Efternamnets stavning

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Man kan ju se att efternamn kan stavas på olika sätt i husförhören. Min farmors mor hette Brännström, men jag har också sett varianten Brändström (inte just för henne, men andra syskon)
 
Då är frågan? Det var ju prästen som noterade namnet. Kan man tänka sig att han frågade hur de stavade efternamnet eller skrev han det som han ansåg. Samma sak om min farmors morfar tog sig namnet Brännström och meddelade prästen det, för jag antar att han gjorde det. Frågade prästen då Johan hur han ville stava det eller bestämde prästen själv stavningen. Det var ju lite si och så med stavningen och läsförmågan förr, i detta fallet ca 1845.
 
Vilken stavning ska man välja? Jag själv har valt den stavning, jag sett senast av en faster och som också är den tidigaste. man önskar ju välja det efternamn, som faktiskt togs från början, inte ett efternamn, som godtyckligt blivit nedskrivet av prästen.
 
Idag kan man ju snitsa till stavningen på efternamnet på olika sätt. Samma sak där, hur ska man stava? Om morbror 1 stavar så, morbror 2, stavar på ett annat sätt och morbror tre på ytterligare att tredje sätt. Hur skulle ni föra in dessa namn i era anteckningar?
 
Ann-Mari

[Paola Grafström]

Hej Ann-Mari!
 
Ja det är mycket klurigt. Jag har många sådana fall.  
Jag försöker, i de flesta fall, att stava som det stavades när de dog. För annars blir det kanske virrigt när de är registrerade i tex dödskivan på ett sätt, och i husförhör på ett annat.  
Men som du märker kan jag inte vara konsekvent eftersom vi ännu saknar lite dödsår. Det gäller ju de som levde på senare 1800-talet och början av 1900. Annars tar jag det som är mest använt för personen i fråga under deras liv och hoppas att det är så de skulle vilja ha det. För det är ju inte säkert att det är rätt stavat från början heller. Tex W eller V, Ä eller E. Och när små barn dör så stavar jag som pappan stavade. Så i en familj kan det bli olika stavningar hos mig.  
 
Jag tror att prästerna på många håll styrde hur man stavade både för och efternamn! Det gick ju som alla sett ett visst mode i namn även då. Och som du säger så var det ju lite si och så med stavningen, de kanske inte hade så mycket att tillägga själva.
 
Ett fall ganska nära i tid var min faster, som farmor och farfar ville döpa till Marta efter farmors mor, men det sa prästen nej till. Det var Märta hon skulle heta, inget annat.
 
 
Ja så gör jag!
 
Hoppas någon mer kommer med sina synpunkter!
 
Mvh Paola

[Ann-Mari Bäckman]

Paola!
 
Tack för att du svarade på mina funderingar!
 
Jag blir jätteglad om jag hittar något dokument, som berättar hur de själva stavade sitt efternamn eller också vilket som var deras tilltalsnamn. Sådana dokument är väl lättast att hitta över folk, som inte är födda för så länge sedan.
 
Ann-Mari