ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Linder  (läst 595 gånger)

2000-01-30, 16:31
läst 595 gånger

Lars Elinderson

Jag söker en härledning till förnamnet Linder, som framför allt förekommer i norra Dalsland i slutet av 1800-talet. Under perioden 1870-1900 har jag hittat cirka 20 Linder, framför allt i Ärtemarks och Torrskogs socknar. Bland dessa Linder har jag också funnit 1 Elinder, nämligen min farfar, Elinder Danielsson, född i Herrenäs 1897. Jag har sökt en möjlig härledning i hans släkt, men misslyckats. Jag har vidare sökt i min farmors, Olga (f Pettersson i Tegane, Ärtemark 1895) släkt. Hon hade en bror Linder. Inte heller där hittar jag någon rimlig härledning. Däremot kan jag finna förnamnet Lindorm i min farmors släkt, dock 8-9 generationer tidigare.
Trots viss efterforskning i dopböcker på andra håll i västsverige, har jag inte hittat en enda Linder eller Elinder. Linnar (av Lennart)  förekommer dock i hög grad i hela västsverige.  
Kan någon ge mig en ledtråd?
 
Tacksam för alla svar

2000-02-13, 14:43
Svar #1

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10748
  • Senast inloggad: 2019-09-17, 12:50
    • Visa profil
    • www.orserum.info
I roterings och utskrivningsrullan 1663 finner jag under Adelövs sn, Norra Vedbo härad, Jkpg län, följande namn som jag behöver hjälp med. Här står i direkt anslutning till varandra - vilket ju gör att skrivaren skulle kunna valt samma form - Jon Lindesson i Glassås och Lars Linnersson i Botilstorp. Är detta variationer på namnet Lindorm? De skulle i så fall, liksom Linder ovan, kunna komplettera namnlistan.
Vänligen,
Olle Elm

2000-02-13, 16:29
Svar #2

Stig Rådahl

SOFI Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala torde vara rätt forum att få veta om personnamn:
 
http://www.dal.lu.se/sofi/sofi.htm

2000-02-14, 08:40
Svar #3

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10748
  • Senast inloggad: 2019-09-17, 12:50
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Det är mycket möjligt att SOFI skulle kunna ge svar på denna fråga; Dock brukar det ofta finnas någon bland Anbytarforums läsare som själv besitter kunskaper genom litteratur m m. På så sätt förmeras vetandet bland forumets läsare.
Men, tack i alla fall för Ditt svar.
Vänligen,
Olle Elm

2000-02-16, 17:50
Svar #4

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10748
  • Senast inloggad: 2019-09-17, 12:50
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Jag nämner ovan Jon Lindesson i Glassås, Adelövs sn, Norra Vedbo härad, nämnd i 1663 års rulla. Att det torde röra sig om en variant av namnet Linder, möjligen från Lindorm, blir tydligt när jag i 1637 års rulla just finner en Linder i Glassås.
Vänligen,
Olle Elm

2000-02-17, 11:45
Svar #5

Lars Elinderson

Mycket intressant, Olle,
Jag har under mycket lång tid sökt förnamnet Linder (alt Elinder) i framför allt västsvenska dopböcker, men funnit att det i stort sett inte förekommer utanför ett begränsat område i norra Dalsland under den andra halvan av 1800-talet (den period jag undersökt omfattar i stort sett 1800-talet). Däremot kan man under 15- och 1600-talen finna namnet Lindorm, framför allt i Västergötland. Är tacksam för ytterligare information om Din Linder.

