern var gift med en Salenius, eller....

2006-08-21, 22:42
Svar #3

Utloggad Leif Tennare

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1810
  • Senast inloggad: 2020-04-10, 13:22
    • Visa profil
Efter att ha tänkt ytterligare på saken skulle faktiskt Åkerbergs änka Catharina kunna vara Modern Catharina Salenius oäkta barn!

2006-08-21, 22:51
Svar #4

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Det går inte att med namnet som grund avgöra om en kvinna var född Salenia eller gift med en Salenius. Det enda man kan säga är att Salenia är den feminina formen av Salenius - i många ögons den korrekta. Sedan var det nog upp till var och en att använda sitt flicknamn - vilket var det vanligaste, eller sitt giftonamn - vilket också förekom. Det enda säkra är att det inte fanns några regler...

2006-08-22, 21:08
Svar #5

Eva Leksell

Och jag som alltid uppfattat namn som Salenia till exempel som kvinnans eget. Jag har visserligen präster, prästfruar och prästdöttrar med den här typen av namn i släkten men har själv inte forskat på dem. Då har jag ju inte heller sett vad de kallas i olika handlingar. Det skulle vara intressant att se konkreta exempel på kvinnor som har mannens namn i feminin form.

2006-08-22, 22:45
Svar #6

Utloggad Leif Tennare

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1810
  • Senast inloggad: 2020-04-10, 13:22
    • Visa profil
Det finns åtskilliga exempel på det. Ex.vis  Gangius/Gangia, Lindenius/Lindenia,Salenius/Salenia.
Jag har snarare uppfattat att detta är regeln, dvs slutar det på -ia, så är det alltid den feminina formen av -ius.
Detta språkbruk har väl sedan ändrats psss att kvinnor kunde få släktnamn som slutar på -son.

2006-08-23, 12:30
Svar #7

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
När det gäller namn har reglerna alltid varit godtyckliga. Detta gäller ännu idag, då det t.ex. vid giftermål förekommer att kvinnan väljer att lägga till mannens efternamn EFTER sitt flicknamn, såväl som det omvända - som är det som rekommenderas av myndigheterna. De flesta väljer dock att byta till mannens efternamn, fast det blir allt vanligare att mannen tar makans efternamn om det är ovanligare eller finare.
Mitt råd är att man avstår från att leta efter regler, vare sig i nuet eller det förflutna. Man blir bara förvirrad av det.
Vad gäller latiniserade former av patronymika (Olaus Petri t.ex. som betyder Olof Persson), förmodar jag att man även där avslutar med ett a för kvinnliga namnbärare. Men hur jag än tittar efter sådana exempel i herdaminnena, lyser de med sin frånvaro. Kvinnornas patronymika verkar endast skrivas på svenska där.

2006-08-23, 18:13
Svar #8

Eva Leksell

Om jag fattar Jojje rätt skulle alltså till exempel en Brita Hernodia, dotter till Olaus Hernodius och gift med Jakob Unaeus, kunna uppträdda som Brita Unaea? Det är det jag har svårt att tänka mig och skulle vilja se exempel på. (Det är alltså inte a-formen i sig jag undrar över - där tror jag Leif missuppfattat mig).  
 
Att kvinnor redan på 1700-talet ibland förekommer med mannens släktnamn, ibland med sitt eget (gäller borgerliga namn), det vet jag, men det är en annan sak.

2006-08-24, 00:29
Svar #9

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Eva, du motsäger dig själv. I din sista mening går du med på att kvinnor uppträder under sin mans efternamn (borgerliga) namn. Skulle detta faktum avgöra om namnet fick ett feminin ändelse eller inte?! Knappast! Ändelsen har endast med namnbärarens kön att göra.
Svaret är: Självklart kan Brita uppträda både som Hernodia och Unaea! Det inkorrekta vore om hon uppträdde som Unaeus, i alla fall språkmässigt. Men som sagt, det saknas logiska regler, och verkligheten är ett rent getingbo!

2006-08-24, 22:22
Svar #10

Eva Leksell

Hernodius, Unaeus, Salenius etctera kan man kalla prästnamn och de skiljer sig från borgerliga namn (till en början i alla fall). Så det är ingen motsägelse när jag skriver om kvinnor som tar mannens släktnamn - för då menar jag vanliga borgerliga namn som till exempel Lindström, Berg, Palmgren. Femininändelsen förekom väl bara i prästnamnen och i så fall hade det inte bara med kön att göra.
 
Vad krångligt det här blev och vad svårt det blev att göra sig förstådd. Nu tror jag att jag ger upp.

2006-08-24, 23:24
Svar #11

Utloggad Leif Tennare

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1810
  • Senast inloggad: 2020-04-10, 13:22
    • Visa profil
Eva, misströsta inte!  
Uppskattar ditt engagemang!
Jag trodde också under en lång tid att att namn som slutar med -ius var enbart prästnamn. Det är troligt att det var så en gång i tiden (

2006-08-25, 20:46
Svar #12

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Latin brukades inte bara av prästerskapet. Det fanns åtskilliga länsmän, läkare, jurister, rådmän, och andra som brukade latiniserade namn, inte minst för att de kom från prästsläkter. Deras döttrar ärvde namnen och då skrevs det i feminin form. Jag ska ta ett känt exempel: Sara Lisa Moraea, läkardotter i Falun, gifte sig med Carolus Linnaeus, prästson från Småland. Deras barn kom dock att ärva adelsnamnet von Linn?, men annars hade de nog fått heta Linnaeus/Linnaea de också...

2006-08-25, 20:57
Svar #13

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Ett tillägg: Jag kan ge dig rätt till viss del, Eva, men då måste man göra en logisk kullerbytta först. Det hände att kvinnor kallades för Madame Kreti eller Överstinnan Pleti. Då alltid med mannens efternamn. Men det kan inte betecknas som kvinnans efternamn, lika lite som att överstinnan eller direktorskan syftade på att hon var militär eller direktör. Det var helt enkelt ett sätt att knyta en kvinna till hennes man, utan att ens nämna henne vid sitt egennamn. Således kan vi läsa i dödboken att Mårten fiskares hustru avlidit, trots att hon vare sig hette Mårten eller var fiskare. I de slags sammanhangen kan jag tänka mig att en kvinna kunde få heta Madame Hernodius.

2006-08-25, 21:35
Svar #14

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2019-01-25, 11:52
    • Visa profil
Alldeles utan svårigheter med latinska feminismer har jag ett exempel på en annan regel från de lägre samhällsklasserna som verkar ganska egendomlig:
 
Min ff fm mm, Catharina Ersdotter, född i Dunker i Sörmland 1755, gifter sig 1780 med Ryttaren Per Malmberg i Lilla Malma. På vanligt sätt behåller hon sitt patronymikon och heter Hustru Catharina Ersdotter i alla hfl och födelseböcker för barnen.  
 
Malmberg dör 1790 (i rysk fångenskap) och änkan heter nu Enkan Catharina Ersdotter i flera hfl i olika socknar i grannskapet. 1798 gifter hon sig med Fjädersmeden och Änklingen Anders Lindstedt. Nu heter hon plötsligt Enkan Catharina Malmberg i vigselboken och Hustru Catharina Malmberg i husförhörslängden.
 
Lyckan med Lindstedt blir inte lång; han dör inom sex månader. Änkan blir nu åter Enkan Catharina Ersdotter under ett par år. 1801 gifter hon sig för tredje gången, nu med Skräddaren Lars Jonsson. I vigselboken är hon nu Enkan Catharina Lindstedt och i hfl blir hon Hustru Catharina Lindstedt.  
 
Även skräddare har begränsad livslängd och efter sexton år dör Lars Jonsson. Fram till sin död 1836 står hon nu i hfl som Enkan Catharina Ersdotter.  
 
Regeln, och jag tror mig ha sett den tillämpas även i andra fall, är att en omgift änka bär den förre makens efternamn, medan en änka som lever ensam, har sitt eget namn från födelsen. Det hela förefaller ju strida mot all logik. Man kunde väl vänta sig, att änkan behåller makens namn under sitt änkestånd, för att lägga av det när hon gifter om sig, men här gör man precis tvärt om. Känner någon igen detta?
 
Per Thorsell.

2006-08-27, 22:59
Svar #15

Utloggad Anna Bergek

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 56
  • Senast inloggad: 2017-08-10, 15:18
    • Visa profil
Till Per:
 
Jag har många änkor som fått heta sina mäns efternamn även om de inte gift om sig, vilket till synes talar emot din regel. Jag har sett det som att det av någon anledning var viktigt att poängtera att de varit gifta (och med vem). Anledningen kunde dock variera antar jag -- och då passar din regel också in:
 
Eftersom änka (till skillnad från ogift kvinna) var myndig -- och därför inte behövde någon annans tillstånd att gifta om sig om jag har förstått det hela rätt -- kan det ha varit intressant just i såna fall som du beskriver att tydliggöra att hon varit gift tidigare och var änka. Kanske det även var viktigt för att reglera arvsrätt etc i förhållande till barn eller andra släktingar?
 
Anna Bergek

2006-08-31, 22:23
Svar #16

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 745
  • Senast inloggad: 2020-05-28, 17:31
    • Visa profil
Ett exempel på en som inte precis var änka: Anna Abrahamsdotter i Tysslinge 1786-1867 var aldrig gift. Hon bodde tillsammans med sin dotter hos sin syster och svåger som hette Dahl. När dottern flyttar hemifrån heter hon först Dahl, men får senare sin fars efternamn. När systern och svågern dött får Anna Abrahamsdotter namnet Dahl i hfl (efter Abrahamsdotter).
 
Ingrid
Olof och Ingrid Bergström

2006-08-31, 23:06
Svar #17

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7647
  • Senast inloggad: 2020-05-31, 13:03
    • Visa profil
    • Scangen
Jag måste hålla med Eva i den här frågan. Att en Catharina Salenia skulle kallas så på grund av att hon är eller varit gift med en Salenius har jag svårt att tro, och vill gärna se exempel på det namnskicket. Även Jojje verkar slutligen komma fram till att Madame Salenius är det naturliga i ett sådant fall.
 
I Leifs ursprungliga exempel kan det kanske vara en felskrivning, så att änkans namn skrivits av misstag i stället för hennes mors namn.
 
Pers och Annas olika exempel på att änkor ofta står med sin döde makes namn vid nya vigseln är vanligt. Jag tycker Annas förklaring låter mycket trolig.

2006-09-01, 09:05
Svar #18

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2019-01-25, 11:52
    • Visa profil
Anders.
 
Att den förre makens namn står i vigselnotisen när en änka gifter om sig är både vanligt och naturligt. Det har säkert de orsaker som Anna nämner. Ofta nämns ju också att bevis om avvittring företetts.  
 
Men är det verkligen vanligt, att en gift kvinna antar sin tidigare makes efternamn vid en ny vigsel och står med detta efternamn i hfl? Och är det även vanligt, att hon lägger av detta efternamn och återtar sitt eget patronymikon i ett nytt änkestånd?
 
Har Du några fler exempel på detta?
 
Per.

2006-09-01, 10:23
Svar #19

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7647
  • Senast inloggad: 2020-05-31, 13:03
    • Visa profil
    • Scangen
Per, jag tror jag sett det, men håller med om att ditt exempel nog är ovanligt. Det vanliga är att hon såväl under äktenskapet som efter står med sitt eget namn, vare sig det är ett släktnamn eller ett patronymikon, men som änka förekommer det ju också rätt ofta att hon kallas med den (senast) avlidna mannens efternamn.

 

Annonser





Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna