Brita

[Sylvia Leijon]

I avskrifter från kyrkböcker ser jag ibland att en kvinna heter Br?ta, alltså Bryta med två prickar över y. Jag undrar om det inte skall vara Brijta, som ju kan se ungefär likadant ut i skrivstil?
Eftersom man i äldre tider inte hade några stavningsregler utan skrev som ordet lät, kunde man ju tycka att namnet Brita, med långt i, kan låta som Brijta.
Har någon sett detta ? i något annat namn?

[Anders Ryberg]

Jag håller helt med dig, det var nog Bijta prästen ville skriva, men de skrev ju lite si och så även då.

[Sylvia Leijon]

Tack, Anders!
Om ingen kommer med något annat förslag, så tror jag på dej!
Jag har ju -ij- i mitt efternamn, och när jag  fick ett brev från Bangladesh, hade man tolkat mitt efternamn som Le?on. Därför kom den här reflektionen kring Brita/Brijta

[Eva Leksell]

Visst måste det stå Brijta och inte Br?ta eller Bryta. Det är ju inte bara i det namnet kombinationen 'ij' kunde förekomma. Jag minns en bok jag läste med citat och referat ur gamla kyrkböcker m m, där det nästan genomgående talades om 'pygor' i stället för 'pijgor' eller pigor. Hu, så fult.
 
Och i de fall bokstaven verkligen är ett 'y' ska prickarna inte med i tryckt skrift, för '?' finns inte i svenska alfabetet.)

[Stefan Simander]

Dessutom är det väl så att -ij- här står så skrivet, istället för -ii-. Så egentligen står det alltså Briita!
 
Men vid avskrift så skriver man ändå -ij-, eftersom ljudet skrevs så.
 
Pygor blir ju helt fel.
 
Däremot har jag tidigare, lite felaktigt, skrivit av p?gor som det sett ut i originalet, bara för att få en känsla av hur det faktiskt skrevs.  
 
Skriver man pigor, så har man ju normerat stavningen till nutida svenska och gör då rimligen så med resten av texten också, antar jag.

[Göran Stenberg]

Här kommer jag osökt att tänka på det ålderdomliga uttalet med långt i-ljud som är så viktigt för en del nutida Britor, nästan som om de uppfattade Brita och Britta som olika namn.
GS