2000-02-17, 22:24
Svar #6

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10748
  • Senast inloggad: 2019-09-17, 12:50
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Hej Lars Elindersson och andra namnintresserade,
I kväll fann jag av en tillfällighet följande i roterings och utskrivningslängden för Småland 1637 under Bälaryd, frälse: S. wälb Linder Stråle { - Jon i Swalztorp (min kursivering). Vid en kontroll i Almquist, Frälsegodsen, Fjärde delen, Småland, Bälsaryd sn, sid 674, fann jag Svärdstorp, vilket i noten på samma sida anges - kallas också Svarttorp. Där anges också: På 1630 talet var gården utfrälse och ägdes då av Lindorm Stråles (d 1633) änka Karin Strang.. (min kursivering)
Vid kontroll i EA (Band VII, sid 751) ang detta par förekommer inga avvikande uppgifter.
Det torde alltså vara högst sannolikt att namnet Linder är en annan form av det nordiska Lindorm.  
Vad som möjligen fortfarande förbryllar är att Almquist i personregistret (Band 4:3) anger följande:
Lindorm (eller Lennart) (död 1633). Det är alltså tydligt att ovanstående person avses. Om man skärskådar släkttavlan över ätten Stråle i EA ser det ut som om namnet Lindorm endast förekommer i andra generationen och att det i de senare ersätts av Lennart och Leonard. Kan detta vara ytterligare ett exempel på att ett gammalt nordiskt namn ersätts med ett liknande modernare?
Vänligen,
Olle Elm

2000-02-18, 12:40
Svar #7

Lars Elinderson

Tack Olle,
Det här blir mer och mer intressant. Härledningen av Linder från Lindorm verkar, inte minst mot bakgrund av det Du funnit ovan, bekräftad. Det Du säger verkar också bekräfta att namnen Linder och Linnar (som är mycket vanligt i Västergötland) också har gemensamt ursprung: Lindorm-Linder-Lennart/Leonard-Linnar (med litet haltande kronologi). Jag har tidigare haft uppfattningen att Linnar har sin härledning från Lennart/Leonard, dvs till skillnad från Linder ett icke-nordiskt ursprung. Det synes som om de två olika rötterna förenats.
För mig återstår att finna en förklaring till namnet Elinder. Jag känner hittills enbart till en person med detta namn, nämligen min farfar (se ovan). Under samma period finns däremot ett relativt stort antal Linder i samma område - norra Dalsland. En teori som jag har är att kvinnonamnet Elin kan ha en viss betydelse. I hans släkt förekommer några Elin generationerna före. Kan det faktum att Elinder snarast verkar vara ett undantag styrka en sådan teori?
Till saken hör att farfar nästan undantagslöst tilltalades som Linder.

2000-02-19, 11:09
Svar #8

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10748
  • Senast inloggad: 2019-09-17, 12:50
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Vid kontroll i Älvsborgs lösen 1613 fann jag Lindorm i Glassås. Säkerheten omkring att Linder är en variant av Lindorm blir än större och kan bidra till namnlistan.
När det gäller namnet Linnar, som Du Lars nämner redan i den inledande frågan, finns det med i Släktforskarförbundets namnlista i Rötter som dialektal form av Lindorm; vanligast i Västergötland (min kursiv.). Här skulle jag vara intresserad av att veta vad Du Håkan har för källa. En - möjligen väl amatöristisk - reflexion från min sida är; Eftersom jag själv är uppvuxen med dialekten i Norra Vedbo blir jag tveksam till om man där skulle ha utvecklat formen Linnar från Lindorm. Det är mycket stor skillnad på att uttala Linner och Linnar på - i alla fall - 1800-tals målet som min farmor (1875-1969) talade. Där förefaller Lindorm-Lind???-Linder-Linner helt konsekvent. Kanske blev det annorlunda i Västergötland.
Vänligen,
Olle Elm

2000-02-22, 11:56
Svar #9

Utloggad hakan

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Uppgiften om namnet Linnar i Släktforskarförbundets namnlista är hämtad ur Otterbjörks Svenska förnamn: Linnar, Linnart, dialektala (västgötska) former av Lindorm, vilka delvis uppkommit genom anslutning till Lennart. Otterbjörk förklarar alltså övergången Linner > Linnar med påverkan från Lennart (av äldre Leonhard).
 
När det gäller namnet Elinder är jag lite frågande till att det utan tvekan sätts i samband med Linder. Jag förstår inte riktigt hur man språkligt ska förklara en övergång Linder > Elinder.
 
Sveriges dödbok nämner två Elinder, en född 1887 i Ärtemark och en 1903 i Torrskog. På CD-skivan Alla svenskars förnamn, som redovisar förnamn per den 31 dec 1997, finns ingen Elinder alls. I Sveriges dödbok finns 68 Linder, vilka vad jag kan se är ganska jämnt fördelade över Sverige. 1997 fanns också 68 Linder (levande) i Sverige, flertalet födda i Västsverige (från Halland till Värmland).
 
