Efternamn efter faderns förnamn?

[Ulrika Eversdijk]

I många fall har jga antagit att om barnet hette Persdotter/Persson hette fadern Per, vilket alltid har stämt hittills. Kan man utgå från att det alltid är så?

[Simon Olsson]

Har själv också alltid utgått från detta, men har stött på fall där modern fött ett oäkta barn och sedan gift sig med en ny man. Barnet har då fått ett son/dotter-namn efter den nya mannen.
 
Har också stött på fall där en änka gift sig med en ny man (tex Johan). De omyndiga barnen (under 15 år) har då fått den nya mannens namn, tex Johansson, medans de myndiga barnen behållt de efternamn de fått från första äktenskapet.
 
Seder och bruk i dessa fallen kan ju självklart variera beroende på vart i landet man befinner sig eller när i tiden man befinner sig.

[Anders Ryberg]

Systemet var att man hette Anders, Torstens son, eller Ingrid, Davids dotter. Detta var det normala fram till 1700/1800-talet. (Den första släkt som konserverade ett patronymikon (fadernamn) var adliga ätten Torstenson på 1600-talet.) Ända fram till år 1900 var patronymika vanligast på landsbygden, även om systemet ersattes med släktnamn tidigare i städerna.
 
I enstaka fall kan barn fått namn av styvfäder, men det har jag aldrig stött på.
Så utgå från att patronimikon alltid användes, så länge inget släktnamn kom i bruk.

[Eva Dahlberg]

Däremot behöver han inte ha hetat Per för att barnen hette Persson - det finns möjlighet med besläktade namn eller namn som är varianter på varandra, att man använder det andra när man bildar patronymikon. Varianter på namn kan i viss mån hittas i Släktforskarförbundets namnlista.
 
En av mina anfäder hette Per Jonasson - de flesta av barnen hette Petersson (och nej han står inte som Peter eller Petrus någon gång). Jag kan inte komma på det omvända, att barnen heter Persson när fadern heter Pet(t)er, i egen forskning.
 
Däremot varierar nog namnskicket lite mer än att säga 1900 som en så absolut gräns, däremot kom första riktiga namnlagen 1901 och man kan sällan gissa vilket namn ett barn har som vuxen på slutet av 1800-talet början av 1900-talet. I de församlingar jag forskar i kommer i många fall ett släktnamn första halvan av 1800-talet, ibland med ett patronymikon men också i vissa fall släpper man släktnamnet till förmån för patronymikon i slutet av 1800-talet. Inga regler utan undantag . Och kyrkböckerna kan ha ett namn medan den s.k. Folkräkningen har ett annat eller att andra namn används i andra källor än husförhörslängden.
 
Bland annat här står en del om det är sakfrågan patronymikon det gäller
Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Övrigt om personnamn: Patronymikon (fadersnamn)  
 
Rubriken Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Allmänt innehåller många udnerrubriker som kan vara intressanta.
 
Hälsningar,
Eva