Rikolf

[Magnus Bäckmark]

RIKOLF (jfr fornsv Rikulf) buret av en person belagd 1565-1600 i Frösö, Jämtland (Riickollff 1565, Ricolff 1571, Rickor 1600, t.ex.). I hans söners patronymikon gled namnet över till formen RIKORD etc (Richolfsson 1611, Rickartzen 1613, Rickortzen 1625, Recordsón 1630, Richordssen 1636, Richerss: 1637, t.ex.) och hos sonsonen och framöver inom släkten följer namnet RIKARD. En märklig språklig rockad där en äldre tradition omtransformerats efter, ytterst, tyskt inflytande.

[Karl Göran Eriksson]

Magnus,
I sin namnundersökning (Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut) skriver Ingwar Fredriksson att Rikolf, buret av tre personer, endast är känt från Jämtland. Det synes mig dock lite misstänkt att namnet endast förekommer i den svenska ockupationsmaktens räkenskaper (det gäller även belägget från 1611). I namnregistren till Jämtlands och Härjedalens diplomatarium finns ingen Rikolf, däremot Rikard. T.ex. Rikard j bærghom 1435 och Rikward i Rasthen 1512. Kan det vara så att jämtarnas uttal var orsaken till skriftformen Rikolf ? Det är i allafall min teori. -rt eller -rd kan ju i dialektalt språk uttalas som ett tjockt l (jfr gård-gål). I kyrkböckerna återfinns bl.a. Rechort (Frösö 1699), Reckord (Frösö 1715, 1719) och Regård (Lit 1719), vilka stavningssätt sannolikt låg närmare det dåtida uttalet än Rikard.

[Anders Berg]

Magnus och Karl-Göran, det finns ett flertal medeltida belägg i Norge av namnet, enligt E.H. Lind, Norsk-isländska dopnamn och fingerade namn från medeltiden.

[Håkan Skogsjö]

Ingwar Fredriksson har tydligen missat de åländska 1500-talsräkenskaperna (utgivna i tryck 1959 och 1964). Där omtalas en bonde vid namn Rikolf Olsson, som var bosatt i Asterholma, Brändö sn, i den åländska skärgården. Namnet skrevs Richolff 1557, 1558 Richollff 1559, Rikolff 1560 1563 och Rijgell 1566. Rimligen är han son till den Olof Rikolfsson som nämns i samma by på 1530-talet (Rijkolffson 1537 och Rijkolsson 1539). Så namnet Rikolf/Rikulf har otvetydigt varit i bruk ännu på 1500-talet.  
 
Eftersom namnet Rikard hade ett av sina starkaste fästen i Jämtland (enligt Otterbjörk) är det väl troligt att det var svårt för folk hålla i sär två så lika namn som Rikolf och Rikard, och det uppenbarligen extremt ovanliga Rikolf fick stryka på foten. Folk (såväl skrivare som grannar, släkt och vänner och förmodligen till slut också namnbärarna själva) blandade ihop det med det vanligare Rikard och namnet försvann.