Jag skulle tro att Elinder bör räknas som en nybildning. Sådana var rätt vanliga under 1800-talet senare hälft. Namnet fick helt tydligt ingen direkt spridning, endast tre namnbärare är kända, alla födda i Torrskog och Ärtemark i Dalsland. Vad som inspirerat föräldrarna till namnet är förstås omöjligt att säkert säga. En möjlighet är förvisso att namnet Linder spelat in, en annan kan vara kvinnonamnet Elinda som förekom kring sekelskiftet (gissningsvis är detta också en nybildning, kanske en kombination av de betydligt vanligare namnen Elina och Linda). Elinder kan kanske betraktas som en maskulin form av Elinda.

2003-05-08, 11:39
Svar #10

Utloggad niclas

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5015
  • Senast inloggad: 2019-07-31, 11:08
    • Visa profil
Ingwar Fredrikssons skriver i sin avhandling Svenska personnamnsstudier [Acta Universitatis Upsaliensis] (Uppsala, 1961) om namnet Lindorm (s 149-167). Å aa s 166 analyserar han förhållandet Lindorm~Lennart:  
 
Leonhard, som är ursprunget till Lennart, är ett från kontinenten inkommet namn. Det uppträder i Danmark från 1349, men var föga i bruk där under medeltiden. Från det medeltida Sverige finns högst fyra kända bärare av namnet. från 1500-talet föreligger många belägg på detsamma. Namnet uppträder i olika former. Från 1400-talets Danmark finns former som Lenaard, Lenard, Lenert; från Sverige har jag bl.a. antecknat Lenar 1456 Jtb s. 13 (10), Liner 1457 Jtb s. 59 (58), Lennertth 1556 Atb 4 s. 98, Nils Linorson KA Uppl. 1566:20 tl, Per Lenorson ib. (båda Olands hd), Lenartt 1569 KA Hjälpskattelängd Uppl. (Håbo hd), Lenert 1574 Ssb 2nf 4 s. 526.
   Det vill synas som om namnen Lindorm och Leonhard, åtminstone delvis, sammanfallit under 1500-talet och uppfattats som identiska. Ljudlikheten mellan å ena sidan Lindorm, Linnorm, Linnors- osv. och å den andra Leonhard, Lenar, Liner, Linors- osv. har givetvis underlättat sammanfallet.
   Så snart Lindorm upptagits som dopnamn av allmogen avtar dess användningsfrekvens undan för undan inom de frälseätter, där det förekommit. Man kan tydligt se, hur Lindorm i flera av de i denna artikel aktuella frälseätterna i stor utsträckning ersättes av Leonhard, Lennart från 1500-talet och framåt; så t.ex. inom Forstena-släkten, ätterna Bock af Näs, Lilliehöök af Fårdala. Såsom en relikt från gångna tider påträffas i några av de behandlade ätterna stundom Lindorm som andra eller tredje namn; sålunda Christer Lindorm Posse (f. 1740), Seved Gustaf Lindorm Ribbing (f. 1862), Leonard Ulrik Lindorm Ribbing (f. 1809); i senare exemplet finns både det gamla och det nya namnet med.
På s. 159 skriver han också angående namnet Linder:
Linder kan ha uppstått ur Lindorm genom att m fallit i konsonantisk omgivning - vilket förefunnits dels då namnet följts av patronymikon eller tillnamn på konsonant, dels då namnet självt ingått i patronymikon - varefter andra stavelsens vokalljud, som stått i mindre starkt accentuerad stavelse, försvagats och tecknats e.
   Emellertid kan Linder förmodligen också ha uppstått ur fsv. Lindvidher liksom, olar ur Olaver osv. Lindvid var under medeltiden enligt Thors icke sällsynt i Nyl. i Finl.; f.ö. var namnet sällsynt i både Finl. och Sverig.
 
Fredrikssons avhandling rekommenderas att läsas för den vars förfäder bar namnen Lindorm, Linder etc. - han har åtskilliga belägg som redovisas med källor. Där återfinns också fotnoter till de av mig anförda styckena ur hans avhandling.
 
mvh Niclas R.

 

Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna