Svenska och danska namnformer

[Jens Arvidsson]

Det här är en fråga till er som forskar i de gamla danska landskapen. Hur anger man lämpligast namnen på de personer som finns nämnda både i svensk och dansk tid; dansk namnform, svensk namnform eller bådadera (och hur anger man lämpligast namnen i sitt släktforskningsprogram)?

[Anders Hellster]

Jag har funderat en del över detta eftersom jag har förfäder i Bohuslän. Om man använde en normaliserad norsk stavning för de personer som levde på den dansk-norska tiden skulle väl sista leden i fadersnamnen bli -sön och -datter. Förnamnen skulle bli Olaf istället för Olof och Niels istället för Nils och så vidare. Jag har dock valt att inte bry mig om detta utan använder genomgående svensk stavning. Detta av flera orsaker:
 
1) Man ser bättre kontinuiteten i en släkt där samma namn dyker upp i flera generationer, både före och efter maktskiftet, om detta namn stavas på samma sätt.
2) Det finns andra böcker där man kan läsa om konsekvenserna av att ett geografiskt område bytt nationstillhörighet än i en tabellarisk släktutredning.
3) Om man väljer att använda båda språken så antar jag att bytet mellan dem är tänkt att ske vid den tidpunkt då området blev svenskt. Men det är tveksamt om denna plötsliga stavningsändring speglar dåtida människors sätt att tala och tänka. Norskt eller danskt uttal av namn följde nog med några generationer in i svensk tid.
4) I de flesta släktutredningar som jag har sett är standard att genomgående använda svensk stavning.  
5) Om man väljer att använda båda språkens stavning så uppstår gränsdragningsproblem. För personer som man vet har levt under båda regeringarna kan man kanske enas om en regel. Men hur gör man med personer som man inte vet i vilken period de har fötts eller dött? Här riskerar man hamna i en massa tidskrävande spekulationer. En 1600-tals människa är kanske inte känd från mer än en enstaka källa som bara täcker en  kort period av hennes liv.
 
På grund av ovanstående tycker jag det är enklare och bättre att alltid låta svensk stavning råda i sökbara register och i de basfakta man skriver in i ett släktforskarprogram. I en släktutrednings mer berättande textdel finns däremot utrymme att citera originalkällor och visa på en mer tidsenlig stavning.
 
Ovan sagda gäller alltså nu svenska områden (Skånelandskapen, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen). Ett problem blir det om man ska redovisa människor som levt i det som fortfarande är Danmark och Norge. För dem känns det mer fel att använda svensk stavning. Den lilla inkonsekvensen det innebär att redovisa en Oslobo i början av 1600-talet som Olaf Eirikssön men hans namne på Orust som Olof Eriksson, trots att de då tillhörde samma land, tycker jag dock man får leva med.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster

[Jens Arvidsson]

Hej Anders!
 
Tack för synpunkterna. Jag håller i det mesta med om vad du skriver.
 
Problemet med att helt ignorera tidigare nationsgränser är att det känns en smula ohistoriskt, men du har rätt i att sådant kan framhävas på annat sätt än just i själva anuppställningen. Det är ju också sant att normeringen oftast inte blir särskilt rättvisande vilken namnform man än väljer.
 
Ett sätt att få kontinuitet är att ange båda namnformerna, så att man har en notis för varje namnform. Gedcom-standarden tillåter att man har fler än en namnnotis för en person. Det är väl inte så många program som har implementerat detta, även om man till nöds kan komma förbi detta genom att ange en namnform inom parenteser. På det viset får man flera sökbara namnformer.
 
Gränsdragningsproblemet är något jag inte har funderat över får jag erkänna. Mitt enkla kriterium har varit att ange båda former när personerna återfunnits både i danska och svenska arkiv, men du har rätt i att det blir gränsdragningsproblem om man ska utgå från födelsedatum.

[Johan R:son Sjöberg]

Jag kan inte komma med något tvärsäkert och glasklart svar på frågeställningen, men jag har lite svårt att svälja att man skulle försvenska personer som levt hela sina liv i Danmark/Norge (dvs Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän och Jämtland). Det korrekta är att ange namn som våra förfäder skulle känna igen sig med. Olof Eriksson på Orust skulle nog känna igen sig bättre som Olaf Eirikssön.  
 
Men jag medger att det ger en del gränsdragningsproblem, men dessa problem är inte större än att de går att lösa med lite sunt förnuft.