ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2007-02-23  (läst 2019 gånger)

2000-03-13, 02:25
läst 2019 gånger

Birgitta Zandhers

Hur pass vanligt är det med syskon som har identiskt lika förnamn?
 
Som exempel kan jag nämna en familj i Färlöv, Skåne. Två av sönerna hette Nils. Den förste född 1754, den andre 1764. Bägge uppnådde vuxen ålder.

2000-03-13, 09:18
Svar #1

Kristina Fransson

Hej!
 
Jag vet inte hur pass vanligt det är med lika förnamn, men min far och hans äldre bror hette båda Nils. 1908 föddes Nils Gösta Olof och han kallades Olof. Enligt min far, fick farfar dåligt samvete för att han inte kallat sin förste son för Nils, efter sin far. Så när nästa son föddes 1909, fick han heta Nils Herman Engelbrekt och han kallades Nils!  
 
Hälsningar
Kristina Fransson, Västerås

2000-03-13, 12:29
Svar #2

Utloggad Göran Ulväng

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 145
  • Senast inloggad: 2017-01-11, 09:17
    • Visa profil
    • www.ekhist.uu.se/Staff/GUlvang
Hej Birgitta!
Hur vanligt det har varit vet jag inte, men vanligt kan det knappast ha varit med tanke på förnamnets stora sociala- och kulturella betydelse i det äldre agrarsamhället.  Det exempel som Kristina F tar upp är dock av en annan  typ. Vid namngivning med trippelnamn är det tvärtom mycket vanligt att samtliga söner erhåller faderns tilltalsnamn.  
Det finns en hel del forskning om namngivning i historisk tid, inte minst när det gäller det äldre svenska agrarsamhället. Som exempel kan nämnas: Liljewall, B 1995: Bondevardag och samhällsförändring, Lind, G 1986: Navn, stand, rang og slaegt, Asplund 1985: Tid, rum, individ och  kollektiv, Daun, Å 1978: Namnskicket i Laknäs, Ingers, E & Carlsson S 1956: Bonden i svenska historia, och slutligen, Modéer, I 1964: Svenska personnamn. handbok för universitetsbruk och självstudier. Lycka till!
 
Hälsningar
Göran

2000-03-13, 14:34
Svar #3

Bo Persson

Att det inte var helt ovanligt med att två barn i samma syskonskara bar samma namn och båda nådde vuxen ålder kan konstateras i Ydre härad i södra Östergötland. Hette både farfar och morfar Lars eller farmor och mormor Kerstin, hände det ganska ofta, att två bröder hette Lars och två systrar Kerstin. Exempel: tingsprot. Ydre 1682 21/6: Ryttaren Per Larsson i Fundshult och hans bröder bägge Lars Larssöner söker hävda rätt till 1/4-delshemmanet Födekulla under Fundshult....

2000-03-13, 14:35
Svar #4

Utloggad Jens Arvidsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 173
  • Senast inloggad: 2011-10-27, 09:36
    • Visa profil
(Det här inlägget är ett svar på en postning av Eva Leksell under ämnet Återbruk av bortgångna barns namn.)
 
Eva, jag syftar på precis samma företeelse som du gör, det var också därför jag skrev på 1700-talet och tidigare. Därefter verkar bruket med samma namn på flera levande syskon upphöra.
 
Men att det var mycket vanligt med vuxna syskon med identiska förnamn på 1700-talet och tidigare i Halland är något som varje hallandsforskare får anledning att konstatera.
 
Jag har liten erfarenhet av forskning i andra landskap, men med tanke på vad Anders Berg tidigare meddelat om Skåne, Anita Hjort om Västergötland och Eva Mårtensson Kangeman om Blekinge, är det nog inte spekulativt att anta att det var vanligt även i grannlandskapen.
 
Vad är det egentligen som får dig att så ihärdigt tro motsatsen?

