""""-h"""" sist i kvinnonamn - mode eller tradition?

[Peter Funke (Aningen)]

Numera ser man allt oftare stavningar som Mariah och Lenah t.ex., och jag undrar hur vanligt detta var förr - finns motsvarande stavningar dokumenterade i gamla kyrkoböcker, eller är det månne en anglicism inspirerat av idoler som Mariah Carey? Av intresse är också frågan om tillägget -h blivit vanligare redan vid dopet, eller om det fortfarande mestadels är ett personligt val, gjort vid vuxen ålder. (Sara har man ju sett med -h, som hos Zarah Leander, fast det var väl ett artistnamn?)

[Tord Påhlman]

Zarah Leander, född Hedberg, gift pro secundo Hülphers, hette Zarah med just den stavningen, i varje fall vid sin bortgång. Men stavningen med Z och h kan ju mycket väl ha anammats vid vuxen ålder.

[Elisabeth Thorsell]

Tord, Zarah var gift tredje gången med Arne Hülphers, inte andra. Första giftet var med Nils Leander, andra med Vidar Forsell, och sen blev det Hülphers.  
 
Jag har en stark känsla av att hon nog var döpt till Sara Stina, men har inte ännu kollat det i Karlstads födelsebok. Se artikeln om släkten Hedberg i Släktboken Släkten... nr 2, utg av Sveriges Släktforskarförbund 2001 (om jag inte minns fel).

[Steve Palmquist]

En av min farmors kusiner hette Anna-Lenah Elgström, hon var författare och journalist och hennes mor och far döpte henne till detta namn. Men i den släkten kunde man ocksA hetta bAde Vladimir, Charles och Ossian... (och Friederike och mAnga andra utländska former av namn etc. De var blandsläkter helt enkelt!))Det var pA 1870,80 ovh 90-talet!
 
Med vänliga hälsningar: Steve/M?laga

[Tord Påhlman]

Elisabeth, jag vet att Zarah var gift tre gånger, men glömde i hastigheten bort Nils Leander, som verkar ha överlevt henne med ca 9 år. Slarvigt av mig. Enligt WIKIPEDIA, Den fria encyklopedin föddes hon som Sara Stina Hedberg.

[Elisabet Arvidsson]

H eller inte efter kvinnonamn.
Beror väl på om man vill vara svensk eller internationell? Nja, Förr så spelade det ingen roll hur man stavade namnen  det var samma namn ändå, nu så är det så väldigt noga.
Alla tycks tro att det ska vara med -h även om man inte har det.
Jag skriver tydligt Elisabet utan h vad får jag för svar inte bara här utan i allmänhet jo, med h=Elisabeth och det är väl inte jag då jag har en specifik historia ang hur jag ska stava mitt namn. Ja, Det är nog lite mode att man vill vara lite internationell eller engelsktalande/fransktalande eller hitta på något som ingen annan har.
mvh elisabet

[Anna-Carin Betzén]

Några funderingar kring -h i engelskan:
 
Just -h efter t är lite speciellt i engelska namn, eftersom engelskans th är besläktat med fornnordiskans ?. Ord som tidigare innehållit ? har i svenskan glidit över till antingen t eller d. Ett -h efter t gör alltså (fortfarande) hörbar skillnad på engelska, medan det är en ren dekoration i svenskan.
 
Jag tog en titt på listan över vanliga engelska kvinnoförnamn i Webster's New Encyclopedic Dictionary. Det är en ganska liten andel av namnen som förekommer både med -h efter slutvokalen, och där anges alltid både varianten med och utan -h i listan. Vad jag kan se anges alla de namnen ha grekiskt eller hebreiskt ursprung. Det vore intressant att veta om det är en slump eller om det har att göra med uttalet på de språken. (Jag såg f.ö. bara ett enda namn som på motsvarande sätt hade ett frivilligt h inpetat inuti namnet.)

[Peter Funke (Aningen)]

Studerar man SCB:s namnstatistik för de senaste åtta åren så finner man en del överraskande resultat! Sålunda finns inte någon Mariah eller Lenah med i statistiken vid något tillfälle under de senaste åtta åren, vilket innebär att det finns färre än tio flickor per år som fått detta namn. Däremot döptes många Maria och en del Lena, enbart 2005 tillkom 132 Maria och 13 Lena. För Sara ser det något annorlunda ut: 462 Sara mot 69 Sarah 2005 (dock ingen Zarah...), och Lea döptes 109 flickor till år 2005, medan 74 fick namnformen Leah samma år. (Elisabet/h och Lisbet/h har jag inte tagit med, eftersom det namnet nog har en något annorlunda tradition.) Kontentan? Möjligen att man är mer konservativ vid valet av dopnamn än vid det egna valet av stavning som vuxen! Vi får väl överlåta åt framtidens namnforskare att utröna om ändelsen -h var en tillfällig trend eller födelsen av en ny namntradition runt tusenårsskiftet...
Tack för flera intressanta svar värda att fundera vidare över!

[Håkan Bergström]

Jag vill minnas att de tyska myndigheterna ville att Zarah Leander skulle byta förnamn till nåt mer ariskt. Alla judinnor tvingades ju bära namnet 'Sara' vare sig de döpts till det eller inte.
 
Zarah Leander vill inte det och en kompromiss var kanske att stava om namnet.

[Ann-Mari Östberg]

Hej
Lite parentetiskt om Zarah Leander.  
En av mina gamla lärarinnor på flickskolan i Karlstad (det var i mitten av 50-talet) visade oss en bok hon fått av några elever långt tidigare. Zarah skrev sig med Z och med -h på slutet redan då.
 
Hälsningar
Ann-Mari

[Peter Borg]

Zarah L. stavade sitt förnamn med Z och h redan runt 1930. Jag har gamla 78-or från 1929 och 1930 och redan då står det Zarah Leander.
 
Har för 5 minuter sedan kollat i födelseboken för Karlstads stadsförsamling år 1907 och den 15 mars föddes Sara Stina Hedberg, givetvis utan både Z och h. Omstavningen blev säkert till i samband med att hon skred in i artistvärlden.

[Maj-Len Ahlskog]

Det är väl egentligen bara hebreiska bibliska namn som ska stavas med -h i slutet, iaf i engelskan. Som Elisabeth, Sarah, Susannah, Deborah, Dinah, Leah, Rebeqah, Susannah och Hannah (men Anna som är den grekiska formen). Tror inte någon stavade Sara el Hanna med h i slutet innan man inspirerades av USA. Nuförtiden tycks alla unga tjejer stava sitt namn Sarah, inte Sara. Man stavar t o m Nora som Norah, trots att det inte alls är något bibliskt namn.
 
Men just Elisabeth tror jag stavades med h redan förrän den stora angliceringen. Har sett det stavat så på släktingar födda på 1700-talet. Men ofta står det bara Lisa och det var säkert vad de kallades. Vill man anglicera det namnet så får man stava Elizabeth.
 
Judit/h är ett gammalt hebreiskt namn. Där blir det ett annat ljud med h på slutet i engelskan men inte i svenskan. Vet inte vilken stavning som var vanligast förr. Idag är säkert Ruth vanligare än Rut. Och Edith (inte bibliskt) vanligare än Edit.
 
(Meddelandet ändrat av (Mei) 2015-10-18 02:01)

[Ann-Mari Bäckman]

Kan det inte vara så också att man i många fall bara vill snitsa till sitt namn, så att det ska bli lite annorlunda. När så alla har snitsat till namnet på samma sätt ja, då kan man gå tillbaks till ursprungsstavningen.
 
I en viss ålder, 10-årsåldern tror jag, ändrade jag min stavning från Ann-Mari (dopnamnet) till Ann-Marie. När jag så fyllde 40, så bestämde jag mig för att gå tillbaks till ursprungsstavningen. Jag tyckte då att det var trevligare än en massa e:n här och där.

[Maj-Len Ahlskog]

Förvisso, jag stavade en period mitt namn Maylene.  Men jag var barn/tonåring då. Den ursäkten har inte föräldrar som namnger sina barn.
 
Många är helt inriktade på att ge sina barn internationella namn. Och med internationella menar de som accepteras i UK/USA. Alltså inga konstiga svåruttalade svenska namn. Inga namn med Å, Å, Ö i. Då ser Sara för bonnigt svenskt ut, nej Sarah måste det vara. Mauro Scoccos kända låt Sarah är ju på svenska, men givetvis ska det vara den coola engelska stavningen.
https://www.youtube.com/watch?v=XEMhRkxcfwk}https://www.youtube.com/watch?v=XEMhRkxcfwk

[Maj-Len Ahlskog]

Stavningen Mariah blir extra konstig om man vill ha en hebreisk stavning, eftersom den hebreiska versionen är Miriam. Men man får ett annat uttal i engelskan då, mer som berget Moriah i Gamla testamentet.
 
Namnet Miriam finns också i min släkt. Men Maria är mycket vanligare. Förr i tiden var Maja det självklara smeknamnet för Maria; idag är det Mia. Maja ses nog som ett separat namn idag.