Seve / Seved

[Jonas Ericsson]

Jag har funnit en Seve i min forskning, var detta ett vanligt namn under 1700-talet, faderns namn var också Seve. Hans dotter skrivs som Saefwelsdotter i kyrkböckrna, är Seve den korrekta normeringen?
 
Personen var bonde i Edsbro, Uppland under mitten av 1700-talet.

[Peter Funke]

Gårdsnamnet Säfwelskough finns dokumenterat i
Ed:s socken, Värmlands län 1683 och finns kvar ännu idag i formen Sävelskog. Ortnamnen i Värmlands län (Uppsala 1926) förknippar namnet med rå och rör från växtriket och närheten till sjön Sävsjön, men det verkar väl tänkbart att det istället härrör från ett personnamn Säfwel? Gårdsnamnet Sävelskog finns även i Brunskogs sn, belägen vid sjön Säveln.

[Fredrik Derefeldt]

Hej!
 
Frågan är om namnet har något med Serve, Serva och liknande att göra. Själv förekommer namnet Serve mycket under 1600-talet och början av 1700-talet i vallonsläkten de Manhay (i Södermanland). Senare försvenskat till Sigfrid. Namnet förekommer även som Seved.
 
I nutid känner jag till en släkt- och hembygdsforskare i Gåsinge-Dillnäs Hembygdsförening som kallas för Seve, men heter Sigfrid.
 
Namnet Serva/Serve med varianter förekommer även i Värmland bland vallonättlingar. Se under diskussionen Sarva här under personnamn, samt släkten Mankei under smedsläkter.
 
Mvh
Fredrik

[Håkan Skogsjö]

Jonas Eriksson har ställt samma fråga tidigare i RÖTTER och jag upprepar därför svaret här:  
Seve är helt visst en stavningsvariant av Seved, som redovisas i Sveriges  Släktforskarförbunds namnlista. Seved är en yngre form (åtminstone använd sedan 1700-talet) av det fornsvenska namnet Sigvid, som är bildat av ord för 'seger' och  'träd'. Det trycksvaga d:et i slutet av namnet uttalades ganska slarvigt (eller föll till och med helt bort). Det kunde därför var svårt för skrivkunniga personer att uppfatta vilken bokstav ljudet egentligen motsvarade, vilket torde förklara formen Sevelsdotter.
 
Vad gäller hur namnet bäst normeras hänvisar jag till inledningen till Sveriges Släktforskarförbunds namnlista. Där finns en utförlig beskrivning av hur man resonerar sig fram till den lämpligaste namnformen. Listan är tryckt i Släktforskarnas årsbok 1995 (ny upplaga kommer i årets årsbok) och finns även i Nättidningen RÖTTER (namnnorm.htm). Läs särskilt avsnittet Så normeras namn - ett par exempel.

[Stefan Simander]

Här platsar väl:
 
D:n (=Drängen) Segwidh
 
Källa:  
 
Eller?
 
Finns det fler belägg av namnformen Segvid?

[Sigfrids Leif Mörkfors]

Visst känns detta namn som Sivedher? Kan det betraktas som närmast Seved eller Sivert?