2002-01-05, 12:38
Svar #5

Hans Bengtsson

Det förekom även i 1700-talets Västergötland att två överlevande barn bar exakt samma förnamn, men det var mycket ovanligt. Jag har stött på saken två gånger, och i båda fallen rörde det sig om namnet Anders. Förmodligen får man - statistiskt sett - gå igenom flera tusen familjer för att hitta fenomenet. En rimlig gissning kan väl vara att barnen inom familjen skildes åt med beteckningar som Stor-Anders och Lill-Anders eller något liknande. I Kronobergs län har jag aldrig stött på fenomenet.
 
Något vanligare var det att en son hette Anders och en annan Andreas, vilket kunde leda till att båda sönernas barn kom att få patronymikon Andersson/Andersdotter.
 
Hans Bengtsson

2002-01-05, 22:38
Svar #6

Nina M.Nordby

Jeg har også det samme fenomenet i min slekt tilbake i Lur, Bohuslän, på 1700-tallet. Var det slik at man ga barn nr. 2 samme navn fordi man antok at det første ikke ville vokse opp?? Som en liten kuriositet kan jeg nevne at en av mine aner fikk 5 sønner, 4 døde fortløpende og alle het de Lars!! Kun den ene vokste opp altså. Var det for å sikre navnetradisjonen mon tro??

2002-01-06, 12:25
Svar #7

Bosse Forsström

Anledningen till att två syskon fick samma namn kunde ju helt enkelt vara att de blev uppkallade efter två äldre släktingar med samma namn. Jag har ett par exempel ur min egen släktkrets i norra Bohuslän:
 
Torsten Tormosson, ? - ~1679, och Karin Andersdotter i Mällegården, Näsinge (O), hade två döttrar som båda hette Anna. Den ena var gift med Rasmus i Hede, Skee (O), den andra med Gunnar i Bräcke, Näsinge (O).  
 
Den ena torde ha blivit uppkallad efter sin farmor Anna Trondsdotter, g. m. Tormo Svensson i Mällegården, Näsinge (O), den andra efter sin mormor Anna Bryngelsdotter, g. m. Anders Rearsson i Tjärnöbo, Tjärnö (O).
 
Ur samma släktkrets finns ytterligare ett exempel: Hans Torstensson 1714 - 1771 och Olug Andersdotter 1723 - 1778 i Gullnäs, Tjärnö (O) hade två söner med samma namn, Anders d. ä. 1752 - 1812, Gullnäs och Anders d. y. 1755 - 1796, Gullnäs. Den ene torde vara uppkallad efter sin morfar, Anders Zandersson 1693 - 1755, Lindholmen, Tjärnö (O), den andre efter sin farbror, Anders Torstensson 1719 - 1748, Tjärnöbo.
 
Den sistnämnde var väl troligen uppkallad efter sin fars morbror Anders Torstensson 1651 - 1746, Tolsby, Aremark, ?stfold, Norge, som väl i sin tur var uppkallad efter sin morfar ovannämnde Anders Rearsson i Tjärnöbo.
 
Att man inte vid den här tiden alltid höll sig till regeln att äldste sonen skulle uppkallas efter farfadern framgår av att Hans och Olugs son Torsten föddes 1758, alltså efter sina bröder de båda Anders, och långt efter att farfadern avlidit 1737. Ibland hävdas det att man bara uppkallade barn efter avlidna personer, men det verkar inte heller stämma i det här sista exemplet.
 
Se f. ö. Bertil Holmströms hemsida på http://hem.bredband.net/holjon/bertilh/hem/Tjernebo/Tjernebo.html om Tjärnöbosläkten.
 
Mvh Bosse F

2002-01-07, 09:53
Svar #8

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Jag har ett exempel ifrån Glimåkra socken, Skåne:
Lars Månsson (1674 i Brötakulla - 1730 i Trollakulla, begr 1/3) o h h Bengta Månsdotter (1680 i Trollakulla - 1722 ibid, begr 9/12) fick - bland sina 13 barn - sönerna Måns (1700, dp 28/12 - 1701, begr 26/5); Måns (1702, dp 4/5 - ?); Måns (1706, dp 26/8 - ?); och 1718 - slutligen - TVILLINGARNA Måns (båda döda 1720, begr 24/6 resp 2/10).  
(Nummer 2 och 3 har jag inte kollat upp så noga ännu, men jag förmodar att de dog innan tvillingarna föddes.)
En del menar att barn som får samma namn som tidigare avlidna syskon, är namngivna efter detta syskon. Min id? är snarare att föräldrarna ville ha ett barn med det namnet - ofta namngivet efter någon förfader -, och om det inte gick med det första barnet så provade man med ett till. Det andra barnet ska alltså - enligt min uppfattning - ha blivit namngivet efter samma person som det föregående, nu avlidna barnet, blev namngivet efter. (Detta naturligtvis under de tider och förhållanden som man verkligen namngav barnen efter avlidna förfäder.)
 
Det finns också ett exempel från Loshults socken med TRE söner som alla hette likadant; namngivna efter farfars far, farfar och morfar. (Men jag tror jag har nämnt det tidigare här på Anbytarforum.)
 
Hälsningar
Mikael

2002-01-14, 22:44
Svar #9

Åsa Johansson

Mitt dilemma handlar om partonymikon/släktnamn/normering/förväxling,skulle man väl kunna säga.Jag vet inte vilket. I Nora församling föds en gosse 1835 som får namnet Jan Jansson efter fadern Jan Blomberg. Jan Blomberg har jag sett heter Johan i födelseboken 1793, men sedan aldrig mer utan bara Jan (Hans far hette också Jan Blomberg och var ryttare, nu börjar det bli rörigt.)Tillbaks till Jan Jansson som får egna barn bl.a Anna Maria Jansdotter 1874. Logisk namnföljd. Hon får sin första oä 1897 och då står det moder Anna Maria Jansson, så också när hennes andra oä 1909 kommer.Min farfar. När hon sedan dyker upp i en ny församling och gifter sig 1910 så ser man att det är hennes första gifte,men DÄR står det att hon heter Anna Maria Johansson.Hon gifter sig med en änkling Karl Erik Sörling, som själv hade två barn.Nu säger mina släktingar att min farfar kallade sig(hette?)Sörling ända tills han skulle in i lumpen, då dög det inte, utan det blev till att heta Johansson igen. Betydde det möjligen att han inte adopterades, vilket jag håller för troligt. I Anna Marias dödsannonstext står det att hon sörjes närmast av sina två barn.De Sörlingska barnen står dock med i själva annonsen.Men hur kunde Jansson bli till Johansson? Allt detta utspelar sig alltså i Nora, Huddunge (Heby)och Tärna (Sala), Västmanlands län.    MVH/Åsa Johansson

2002-01-14, 23:03
Svar #10

Utloggad Bo Berndtsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3221
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 10:33
    • Visa profil
Jan och Johan betraktades av många präster som samma namn, födelsebokens Johan blev ju t.ex. Jan, skriver du.
Att din farfar inte adopterades av Sörling är helt klart, adoption fanns inte i svensk rätt vid denna tiden, fosterbarn saknade arvsrätt och hade närmast ställning som tjänstehjon.

2002-01-17, 10:12
Svar #11

Åsa Johansson

Tack Bo.
Det börjar klarna. Man bör alltså gå på det förnamn man ser i en födelsebok och inte i husförhören? Vad gäller efternamn vore det väl mest logiskt att ryttarnamnet Blomberg hade gått vidare? MVH/Åsa

2002-01-17, 16:06
Svar #12

Hans Bengtsson

Hej Åsa!
Det är, tycker jag, inte alldeles självklart att man alltid skall gå på förnamnet i födelseboken. En del präster hade för vana att där latinisera namnet, så att Peter (eller Petter) där fick heta Petrus, Lars fick heta Laurentius, osv. Skall en bonde som formellt var döpt till Laurentius Larsson kallas så i sammanställningar? Nej, jag tycker inte det. Han var för omgivningen säkert känd som Lars Larsson eller Lasse Larsson. Många gånger kände han säkert inte ens själv till sitt formella dopnamn! Husförhörslängderna ger ofta en bättre uppfattning om vad personen verkligen var känd som.
mvh
Hans Bengtsson

2002-01-19, 18:57
Svar #13

Åsa

Tack Hans för din infallsvinkel. Känner att jag  saknar husförhören när jag forskar efter 1895, just för att få en bild om familje/gårdsförhållandet. Så var det också i detta fall. I Huddunge församlings församlingsbok 1901-1911 heter damen ifråga Anna Maria Jansson, och  under vigda 1898-1918 I Tärna heter hon Anna Maria Johansson då hon gifter sig 1910. Måste ju alltså hänt någonting i lysningsattesten fån Huddunge som avgjort saken. /Åsa

2002-01-20, 18:24
Svar #14

Utloggad Lars Nylander

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2023-07-08, 23:39
    • Visa profil
Bildhuggaren i Härnösand Måns Gran hade två söner med namnet Magnus/Måns. Den ene var bildhuggare Magnus Granlund i Stockholm och den andre magister Magnus Granlund, konrektor i Piteå. Detta enligt änkan Elisabets bouppteckning 1751.  
 
Källa: I Telhammar: Predikstolsmakare... (1978) sid. 134f

2003-03-23, 11:26
Svar #15

Kerstin Söderlind

Två vuxna Hannor i samma syskonkull. Jag har ytterligare ett exempel på samma namn på två syskon som levt till vuxen ålder. Flickorna är födda i Örananäs Örkeneds f och är 2 av fem döttrar till Jöns Månsson från Kruseboda och Kjersti Hansdotter fr Killeboda Oppmann f.  
Hanna dä f 1814 d 1895 (äldst i syskonskaran) och Hanna d y (yngst i syskonskaran) f 1823 d 1898. Däremellan kom Bengta f 1816 d 1898, Maija f 1819 d 1898 och Nilla f 1821 d 1858.  
I brev som finns bevarade benämns de Hanna d ä och Hanna d y.
Jag har inte funnit någon koppling bakåt med namnet Hanna men Hanna d ä äldsta dotter döps även hon till Hanna.  
 
Hälsningar
Kerstin

2003-03-26, 15:35
Svar #16

Sofia Ingmarsson

Jag har en familj i Mölltorp i Västergötland som hade två barn med samma namn. Det är ju egentligen inget ovanligt med det... Men nu var kruxet att första dottern föddes 1774-11-03 och döptes till Margareta. Två år senare i slutet av december föddes ännu en Margareta. Då LEVDE fortfarande dottern Margareta född 1774. Hon dog visserligen 1778 av mässling.  
 
Varför döpte de andra dottern till samma namn? Farmodern hette Katarina, vad mormodern hette vet jag inte ännu. Var Margareta d.ä. så sjuk då Margareta d.y. föddes så att föräldrarna inte visste om hon skulle överleva? Hon kan väl inte haft mässling redan då?

2004-09-30, 20:05
Svar #17

Utloggad Judit Hansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 62
  • Senast inloggad: 2016-08-31, 14:45
    • Visa profil
Jag ser här att detta ämne vilat, ändå tycker jag mig ha läst inlägg senaste veckan, jag måtte väl ha drömt....
Här kommer iallafall några syskon med samma namn, som verkar uppnått vuxen ålder.
“ Ur Wedbo härads domböcker 1613-1732”  (Anders Edestam) Följande på s 5 för år 1617: “.. Per Persson hade barnen: Björn, Store Olof, lille Olof, Bryngel och Angier ” I texten framgår att lille Olof dog barnlös, men troligen blev han väl vuxen eftersom han omnämns när arvet efter Per skall skiftas.
När Jag letade efter detta ställe i boken, fann jag ännu en notering: ”.... ( Hans, Olof, Börje D.ä, och d.y. , Bryngel och systrarna..........)  s 409

2004-09-30, 23:56
Svar #18

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Jag har stött på några fall med två söner med samma namn, men då gäller det med två olika mödrar. I dessa fall var åldersskillnaden relativt stor. Detta gäller 1700-tal och ev. början av 1800-tal. Detta är från Svärdsjö och Bingsjö i Dalarna.

