Äldre inlägg (arkiv) till 1999-september-14

[Anders Berg]

Hej Lena A L! Det beror lite på när systrarna levde. Om det handlar om andra halvan av 1800-talet är det inget konstigt alls att en syster skrivs Jonasson och en annan Jonasdotter. Efternamnskicket vacklade rejält i övergången mellan patronymikon och våra dagars efternamn.

[Boel Boberg]

Hej! Jag har en liten undran om hur man skriver när en person har både patronymikon och annat släktnamn. Ex. Per Persson Hall. Vad skrivs in som efternamn i släktregister? Bara Hall eller Persson Hall? Nu för tiden skulle Persson betecknas som mellannamn och inte efternamn, men vad gällde på 17-och 1800talet?
Hälsningar Boel

[Håkan Skogsjö]

Hej! Personer med både fadersnamn och släkt-/soldatnamn registrerar jag alltid under det sistnämnda, eftersom fadersnamnen för det mesta är så vanliga (typ Persson). Jag behandlar Persson som ett förnamn, vilket visat sig fungera utmärkt.
 
Frågan är dock i vilken utsträckning personer verkligen ska noteras med både fadersnamn och släktnamn. Jag tror att vi släktforskare har en tendens att stapla namn på varandra: en person som först hette Nils Persson och sedan Nils Hasselroth blir i våra släktsammanställningar Nils Persson Hasselroth - trots att han själv kanske aldrig ansåg sig heta så. (Än värre är förstås benämningar som Kajsa Katarina Persdotter i släktutredningar, för att personen ibland noterats som Kajsa Persdotter och ibland som Katarina Persdotter.)
 
Med detta menar jag inte att det inte förekom att personer använde både fadersnamn och släktnamn. Det gjorde det utan tvekan. Men jag tror att vi släktforskare har gjort företeelsen vanligare än den i själva verket var. Är det exempelvis relevant att notera soldater som Jöns Andersson Ekberg, när de i nästan varenda kyrkbok och rulla kallas enbart Jöns Ekberg sedan de antagits till soldater?

[Anders Berg]

Nu är det förstås en fråga om tycke och smak och vad man vant sig vid, men jag skulle aldrig registrera ett patronymikon som förnamn. Av två anledningar, 1) det är inte ett förnamn, 2) jag vill ofta söka efter personer med hjälp av deras patronymika i min databas, och då skulle det försvåra om jag registrerat det omväxlande i förnamnsfältet och efternamnsfältet. I Boels exempel så blir det Per som förnamn och Persson Hall som efternamn.

[Sam Blixt]

I Småland och i synnerhet Kalmar län är det vanligt att en soldat Per Svensson som får t ex soldatnamnet Träff, och sedan gifter sig hela tiden som gift står som Per Träff, men i dödboken skriver prästen Per Svensson igen.
 
Beträffande kvinnor förekommer från 1850 fram till början att t ex hustrun till denne påhittade Per Träff heter t ex Anna Nilsdotter, Anna Nilsson och även Anna Träff i husförhörslängder mm, men däremot i dödboken står det återigen Anna Nilsdotter.
 
MVH/Sam

[Fredrik Derefeldt]

Jag har skrivit ett inlägg om efternamnshantering under dataprogram.
 
Mvh
Fredrik Derefeldt

[Håkan Skogsjö]

Sams exempel är intressanta och exemplifierar det jag syftar på i mitt inlägg ovan. Ska en soldatat som omväxlande kallas Per Träff och Per Svensson av släktforskaren noteras som Per Svensson Träff, trots att han aldrig finns noterad under en sådan namnräcka? Det är det jag menar med att vi släktforskare har en tendens att stapla namn på varandra eller, kanske rättare sagt, rada dem efter varandra.

[Mikael Wikman]

Anders. Hur definierar Du för- respektive efternamn? Är ett patro- eller metronymikon ett efternamn? De anger ju inte släkt- eller familjetillhörighet, utan endast vad den ena av de två föräldrarna hette (att sedan en del släktnamn skapats av patronymika är en annan sak). Du menar, att ett patronymikon inte är ett  förnamn, men det är (enligt min uppfattning) i än mindre grad ett efternamn, då det inte säger någonting om personens i fråga släkttillhörighet.  
Kanske någon med tillgång till Svenska Akademiens ordbok kan bringa klarhet i detta, men tills vidare är min uppfattning, att ett patronymikon inte är ett efternamn i dess »rätta» bemärkelse och därvidlag är jag benägen att hålla med Håkan Skogsjö i hans inlägg ovan. Någon vägledning kanske man kan få av Hildebrands artikel i Personhistorisk Tidskrift (1949?) om just filering av namn i personregister. Han påpekar där, att personer utan släktnamn skall sorteras på förnamnet, vilket skulle kunna tolkas som att patro- och metronymika icke skall behandlas som efternamn.

[Anders Berg]

Hej Mikael!  
Ett patronymikon är varken ett förnamn eller efternamn. Överhuvudtaget är begreppet efternamn svårdefinierat när vi talar om äldre tider. Namnet behöver specifieras som släktnamn, tillnamn, soldatnamn eller liknande.
 
Mitt sett att hantera patronymika i våra imperfekta dataprogram är framförallt av praktiska skäl (sökning, se mitt tidigare inlägg). När vi inte har ett speciellt fält för detta (se Fredrik inlägg under Dataprogram) måste man välja. Eftersom t ex Andersson idag är ett efternamn tycker jag att det enklaste och (för mig) naturligaste är att praktiskt hantera det som efternamn även historiskt.
 
Hur gör du med personer helt utan släktnamn? Lägger du in hela namnet som förnamn och har efternamnet tomt? Det är förstås en möjlighet, men jag undrar om så många gör så.
 
Är helt ense med dig (och Hildebrand) om sorteringen på förnamn om släktnamn saknas.

[Henrik Mosén]

Jag håller helt med om att patronymikon bör läggas i efternamnsfältet när man lägger in en person på datorn, allt för att göra sökningar på både patronymikon och släktnamn möjliga när man inte riktigt vet vad man letar efter.
 
Utan att försöka ge mig in på en diskussion om namnnormering kan jag bara säga att namnfälten som man använder i släktforskningsprogram inte är några ideala platser att utreda vad en person egentligen hette. Därför skriver jag t ex om en soldat som hette Pehr Swensson när han var dräng och Pär Ekfält/Ekfeldt/Ekfelt som soldat:
Per Svensson Ekfeldt (eller den stavning av soldatnamnet som var mest frekvent, ibland med en annan variant inom parentes).  
   Sedan noterar jag i en särskild notis hur personen i fråga verkligen har fått sitt namn skrivet i olika urkunder. T ex Pehr [fb], Pär Ekfelt [vb], Pehr Swensson Ekfeldt [gmr 1728].
 
Med detta ville jag bara säga att man får väl hitta det sätt som passar en själv.

[Håkan Skogsjö]

Är det inte så att det också beror på vilket datorprogram man använder? I en del fungerar det bättre om fadersnamnet läggs i förnamnsfältet, i andra om det läggs i efternamnsfältet. I Holger som jag använder fungerar det bättre om namnet läggs i förnamnsfältet, men det är ju ingenting som märks vid exempelvis utskrifter. I Disgen som Anders och Henrik använder är det tydligen mer ändamålsenligt att placera fadersnamnet som ett efternamn. För mig är det en rent teknisk/praktisk fråga var namnet registreras, huvudsaken är att det fungerar och att programmet inte påverkar forskningsresultatet.
 
Det namn vi talar om är den sammanfattande huvudform som varje forskare måste ge en släkting och som registreras i datorprogrammets namnfält eller som rubrik på anseln eller skrivs in i antavlan. Men det är också, som Henrik påpekar,  många gånger är praktiskt att notera olika belägg med den exakta stavningen. Nya belägg kan sedan föranleda forskaren att ändra namnets huvudform.

[Anders Berg]

Visst har det också med programmet att göra. En detalj i Disgen är funktionen för expandering av fadersnamnen. Man skriver t ex Anders. så görs punkten om till -son eller -dotter beroende på kön. Mycket praktiskt. Denna möjlighet finns dock bara i efternamnsfältet!

[Anna Axelsson]

Hej
Jag söker information om släktet Grensman.Huvudsakligen i och runt om Östergötland och Småland.
Det jag vet om det är att alla Grensman är ett släkte (knecktsläkte).
Tack på förhand.

[kerstin bohm]

hej
Skule någon vänlig själ kunna hjälpa mig med följande.
Kent Johansson född 591001,i norra Åkarp
Moderns namn var (är) Aino
sägs bo i hässleholm nu,gift och glad.....
Om någon vet var han finns eller hur man får tag i han,skulle jag vara glad om ni antingen mailar
mig eller ber han maila mig på:
kerstin.bohm@swipnet.se  
tack på förhand

[Carl Szabad]

Kerstin: Ring Skattemyndigheten (folkbokföringsenheten) och fråga. Men varför har du lagt det här inlägget under Efternamn??

[Siv Bergman]

Till Anna Axelsson.
Har du belägg för att alla Grensman är samma släkte? Jag har en Jonas Grentsman (Gränsman) f. 18-6-1788 var? Han blev torpare i Kulltorp (F) 1825, var dessförinnan knekt i Gnosjö (F) och hette då Kvist. Hustrun hette Inga Hansdotter f. 13-11-1785 var?. Äldste sonen Carl Johan flyttade troligen till Ödestugu. Jag har inte fått fram var paret ät födda. Hjälpen har efterfrågats av en man i Amerika. Vet du möjligen något mer?

[gun-brittgunbritt]

Kan någon tala om för mig när namnet Bystedt
togs första gången. Enl. utsago ska detta namn ha tagits vid 3 olika tillfällen i Aspnäs, Högsjö,
Kungsgården Säbrå eller Bjärtrå på 1700-talet och  
vid 1850-talet.

[Michael Östman]

Hej Gun-Britt.
 
Jag har forskat på Högsjö och kan inte direkt säga när jag första gången såg namnet Bystedt tas i Bruk.
 
Däremot är Mårten Bystedt född 1798-10-27 i By Högsjö den som jag känner till bland de tidigast född i Högsjö.
 
Mvh. Michael

[Catharina Tössberg]

Hej!
Jag undrar varifrån efternamnet Tössberg kommer ifrån. Är det någon som kan hjälpa mej skulle jag bli jätteglad.
Tack på förhand.

[Lena Wendin]

Jag undrar vem som först hette Wendin, släkten är från Uppsala. Om det är ett taget namn eller ett soldatnamn?? Tacksam för alla upplysningar.

[Håkan Skogsjö]

När det gäller att reda ut varifrån ett namn kommer, hur gammalt det är och vem som tagit det, måste man forska i den aktuella släkten. Alltså utgå från sig själv eller någon närstående och sedan gå bakåt i tiden med hjälp av kyrkböcker och andra källor. Till slut når man (förhoppningsvis) den person som lagt sig till med namnet.

[Johan Sjöberg]

Vad gäller patronymikon som för eller efternamn kan jag tala om att mitt fullständiga namn är: Johan Ralfsson Sjöberg. Namnet Ralfsson har jag själv antagit, jag hette tidigare Johan Ralf. Min far heter sålunda Ralf, av det skälet antog jag istället ett patronymikon som mitt andra förnamn vid 19 års ålder. I min databas är jag själv registrerad som Johan Ralfsson (förnamn) och Sjöberg (efternamn). Bland mina österbottniska förfäder, i Pedersöre sn, var det vanligt att de använde gårdsnamnen för att skilja alla med liknande namn, t ex Mats Matsson åt. Min anfader Mats Matsson, bonde på Finne, kallades sålunda Mats Matsson Finne. Jag har registrerat honom som: Mats Matsson (förnamn) och Finne (efternamn).

[Christer Öberg]

Johan;  
För mig låter det absolut fel att skriva Mats Matsson som förnamn och Finne som efternamn.
Finne är bara ett namn som säger att han var bonde på gården Finne. Han kallades säkert Mats Finne i folkmun, men hans efternamn var ju det patronymiska Matsson (alltså Mats son).
Sen är det ju en annan sak att du, i modern tid väljer att heta Johan Ralfsson som förnamn och Sjöberg som efternamn. Detta hade aldrig varit aktuellt förr i tiden. Ex. min förfader Anders Olofsson Öberg (1720-1771) hette ju både Olofsson och Öberg i efternamn. Med ditt inslag skulle han alltså hetat Anders Olofsson i förnamn och Öberg i efternamn, det låter inte särskilt bra och skriver man in anorna på detta sätt i ett släktprogram så anser jag att det är felaktigt!

[Lena A Löfström]

Hej Christer,
 
nu är det inte så att någon längre väljer att sätta Olofsson eller Olofsdotter som förnamn. Lagen är skriven så att Du inte längre kan ha dubbelnamn som tidigare. Numera kan man endast ha förnamn, mellannamn, efternamn. Min dotter t ex heter Emma Matsdotter Löfström. Hon kan självklart använda sig av Matsdotter men aldrig som ensamt efternamn och aldrig med ett bindestreck mellan det och Löfström. Som sagt, numera finns inget val, storebror har talat!
 
Hälsningar Lena A L

[Håkan Skogsjö]

Var man placerar patronymikon i olika datorporgram har tidigare diskuterats i Anbytarforum. Konklusionen där blev, vill jag minnas, att den bästa placeringen är beror på vilket program man använder.  
 
Att fundera över om ett patronymikon är ett efternamn eller inte är knappast särskilt fruktbart. Ett patronymikon är ett patronymikon. I namnet Mats Mattsson är det förstås möjligt att säga att Mattsson är ett efternamn (det står efter Mats), men i namnet Anders Olofsson Öberg är väl Olofsson ett mellannamn (det står mellan förnamnet och efternamnet).
 
Hur man skriver in anorna i ett släktprogram är  ganska ointressant. Det viktiga är hur forskningsresultaten visas i utskrifter och presentationer.

[Johan Sjöberg]

Christer:
 
Praxis bland Österbottensforskare är att ange namn enligt det österbottniska namnskicket, d v s Mats Matsson Finne, Jakob Josefsson Pellinen (bonde på Pellinen) etc. Dessa gårdsnamn användes i Österbotten som släktnamn! I regel fick släkterna namn efter gårdarna, men det förekommer också att gårdarna fått namn efter släkterna som kommit dit. Det gäller t ex i fallet Pellinen, som kom ifrån Pellinen i Kortesjärvi i Österbotten, och kom till Pedersöre i Österbotten, där de gav namn åt gården Pellinen, som sedan försvenskades till Pellis...
 
Jag är nog mer insatt i Österbottnisk släktforskning än vad du är, Christer...
 
Mvh
Johan Sjöberg, 1/16 österbottning

[Christer Öberg]

Ok Johan. Jag har själv anor ifrån Tornedalen och skrev bara vad jag tyckte... Sen är det ju precis som Håkan redogör att hur man skriver in det i dataprogram är lite olika. Visst blev gårdsnamnen ofta till släktnamn, men var det inte då så att det patronymiska efternamnen kom bort?
Jag har även en förfader som hette Mats Matsson-Finne och var bonde i Narken (Överkalix församling, BD). Finne betydde enl. skrift från Olof Hederyd att han var finsktalande. Detta tycker jag i alla fall låter rimligt. Det blev heller inget släktnamn. Nu är kanske jag inte rätt person för att diskuttera detta, men skrev det jag tyckte!

[Christer Öberg]

En sak till Johan;
Visst håller jag med om att namnskicket Mats Matsson Finne är korrekt, så skriver även jag.
Men jag anser att Mats är förnamnet och efternamnen är Matsson-Finne. Jag skulle vilja påstå att Finne är ett s.k. tillnamn, men det är jag kanske ensam om att tycka...

[Håkan Skogsjö]

Christer! Du skriver att efternamnet är Matsson-Finne. Har du verkligen påträffat namnet skrivet på det viset, med bindestreck? I så fall i vilken källa?
 
Vad gäller påståendet att namnet Finne är ett tillnamn, kan väl bara sägas att det inte är särskilt meningsfullt att kategorisera namn med olika termer som efternamn (gällde Mattsson ovan) och tillnamn (Finne) om man inte samtidigt definierar termerna (mig veterligen saknar de entydiga betydelser).  
 
Namnet Finne kan ju för övrigt i ett fall vara ett tillnamn (om man med ett sådant menar ett namn som var mest knutet till en viss person) och i ett annat fall ett släktnamn (jag känner en flicka som heter Finne i efternamn).

[Carl-Fredrik Hanzon]

Jag är personligen inte det minsta insatt i just österbottniskt namnskick, och jag har inga egna anor öster om Stockholm, men utifrån mina erfarenheter av götalänska (läs: östgötska och småländska) förhållanden, gör jag den bedömning om tillnamn och släktnamn som nedan redovisas.
 
Begreppet efternamn, som ju är en sen och ganska intetsägande sammanfattningsterm (med dagens innebörd, vill säga), lämnar jag i stort sett därhän. Den enda information det förmedlar är ju ordningen och positionen i förhållande till andra namn. Och vad ska f.ö. betraktas som för- och efternamn, när man diskuterar ungerska namn resp. s.k. gårdsnamn från Dalarna, vilka har det gemensamma, att de sätter namnet av släktnamnstyp först?
 
Under perioden fram till ca 1750 var förhållandet mellan tillnamn och släktnamn synnerligen vag och flytande. Vissa namn, som urspungligen fungerade som tillnamn, tycks ha stelnat, och blivit släktnamn, medan andra var engångsnamn, som endast den ursprunglige bäraren använde, medan barnen använde patronymika eller helt nya tillnamn.  
 
Patronymika, som ju fram till reformationen (och långt in på 1500-talet) var den namntyp som användes av en överväldigande majoritet av folket, och av alla samhällsgrupper, även kungahuset och adeln, var ju som Håkan Skogsjö mycket riktigt framhåller, varken förnamn eller släktnamn, utan en helt självständig namntyp, vars främsta karaktärstika var att de skiftade från generation till generation på så sätt att faderns förnamn blev första ledet i sonens eller dotterns patronymikon. Dessa patronymika sattes så småningom ur spel, när de stelnade och blev släktnamn. Detta är en långsam process, som börjar i vissa områden på 1850-talet, och har i andra landsändar inte helt genomförts förrän på 1930-talet. Genom denna förändring kan man ju inte längre betrakta den ännu i dag vanligase namntypen: son-namnen som patronymika, utan snarast som släktnamn, men utan någon större särskiljande funktion. Men före denna genomgripande förändring kan man definitivt inte betrakta patronymika som släkt- eller tillnamn, och självfallet inte heller som förnamn. Det är heller inte lämpligt att i register sortera efter patronymika. Personer, som inte bär släktnamn bör i dessa sammanhang sorteras efter förnamn. (beträffande tillnamn är det mera tveksamt) Och man bör definitivt INTE sätta bindestreck mellan patronymikon och släktnamn/tillnamn, när alla tre namnformerna förekommer.(jfr exemplet Mats Matsson-Finne i de föregående inläggen som avskräckande exempel) Detta gäller naturligtvis under förutsättning att det inte är sent 1800- eller 1900-tal, och personen i fråga faktiskt skriver sig på detta sätt.  
 
Men vid sidan av patronymika, som var föga särskiljande och identifierande, fanns hos allmogen ytterligare en namnvariant, och då en icke-officiell sådan: personer benämndes efter gården eller torpet där de bodde; Måns i Berga, August i Hultet, Britta på Snippen etc. Det var nog vanligen på det sättet man på landsbygden särskiljde varandra. Det fanns helt enkelt för många Anders Eriksson eller Nils Persson, för att enbart namnet skulle räcka för fullständig identifikation.