ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Förnamn och smeknamn  (läst 1258 gånger)

2011-08-06, 18:44
läst 1258 gånger

Utloggad Kenneth Eriksson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 120
  • Senast inloggad: 2022-01-19, 13:08
    • Visa profil
Har i dag sysselsatt mig med två kvinnliga anor där förnamnet inte skrivs samma i alla handlingar. En av dem heter Margareta, men när jag tittar i födelseboken för församlingen och senare i husförhörslängderna heter hon genomgående Greta. Fel namn eller fel barn?
Den andra anan står i födelseboken som döpt till Stina, men benämns i andra längder som Christina.
 
Har läst mig till på annan plats i forumet att just Christina kunde bli Stina i dagligt tal. Men som något oerfaren släktforskare blir jag förstås osäker på om jag hittat rätt person.
Hur gör ni andra?
 
En annan fråga i sammanhanget är om några former av förnamn bara användes i högtidligare sammanhang som vid exempelvis giftermål, medan kortformerna användes och skrevs in vid vardagligare tillfällen som husförhör.
 
Var mycket osäker på var jag skulle placera denna diskussion så jag har all förståelse om moderator vill flytta den till lämpligare plats.

2011-08-07, 04:59
Svar #1

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Det hela berodde på om prästen brydde sig om att kolla upp vad folk verkligen var döpta till, och om de i sådana fall brydde sig om det.
 
Jag har t.ex. en anmoder som är döpt till Lotta. Men vid ett par senare tillfällen så kallas hon plötsligen Charlotta - att det är samma person är ställt utom allt tvivel. Den präst som skrev in just dessa ppgifer ansåg alltså att Lotta egentligen hette Charlotta och brydde sig inte om att kontrollera uppgiften eller, som sagt, struntade i uppgifterna eftersom han ansåg att Lotta inte var ett riktigt namn.
Å andra sidan fanns det präster som helt klart tyckte att torparflickor inte skulle ståta med fina herrskapsnamn som Katarina utan låta nöja sig med Karin (i Skåne Karna) eller t.o.m. Kajsa.
Det finns ingen allmän trend att man kallades vid ursprunglig namnform vid högtidligare tillfällen; det berodde mera på vad prästen ansåg att namnet var. Jag har en anmoder som var döpt Maria, och kallades så i de första 10-12 husförhörslängder hon förekommer i - sedan kommer en ny präst (handstilen ändras) och hon är plötsligt Maja, inklusive i dödboken.
 
Naturligtvis accepterar man som släktforskare inte rakt av att någon kallas för annat än sitt dopnamn, men man skall samtidigt inte göra alltför stora åthävor när namnet ändras till antingen en smekform eller, tvärtom, ursprungsnamnet. Katarina Eriksdotter är Karin Ersdotter liksom Jan Olsson är Johan Olofsson - naturligtvis förutsatt att alla andra uppgifter, som t.ex. födelsedatum, ursprungsort, stämmer.
 
Läs mer om svenskt namnskick: http://web.comhem.se/~u31263678/genealogy/Namn.pdf
 
Ingela

2011-08-07, 16:12
Svar #2

Utloggad Kenneth Eriksson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 120
  • Senast inloggad: 2022-01-19, 13:08
    • Visa profil
Tack Ingela för ditt svar, du är en pärla.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna