Mågz

[Bengt-Göran Nilsson]

I Nederkalix socken förekommer 1539 i flera byar förnamnet Mågz och efternamnet Mågsson.
Finns det belagt på andra ställen, har det samband med måg?

[Bengt-Göran Nilsson]

Namnen som förekommer 1539 i bågaskattelängden i Landskapshandlingen Västerbotten 1539:1, är Erich Mågsson och Mågz Olsson i Sangis och Mågz Östenssson i Biörbersnäs (nuvarande Näsbyn).

[Erik Kuoksu]

Kan det inte helt enkelt vara en form av namnet Måns? Jag har ett svagt minne av att namnet Måns ibland skrivs Mågs även i Tornedalen på 1500-talet, men jag kan inte gå ed på det...

[Bengt-Göran Nilsson]

Hej Erik!
Tack för svaret.
Hittar dock inga Måns eller Mågz i Tornedalen denna tid.
Men jag tror Du har rätt i alla fall.
Finner att man i Sangis på hemman nr 11-12 senare använder namnet Måns.
Till yttermera visso har Leif Boström i sin bok Nederkalix Sockens Familjer 1539-1739 använt sig av namnformen Måns i stället för Mågz.

[Niclas Rosenbalck]

Bengt-Göran har du möjlighet att scanna in en bild?  Jag misstänker att det rör sig om förkortningstecken, abbreviaturer, som du möjligen kan ha misstolkat. Min egen erfarenhet av att läsa 1500-talshandlingar är att jag i början läste fel på namn som Mattis/Mattias och Måns/Magnus på grund av att skrivarna inte skrev ut hela namnen.

[Bengt-Göran Nilsson]

Hej Nicklas!
Tyvärr har jag inte tillgång till orginal, men i KALIX del 1: Namn och språk finns det en en kopia.
Saxar där de två namnen i Sangis. De är där översatta av Gunnar Pellijeff och han tyder dem sålunda:
erich mågss/on/
mågz olson

I Biörbersnes finns två kandidater:
Mångz Östenss/on/
Erich mågss/on/

[Erik Kuoksu]

Hej Bengt Göran!
 
Nej, du har rätt, några Måns fanns inte i Tornedalen under tidigt 1500-tal -- jag uttryckte mig lite slarvigt när jag skrev 1500-talet. Jag syftade egentligen på sent 1500-tal och rent av tidigt 1600-tal, när några personer i Övre Tornedalen (t.ex. i Juoksengi) bar namnet Måns. Jag har en minnesbild av att någon av dessa Måns i Juoksengi vid något eller några tillfällen skrevs Mågz.

[Göran Stenberg]

z är ju ett vanligt förkortningstecken, men kan det i stället vara så att namnet Måns i Kalix har uttalats på ett nasalerat sätt, dvs som Mångs, och att skrivarna har återgivit det på det här sättet?
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 01 november, 2008)

[Göran Stenberg]

Halvnasaler hör vi väl fortfarande litet till mans i kalixmålet.

[Bengt-Göran Nilsson]

Om z är en förkortning, vad skulle fortsättningen då vara på Måg ?

[Bengt-Göran Nilsson]

Det som jag närmast kan tänka mig är ju Magnus.  Med ett uttal på nederkalixmål, det man talade den här tiden, får a:et i Magnus en dragning mot å.  
Har även för mig att Magnus Bäckman i Sangis vid något tillfälle även skrives som Måns. Detta var nog 1700-tal.

[Stefan Simander]

Det här var intressant. Att Magnus och Måns är olika former av samma namn är allmänt känt, men blandformen Mågz eller Mågs har jag aldrig sett förut, men så har jag inte forskat i övre Norrland och inte så mycket på material äldre 1600-tal.

[Stefan Simander]

Kollade just mina anor i Blekinge och såg då att Måns kallades Mogens under den danska tiden.
 
(Den 26 februari 1658 mellan klockan 12.00 och 13.00 undertecknades fredstraktatet i den mäktiga domkyrkan i Roskilde. Därmed var närmare 600 år under dansk flagg över för Sveriges södra landskap, utom en kort tid 1676-79.)
 
Från Mogens, som väl uttalas med å-ljud, är det mycket närmare till Mågs/Mågz.
 
Om det är det danska inflytandet, kanske via Norge, vet jag inte, men det kan väl kanske inte helt uteslutas där uppe i Norrland, eller.....?

[Erik Kuoksu]

En tanke: Kan det finnas något språkligt samband mellan Mågz (om man tänker sig att det skall uttalas Mångs på kalixmål) och släkt- och gårdsnamnet Mangs, som förekommer i svenskbygderna i Österbotten och Nyland? Enligt en släktutredning som jag snabbt hittade på nätet, verkar den förste kände husbonden på gården Mangs i Yttermark, Närpes sn, ha hetat Måns Andersson. Han var husbonde 1546-71.

[Bengt-Göran Nilsson]

Från DAUM kommer följande svar beträffande Mågz.
 
Det kan mycket väl vara varianter av namnet Magnus.
De två första beläggen med en ring snett till höger över a, är ett rätt
typisk å vid 1500-talets mitt.
Även det tredje exemplet med en halv ring över a förekommer.
Det sista belägget skiljer sig lite och skulle kunna läsas Mangson. Alltså
ett nasalstreck efter a, en variant av Magnus som inte är ovanlig.
 
Tyvärr är det, för oss inte möjligt att undersöka om namnformerna Mågs,
Mågz, Mångz finns registrerade på något annat ställe i landet.

[Niclas Rosenbalck]

Det rör sig mycket troligt om ett äldre dialektalt uttal av namnet Måns. I Älvsborgs lösen 1571 återfinns flera Måns i just Kalix socken, Västerbotten. Att namnet även funnits där i början av 1500-talet indikeras av att det även ses såsom patronymikon hos brukare vilka bör ha varit födda senast på 1540-talet. Ett exempel på detta är Östen Månsson i Biörnbecksnäset:

 
Det slår mig att det finns en by vid namn Mångsbodarna i Älvdalen (Dalarna) - kan förleden på detta byanamn komma ifrån ett dialektalt uttalet av Måns?

[Niclas Rosenbalck]

Observera strecket över å:et - det är ett förkortningstecken för n, dvs det står Östen Månß[-on] i bilden ovan.

[Bengt-Göran Nilsson]

Roligt med just Mångsbodarna.
Det borde antyda att Mångs (Måns) gett namnet åt byn. Och att namet dialektalt uttalats så.
 
Östen Månsson ovan efterträder år 1569 Mångs Östensson på hemman nr 4 i Näsbyn.
 
(Meddelandet ändrat av bege den 04 november, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av bege den 04 november, 2008)

[Stefan Simander]

Jag kontaktade min vän docent Evert Melefors som säger:
 
Självklart är det fråga om den folkliga formen Måns (Mangs, Mongs, Mogens) av Magnus.
Skrivformen Mågs står naturligtvis för Mångs med uteglömt nasalstreck, något som är vanligt på 1500-talet.