2004-10-01, 00:05
Svar #19

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Hej Judit m fl!
 
Så länge den bundna namngivningen tillämpades var det oundvikligt, att det ibland blev samma förnamn på flera syskon. Det hände inte bara när farfar/morfar och farmor/mormor hade samma namn. Det kunde också finnas någon från en tidigare generation, som levat länge och ännu inte blivit uppkallad.  
Dessutom var det ju så, att om en änkling gifte om sig och fick barn i andra äktenskapet så skulle första dottern ha den avlidna hustruns namn. Detsamma gällde förstås när en änka gifte om sig. Då skulle förste sonen ha den döde mannens namn.
 
Ingegärd

2004-10-01, 09:20
Svar #20

Utloggad Johan Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 345
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Jag har liknande fall i min farmors släkt. Hon hade två fastrar med samma namn. De hette båda Elna Persdotter. De var döttrar till bonden Per Jönsson (1774 - 1822)i Grove, Breared,Halland, och hans hustru Maria Nilsdotter (1788 - 1858) född på gården Mosilt, Breared. De båda Elnorna föddes 1812 respektive 1814 och levde åtminstone upp i 30-årsåldern. Jag har inte hunnit följa dem resten av deras liv och kan inte ange dödsåren.
Allt talar för att de båda uppkallades efter farmor och mormor.
Farmodern Elna Svensdotter, f. i Högalt, Breared, levde mellan 1745 och 1807. Hon var gift med bonden Jöns Persson i Grove (1735 - 1799). Mormodern Elna Fredriksdotter Spångberg, troligen född i Breared,och gift med en Nils Jönsson i Mosilt levde mellan 1749 och 1812.
Frågan är nu vilken Elna som uppkallats efter vilken. När den första Elnan föddes 1812 var farmodern redan död. Mormodern dog mot slutet av samma år men levde vid dopet och bar barnet då. Det verkar troligt att flickan uppkallades efter henne. Men jag har också sett en uppgift om att barnen i regel uppkallades efter avlidna anmödrar eller anfäder.  
Finns någon med synpunkter på detta? Jag vill gärna komma till fullständig klarhet om vilken Elna som uppkallats efter vilken.
Johan Sjöberg

2004-10-01, 10:43
Svar #21

Utloggad Gunnar Jonsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2177
  • Senast inloggad: 2024-03-23, 13:34
  • Gunnar Jonsson, Säffle
    • Visa profil
Om man ska gå efter nån slags rangordning, så kanske den gamla norska kan vara gällande även i Sverige. Första sonen efter farfar, andra efter morfar, tredje efter farfarfars, fjärde efter farmorsfar osv. Dotter nr 1 farmor, nr 2 mormor, nr 3 farfarsmor osv.

2004-10-01, 11:33
Svar #22

Utloggad Dag Bremberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 912
  • Senast inloggad: 2015-02-11, 23:05
    • Visa profil
Båda varianterna tycks ha förekommit, dvs att man strikt följt den ordning Gunnar nämner eller att man gett namn efter en avliden. Om man ser till landet som helhet är det väl den senare varianten som varit vanligast.
Jag får reservera mig för att jag inte har någon rikstäckande statistik, och jag vet inte om någon annan har det. Ämnet har diskuterats tidigare utan att vi uppnått fullständig klarhet.

2004-10-01, 14:36
Svar #23

Utloggad Leif Olsen

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 71
  • Senast inloggad: 2013-06-12, 00:02
    • Visa profil
I Danmark var det også almindeligt at opkalde børn efter farfar, morfar etc. Men hvis en enke (mand eller kvinde) blev gift igen og fik børn, skete det ofte at børn i det nye ægteskab blev opkaldt efter den afdøde ægtefælle. Venlig hilsen Leif

2004-10-01, 23:49
Svar #24

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
När man läser de flera av de ovanstående inläggen får man intrycket att det rör sig om ett totalt bundet och stelnat namnskick, där individen (läs: föräldrarna) inte hade något att säga till om. Så var det inte riktigt, även om vi ibland tycker att det ser så ut.  
 
