När börjar hustrur använda mannens släktnamn?

[Tomas GH Johansson]

Personer tillhörde en släkt, men det som användes var förnamn och patronymikon. Efter hand börjar släktnamn användas. I ett köpebrev från 1793 står Jag Catharina Maria Holmberg, född Falck ... och hon skriver under handlingen med efternamnet Holmberg. Här har vi även uttryckssättet att skriva mannens namn med tillägget född följt av flicknamnet.
 
Så frågan är alltså: När börjar hustrur använda mannens släktnamn?

[Carl Szabad]

Det går inte att säga generellt. Jag har sett fall från början av 1600-talet där hustrun använder makens adliga ättnamn och jag har sett hustrur långt in på 1900-talet som avlider som -dotter utan att makens namn är angivet.

[Tomas GH Johansson]

Nej, jag trodde inte heller att det skulle ske vid någon exakt tidpunkt, men det var intressant att se att det redan förekommer i början av 1600-talet. En följdfråga, som jag heller inte förväntar mig något exakt svar på, är: Har någon upplevt skillnader över landet?

[Kristina Östervall]

Vanligt förekommande i Arboga under 1700-talet.
Högre samhällsgrupp, t ex Arboga elit, järnhantering = mannens namn.
 
Min ana Margareta Rell är gift med hovslagare Erik Moberg, hon får heta Rell. Skriver under med Rell.  
Eriks bror, Peter Moberg, är Rådman i Arboga och hans hustru får heta Madam Moberg.
Margaretas syster, Elisabet Rell, är gift med Bokhållare Algot Fahlberg i Torshälla. Hon får heta Madam Fahlberg. När dessa kvinnor är dopvittnen, står det (född ....) Ibland är det tomma parenteser, eftersom prästen inte har känt till namnet. Jag känner inte till hur de här kvinnorna skrev under dokument.
 
Rell kommer från Fellingsbro, där nämndes de med sitt efternamn eller patronymikon. Modern till dem hette Groth, vilket inte framgick förrän hon var dopvittne i Arboga till sitt barnbarn.
 
I östra Jämtland har jag mest sett patronymikon

[Karl Göran Eriksson]

Det är väl ett av tidens tecken att förändringar av personnamn som förekommer i äldre skrift självklart var en fråga om personligt val. Då blir det också naturligt med uttrycket kallar/kallade sig för att beskriva företeelsen. Nu vet vi inte så mycket om detta hur människor förr benämnde sig själva.  
Ovan får man intrycket denna Catharina Maria på egen hand skrivit köpebrevet, men det är ytterst osannolikt. Från medeltiden och lång tid framåt var det professionella skrivare som skötte sådant. Det var först under 1800-talets senare hälft som skrivkonsten blev allmän. Köpebrev undertecknades av parterna såvida de var skrivkunniga. I annat fall kunde det räcka med ett bomärke, medan någon annan skrev dit namnen.
 
Min far (f.1908) berättade att under hans uppväxt på jämtländska landsbygden benämndes alla gifta kvinnor med sin manstillhörighet. Det fanns ett undantag och det var en gift kvinna Nikolava, som enbart fick heta det. Sålunda kallades min farmor Erik-Nischa-Maria. Han sa också att kom det någon frågade efter fru Nilsson, då visste vi att denne person var en stadsbo.
 
(Meddelandet ändrat av Kge 2015-07-26 13:37)

[Ann-Mari Bäckman]

När det gäller namngivna gamla fotografier (100 år sedan och mer), så är de allra flesta namnen på kvinnor, deras flicknamn. Även då det finns någon anteckning om vem kvinnan på ett foto kan vara.
 
Det enda undantaget är gifta aktriser. De står ofta som fru + makens efternamn. Om maken då också var en aktör, har jag inte kollat upp. Just detta att det står fru Ekelund t ex på ett foto, gör att man kan misstänka att kvinnan var en aktris.
 
På 70-talet övertog jag min mammas barndomshem i Anundsjö, Ångermanland. Om jag skulle förklara vem min mormor var (som dog 1978), så gick det inte att säga Katarina Eriksson (namnet som gift), utan det var Olle Westmans Katrina, som gällde. Olle Westman var hennes far. han dog 1948.

[Per Thorsell]

För att återgå till Tomas inledande exempel. Om en kvinna själv undertecknar ett köpebrev på 1700-talet är hon vanligen änka och därmed myndig. Jag har sett flera fall där en gift kvinna, så länge hon är gift, i kyrkböckerna behåller sitt flicknamn, men övergår till den avlidne makens namn när hon blir änka. I ett fall heter en av mina anor Eriksdotter när hon är gift, blir Malmberg som änka, återgår till Eriksdotter när hon gift om sig och blir slutligen Lindstedt när andre maken dött. Detta är sörmländsk landsbygd vid slutet av 1700-talet.  
Var möjligen Catharina Maria Holmberg, född Falck, änka när hon skrev under köpebrevet?

[LarsOlof Lööf]

Hej Per mfl
Jo så var det här i Västsverige oxå: att kvinnan fick/tog mannens efternamn i samband med att hon blev änka och precis som du skriver blev Eriksdotter madame Malmberg redan på bouppteckningen efter sin avlidne make. Inte bara att hon kallades så av andra - hon skrev det också, vilket vi kan se av de signerade bouppteckningarna i domstolarna. Just detta namnbyte reglerades säkert av lagboken och det blir väl att titta ner i 1734 års lag för den intresserade.
Mitt problem med den här frågan har snarare varit att de kvinnor som blivit änkor flera gånger har bytt skepnad och uppträder med olika efternamn och blir då mycket svårsökta när kyrkböcker saknas. De uppträder inför domstolarna under nya namn, som svårast blir ju när madame Malmberg (ursäkta ditt namnexempel) helt plötsligt blir madame Lindstedt och jag ibland har förvillats att tro att det rör sig om två personer, och inte bara jag förresten.
sommarhälsningar
LarsO

[Tomas GH Johansson]

Berikande att läsa om olikheter över landet.  
 
Per, ditt inlägg var mycket intressant. Verkligen av största vikt att lägga på minnet.  
 
Kvinnan i mitt inledande exempel var änka vid tillfället. (I övrigt är hon enbart vald som ett exempel.)
 
(Meddelandet ändrat av TGH 2015-07-27 13:37)

[Bibi Gustafson]

Intressant och nu har lite pusselbitar fallit på plats. Min farmors farmor föddes som Sara Catarina Eriksdotter 1838 i Sättna, Medelpad. Hon gifter sig först med Erik Källman (född 1830 i Indal). Han är snickare /snickeriidkare i hfl och omkommer 1871 i tjänsten: han ramlar ner i lastutrymmet på en båt och bryter nacken. Så länge han lever heter hon Sara Catarina Eriksdotter i kyrkböckerna, men sedan står hon som snickeridkare änkan Sara Catarina Källman. Den 26/4 1872 gifter hon om sig med Erik Gustaf Eriksson (född 1840 i Umeå lfs). I giftasnotisen står att arvsskiftet är upprättat den 23/4 1872. Erik Gustaf blir sedan min farmors farfar. I hfl under 1800-talet står hon som hustru Sara Catarina Källman. Erik Gustaf dör 1897 och Sara Catarina 1921. I bouppteckningen heter hon Sara Catarina Eriksson. Så långt fram i tiden hade ju kvinnorna börjat ta sin makes efternamn, men hennes Eriksson kan ju lika gärna vara en omvandling av hennes patrinymikon Eriksdotter. På min farmors sida finns en Eriksdotter till, nämligen hennes mormor som hette Ingeborg Eriksdotter (född i Lillhärdal 1848). Hon gifte sig 1875 med Johan August Forsberg (född 1855 i Falu Kristine). Johan August var bokbindare och alla deras barn heter Forsberg men Ingeborg står hela tiden som Eriksdotter i hfl. Kring förra sekelskiftet ändras det dock till Eriksson, men aldrig Forsberg...
Mvh
Bibi Gustafson