Det hela byggde naturligtvis på frivillighet; att det fanns namntraditioner som var en naturlig del av den kultur man tillhörde, och som man på et postivt sätt iakttog på samma naturliga sätt som man firade jul, påsk, midsommar eller deltog i skördearbetet.  
 
Men observera att det hela var en folklig och kulturell sedvänja; det fanns inga officiella samhälleliga krav, utfärdade av någon myndighet eller överhet, där brott kunde medföra sanktioner eller repressalier.  
 
Det enda som skulle kunna drabba den som trotsade traditionen och konventionen, skulle i så fall vara grannars och släktingars missnöje och ogillande blickar. Och visst hände det att unga föräldrar i fråga om namnval ibland fick ge sig för det äldre generationen eller familjepatriarken, i synnerhet om denne fortfarande med full kontroll styrde på gården. Och visst hände det ju någon gång att prästen satte stopp för föräldrars kanske väl fantasifulla, äventyrliga eller åtminstone mindre konventionella namnförslag. Och det kunde han göra i kraft av dopförrättare.
 
Ett indicium för att det inte handlade om ett i egentlig mening bundet namnskick, är ju det faktum att namn som började komma ur modet ofta ratades, och ersattes med antingen ett modernare och tidsenligare namn, eller att man gick ytterligare en generation bakåt, och kanske valde farfarsfars namn i stället för farfars, om det sistnämnda kändes för ålderdomligt. Men märk väl; nu talar vi huvudsakligen om 1700-tal eller åtminstone sent 1600-tal.
 
Och observera dessutom att att namnskicket snarast var en mall eller ett ideal. I verkligheten finns det gott om undantag. Hos vissa barnfamiljer får man gå ganska långt tillbaka bland anfäderna och -mödrarna, för att hitta den som givit namn åt de äldsta barnen. Detta har naturligtvis delvis att göra med det ännu ca 1700 i många trakter gällande bruket att endast uppkalla avlidna personer. Levde fortfarande farfar, när den älste sonen föddes, gick man ofta tillbaka till farfars far eller farmors far. Samma sak gällde naturligvis på kvinnosidan.

2004-10-02, 00:24
Svar #25

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Regel om att namnge första sonen efter farfar och andra efter morfar, är allmänt gällande fram till mitten av 1800-talet och ibland ytterligare några årtionden bland allmogen i Dalarna. Bland finare folk och i närheten av bruken upphör detta när det börjar med mer än 1 förnamn.
Men regeln har också undantag. Vissa personer som på något sätt fått dåligt ryktet, är det tydligt att deras namn också fick dåligt ryktet och uteslöts.
Även vissa omoderna namn försvinner. Men en viktig orsak att namn försvinner ur släkten är att de lever tillräckligt länge för att inte få syskon, men inte tillräckligt länge för att få egna barn.
Vissa namn kan härledas ett antal generationer bakåt genom speciella lokala namn.
Jan/Johan/Joan och Jon/Jonas/Joen uppfattas ofta som samma namn, men genom att o och a kan se ganska lika ut när vi läser texten. Men det uppfattades nästan alltid som två olika namn.

2004-10-02, 10:27
Svar #26

Utloggad Johan Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 345
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Jag är naturligtvis helt på det klara med att namngivningen varit en fråga om kulturell och folklig sedvana utan några tvingande lagbud. Vem som helst som tagit del av kyrkobokföringen kan se att vi under åtminstone andra hälften av 1800 - talet hade ett omfattande uppbrott från denna tradition, och att vi fick en rikare och mer fantasifull namnflora, inspirerad bl.a. av popuärlitteraturen.
 Men jag hävdar att det fall jag tagit upp, från Hallands skogsbygd, utspelats i en konservativ allmogemiljö, där man inte utan vidare bröt med traditionen.Just den lilla byn Grove i Breared erbjuder exempel på detta. De senaste 250 åren har två gårdar funnits i byn. Troligen har de uppstått genom hemmansklyvning av en tidigare ensamgård. Det handlar om släktgårdar, möjligen också, längre tillbaka i tiden, om samma släkt. Vad som är anmärkningsvärt är att ägarna av dessa gårdar under tre parallella generationer haft identiska för- och efternamn. Först hade vi två Per Jönssöner, därefter två Jöns Perssöner och därefter åter två Per Jönssöner. Detta varade från slutet av 1700- talet till långt in på 1900-talet. Trots de uppenbara olägenheterna (som bjuder på fallgropar för släktforskare), var det först mot slutet av 1800- talet och början av 1900- talet bönderna blev djärva eller moderna  nog att frångå sedvanan.
En hel del osäkerhet om namnskicket och arven av förnamn tycks finnas att döma av inläggen ovan. Jag tycker Gunnar Jonssons uppgift om den norska sedvanan är intressant. Det verkar stämma på familjen med de båda Elnorna eftersom en tredje dotter, Johanna, hade samma namn som sin farfarsmor.
Det föranleder mig till en lite vidare spekulation, kanske lite utanför ramen för denna debatt. Jag vill minnas att ortnamnforskaren Jöran Sahlgren haft funderingar om ett västnordiskt kulturområde, omfattande Norge och betydande delar av västra Sverige,under forntiden.
Något liknande antyds i det relativt nya verket om Sveriges jordbrukshistoria som Lantbruksuniversitet gett ut. Skillnaderna i odlingssätt och redskap mellan östra och västra Sverige var påtagliga under perioden från bronsålderns slut till långt fram i tiden.
Kanske även vad som kallas den gamla norska ordningen vid namngivning av barn haft spridning i stora delar av västra Sverige. Jag säger inte att det varit så. Men tanken finns.
Johan Sjöberg

2006-02-20, 17:44
Svar #27

Ulrika Eversdijk

Har hört att ett syskon kunde heta t ex Anna och ett yngre syskon Lill-Anna.

2007-02-23, 09:32
Svar #28

Utloggad Jan-Christer Strahlert

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1111
  • Senast inloggad: 2015-01-12, 17:43
    • Visa profil
    • hem.bredband.net/strjan/
Flera syskon med samma namn
Det är inget ovanligt med flera med samma namn i syskonskaran och då i regel levande upp i vuxen ålder.
I Torsås (H) var detta rätt så vanligt. Jag har följt detta från 1600-talet. Det kunde vara två Per, två Maria.
Det blir problem om fadern exvis heter Erland och har en bror som också heter Erland samt att han döper sina
barn till två Per och två Maria, samt att de bor i samma by och faddrar varandra. Sånt har förekommit
i min socken Torsås (H), men har gått att reda ut. Svårt före husförhörsböckerna.
Andra nötter kan vara om prästen blandade i hop fyra barn och deras fäder vid dopet. Upptäcktes
när barnen gifte sig, hände på 1700-talet och i samma socken. En annan nöt är när gamle svärfadern
skrivs som far till barnen födda med fyra års mellanrum. Hände på 1600-talet i Torsås (H). Reddes ut när de gifte sig
Jan-Christer.

2007-02-23, 20:16
Svar #29

Utloggad Marita Persson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 425
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 22:05
    • Visa profil
Hej Jan-Christer!
 
Jag skulle börja med att titta i de troliga föräldrarnas bouppteckningarna för att se om de båda syskonen med samma namn återfinns där. (Det förutsätter ju att båda syskonen fortfarande lever när föräldrarna dör.)
Annars är ju domböckerna en guldgruva men tyvärr lite tidskrävande. (Men man har ju rolig läsning under tiden.)
 
Mvh Marita

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna